INTERVJU: Richie Kotzen från Adrian Smith & Richie Kotzen

De båda gitarristerna ADRIAN SMITH (Iron Maiden) och RICHIE KOTZEN (ex Poison) har slagit slag i saken och låtit en massa idéer förverkligas. Duon släpper nu genom BMG plattan SMITH & KOTZEN och jag ringde upp Richie för att höra lite med honom om hur det hela gick till. Det trevliga samtalet gick över multiinstrumentalisten via Corona, CD-skivor och samarbetet med Adrian Smith.

Håller du dig frisk under den här Coronasituationen?
Jadå, jag mår bra. Min fru testades positiv för Covid förra månaden. Jag testades negativt men jag hade exakt samma symptom så vi hade det båda två. Vi mår bättre nu men jag har fortfarande lite problem med lukt och smak. Vem hade kunnat trott att något sånt här skulle hända?

Väldigt få kunde förutspå detta. Det är ju något som man bara läser om i historieböckerna. Hur påverkade detta dig som artist?
Personligen, ta i trä och jag vill inte säga alldeles för mycket, för att jag vet att många människor verkligen är helt förstörda av det här jävla skiten men jag har haft tur med att undvika stormen så att säga. Jag släppte en ny skiva (50 for 50) på min födelsedag i februari förra året. Vi stora planer och jag skulle turnera på fyra kontinenter som Nordamerika, Europa, Sydamerika och Japan men vi fick ställa in varje speldatum. Lyckligtvis har jag varit rätt smart genom de år som jag har tjänat pengar så jag klarar mig. Du vet, det här en allvarlig jävla situation och när man tittar på det så går det ok för en del människor i olika branscher men skivbranschen och musikindustrin var det första som de tog ner och de kommer att vara det sista som sätts igång igen. Det går inte att hitta några som har blivit påsatta hårdare än musiker. Det är en fruktansvärd situation för alla som skapar sitt leverne genom att uppträda och turnera, och det är utöver att du inte vill råka ut för att bli sjuk. Det är en fullständig mardröm.

Det är verkligen hemskt och jag blev så glad över att höra att du och Adrian hade “teamat” upp och gjort något bra under den här perioden. Skulle du kalla detta för ett projekt eller för ett band?
Nja, jag kallar det för en duo för att det är precis vad det är. Det är verkligen han och jag. Vi har visserligen ett par gäster på trummorna men den största delen av skivan är det bara Adrian och jag, som duo. Jag måste berätta det här, det var verkligen den enklaste skiva som jag någonsin har gjort. Så fort någon av oss fastnade någonstans så kunde den andra alltid komma upp med en idé och tvärtom. Det kunde inte ha varit smidigare.

Vad härligt! Så ni hade total kemi mellan er?
Ja, det skulle jag absolut påstå.

Ni släpper nu en skiva utan att ha ett gig i sikte för att kunna promota den. Hur är den känslan?
Den ursprungliga planen var att turnera. Vi tänkte att vi släpper skivan i mars och så har vi några turnédatum i mars och i april men som vi vet nu så kommer ju det inte att hända. Det är intressant med min karriär att det faktiskt gick långa perioder då jag inte turnerade någonting alls. Jag släppte en skiva och gjorde endast små gig här och där. Det var först under 2000-talet som jag blev riktigt aktivt med att turnera och de senaste 12-14 åren har jag blivit en turnerande maskin. För mig personligen så njuter jag nu av tiden jag får hemma. Jag älskar var jag bor – att kunna vara i studion och komma upp med nya idéer för att bara gå ut genom dörren och kunna jobba på huset eller på tomten. Jag menar, jag har vänner som håller på att bli tokiga över att de saknar att vara på scenen så mycket, men jag håller ihop.

Hur lång tid tog det att göra skivan?
Jag vet faktiskt inte hur jag ska svara här eftersom flera idéer kommer och går under olika perioder. Vissa idéer finns i skallen under flera år medan andra kommer på bara någon sekund. Det mesta av skadan spelades in på Turks- och Caicosöarna, vi var där ungefär en månad. Det var en väldigt enkel process egentligen. Hela stället var helt magiskt och verkligen vackert och fridfullt.

Jag har lyssnat på skivan och jag tycker att den är bra. Den är fräsch men ändå med en del retro. Är jag helt ute och cyklar när jag hör influenser från Deep Purple (typ Perfekt Strangers och House of Blue Light) från mitten av 80-talet i Glory Road?
Jag vet inte om jag skulle kalla det så. När jag tänker på Deep Purple så är det den eran som jag tänker på, den med Stormbringer. Alla är olika och det bandet har verkligen bytt line-up ett par gånger. Jag älskar verkligen den skivan och den influerade mig verkligen. Glenn Huges är en god vän till mig och vi har faktiskt skrivit musik tillsammans och släppt låtar på skiva. Men jag kan inte de skivorna som du nämnde under 80-talet.

Solar Fire är lite snabbare och hårdare än de andra sångerna. Kan det ha varit Nico som inspirerade till det?
Nej, faktiskt inte. Den skrevs helt och hållet av oss och vi spelade in den med en trumloop. Och istället för att jag skulle spela trummor på låten sa Adrian att han skulle höra med Nico om han ville spela på den. Jag var såklart glad över idén och det besparade mig själv besväret haha. Han gick med på att spela på låten och han var grym så det blev jättebra. På andra låtar spelar Tal Bergman som också spelar i mitt soloband så Nico, Tal och jag själv slutförde trummorna på skivan.

Kom Nico till studion eller gjorde han trummorna på distans?
Nico gjorde sina grejer hemifrån. Han har ett ställe i Florida där han spelar in. Tal fixade sin del av trummorna separat med mig.

Du som själv spelar trummor på några av låtarna och som är multiinstrumentalist är det inte bara imponerande utan det måste spara en hel del tid och pengar i studion.
haha Jag gissar att du kan se det från det hållet också. Det intressant hur det blev så för mig. Man får en idé och man vill spela in den för att man inte vill glömma bort den. Man vill bara få ut den ur huvudet och ut i världen. Jag knäckte egentligen koden redan som ung när jag förstod att om jag ska skriva låtar och spela in dem kan jag inte hela tiden vara beroende av att någon annans schema ska passa in med mitt. När man är ung så kan det vara svårt att få ihop scheman och om man jobbar med ”fel” folk kan den biten bli ett helt annat typ av arbete om de blir mer involverade än vad de egentligen är. Allt jag vill är att personen ska komma in till studion och spela ett groove till en sång som jag har skrivit, inget mer. Jag vill inte att du ska göra någonting mer än det haha. Så för att slippa en massa tjafs och onödigt arbete så lärde jag mig tidigt att göra saker på egen hand – även som tekniker. Jag är inte den typen av kille som imorgon skulle kunna sticka iväg för att hoppa med i ett band men om jag får en idé till en låt så kan jag förverkliga den på egen hand. Men jag är inte i närheten av att kunna spela trummor som jag spelar gitarr och det händer såklart att jag kommer till situationer då jag rent fysiskt inte kan få till trummorna, och då ringer jag in någon annan istället. Till exempel Tal, som kan komma in och bara sätta en låt på direkten. Det är aldrig några problem. Jag skiter egentligen i vem som spelar trummor på mina skivor så länge det låter som jag vill att det ska låta.

Vad händer om du får jordens bästa idé, världshistoriens bästa låt och du är långt ifrån allt vad en studio är eller något att spela in med. När sätter paniken igång?
Jag plockar upp min telefon och sjunger in idén på röstinspelningen och jag hoppas verkligen att när jag lyssnar på den igen så hör jag den på samma sätt som jag hörde den i huvudet när idén kom till.

