KRÖNIKA: 2021! Vi är redan gång och vi behöver din hjälp!

Blev år 2020 ett historiskt WTF eller blev det en ny gryning? Pandemin förvandlade mycket till hästskit, men inte allt. Året blev definitivt väldigt annorlunda och 2021 fick en gratis straffspark framför öppet mål där det inte behövs speciellt mycket för att året ska kännas som en fullträff. Men det är dags att börja ansatsen mot bollen nu.

Nu är vi inne i februari 2021 och den snabba sammanfattningen av 2020 skulle vara – död, totalstopp för stora folksamlingar som konserter och sportevenemang, polarisering som nådde nya obehagliga höjder och allt som mänskligheten egentligen var överens om – var att allt var skit. I alla fall om man ser till sociala medier. Aldrig har så många “likes” delats ut till påhittiga inlägg om hur illa allt var. Folk kunde i alla fall relatera till varandra där. Det jag minns starkast från våren 2020, då pandemi blev ett vardagsord, är att den 22 mars höll statsminister Stefan Löfvén ett tal till nationen. Jag minns inte en enda stavelse från själva talet men i samband med det började ett så kallat “meme” att cirkulera i sociala medier om hur enkelt och kort detta tal till nationen borde ha varit “Hej Sverige! Ät inte fladdermöss! Tack för mig.”. Så enkelt det hade varit.

Men stämmer den bilden av 2020? Nja… trots att 2020 ärade mig med ett permanent svart bälte i killgissningar om smittspridning så försöker jag ändå finna ljusglimtar. Sjukvården är bäst lämpade till att diskutera och ta hand om de sjuka. Tack för att ni finns.  Och vi bortser ett tag från det ekonomiska och det politiska – jag kan ändå inget om politik och enligt min fru slänger jag ut alldeles för mycket pengar på vinylskivor, som dessutom bara har samma låtar på eller kommer med hemsk ljudkvalitet. En del har faktiskt gjort otroliga pengar tack vare pandemin medan många dessvärre har fått se sin ekonomiska tillvaro slås i bitar. Jag arbetar själv i två branscher som har blivit tvingade till konstgjord andning. Men när jag sätter mig ned och nyktert tänker igenom situationen kommer jag inte ifrån tanken om att mänskligheten ändå behövde både en fysisk och mental nedstängning, lite för att tvingas till att bromsa både puls och tillvaro en aning. Vi människor har ju förmåga att faktiskt göra underverk om vi bara lägger manken till men den färdigheten används alldeles för sällan fullt ut på grund av att resultat stressas fram hela tiden.

Musikbranschen är fortfarande otroligt hårt ansatt och det är de små banden, arrangörerna och aktörerna, vars ekonomiska buffert är rätt begränsad, som drabbas hårdast. Men är det någon bransch som är påhittig och flexibel så är det just inom underhållningen. Under en coronaspecial som vi på podcasten Patchtrollen (Corona-avsnitten Del1, Del2), som jag driver tillsammans med Fredrik Blid, arbetade med under försommaren upplevde vi ändå att det fanns ett genuint hopp inför framtiden. Efter första tidens deppande och kanske slappande kom till slut energin tillbaks hos mängder av människor. Man såg en möjlighet till noggrannhet, något som kanske kommer att finnas kvar men förhoppningsvis inte av den här anledningen under vår levnadstid.

Många tog till vara på den chansen och frukten av det har vi redan kunnat börja skörda. Jag är övertygad om att många coola saker är på ingång i många olika delar av tillvaron. Istället för att åka jorden runt och spela musik inför tusentals människor gjorde band och musiker det de gör lika bra, att skriva och spela in musik. De band som redan hade skrivit sin musik innan allt stängde ned märkte plötsligt att de hade hur mycket tid som helst i studion eftersom det inte fanns någon turné som väntade. Många skivsläpp sköts visserligen upp ett par månader men vad gjorde det när resultatet i många fall blev mycket bra? Ett exempel på det är svenska Dark Tranquillity som släppte sin fantastiska platta Moments, vilken fick mycket mer omsorg i studion än vad den annars hade fått i ett normalt läge. Ett annat exempel på hur kreativiteten kan ta trevliga omvägar är Michael Schenkers M.S.G. jubileumsplatta Immortal där sångaren Ronny Romero som skulle ha sjungit på hela skivan inte kom loss på grund av restriktionerna och där man istället bjöd in en mängd andra sångare till att dela på uppdraget. Det blev mycket lyckat. Det finns såklart många fler exempel att nämna men poängen är att ingen har gett upp!

