Årets första albumlista – Januari 2021

Då är det återigen dags att summera Januari av 2021s album. Vår skivpanel har sonderat albumsläppen för Januari 2021 och det är en intressant lista, eller vad säger ni om TRIBULATION (SE), LILLASYSTER (SE), BLACK INK RIVER (SE), WIG WAM (NO) och HERE LIES MAN (US).

Title1Data1
Band: Tribulation
Album: Where The Gloom Becomes Sound
Skivbolag: Century Media Records
Releasedatum: 2021-01-29
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 8.2 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
För mig är Tribulation Sveriges svar på polska Behemoth. Genren är inte mitt kopp te förutom vissa undantag och där är verkligen detta band ett av dem. Albumet är otroligt välkomponerat. Smått drömskt, mörkt, melodiöst och mäktigt, allt på samma gång. Bästa låten är Dirge of a dying soul.Alla extrema musikgrenar gosar till sig når en bredare publik. Det är bra men var är de snabba låtarna som jag uppskattar hos Tribulation? Det behöver inte låta som femton minuters ”myrornas krig” men ska jag ha ett vrålåk så ska det fan ändå maxa, inte bara cruisa. Hour of the Wolf seglar in som segrare.Tribulation slutar inte imponera. Efter fullträffen ”Down Below” 2018 så är förväntningarna från min sida höga, men likväl flyger bandet över ribban lekande lätt. Detta suggestiva, mörka och inlevelsefulla sound vaggar dig tryggt i sin famn genom varje spår och öronen kan inte göra annat än njuta. Pluspoäng för de svenska textraderna i ”In remembrance”. Gåshud.
Tony AsplundMattias Hedeby
Stora trollbindande toner tar Tribulation till nästa nivå. När de plockar ackorden mitti låtarna är det som om allt faller på plats och man tappar andan lite. Man hittar något nytt att njuta extra av vid varje ny lyssning. Något att njuta extra till i vinterkylan som höjer värmen inombords! Demondoom från Arvika som får mig att vilja sova med lampan tänd & krama favoritgossedjuret. Vackra melodiska slingor som mystiskt svävar över den kärva domedagsbottnen, tung som bly. Satan lever i Johannes stämband och growlsången förstärker mystiken i bandets väl genomarbetade femte opus.
Title1Data1
Band: Lillasyster
Album: Svensk Jävla Metal
Skivbolag: GAIN / Fifth Island Music / Sony Music
Releasedatum: 2021-01-22
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 7.4 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
Argsint, blytungt, brutalt ärlig svensk jävla metal. Varför jag älskar detta västkust-band är det massivt tunga soundet. Inget ont med låtarna med engelsk text, men för mig förblir de svenska låtarna ännu mer in your face. Hatten av för detta grymma album. Låten som spelats flest gånger är KRIG.Arga snubbar från Götet har verkligen sina ljusa stunder. När jag är på rätt humör kan jag lyssna hur mycket som helst på det här. Det borde var ännu fler hårdrocksband som sjunger på svenska och ta det på allvar, inte bara som någon kul grej i en extralåt. Winterdäck och Vackert Land ligger i topp.Melodifestivalaktuella Lillasyster låter generellt sett som förväntat. Det är pang på, det är hårt, aggressivt & bjuds på småroliga textrader som ”Jag är från Partille, inte Kungälv”. Dock anar man även en viss mognad, som i ”Winterdäck” där det övertygande sjungs om 40-årskris & oro. Albumet är helt enkelt en käftsmäll som rymmer både vemod och ilska. Härligt!
Tony AsplundMattias Hedeby
Det är gött att få fläskig, härligt energisk och fet hårdrock från Lillasyster som man kan lita på. Speciellt War Machine och Krig känns som framtida klassiker. Dock känns de flesta låtarna vara utformade enligt liknande recept och att engelska texter kanske ska skippas till förmån för svenska. Med Martins karakteristiska rasslande röst sugs jag tillbaka till 00-talets HC ställ & håll käften-metal. Nya bjudningen serverar alltifrån armbågar i tinningen till gulliga klappar på flinten. Rakt på-texter & feta riff. Tjusningen ligger i det enkla; en plankstek & en stor stark. Ja tack!
Title1Data1
Band: Black Ink Rivers
Album: Through The Unknown
Skivbolag: GMR Music
Releasedatum: 2021-01-29
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6,8 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
Med singlarna Sulphur Sky och No, no, no fick jag en tydlig bild av både band och album. Stark karaktär från 60- och 70-talsrocken, och den låten som är för mig starkast och visar bandets stora potential är Fool are running The Show. Bra tryck i både riff och Daniels rockpipa, ser fram emot att se dem live i framtiden.Vintagerock som är sådär lättsmält och myspysig. Influenserna som tydligt lyser igenom finns alla med i min egen privata musiksamling vilket såklart gör att detta är något som jag gillar. Jag vet inte riktigt vad jag menar med ”farligt” men jag önskar att musiken vore lite mer så för att helt hitta hem.60-talsdoftande tongångar som för tankarna till Flower Power-rörelsen, med ett tydligt musikaliskt groove som man fridfullt kan gunga med i. Kanske lite mossigt för min personliga smak men det tål att sägas att soundet knappast hade gjort bort sig på Woodstock.