Berätta lite om hur det kom sig att du och Adrian teamade upp med varandra. Som jag har förstått det kände ni varandra några år innan ni började skriva musik tillsammans?
Jag och Adrian har känt varandra omkring 10 år. Vi träffades bara som folk normalt gör när han var i stan. Han har ett hem i Malibu som inte är så långt från där jag själv bor och vi brukade hänga. Han har ett litet rum hos sig som han har gjort till ett ”jam-rum” där vi brukade vara och bara lajja. Olika människor kom förbi och spelade med oss min fru, som spelar bas, brukade också vara med. Vi hade bara lite kul. En dag sa hon att vi borde skriva en låt ihop och det ena ledde till det andra och nu har vi en platta.

Hade ni andra namn som förslag än Adrian Smith & Richie Kotzen?
Nä, egentligen inte. Det är ju det som det är. Vi skulle kunna komma upp med en massa konstiga namn men i slutändan är det Adrian Smith och Richie Kotzen.

Vilka var de största utmaningarna när ni gjorde den här plattan?
Det var inga egentliga utmaningar utan det enda jag kan tänka på är förväntan över att det skulle bli klart. Jag hoppades på att allt arbete som vi lade ner också skulle få se dagens ljus. Det var inte så att vi hade ett skivkontrakt, för då vet man att det finns en deadline. Det hade vi inte här och vi hade så mycket flexibilitet och frihet att jag ibland fick tankarna om att jag hoppades att vi skulle ro allt i land och att vi skulle få ett skivkontrakt. Det var egentligen det enda, så det fanns inga hinder, utmaningar eller liknande saker. Allt gick bara väldigt smidigt.

Vilken är den ultimata längden på en studioskiva?
Jag kommer från en tid då skivor innehöll, om det inte var ett dubbelalbum, 7,8 kanske 9 låtar. Personligen tycker jag att något galet hände när CD-skivan kom och folk började tro att vi var tvungna att stoppa in 14-15 låtar på en skiva bara för att det fanns plats till det. Det här låter så konstigt att jag säger det här eftersom jag själv precis har släppt ett 50-låtars album, något som jag bara gör en gång i livet, men jag tycker att 15 låtar är väldigt många att ha på en skiva. När jag var ung så släpptes ikoniska plattor och jag menar hur många låtar är det på The Number of the Beast eller hur många låtar är det på Van Halens första platta? Och några av låtarna är inte ens låtar, Eruption är ju bara ett gitarrsolo. Jag tror att folk blev helt jävla galna under 90-talet när de började ladda upp CD-skivor. Personligen gillar jag Smith & Kotzen skivan och jag tycker att det är den perfekta skivan, vänta tills du ser den på vinyl. Den ser ut som en av de där klassiska plattorna som man såg i affären som grabb och som man genast ville köpa. Jag tycker att vi gjorde helt rätt drag med hela set-upen.

Jag är helt enig med dig där och personligen har jag svårt att hålla fullt fokus på 15-20 låtar i sträck. Hur är det med dig, köper du fortfarande fysiska skivor?
Nej, det är en annan grej, jag gjorde av med alla mina CD-skivor och jag gjorde av med alla mina LP-skivor, eller rättare sagt mina föräldrar gjorde av med dem. Jag hade en massa skivor som lämnade kvar hos mina föräldrar när jag flyttade ut som 20-åring. Jag ville inte ta med dem för att jag inte visste vad jag skulle göra med dem när jag bodde i bara ett litet rum i Kalifornien. Jag gillar inte att ha en massa prylar. Det stressar mig som fan. Jag bor i ett stort hus och jag har en massa prylar, men när det stressar mig så måste jag göra mig av med en massa saker. Så var det med CD-skivorna, så de flög ut. Om jag vill lyssna på musik nu så frågar jag bara Alexa så spelas musiken upp för mig.

När du och Adrian jammar, vilka låtar spelar ni då?
Det är alltid samma låtar, sådana som de flesta kan, som ZZ Top, Free eller Bad Company. Mitt problem är att jag inte kan så många coverlåtar. Jag kunde det tidigare och var till och med i ett coverband men så fort jag fick ett skivkontrakt slutade jag tänka på coverlåtar och försökte spela mina egna låtar istället. Det suger ibland att inte kunna några coverlåtar, speciellt när jag kommer till olika jam och jag inte kan vara med för att jag inte kan låtarna.