Det tog heller inte länge innan band visade prov på kreativitet med att till exempel sända live-streamade konsertrer från replokaler eller från tomma spelställen, stora som små. Det var såklart coolt med specialarrangemang och en vardagsrumskänsla som man annars inte hade fått vid en normal tillvaro. Jag minns Metallica (Blackened), Rolling Stones (You Can’t always get what you want) och Anthrax (Gung Ho) som alla framfördes med bandmedlemmarna på distans från sina hem. Jag såg bra livestreamar med Metallica, tyskarna Hämatom och Kadavar, svenskarna Royal Republic, Mustasch, Baboon Show, The Headlines och Dark Tranquillity och jag måste nämna KISS stora nyårskonsert på hotellet i Dubai. Men det var ju inte samma sak ju! Jag vill ju ha en pulserande bröstkorg, inte av coronahosta utan av en dundrande baskagge.

Några utsikter om att få spela upp alla nyinspelade låtar inför livepublik ligger dock inte inom en snar framtid. Jag kan dessvärre, även om jag med hela mitt hjärta hoppas på det, inte se det framför mig, att festivaler som till exempel Wacken Open Air, Hellfest, Copenhell eller Sweden Rock Festival skulle köras fullskaligt denna sommar. Det kommer bara inte att hända. Fullt möjligt kan ändå vara lokala varianter av dem men att få över alla amerikanska akter till Europa redan om 4-6 månader? Det kommer inte att hända ens i år. Och det är återigen extra tufft för band som kanske skulle ha fått sitt brejk genom det. Jag tänker nu på falunbandet Ambassadors of the Sun som debuterade med den fantastiska Orbiting a Dead Star bara för att nämna ett exempel. Jag tror starkt på dem men de får vackert vänta tills det lättar även om det känns jobbigt. Att man ska kunna se på mindre spelningar (100-500 personer) till hösten ser jag dock inte som en omöjlighet. Snarare troligt. Det ska bli intressant att se sedan när allt släpper och när alla band vill ut och spela direkt. Kommer underlaget att finnas överallt? Jag  tror närmare att man till slut kommer till en punkt där det inte blir hållbart längre utan att flera band får turnera ihop i gemensamma turnéer istället. Jag blir heller inte förvånad om många band istället släpper fler än ett album under denna period.

Jag har märkt att olika samarbeten har startat också. Om de är permanenta eller om de bara är tillfälliga och tack vare att man under nedstängningen och diverse reserestriktioner bor i närheten av varandra och kommer bra överens över en bira eller tjugotre får framtiden visa. Jag tänker närmast på Ritchie Kotzen och Adrian Smith som tillsammans har spelat in en skiva som släpps nästa månad. Jag gissar att även andra spännande samarbeten har uppstått och jag lyssnar gärna in på dem. 

I brist på egentligen annat att rapportera om startades en liten panel på Rockbladet.se bestående av några skribenter som kortfattat fick recensera samma skivor. Att ha en jury att säga sitt om ett gäng skivor är inget nytt (läs Sweden Rock Magazine) men det blev mycket lyckat och trevligt. Framför allt gav det en möjlighet att lyssna in bra skivor som det säkert hade tagit längre tid att hitta annars. Visst förekom skivor som jag inte kommer att lägga så mycket (eller någon alls) tid på igen men vad gjorde det när heta romanser kunde inledas med andra? Förutom ovan nämnda skivor från Ambassadors of the Sun och Dark Tranquillity måste jag nämna Hunter Gatherer (Avatar), Metal Commando (Primal Fear), Reincarnation (Atria), Dead End (R.I.P.), Endless Twilight of Codependent Love (Solstafir), Viva El Camino (Mollo Rilla) som riktigt bra 2020-släpp och som alla fanns med i denna panel. 2021 kommer definitivt inte att vara sämre och jag hoppas att fler personer vill vara med och skriva sina utlåtanden. Man behöver ju verkligen inte vara nominerad till Nobelpriset i litteratur för att skriva ner sin åsikt om en skiva eller fem. Det kommer fullständigt att rasa in nya coola skivsläpp under året och även under 2022. Det är ju för en musikälskare en mycket trevlig tid att se fram mot. Vad sägs om närnäst tyska Motorjesus, norska Einherjer, amerikanska Witherfall, svenskarna Soen, The Crown och The Generals bara för att nämna några få. 

Det känns, för att avsluta denna krönika, som om mänskligheten och musikbranschen nu har haft sin ofrivilliga men i vissa fall kanske välbehövliga kaffepaus. Vi är nu väldigt redo att ta tag i tillvaron igen och på ett sätt som är bättre än tidigare. Vi har ju redan hunnit rulla igång 2021 och nu får fan året se till att hjälpa oss lite på traven. Jag vet inte hur men kom igen och kör nu för fan, Britt-Marie! Visst vill vi Rock n Roll all night and party every day och vi är medvetna om att vi måste fara längst Highway to Hell för att nå Stairway to Heaven men det är där charmen ligger hos oss. Ge oss ett brejk nu och sätt igång showen igen. Vi har redan betalt för plåtarna och det är ok med bira i plastglas. Bring it on 2021. Whooohooo!

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
FOTO: Fredrik Drakenlind, George Grigoriadis


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar