The Miscreants – intervju med Moa Lenngren

Artister gör musik till spel och film men ibland händer det motsatta. Ett fiktivt band i ett spel kommer till liv i verkligheten utanför spelet. Så blev det med The Miscreants i spelet Star Stable. The Miscreants hade länge funnits i spelet när det blev dags att ta steget utanför spelet. Jag fick tillfälle att prata med en av medlemmarna i bandet som fick äran att axla The Miscreants mantel utanför spelet – Moa Lenngren.

Annons

The Miscreants har funnits länge i spelet Star Stable, näst intill sedan spelets skapades. Det har funnits affischer och liknande för ett maskförsett band men Jimmy Wahlsteen på Star Stable ville en dag ta det längre. Jimmy, som själv länge varit involverad i många musikprojekt med både svenska och utländska artister, ville ha ett band som skapade musik och som kunde överbrygga gränsen mellan spelet och verkligheten utanför. För ungefär två år sedan kom han in på ett skivbolag och fick ett tips på ett gäng musiker som kunde passa.

Bandet som fick förfrågan och villigt tackade ja var Browsing Collection. Browsing Collection hade redan funnits som band i si så där ett årtionde och hade erfarenhet som grupp att skriva musik och uppträda live. Det passade Jimmy som ville ha ett band som redan hade en gemenskap, erfarenhet och motivation att driva ett band och uppträda live. Det blir mer eller i alla fall snabbare äkta än att sätta ihop ett band för den specifika sakens skull. Browsing Collection hade kämpat länge och skulle passa målgruppen för Star Stable. Jimmy hade även gjort ett liknande projekt tillsammans med en singer/songwriter, Lisa Petersen, som varit ute och turnerat bland annat i USA.

Än så länge har The Miscreants bara funnits digitalt men det har skrivits ny musik. Bland annat har det släppts två singlar på Spotify och en video har spelats in under covid-19-pandemin med de fyra medlemmarna i sina respektive hem. Det har även släppts fyra låtar inne i spelet och enbart där. Dessa släpptes som en del av miljön och man behövde besöka en viss plats i spelet för att få höra låtarna spelas. Planen och visionen för både bandet och Jimmy är dock att Browsing Collection i formen av The Miscreants ska ut på vägarna och turnera. Som så många planer och drömmar har de fått skjutas på framtiden på grund av den ihållande pandemin. Under tiden har bandet onekligen fått en del fans. På YouTube dyker inte bara upp det material som släppts officiellt utanför spelet utan fans sparar ned låtar från spelet och lägger upp. Det må vara otillåtet men det är samtidigt kul med fans som går in så för bandet. Moa tycker att det ändå är en fin komplimang.

Namnet The Miscreants valdes för att det fiktiva bandet i spelet var något av rebeller och outsiders med en brokig historia som hittar gemenskapen i musiken. Moa uttrycker en stor glädje över att få ta den här personan från spelet och vara med från början och bygga upp något i verkligheten. Moa själv är även involverad i Riot Grrrl Sessions: Session II. Projektet har för tillfället tvingats till en paus på grund av den tidigare nämnda pandemin men så fort det är rimligt att resa och träffas igen så kommer projektet återupptas. Tolv band kommer sättas ihop och spela in varsin låt och Moa är bandledare för Team Skövde. Förutom The Miscreants är hela bandet Browsing Collection involverat i Sweden Rock kollo som ledare och förebilder för deltagarna. Det är så klart både män och kvinnor involverade i projektet som helhet men tanken är att det för deltagarna som identifierar sig som kvinnor och transpersoner skulle finnas kvinnliga förebilder. Liknande upplevelser var viktiga för medlemmarna i bandet när de själva var i deltagarnas ålder och det är en ära att själv få ge andra samma sak.

Det är trist att vi fortfarande behöver prata om det här med att vara kvinna i branschen. Man kunde hoppas att vi skulle kommit längre men tydligen behandlas könen fortfarande inte likadant. Hur sorgligt det än är så är det då så otroligt viktigt att vi fortsätter ta upp det och poängtera mönster som ofta säkert är så ingrodda att man inte tänker på dem. Uppenbarligen behövs projekt som Sweden Rock kollo, Riot Grrrl Sessions och Star Stable med The Miscreants. Projekt som riktar sig till flickor, kvinnor och transpersoner med syfte att stötta och vara förebilder många saknat under sin uppväxt. Moa räknar upp exempel på märkliga och ibland obehagliga beteenden och jag inser att det finns många fler. Hon berättar om folks kommentarer, hotbrev, folk som inte tror att de kan. Hur självförtroendet trycks ned och energin som krävs för att orka hålla ångan uppe. Hur ljudtekniker ibland inte ens tittar dem i ögonen eller frågar om de ska ha hjälp att trycka i kablarna. Man undrar ju vad de tror att de ska råka göra, sätta den vita pluggen i det vita hålet och den röda pluggen i det röda hålet? De har fått höra kommentarer om sin klädsel som inte är rätt eller tillräckligt sexig och då självklart sexigt enligt en viss mall som någon annan bestämt. Musikaffärer har ibland inte velat sälja instrument. Nekade skivkontrakt med hänvisning till kön och folk som frågar om de kan få köpa bandets underkläder trots att inget sådant finns bland den upplagda bandmerchen.

Det är dock inte bara motstånd. Moa berättar att det finns även en fantastisk gemenskap bland kvinnliga musiker. Ett systerskap som stöttar och hjälper varandra. Då och då händer det också att folk inser vilka galna mönster de gått i eller att de bara travat runt i samma gamla fördomar hela tiden. Moa har flera berättelser om personer som efteråt kommit fram och erkänt att de inte trodde på dem för att de var tjejer men att bandet övertrumfade deras fördom. Många tidigare skeptiska ljudtekniker har efteråt också erkänt att de fördomsfullt sett ned på dem men fått ögonen öppnade och lämnat över sitt kort för framtida samarbete. En gång blev de presenterade som tjejbandet Browsing Collection varvid Mimi, när de klev på, själv presenterade bandet som Tjejbandet Browsing Collection – liksom pojkbandet AC/DC. Då kom konferenciern efteråt fram och bad om ursäkt. Det kan ibland kännas svårt att veta hur man ska bryta det här mönstret men kanske är det rätta att bara fortsätta göra saker oavsett könstillhörighet. Varje påverkad person som öppnar ögonen påverkar förhoppningsvis i sin tur andra och det blir ringar på vattnet. Det kan kännas som det går långsamt men en dag ska vi väl vara där att alla rockband presenteras som rockband och alla behandlas lika.

Roligare var dock att prata om framtidsplaner även om de på många sätt grusats i och med pågående pandemi. För The Miscreants finns som tidigare nämnt planer på både mer musik och turnéer. Det är inte heller alls omöjligt att det kommer ytterligare aktivt material i spelets virtuella värld. Moa hejdade sig dock direkt efter att antytt detta och ville inte säga mer. Vi får nyfiket hålla oss till tåls. Det är mycket som står still i och med världsläget och det kan vara svårt att finna inspiration. Samtidigt kan den uppkomna situationen inspirera i sig själv, exempelvis som Roffe Wikström och Lisa Lystam som släppt en låt som specifikt handlar om livet under pandemin, både för musiker och och oss alla. Det hittas på nya modeller för att föra ut musik, försök att efterlikna livekonserter så gott det går och nya sätt att tjäna pengar. Kanske kan det när vi tagit oss genom det här finnas mer av liveströmningar som ett medel att höra musik. Moa konstaterar att det är långt i från alla som skulle vilja som kan ta sig till spelningar. För dem kan liveströmningar även efter pandemin vara ett sätt för dem att i alla fall få en del av liveupplevelsen. Band hittar på olika nya saker som frågestunder eller som exempelvis Siena Root, bandrelaterade korsord. Nya idéer, nya sätt att uppleva kultur.

Pandemin stoppar inte heller Browsing Collection från att ha planer. Bland annat är ett nytt album på gång och arbetet ska strax påbörjas. Det finns en musikvideo på G och för tillfället pausade turnéplaner i Europa som behöver underhållas. Bandlivet står inte still för en pandemis skull även om de saknar att det inte blev någon turné eller releasespelning för senaste albumet. Browsing Collection bokar mycket själva men har även tagit hjälp av West Music Sweden som ordnat med turné i Sydkorea utöver länder i Europa. Det har varit ett bra samarbete. Moa beskriver dock upplevelsen av olika bolag som både bättre och sämre och bandet har insett att det är mycket de faktiskt kan göra själv även om man inte hinner eller orkar göra allt själv. Alla i bandet har studier eller jobb som också tar tid utöver livet utanför bandet. Det gör det inte heller alltid så lätt att sy ihop aktiviteter med bandet. En av dem frilansar som ljudtekniker för Dreamhack och är helt ledig ibland och helt upptagen ibland. Någon annan jobbar på ett regelbundet 8-17-jobb. Medlemmarna är dock helt överens om vikten av bandet och vill åt samma håll. Allihop är också intresserade av spel. Flera av dem är även involverade i spelbranschen. Förutom att vara involverad med Dreamhack så beskriver Moa Carro Karlsson, liksom Mimi Brander som en riktig spelnörd och själv jobbar Moa med spelutveckling. Därför tycker de det är extra kul med just ett projekt som att axla manteln för ett fiktivt band från ett spel och få vara en så viktig del av projektet.

Det har hänt mycket med tekniken genom åren. Browsing Collection började när de var i femtonårsåldern och hade egentligen ingen aning om hur man gjorde bandgrejen. På vägen har de dock lärt sig att göra mycket själv, inspelningar, videor, marknadsföring. Det är mycket som nu går att ordna på egen hand. Hemsidor, vinyl, tröjor och annan merch är ytterligare exempel på saker man inte behöver ett bolag till längre. Det krävs inte längre att man i princip tar ett lån av något med fett med pengar på banken för att kunna göra saker längre. Man kan på ett annat sätt bygga upp ett mindre kapital själv för att genomföra något och sedan fortsätta bygga nytt kapital för nästa grej på egen hand. Det behöver inte längre vara samma stora penningomsättning och risk för skuldsättning om det inte går som förväntat inom förväntad tid. Däremot fyller bolag fortfarande funktion genom att bidra med kunskap och kontakter samt göra en del av det som måste göras men som man inte hinner själv. Det finns dock en större frihet nu.

Här gled vi över från teknik till hur Browsing Collections arbetssätt förändrats genom åren. I början var bandet, som Moa beskriver det, väldigt rep- och jamnördiga. De jammade i stället för att gå på fest. Allt eftersom har de dock fått svårare att hitta tid tillsammans på samma fysiska plats. Då får tiden som finnas prioriteras till repetition. Därför har låtskrivandet med tiden övergått mer till att de olika medlemmarna kommer med mer eller mindre färdiga låtförslag som resten tycker till om. Moa säger att det kan kännas lite tråkigt ibland men att det är nödvändigt som det ser ut nu. Under arbetet med senaste skivan blev dock en del låtar, exempelvis **Broken Bone Blues**, färdigställda i studion under mer jamlika förhållanden. Det tyckte Moa var kul. Annars blir det ofta så att de spelar in sina olika delar var för sig. De brukar börja med trummor, sedan sång, gitarr och bas. Gitarr och bas kanske till och med spelas in hemma. En fördel med det sättet är att man som enskild musiker kan göra om sin del utan att spoliera för de andra. Å andra sidan skulle det, säger Moa, vara kul att spela in en skiva tillsammans i studion.