Du pratade tidigare om att du och Adrian har en total kemi mellan varandra. I vilka avseenden är ni väldigt lika varandra och i vilka avseenden är ni väldigt olika varandra.
Det krävs inte mycket för mig att gå mot funk eller mot soul och R&B och det är väldigt enkelt för mig att gå mot fusion och avantgarde musik men det var aldrig snack om att vi skulle gå den vägen med den här plattan. Faktum är att vi pratade inget alls om vart vi skulle gå eller vad det skulle bli för platta utan snarare att vi skulle skriva låtar och se vart de skulle bära oss. Det som till slut fick det att fungera var att vi både har en förkärlek till blues och traditionell R&B men också de band som jag tidigare nämnde som Free, Bad Company, Steve Mariotts band Humble Pie och den typen att prylar. Så det är vår gemensamma sak. Adrian har också ett fantastiskt sinne för kontrapunktsmelodier som verkligen höjde det här projektet. Det var flera situationer då jag tyckte att en låt var klar och då kom Adrian plötsligt upp med en kontrapunktmelodi till refrängen. Det är något som jag lärde mig att det händer när man har två gitarrister. Jag inser det först nu när jag tänker på det att jag aldrig tidigare har tagit dubbla gitarrer till en nivån tidigare. Jag spelade i ett band (Forty Deuce) tidigare, där jag var sångaren och spelade minimalt med gitarr så det räknas inte men nu har vi delat upp gitarrspelandet helt lika och det är så fantastiskt med Adrian att han kommer upp med saker som jag normalt aldrig skulle tänka på.

Vilket var den första skiva som du köpte för dina egna pengar?
Jag minns inte helt men ett av det första albumen som jag ville ha var KISS Alive II eftersom det följde med tatueringar. Jag kommer ihåg att jag köpte ett andra exemplar av Alive II och jag ljög för min farmor och sa att det andra exemplaret blev böjt i solen. Men jag ville ju bara ha ett andra ark med tatueringar så jag fick den skivan två gånger.

Förra året förlorade vi en ikonisk musiker till, Eddie Van Halen. Hur reagerade du när du fick höra om hans bortgång?
Jag kände Eddie och hängde med honom ett antal gånger. Vi hade samma gitarrtekniker Zeke Clark under en period. Det var den tekniker som Poison anställde åt mig och jag och Zeke blev kompisar omedelbart. Eftersom han även jobbade med Eddie var det så som jag lärde känna honom genom åren. Jag hade hört att han inte mådde så bra och det är så förödande och hemskt när människor får cancer när de fortfarande är unga. För två år sedan dog min bästa vän i cancer och hon led i nästan fyra år så jag känner igen känslan av att man förlorar någon man älskar alldeles för tidigt. Jag tänker ofta på att många personer som har varit stora influenser för mig har dött för tidigt. Prince var en av dem och det var svårt för mig att acceptera. Han representerade inte bara som gitarrist utan som komplett artist den person som jag var mest imponerad av. Han gjorde allt och han gjorde allt på en otroligt hög nivå. Han spelade gitarr som en virtuos och han spelade piano på en extremt hög nivå och så vidare. Han är borta, Van Halen är borta och Bowie. Bowie är nog den bästa artisten genom alla tider men jag förstod ändå hans bortgång mer än vad jag förstod både Eddie och Prince, de var alldeles för unga.

Tyvärr är vår tid över nu och jag tackar dig att du tog dig tid att prata med mig. Hoppas att ni får stor framgång med skivan och att vi hörs snart igen.

Tack själv!

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
INTERVJU: Richie Kotzen (Adrian Smith & Richie Kotzen)
AKTUELLA MED: Nya skivan Smith & Kotzen
SKIVBOLAG: BMG
RELEASEDATUM: 2021-03-26


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik faktiskt som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men fastar mer och mer för dödsen och blacken nu för tiden. Även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar