INTERVJU: Mario Duplantier från Gojira

När de hårt rockande fransmännen i GOJIRA släpper ny skiva förväntar sig musikvärlden något alldeles extra. Med det sjunde albumet FORTITUDE som släpps genom ROADRUNNER RECORDS nu i veckan infriar bandet alla förväntningar. Jag fick en pratstund med bandets maskin till trummis MARIO DUPLANTIER. Det blev ett snack om skivan och även ett projekt som ligger bandet varmt om hjärtat och jag var tvungen att prata lite gemensamma hjältar, the mighty Metallica.

Trevligt att träffa dig, Mario!
Stort tack, och detsamma

Och ni spelade in en skiva under en pandemi. Det är ju speciellt. Hur blev ni påverkade?
Vi spelade faktiskt in allt innan det här hela startade, i början av 2020. Vår ursprungsplan var att mixa skivan med Andy Wallace i Florida men vi var tvungna att ställa in den resan och stanna i Frankrike istället så vi tog en fyra månaders paus bara för att se hur situationen artade sig. Vi började sedan att mixa albumet från Frankrike med Andy fortfarande kvar i USA. Det blev många skypesamtal, face-time samtal och zoom-sittningar haha Det var inte den lättaste mixningen som vi har gjort och det blev många sena kvällar för att vara synkade tidsmässigt med Alex.

Jag har lyssnat på skivan några gånger och jag tycker att den är jättesnygg. Den lär helt klart bli en kandidat till årets platta. Vad betyder skivan för dig?
Åh, tack så mycket! Det gläder mig. Det är en stark skiva och jag är väldigt glad över att den blev så bra. Det var en bra tidpunkt för oss när vi började skriva låtarna. Det fanns inget drama i våra liv utan vi var egentligen bara väldigt nöjda med tillvaron. Turnerandet var klart och vi hade jättestora framgångar med senaste skivan, Magma och vi var nominerade till en Grammy. Allt kändes bara fantastiskt bra när vi började skriva. Det är rätt sällsynt i livet att verkligen inte ha ett enda störande moment i tillvaron och jag tror att det lyser igenom i musiken på skivan. Det är ett ljusare album av just den anledningen.

Skulle du säga att det blev lite som att fånga lugnet för stormen så att säga? Allt var frid och fröjd och sedan kom viruset och ställde allt upp och ned.
Ja, absolut! Det finns en dubbeldimension i den här plattan och rent musik- och textmässigt visar den upp en mängd olika stämningar. Det finns ju några lite mer arga låtar och samtidigt finns en del låtar som är mer åt det spirituella och avslappnade hållet. Det är känslomässigt en rätt komplex skiva med så många olika dimensioner. Faktum är att vi bestämde oss för att kalla skivan Fortitude redan innan pandemin men nu mer än någonsin är det ett träffande skivnamn. Vi måste bara acceptera situationen som den är och vara starka. Jag vill inte låta pretentiös men jag tror att skivan kan prata med folk och hjälpa dem igenom det här.

Vad betyder Fortitude för dig personligen?
När man är mitt i ett arbete så gör man en massa saker och ibland behöver man ett eller två år för att egentligen förstå varför man gör dem. Precis nu börjar jag förstå att Fortitude kanske var efter en period av sorg efter vår mammas bortgång från förra skivan och nu är jag starkare än någonsin efter att jag förlorade den person som var allra viktigast för mig. Fortitude symboliserar också min känsla av att jag nu känner mig som en riktig vuxen som är stark för att jag har kämpat mot den jobbiga perioden.

Jag beklagar sorgen, även om det var tag så är en förälder ändå en förälder.
Tack, det var länge sedan nu.

Jag tänkte lite på singlarna som ni hittills har släppt. Var det några diskussioner kring vilka låtar som ni skulle släppa som singlar eller var de självklara?
Vi hade en massa diskussioner kring det faktiskt. När det kommer till sättet som vi marknadsför skivan på har pandemin definitivt påverkat det. Till exempel låten Another World släpptes i augusti 2020 och det var inte tanken att vi skulle släppa den som förstasingel. Vår ursprungliga plan var att släppa Amazonia först, Another World som andra låt och sedan eventuellt The Chant som tredjelåt men när pandemin satte igång kände vi att allt bara var en enda röra i världen att Another World kändes som att det var en passande låt att släppa där och då. Lite som att bara lämna planeten och resa någon annanstans. Det kändes väldigt relevant just då. När vi släppte Another World kände vi att fansen ville ha något som är lite tyngre och det var där som Born For One Thing kom bra in i bilden med sin galenskap, sin ”catchighet” och sin dynamik. Det var vårt sätt att försäkra fansen om att även om vi gör en del melodiska saker så kommer det även att finnas en del tyngd i skivan också.

Just Amazonia som sätter sig i skallen direkt med sin rytm och melodi. Var det en given singel?
Vi bandmedlemmar är inte alltid de bästa på att välja singlar så vi frågade vår Artistic Director hos Roadrunner om råd. Han heter Dave Rath och han är helt fantastisk. Han tar även hand om Slipknot och andra band hos Roadrunner. Han sa till oss att Amazonia måste vara en av singlarna. Vi fattade ingenting utan trodde mer på Born For One Thing, Into the Storm eller till och med Sphinx som givna singlar men han sa att Amazonia har det där signaturriffet som alla kommer att komma ihåg. Vi tyckte att riffet i låten var coolt nog att köra om och om igen. Vi behövde inte ta ut svängarna åt varken höger eller vänster utan riffet är själva låten.

Ni har ju engagerat er mycket i situationen i Amazonas och ni har satt upp en auktion till förmån för Operation Amazonas. Berätta gärna lite om det.
Ja, det var viktigt för oss att faktiskt också göra något och inte bara prata om det i låtar. Det är hemskt vad som pågår där nere där Amazonas brinner och vi dödar urbefolkningen och vi måste göra något för dem. De kämpar och behöver pengar till i stort sätt allt, att bygga hus och att kunna försvara sig. Så vi sa att nu gör vi något verkligt av detta eftersom så som världen är just nu behövs konkreta åtgärder och den nya generationen är ett perfekt exempel på det. Greta Thunberg är helt fantastisk eftersom hon faktiskt tar det ut till gatorna och faktiskt gör något åt det. Hon är smart och det är sådana handlingskraftiga människor som vi behöver för att göra skillnad och få myndigheter att tänka i andra banor. Så vi tänkte att vi gör något för Amazonas. Vi skickade meddelande till alla våra vänner som till exempel Kong, Metallica och Slipknot och det fantastiska var att verkligen alla svarade med vändande meddelande att de absolut ville vara med på detta och erbjöd cymbaler, virveltrummor och en massa andra saker. Vi är verkligen överväldigade av att alla verkligen vill vara med och hjälpa till. Vi hittade en plattform till att fullfölja detta och alla pengarna kommer att gå till APIB (Brazil’s Indigenous People Articulation) och jag hoppas verkligen att vi kommer att kunna samla in en massa pengar att kunna hjälpa dessa människor som kämpar så hårt.

Vem var den första som återkom till er? Dvs vem satt med telefonen 20 cm från ansiktet och vad erbjöd personen?
Haha, jag tror att det var Chino Moreno från Deftones som gav en mikrofon. Jag har inte bilder på allt utan det är management som har dessa. Abe Cunningham hörde också av sig och erbjöd den virveltrumma som han använde när de spelade in debutskivan Adrenaline (1995).

Jag hoppas verkligen att det blir lyckat och det ska bli intressant att följa det. Jag tänkte fortsätta att prata om Fortitude och vill gärna höra hur era diskussioner var kring den otroligt snygga duon av titelspåret och The Chant när de separerades till två olika låtar?
The Chant
var från början bara ett ljudspår med en sångmelodi som Joe spelade in för några år sedan när han spelade in bakgrundssång för några låtar som vi aldrig släppte. Han spelade upp det för mig för några år sedan och jag tyckte att det var så otroligt vackert och jag kände direkt att melodin gjorde mig otroligt avslappnad. Jag ville bara gråta och samtidigt kände jag att den var otroligt djup och jag ville göra en låt av det, så vi byggde låten kring den melodin. Vi kallar låten för The Chant eftersom det låter nästan som en bön där människor ber för att bli starka. Joe spelade in hela låten Fortitude på egen hand, till och med slagverken. Det är inte jag som spelar där. Vi tyckte att båda tillsammans blev en stark entitet.

Det är väldigt snyggt fixat. Har ni tidigare spelat in någon låt där du inte spelar trummor?
Nej, det är den första låten, men det är ju inte riktiga trummor haha

Du är ju också en väldigt duktig målare. När är du som mest avslappnad, när du målar eller när du spelar trummor?
När jag målar. Att spela trummor är väldigt intensivt.

Vad tänker du på när du målar? Jag gillar till exempel Le Soldat.
Ibland tänker jag inte alls. Det är en av anledningarna till att jag gillar det. Jag tänker mest på nästa drag. Jag har en väldigt automatiskt sätt att måla på där jag inte tänker så mycket. Jag tänker inte på att nu vill jag göra ett djur eller något sådant utan det kommer bara av sig själv. Jag tänker ibland på mina rädslor och många frågor som jag har om den värld vi lever i.

Din bror är också en duktig målare och han gjorde omslaget till Fortitude. Var du med och såg hela utvecklingen av målningen eller fick du se den först när den var klar?
Vi arbetade tillsammans så det var ett lagarbete. Han delade allt med mig, från den första sketchen till slutprodukten. Det är väldigt mycket delande fram och tillbaks. En huvudregel i Gojira är att i alla fall han och jag måste vara överens om saker. Vi är ett väldigt demokratiskt band och de andra killarna är supercoola och öppensinnade och de håller med om det mesta. Det är mycket kärlek och respekt mellan oss och mycket uppmuntrande. Men det är också sant att vi är väldigt petiga när det kommer till musiken och bandet.

Vad tyckte du om omslaget? Det hänvisar ju till Amazonas.
Ja, och det är precis det som jag gillar med den teckningen. Den har något spirituellt i sig och karaktären är redo för strid. Det är en perfekt bild till skivan.

Ni släpper Fortidude på en mängd olika plattformar och i fysisk media. Köper du själv fysisk media?
Nej, jag gör egentligen inte det. Jag bodde i New York och så flyttade jag tillbaks till Frankrike och allt detta flyttade har gjort att jag inte vill spara på en massa saker. Jag har istället lärt mig att vara minimalistisk.

Den första gången jag såg er spela live var på Sonispherefestivalen i Amneville 2011 när Big 4 gjorde sin allra sista europeiska spelning tillsammans. Ni golvade mig fullständigt.
haha vad kul. Jag kommer ihåg den spelningen. Den var riktigt bra. Vi spelade samma dag som Slipknot headlinade. Vi spelade med Metallica redan 2009. De ringde oss och ville att vi skulle spela med dem. Vi blev till slut vänner med dem och de är sådana fantastiska människor och de är väldigt jordnära och äkta gentlemän. Det är alltid speciellt att öppna för Metallica. Det är ju drömmar som blir sanna för oss.

Jag älskar också Metallica. Jag har läst att Lars Ulrich har varit en stor influens för dig. När tycker du att Lars var som bäst som trummis?
Jag var ju för ung för att se dem under de tidigare turnéerna men jag skulle påstå att han var som bäst under turnén till Black Album även om …And Justice For All är min absoluta favoritplatta av alla skivor där hans trummande är i en helt annan nivå i kreativitet och originalitet.

Jag är lite sugen på att höra om när ni gjorde en cover av Metallicas Escape från skivan Ride the Lightning (1984). När ni spelade in den 2006 så hade Metallica aldrig spelat den låten live utan det gjordes först 2012 (Atlantic City). Hur kom det sig att ni valde just den låten?
Eftersom Metallica är så kända och skulle vi ha gjort en cover av Enter Sandman är det ingen överraskning alls. Den här låten är väldigt intressant när man ser till musiken och till texten. Vi älskar dynamiken och känslorna i låten. Det var Joes idé att välja den låten och jag tyckte det var intressant eftersom låten faktiskt är mycket mer mystisk än andra låtar av Metallica.

Om vi går tillbaks till då ni startade bandet, vilken skiva från ett annat band skulle du säga definierade det som Gojira ville bli?
Jag ville att vi skulle bli någon mix mellan Metallicas svarta platta, Chaos A.D. av Sepultura och Symbolic av Death.

Och nu är det ni som influerar andra musiker. Vad tror du era globala framgångar gjort för unga franska musiker?
Det borde man egentligen fråga dem men det jag känner är att vi öppnade dörren lite eftersom den generella åsikten om den franska scenen var att den inte var speciellt bra. Jag minns att folk skrattade åt oss under vår USA turné 2006 när vi sa att vi var från Frankrike. De gjorde sig roliga över det och kunde inte komma på ett enda annat band som var från Frankrike. De kände på sin höjd Treponem Pal eller Trust från 80-talet men de gjorde sig mest roliga över oss. Men nu skojar de inte om det längre så det har varit bra för den franska scenen.

Sista frågan nu innan jag släpper iväg dig. Vilken musik ekade ur högtalarna när du växte upp?
Beatles
, Tina Turner, Mike Oldfield, Michael Jackson och en massa World-music och klassisk musik. Inte så många franska artister utan mest artister från UK och USA. Mamma var amerikan och tog såklart med sig en massa musik till hemmet.

Med det så tackar jag dig, Mario och jag hoppas att vi kan ses face 2 face snart när ni ska spela Fortitude live.
Det vore väldigt roligt att ses under andra omständigheter. Tack Fredrik

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
FOTO: Gabrielle Duplantier
INTERVJU: Mario Duplantier (Gojira)
AKTUELLA MED: Nya skivan Fortitude
SKIVBOLAG: Roadrunner Records
RELEASEDATUM: 2021-04-30

BANDFAKTA – GOJIRA

MEDLEMMAR

Joe Duplantier − lead vocals, lead guitar
Mario Duplantier − drums
Christian Andreu − rhythm guitar
Jean-Michel Labadie − bass

| FACEBOOK | SPOTIFY | HEMSIDA |


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar