ROCKBLADET tar er ut i världen igen. Denna gång står Nya Zeeland som värdland för musiken som jag har spetsat öronen mot. STÄLKER från huvudstaden Wellington släpper genom Napalm Records deras andra skiva Black Majik Terror. Det blev en tidsresa tillbaks till thrashens barndom.
Jag vet inte om jag tidigare har stött på något band från landet på andra sidan jordklotet men nu har jag stiftat bekantskap med den smått galna trion Stälker. Jag hade tänkt att lägga in ett lamt skämt med hänvisning till Nya Zeeland här men jag hamnade hela tiden på det australiensiska reklamcitatet Let’s put another shrimp on the barbie (som blev en jättehit i USA efter att reklamsnutten med den då okände skådisen Paul Hogan hade visats under en NFL-match 1984) så jag avslutade komikerkarriären snabbt som attan med tankegången ”Oops, det är ju fel land, gör inte bort dig nu”. Jag ville ju inte skämma ut mig helt. Det är nog för sent.
Omslaget till Black Majik Terror är väl kanske inte hårdrockens snyggaste men bara den underbara titeln fick mig att höja på mina ögonbryn i en förhoppning av att det fanns en liten galenskap i det jag skulle få höra. Jag blev inte besviken. Redan under öppningslåten Of Steel and Fire sätter Stälker ribban för hur den här skivan kommer att låta. Det här är en salig men fantastisk blandning av energirik 80-tals musik från Bay Area thrash, Doomsday News thrash och dåtidens Heavy Metal och skivan är verkligen fullspäckad av coola riff och ösiga tongångar. Är det inte lite Slayer jag hör i Sentenced to Death, en av mina favoriter på skivan?
Det är ju hårdrock ju! Stälker har snyggt fångat den punkiga energin från tiden då nytt ungt blod tog över hårdrockens stafettpinne från de redan då aningen mjuknande 70-tals banden inom (OBS! inte dåliga) NWOBHM. Det blev gatu- och garageband från San Francisco och Tyskland som satte den nya agendan för de ungdomar som ville att musiken skulle var än lite tuffare och än mer energisk. Stälker för med sig en ungdomlig galenskap och när jag lyssnar på skivan ser jag nästan Steven Barry “Lips” Kudlow (Anvil) med sin dildo framför mig samtidigt som band som Exodus, Annihilator, Kreator och Death Angel står för riffen. Men tro inte att detta bara är något barnsligt ploj- eller fjantprojekt. Tvärtom så låter detta väldigt bra. Mid-tempo delen i Demolition till exempel och det doomiga introt i The Cross samt introt i avslutande Intruder visar att de kan få lite dynamik i materialet istället för att mata på för fulla spjäll hela tiden. Min personliga favorit Holoscenes End har dock en lite mörkare framtoning och man hör influenserna från Merciful Fate/King Diamond. Man skulle kunna sitta här och rada upp tonvis med gamla hjältar som detta påminner om och det är definitivt inget dåligt betyg.
Det är ju otroligt smaskens att få njuta av tvättäkta 80-tals thrash i nygjord tappning. Man vill ju bara ha mer av detta och jag hoppas verkligen att trion ser till att ta sig hit så fort situationen med det där viruset som alla pratar om har lagt sig. Jag är rätt obokad den närmaste tiden så det är bara att komma och lira. Vad sägs om redan imorgon? Jag bjuder på fulöl, billigbier och hillbillybeer.
SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
BAND: Stälker
ALBUM: Black Majik Terror
RELEASEDATUM: 2020-10-30
SKIVBOLAG: Napalm Records
BÄSTA LÅTEN: Holocenes End och Sentenced to Death
(Stälker – Black Majik Terror)
- INTERVJU: Geir Hørnes om boken The Curious Chronicles of Villa Nellcote - 2023-03-08
- INTERVJU: Mats Mappe Björkman från Candlemass - 2022-11-18
- INTERVJU: Brent Smith från Shinedown - 2022-07-10
