INTERVJU: Michael Schenker firar 50 år som artist

MICHAEL SCHENKER har varit artist i 50 år! Det firar han genom att i januari släppa skivan IMMORTAL. Skivan blev inte som han först hade tänkt sig, den blev bättre om man frågar honom själv. Resultatet blev en hårdrocksplatta att kickstarta 2021 med. ROCKBLADET satte sig ned med den legendariske och karismatiske gitarristen för att höra hur skivan blev till. 

Hur har den där virussituationen satt sina klor i dig?
Frederik, jag ska berätta för dig! Den stora rubriken på löpsedeln om min utveckling skulle ljuda “Bitterljuvt”! Anledningen till det är att min ursprungliga plan från 2019 var att släppa en skiva 2020 till mitt 50 års jubileum. Det skulle firas tillsammans med vänner och musiker och vi skulle alla fira 50 år av Michael Schenker. Att få ihop en sådan sak där alla musiker ska ha tid till att delta är ett jättejobb. Vid något tillfälle efter att jag spelade på 70 000 Tons of Metal kryssningen insåg jag att allt skulle försenas. Jag skulle aldrig bli klar med skivan till 2020. Men min agent påpekade att Lonesome Crow plattan först släpptes 1972! När jag skrev första tonen var det 1970 och när det jag skrev först släpptes var det 1972. Då slog det mig att det skulle ge mig ytterligare två år och ändå kunna fira 50 och jag fylldes av hopp igen haha

Jag hade med mig inspelningsutrustning och fem dagar på en kryssning kan ge rätt mycket tid till att skriva musik men jag gjorde inte det, utan jag använde utrustningen först när jag kom tillbaks till Miami. Idén var att göra saker och ting enklare än tidigare. Jag har ett bra förhållande med Ronnie Romero och även med Barry Sparks. Barry, som alltid mailade till mig och bad mig om att ta in honom som min basist.

När jag kom hem till England hände något konstigt. Jag och min partner satt och tittade på tv och vi märkte att ett virus började bli en stor sak. Det började dessutom bli större och större för varje dag. När jag väl hade skrivit klart all musik skulle ta mig till Michael Voss studio i Tyskland för att spela in. Varje gång jag ska dit så kör jag alltid själv men på grund av nedstängningen kunde jag inte ta min vanliga rutt Eurotunneln-Frankrike-Belgien-Holland. Det enda sättet jag kunde ta mig till Tyskland på var att ta mig från Brighton till Harwich, ta båten till Holland och sedan därifrån ta mig till studion. Jag gjorde den trippen fyra gånger och varje gång (utom en) innebar det 14 dagars karantän för mig, helt själv. Min partner var i Japan för att ta hand om sin sjuka mor så jag var helt själv i huset. De första 14 dagarna var ok eftersom jag har ett fint hus och en fin trädgård som jag kunde ta hand om, den andra rundan blev allt lite mer tråkigt och den tredje gången var allt helt otroligt tråkigt och jag längtade bara efter att det skulle ta slut. Jag skulle inte rekommendera det till någon haha.

Tre gånger i karantän kan ju knäcka vem som helst.
Precis! Men hade jag inte tagit dessa turer till Tyskland hade albumet inte blivit gjort och som ledare av bandet fick jag offra mig, vilket egentligen var helt ok.

När jag hade gjort all musik var det dags för Ronnie att lägga på sin del, men han hade ingen möjlighet att få in 14-dagars karantän i sitt schema. Så vi var tvungna att tänka ut något annat. Jag lyssnar själv inte på musik men min partner gör det och jag litade på hennes omdöme när hon föreslog Ralf (Scheppers). Jag pratade med Michael Voss om honom och redan nästa dag spelade vi in. Det blev helt FANTASTISKT. När jag hörde hans röst blev jag helt tagen. Jag visste ju inte ens att en sångare som han existerade. Det var inte nog med det. Brian Tichy hade hört att det arbetades med Michael Schenkers 50års-platta så han ringde upp Michael Voss och sa att han är ett fan och frågade om han inte kunde få bidra med sina trummor på några låtar. Vad kunde jag säga? Han är en av de bästa trummisarna i världen och har spelat med band som Whitesnake och Ozzy. Han hamnade på låten Drilled to Kill med Ralf. Brian tog även med Derek Sherinan att spela keyboards och jag visste inte vad jag skulle säga. Det är ju toppmusiker vi pratar om men jag visste inte vad jag skulle göra med honom. Michael Voss sa att jag skulle jamma lite med honom, lite som Ritchie Blackmore gjorde med John Lord. Jag kände att det var något helt nytt för mig men tänkte att kanske fansen gillar det just för att det var något nytt. Vi satte igång och resultatet blev helt enkelt UNDERBART!

Jag tycker att skivan är väldigt bra och ditt spelande låter otroligt fräscht och nyfiket.
Jag är tillbaks till att vara 15-16 år i mentaliteten igen. Min hjärna har startat om och tagit mig tillbaka till början igen. Det som startade allt för mig var Deep Purple, Black Sabbath och Led Zeppelin. Det var den musiken som jag var fan av på den tiden så jag är tillbaks vid den tidpunkten. Det har jag varit sedan Temple of Rock egentligen.

Hur kom du på idén att återuppliva Michael Schenker Group
Du måste förstå en sak, allt är Michael Schenker Group. Allt annat är bara undertexter som hjälper folk att kategorisera och förstå vilken formation av Michael Schenker Group som vi pratar om. När man pratar om Michael Schenker Group vet man att det handlar om starten med Simon Phillips med flera, när man pratar om MSG. vet man att det handlar om Cozy Powell till exempel och sedan blev det McAuley Schenker Group för att Robin hade ett M i sitt efternamn så vi kunde behålla MSG. Jag brydde mig inte om vilket namn som sades först i bandnamnet. Så allt är bara en annan formation av Michael Schenker Group. I slutändan är det alltid jag som startar allting och det är alltid mitt band.

Skrev du allt på Immortal?
Ja, jag skriver alltid all musik. Jag skriver inte texterna dock. Det har hänt några gånger, kanske 3-4 gånger på 50 år.

Så det finns inga gömmor av demos av alla låtar med dig på sång?
Haha nej, jag sjunger aldrig! Jag gjorde det tidigare som experiment men min passion är att spela sologitarr. När jag spelade med UFO var jag inte ens involverad i albumomslagen. Jag hade heller ingen aning vad de sjöng om haha

Vad betyder titeln Immortal för dig?
Det roliga med titeln är att Markus Steiger på Nuclear Blast är en Michael Schenker superfan och han har sagt att om det inte vore för mig skulle han inte finnas. Jag tyckte att det var fantastiskt och kunde bara säga wow! Jag har fått höra såna saker sent i mitt liv eftersom jag aldrig fokuserade på sånt tidigare. Jag var alltid kungen i sandlådan. Jag ville aldrig ha kändisskap utan jag ville bara ha kul med min gitarr. Det var aldrig någon tävlan eller någon förväntan. Det var australiensare som intervjuade mig en gång och som sa att om det inte vore för mig skulle bland annat Thrash Metal aldrig ha existerat.

Så många musiker ser upp till dig och Ralf Scheppers är en av dem. Hur har han visat dig att du betyder mycket för honom?
Haha, Jag sa åt A&R killen på Nuclear Blast ‘Säg till Ralf att det var ett enastående jobb han gjorde’. När Ralf hörde en sådan stor komplimang från mig blev han väldigt glad.

Joe (Lynne-Turner) sjöng på Don’t Die on me Now och det är en väldigt bra låt. Berätta lite om den.
Musiken hade skrivits när jag ringde upp Ronnie och frågade om han var redo att köra, men han svarade att allt fortfarande var kaotiskt  där han var i Bulgarien. Jag sa att han inte skulle oroa sig, utan att vi skulle komma på något. Jag pratade med Markus Voss som föreslog Joe Lynn-Turner som han hade kontakt med. Jag kunde inte tro mina öron eftersom Joe är en av mina favoritsångare. Dagen efter spelade vi in. Otroligt!

Hur kom Joe till Tyskland så snabbt? Var han redan där?
Nej, nej, men jag är välsignad genom att vara omgiven av musiker som alla är tekniker och producenter själva och alla har sin egen studio. Bodo Schopf flyttade till Italien och han skulle kommit över och spelat trummor på låten. När allt hände med viruset blev alla rädda och de började bygga sina egna studios. Helt otroligt! Vi gjorde det redan på Obessesion med UFO när vi ville ha ett stort trumljud. Vi hittade en stor varulokal till ett postkontor där vi kunde få ett jättestort trumljud. Så vi spelade in med en mobil inspelningsstudio. Så länge du har en koppling mellan dig och producenten spelar det ingen roll om det är 5 meter eller 5000 kilometer mellan er. Skillnaden är att idag är teknologin så mycket bättre och det är så mycket enklare men vi gjorde det med UFO och det fungerade fantastiskt. 

Är du van att arbeta i studion tillsammans med endast producenten?
Folk tror att jobbet i studion innebär att alla är där samtidigt. Jag har under min hela karriär väldigt sällan varit i samma rum samtidigt som de andra musikerna. Det som folk tror om det är snarare en illusion av hur det fungerar. Faktum är att jag genom åren var väldigt glad över att ha varit för mig själv. Risken finns att det lätt blir oseriöst (eller otrevligt) med prat, skatt, skämt, tidspress och så vidare när man är för många i studion. Det kan ofta vara väldigt förvirrande och irriterande. Jag vet vad jag vill ha och jag får jobbet gjort. Jag sa till Michael Voss en gång ”Vänd dig om, skratta inte, fokusera på produktionen” haha Så han började skriva texter och har sedan dess inte ångrat sig. Allt löste sig igen alltså!

Bidrar Michel med många texter?
När vi gjorde Resurrection kom vi till studion en morgon och Michael berättade att han hade suttit uppe på natten och skrivit texter. Det blev sedan låten Warrior, en av de bästa låtarna någonsin. Jag sa till honom att det var ett helt otroligt jobb. Det är lite så vi arbetar. Likadant nu, jag kom tillbaks till studion en morgon och Michael berättade för mig att han hade skrivit en text. Det blev låten After the Rain. Jag sa till honom att det var så otroligt vackert. Det var en powerballad och jag har aldrig gjort en powerballad! Men jag kunde inte tänka mig någon annan än han på sången i den låten. Det var även en annan låt, The Queen of Thorns and Roses som blev en väldigt personlig och annorlunda låt och jag kunde inte tänka mig att någon annan skulle kunna ha sjungit den låten mer från hjärtat än vad han gjorde, eftersom den var så personlig för honom.

Solot i In search of the Piece of Mind var det allra första som jag skrev och det är så perfekt att jag inte kan ändra en enda not i det. Man kan höra på Scorpions debutskiva Lonesome Crow att jag fortfarande utvecklades och att jag var en amatör men solot är så perfekt att jag inte vet var det kan ha kommit från. Även själva kompositionen är enastående och det var en början för mig och den blev väldigt viktig för mig. Jag frågade flera sångare om de kunde bidra med något till låten inför 50 års jubileet och de ville all vara med. I slutet av låten lade jag in ett solo som låter som en konversation inom dig själv där man står inför olika val vid lockelser. Det är så många olika färger i låten så det till slut blev något episkt och med Michael Schenker Fest på toppen av det! Helt otroligt! Helt ärligt, det är det jag säger om viruset, en bitterljuv upplevelse! Haha! Ingen på hela planeten hade kunnat få fram detta utan det hela är ett universellt mirakel.

Det är jättecoolt! Hur var det att gräva upp den låter ur skattkistan? Du spelade den live i mitten av 90-talet men ingenting sedan dess. Hur skiljer låten sig nu från versionen på 90-talet?
När jag spelade den i Japan (och lite i USA) på 90-talet handlade det mer eller mindre om en exakt kopia av originalet medan nu är den helt episk med en massa oväntade överraskningar.

50 år av musik. Du lyssnar inte på musik själv. Vad betyder musik för dig?
Musik för mig är en konst, ett rent självuttryck! Jag följer inga trender, jag skapar däremot trender. Du kan se alla dessa gitarrister, som kopierade min spelstil under 80-talet och överexponerade den och nästan dödade den. Men tack vare att jag alltid går till min inre styrka av infinitiv kreativitet utvecklas jag hela tiden och behåller en fräschhet. Det håller mig alltid ett steg före alla andra. Tack vare att jag går djupt in i mig själv och aldrig är en del av en trend och hade jag inte fortsatt att lägga in fräschhet i en existerande trend som nu har pågått i 50 år hade den varit ”död” för 20 år sedan. Jag tror att folk fortsätter att ta saker från mig för att de vet hur jag skriver och var det kommer ifrån och att mina saker alltid är fräscha. Det är helt ok för mig. Som jag alltid säger – Keep on rocking! Som jag sa, musik är en konst och där finns inget rätt eller fel. Det är ett rent självuttryck om det görs på en artistisk nivå. Om det görs för kändisskapet och pengarnas skull så följer de en trend och de är troligtvis inte självsäkra nog att uttrycka sig själva. Då handlar det mest om att få snabba pengar i fickorna snarare än att utveckla något. De vill bara ha en bit av tårtan helt enkelt. 80-talets stereotypa konsumenter gjorde att 70-talets musik, som hade skapats med hjärta och känsla, fullständigt vattnades ur. 80-talet var i grund och botten ett kommersialiserat 70-tal.

Den första gången jag såg MSG var tidigt 1984 när vår television visade en festival från Westfalenhalle i Dortmund i december 1983.
Ah, jag kommer ihåg det! Det var faktiskt ett väldigt bra gig. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så bra men min dåvarande manager David Krebs sa till mig att det var ett fantastiskt gig. Till och med Klaus sa att det var ett bra gig. Det var en av de där dagarna då en speciell magi skapades. Även jag kommer ihåg en hel del av det efter 30 år! Ozzy var där, Scorpions var där och det var verkligen en fantastisk kväll.

Eddie van Halen dog för kort tid sedan och jag såg din post på Facebook, att du gillade hans sätt att spela. Vad betydde han sätt att spela för gitarrister när han kom fram i slutet av 70-talet?
Eddie var en av dessa gitarrister, precis som Yngwie Malmsteen som, oavsett hur hårt du än försöker att undvika att lyssna på musik inte kommer undan dem. Van Halens första skiva var i varenda skivaffär och varenda shop som jag var i. Det gick inte att undvika den. Faktum är att de faktiskt öppnade för UFO på Starwood under 70-talet. Jag fick reda på att Eddie var en Michael Schenker fan och jag fick reda på att sångaren David Lee Roth var en Uli Jon Roth fan, de var helt enkelt Scorpionsfans. Jag gissar att de växte upp med vår musik. Jag gick ju till UFO och jag fortsatte att utvecklades väldigt snabbt och Eddie höll själv på att utvecklas. När de öppnade för oss på Starwood sa någon till mig att vårt förband hade en väldigt bra gitarrist. Jag lade inte så mycket märke till det men senare fick jag berättat för mig att det var just Eddie van Halen som spelade då haha.  Så det finns ett samband mellan Van Halen, Scorpions och mig själv and UFO. De var ju också UFO-fans. När jag under övergångsperiod för mig själv mellan UFO och MSG hjälpte Scorpions med Lovedriveskivan, den som öppnade dörren till USA för dem, träffade jag Eddie. Jag minns inte om vi blev inbjudna eller om vi bara fick reda på att Van Halen skulle spela i närheten av var vi befann oss. Så hela Scorpions och jag själv såg deras konsert i Düsseldorf eller om det var i Dortmund. Vi gick backstage till deras omklädningsrum och vi hade det väldigt trevligt. Vi var ju som barn som visade varandra vad vi kunde ’Titta, vad jag kan göra!’ haha. Vi var som tonåringar som delade med oss av varandras kunskaper. Det var fantastiskt vackert. Sedan var såklart spelningen väldigt bra och det var allt egentligen. Jag lämnade sedan Scorpions och gick min egen väg och Van Halen blev större än alla. Och för att avsluta om Eddie var han helt enkelt den bästa. Jag visste inte om att han det där med tapping utan det förvirrade mig en del. När jag först hörde honom spela så kunde inte för allt i världen komma på hur han gjorde det. Det var hans stora sak. Folk har till och med sagt till mig att han ibland vände sig om när han ”tappade” bara för att ingen skulle komma på hur han gjorde. Jag klandrar honom inte för till slut kopierade alla honom och överexponerade det så mycket så att till slut ville ingen höra på det längre. Jag sa till honom att det där var hans grej men nu har folk fullständigt sabbat det. Det bästa med Eddie var att han hade både rytm och melodi i sig. Hans bror var trummis och hela konceptet måste ligga i familjen på något sätt. Han var en komplett gitarrist. Han var i min ålder och det är bara fruktansvärt tragiskt.

Tog han över stafettpinnen från Jimi Hendrix?
De var väldigt olika. Jimi Hendrix hade en helt annan stil och han var dessutom så att säga från en annan värld men så var även Jeff Beck. Det som var bra med det sena 60-talet och 70-talet var att de hade sin helt egna stil. Sedan, helt plötsligt, lät allihopa likadant, de lät som mig haha

Gav din uppväxt i Tyskland dig något annorlunda i ditt spelande om du jämför till exempel med brittiska eller amerikanska gitarrister?
Jag har inget med Tyskland eller något annat land att göra, utan jag är helt universal. Allt handlar om rent självuttryck. Jimi Hendrix hade också det. Alla som har det får fram sin egen spelstil. Vi är alla unika individer och människor måste bara våga öppna upp sig själva och låta andra människor titta inuti dem. De måste låta nya färger komma från dem själva som ingen annan har hört tidigare eftersom alla människor bär på skatter inuti dem. Ingen vet vad du har inom dig innan du öppnar upp dörren till dig själv, det är vad jag gjorde. Så länge man har kul och struntar i omedelbar berömmelse och pengar så kommer det att gå bra.

Hur kommer du att fira jul?
Jag kommer inte att fira jul för att min partner inte med mig eftersom hon tar hand om sin döende mamma i Japan. Jag gillar inte firanden speciellt mycket om jag ska vara helt ärlig. Jag firar inte min egen födelsedag, jag firar inte jul eller påsk och jag går och lägger mig innan klockan slår tolv på nyårsafton. Jag bryr mig bara inte. Jag älskade allt det där när jag var barn och tonåring, jag ville fira, jag ville bli full och det var så kul. Men nu känns det mer obekvämt alla nästan blir tvingade till att fira så jag håller mig undan så mycket jag kan.

Har du hobbies isället?
Min pappa var arkitekt så jag har lite av det i mig och jag designar saker hela tiden. Jag älskar att skapa saker på alla nivåer. När jag ser något som jag skulle kunna göra bättre så fixar jag det. Men å andra sidan har jag kalendern full nu med intervjuer och allt. Det handlar om vilken tid det är och hur mycket tid man har att lägga på dem. Jag har alltid bäst energi om morgonen och då spelar jag gitarr. Om jag skulle vänta till kvällen med att spela skulle jag aldrig få något gjort eftersom min energinivå är slut då. Jag går även och lägger mig rätt tidigt om kvällarna. Jag tror att det är viktigt om man vill förbli ung.

Du verkar ta hand om dig själv väldigt bra.
Jag har lärt mig av mitt förflutna. Livet ändrar sig när du utvecklar varje målsättning och man finslipar sig själv och allt som en gång var ett hinder försvinner lyckligtvis till slut.

Stort tack för samtalet!

I slutet av januari släpps Immortal och den är väl värd ett inköp.

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
INTERVJU: Michael Schenker 
AKTUELLA MED: Nya albumet IMMORTAL
SKIVBOLAG: Nuclear Blast
RELEASEDATUM: 2021-01-29