På vägen har de lärt sig en hel del och jag frågade om Moa hade några tips till ett nytt band som ska starta eller nyss startat upp. Utifrån deras egna erfarenheter sade Moa att spela live är en av de viktigaste sakerna för att lära sig och växa som musiker. Det innebär att man måste ta skitgig i början för att få stå på scen. Men, trycker Moa på, man måste också lära sig att värdera sig själv. Det är verkligen inte lätt att sätta rätt värde på sig själv men allt eftersom man blir bättre så måste man stå på sig och begära mer. Tyvärr prispressar publik och en del arrangörer kommer med fulförslag. Ibland kan det förvisso vara svårt även för arrangörer som har en begränsad budget. När ljudarrangemanget får 20 000 och musikerna får spela för öl och hamburgare så är det dock något galet. Moa upplever det som att en del ser ljudtekniker som ett riktigt jobb medan musiker spelar för att det är skoj och därför inte behöver ha betalt på samma sätt. En fördom och förväntan som nog drabbar många kreativa yrken. En sista sak som Moa nämner är sociala medier, att marknadsföra sig, synas och kommunicera tillsammans med att knyta kontakter på livespelningar.

Så kom vi till den obligatoriska avslutningsfrågan. Hade Browsing Collection varit med om något som kunde platsat i extramaterialet till **This is Spinal Tap**? Tydligen hade de varit med om en del surrealistiska händelser varav en i Tyskland i början av deras karriär, första gången de var på turné utomlands.

Det var som sagt deras första utomlandsturné, de var 15-20 år och i Tyskland. De spelar på ett stort rockställe. Stället har en massa rum, nästan lite labyrintartat. Inredningen gick i någon sorts indientema kombinerat med stripptema. Det sitter blinkande bröstvårtor på väggarna och står danspålar här och var. Ett märkligt ställe men de spelade och hade skitkul. Dagen efter upptäcker Carro att hon glömt sin tröja och de går tillbaka vid lunchtid. De går in på baksidan och knackar på. Dörren öppnas och överallt där inne ser de en massa nakna män. Ägaren som verkar vara den ende påklädde är jättetrevlig och helt obesvärad och lovar att gå och kolla efter tröjan. Strax kommer han tillbaka och lämnar över tröjan, säger hej och stänger dörren igen. Det var något av en chock så där första gången de var utomlands med bandet. Folk över allt därinne, en del var vakna och gick omkring och den del låg och sov i någon soffa eller så. En surrealistisk känsla hängde kvar när de gick därifrån. De vet fortfarande inte vad som pågick och de kanske lika gärna klarar sig utan att veta.

Kanske påmind om att ha pratat om att ta skitgig i början berättade Moa även om ett tillfälle då de skulle spela i Sölvesborg. Någon annan hade bokat giget åt dem. När de skulle övernatta efteråt visade sig övernattningen vara på någon sunkig sorts anstalt. Det var en liten, liten lägenhet med mycket, mycket smuts, larver i duschen, inget lås på dörren och ägaren hade dreglat över magen utan verka ta någon notis om det. Han talade otydligt och kommunikationen och förväntningarna kom lite på kant. Ovanpå det här så var “sängen” en fläckig en-och-tjugomadrass utan sängkläder – för fyra personer. Moa minns inte riktigt hur de tog sig genom natten men har för sig att de lade sig på tvären i stället och på något vis fick ligga med i alla fall delar av kroppen på madrassen. Själv tycker jag det låter tveksamt om madrassen verkligen var något att eftersträva men jag har inte sett golvet som var alternativet. Jag hade nog optimerat madrassutrymmet genom att en är vaken i omgångar och har koll på den olåsta dörren. Å andra sidan, säger Moa, de lärde sig att specificera saker och vilja ha egen insyn i bokningarna.

Skribent: Kristoffer “Illern” Holmén
Band: The Miscreants/Browsing Collection

BANDFAKTA

Medlemmar
Carro Karlsson – trummor
Mimi Brander – sång och gitarr
Moa Lenngren – gitarr och sång
Nora Lenngren – bas och sång

Media
Browsing Collections hemsida
Browsing Collection på FaceBook
Browsing Collection på YouTube
Browsing Collection på Instagram
Star Stable på YouTube