Tony AsplundMattias Hedeby
Med gitarrbaserad bluesrock förankrat i alla godsaker från 70-talet tänder Black Ink River lågan inombords och ger ett stort sug efter att se detta live. Det doftar en hel del Hendrix men också stort av en egen kryddblanding. De skulle öst på med lite mer dist, det hade gjort detta ännu fränare!Chesterfield fåtölj, en whisky & en god cigarr! Det är snyggt, svängigt och vackert skitigt. Med rasslig whiskystämma styr Dano 70-talets signifikativa rock’n’roll/blus sound rakt in i 2021. Stämsången tillsammans med Chasmin på låten ”When I’m Gone” får kröna denna fagra grammofonskiva.
Title1Data1
Band: Wig Wam
Album: Never Say Die
Skivbolag: Frontier Records
Releasedatum: 2021-01-22
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6.0 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
Hårdrock skrivet på klassisk vis. Lagom hårt, lättsmälta riff som passar en bred publik. Intron och verser i vissa låtar är det som tilltalar mig mest, när refrängerna drar igång blir det lite väl blassé. Men tack vare bra kvalité på arrangemangen får den ändå ett helt okej betyg.”Hårdrock” i Mellon klingar sällan bra i mina öron. Wig Wam lägger stor kraft i få igång kryssningens tryckare till Smokieosande balladerna My Kaleidescope Ark och Silver Lining. De som är för fulla för tryckare försöker verka nyktra nog till att beställa en till innan vakten pekar dem mot hytten. Bättre glamrock av den moderna skolan får man leta efter. Wig Wam balanserar perfekt på den hårfina linjen mellan klassisk glamrock á la Sweet & den något hårdare melodiösa hårdrocken. Det hålls inte igen på denna comeback, utan här hittar vi allt från imponerande gitarrsolon, talande ballader som ”Silver Lining” till kraftpaket som titelspåret. Repeat!
Tony AsplundMattias Hedeby
En längre paus verkar ha gjort bandet gott. Deras glamrock är mycket vassare och bättre än någonsin och alla verkar ha steppat upp ordentligt och presterar verkligen på topp. Det är samma driv i trummorna som om Tommy Lee själv smekt skinnen. Lite mer originellt material hade dock smakat gott!Mina tår rycker lite i takt, det svänger. Men det blir lite för mycket melodifestivalen. Klatschig glammrock från Norge som innehåller samtliga beståndsdelar för att bli en smörig hårdrockskaka. Men även med mjölk till kakan blir tyvärr den inte så välsmakande. Bästa låten får bli titelspåret.
Title1Data1
Band: Here Lies Man
Album: Ritual Divination
Skivbolag: RidingEasy Records
Releasedatum: 2021-01-22
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 5.8 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
Vem går inte igång på skönt fuzziga riffs? Jag gör det alla dagar i veckan. Ritual Divination är inget undantag. Och när låtarna håller sig inom 5 minuter, gör att receptet borde kännas fulländat. Grunden finns där som sagt, men något fattas och jag vet inte riktigt vad det är. Bästa låten är I Wander. Det osar så mycket 1970-72 om det här att jag nästan dör! Då hårdrocken fortfarande låg i sin vagga gjordes så otroligt mycket bra musik. De har verkligen fått fram ett sound som tilltalar mig något enormt. Lägg till exotrytmer på rätt ställe så är konceptet inte bara vinnande - det blir klassiskt.Experimentell fuzz-rock med mycket gitarrer och ganska simpla texter. Det märks minst sagt att bandet lägger mer krut på det instrumentala än på sång. Det är ingen tvekan om att det rör sig om kompetenta musiker, men detta är verkligen inte min påse. Alla 15 låtar smälter ihop till en deg, som är allt annat än lättuggad och helheten blir oerhört långtråkig.
Tony AsplundMattias Hedeby
ROCKBLADET.se 5 out of 10
70-tals doftande toner med psychadelica blandat med Sabbath som bjuder på ett enormt groove som får det spritta i både headbangings-reflexen och i dansnerven. Det är bra riff och låtmaterial, men lite synd att en hel del av groovet drunknar när pålagda effekter på keyboards och sång kommer in.Volvo 740 & en 26” Ludwig-kagge. Svängig gitarrock från Kalifornien där det känns som sången sitter i fängelse. Tyvärr gör effekten på sången att den känns avlägsen och inte riktigt gifter sig med musiken som dock håller bra kvalitet. Det blir monotont trotts händelserik & skön musik.


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


FÖLJ MIG

Jonas Lööw

Chefredaktör / Grundare at Rockbladet.se
FÖLJ MIG

Relaterade artiklar