Lyckad premiär för Sweden Rock Late Show

Fredagen den 26 mars var det dags för premiären av Sweden Rock Late Show, ett livestreamat event där spelningar med banden Thundermother, Electric Boys och Bombus varvades med trevligt småprat i soffan respektive baren. Programledarna Melker och Mattias tog sig ett snack med respektive band, men de pratade också med några av huvudpersonerna bakom kulisserna på Sweden Rock Festival. Ett lyckat koncept som gav mersmak!

Annons 

 

Annons 

 

Annons 

 

Sweden Rock Late Show är ett event man kan se under begränsad tid via inköpt kod, och som streamas via plattformen Voyd. Programledarna är lämpligt nog radarparet Melker Becker och Mattias Lindeblad som brukar agera konferencierer på Sweden Rock Festival, och precis lika passande är att programmet spelas in i Sölvesborg.

Kvällen inleddes med att Melker och Mattias pratade lite med en av hjärnorna bakom Sweden Rock Festival, nämligen VDn Jon Bergsjö. Han gav oss det betryggande beskedet att SRF alltid kommer att få vara SRF, man planerar inte att göra om festivalen i grunden. Däremot arbetar man hela tiden med att försöka utveckla bekvämligheten för besökarna. Han lade också till att man gärna vill bygga på festivalen med roliga grejer som Sweden Rock Late Show för att få festivalkänslan att räcka hela året.

Efter att ha lyssnat på Jon var det dags för kvällens första spelning. Thundermother levererade fem klockrena låtar med hundra procents rock ‘n’ roll-energi. De inledde med Whatever och redan efter några sekunder längtade undertecknad efter att få stå i publiken och se det här gänget spela live. Vilken öppning! Därefter kom två låtar från senaste plattan Heat Wave som släpptes 2020; Dog From Hell och Driving In Style. Sen var det dags för en sprillans ny låt från skivan Heat Wave Deluxe Edition, nämligen The Road Is Ours, som lät riktigt läcker live. Setet avslutades med We Fight For Rock N Roll som är ännu en otroligt bra livelåt. Kvällen kunde inte ha börjat bättre! Tittarna fick en rejäl påfyllnad av livemusiks-energi, och säkert är det många fler än jag som känner att man är helt utsvulten när det gäller den där energin man får från banden när de står på scenen. Thundermothers spelglädje tog sig genom skärmen in i mitt vardagsrum, och det var nog precis vad jag och många andra behövde just nu.

Efter spelningen satte sig Melker och Mattias i Sweden Rock-baren och väntade, och bakom bardisken stod Lovisa Matsdotter som till vardags är Creative/ Art Director på SRF. Innan hon började på Sweden Rock hade hon dock hunnit med att jobba tio år i krogsvängen, vilket gjorde att hon var rätt person att tipsa oss om ett par olika drinkar under kvällens gång. 

Ganska snart dök hela Thundermother upp i baren; sångerskan Guernica Mancini, gitarristen Filippa Nässil, basisten Majsan Lindberg och trummisen Emlee Johansson. Melker frågade hur de får till ett så lyckat liverecept, och bandet svarade att det nog helt enkelt handlar om glädjen och energin. De tycker att det är så fruktansvärt kul att få spela, det är det bästa som finns i hela världen, och det är den energin som publiken får ta del av. Bandet delade också med sig av den glädjande nyheten att de precis har signat med AC/DCs bokningsbolag och att tanken är att de ska få komma ut och lira som förband till AC/DC på deras turné i USA framöver. 

Nu var det dags för två nya gäster att göra entré i fåtöljerna hos Mattias och Melker, nämligen Pelle Åberg som är Production Manager och Kalle Blomgren som är Head Promoter och Vice VD på SRF. Pelle berättade att hans jobb är lite som att lägga ett stort pussel så att allt som byggs och planeras fungerar och hamnar på rätt plats. Han berättade att det till exempel kan handla om att fixa så att det finns ett tak som håller för att KISS 50-tons-spindel ska kunna röra sig i taket. Kalle berättade att han ansvarar för artistbokningarna. På frågan om vad det kan finnas för svårigheter med att få till de där drömbokningarna svarade Kalle att det vanligtvis handlar om att SRF inte passar in i tidscykeln för artisten. Det kan t ex vara så att SRF krockar med andra spelningar. Ibland kan det också handla om pengar. 

Efter att vi lyssnat på Pelle och Kalle var det dags för nästa band att få spela, ett band som av Melker presenterades som en svensk musikexport som numera också kan sätta en kultstämpel i CV:t. Då förstod man ju direkt att det handlade om Electric Boys, och det dröjde inte många riff innan man som lyssnare blev påmind om varför det här bandet har fått den där kultstämpeln som Melker pratade om. De framförde alla sina låtar med både tryck i basen och finlir på gitarren och det var tight, svängigt och energiskt på samma gång. Dessutom finns det en coolhet över det här bandet som inte går att varken fabricera eller kopiera; det kommer liksom från insidan. Electric Boys inledde med tre låtar från sitt kommande album Upside Down som släpps den 30 april. Först ut var den första singeln från plattan, Super God, som passade väldigt bra att öppna med. Sen följde låten Never Again Your Slave som var extra kul att få höra eftersom den inte har släppts ännu. Nästa låt var den senaste singeln Tumblin’ Dominoes, och den lät grymt bra live. Setet avslutades med klassikern All Lips ‘N’ Hips som mynnade ut i ett läckert instrumentalt outro som fick avrunda spelningen. 

För mig som älskar att lyssna på genuint skickliga musiker kommer Electric Boys alltid att vara ett av favoritbanden. Det här var första liveframträdandet med nygamla gitarristen “SlimMartin Thomander, och samspelet mellan honom och bandets andre gitarrist; sångaren Conny Bloom, fungerade fint. På scenen såg vi även basisten Andy Christell och trummisen Jolle Atlagic, och efter spelningen dök alla fyra upp i baren. Där berättade Conny bland annat om feelingen att få stå på scenen igen och om hur de hade bestämt sig för att njuta av varje sekund under det här giget eftersom man aldrig vet när det händer igen. Bandet nämnde att de spelar i Sverige i september om allt går enligt planerna, och de pratade om hur bra det har fungerat att spela in det kommande albumet. De mindes också en vinylbar i Spanien som de hade varit väldigt förtjusta i. 

Så var det då dags för kvällens sista gäster, och sångaren/ gitarristen Feffe Berglund plus basisten Ola Henriksson från Bombus fick slå sig ned i varsin fåtölj. De fick frågan om hur de lyckas med att skapa ett så mjukt och svängigt gung mitt i allt det stenhårda. Feffe svarade att det antagligen beror på att de i botten är ett rockband, inte ett metalband. Sen kommer det hårda riff ovanpå det som är mer metal, men då lyckas man ändå behålla det där groovet.  Annars berättade de till exempel att de har skrivit lite under det senaste året, men att Sweden Rock Late Show egentligen är det första bandet har gjort på ett år. Bombus släppte ju en platta 2019, och de hann spela ungefär tio gig innan allt föll. 

Slutligen fick vi uppleva kvällens sista men också klart hårdaste set. Bombus bjöd på en riktigt grym spelning! Att de inte spelat på ett år var verkligen ingenting man märkte av. De inledde med låten Deadweight, som man garanterat vaknade till av om man till äventyrs hade slappnat av lite medan det snackades. Sen fortsatte bandet med (You Are All Just) Human Beings (från senaste plattan Vulture Culture), Let Her Die, Repeat Until Death och min egen favorit Biblical, för att avsluta storstilat med Enter The Night. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan man kan se Bombus spela med publik, för jag blev i alla fall riktigt taggad på att gå och se dem!

Kort sagt var det här en väldigt lyckad programidé. Livemusik blandat med trevligt snack – vad mer kan man önska? Själv ser jag fram emot att få se mer av den här varan så jag säger helt enkelt “Horns Up!” till er på Sweden Rock Late Show, och till alla de medverkande banden som förgyllde min kväll. 

 

SKRIBENT: Tamara Chastain (tamara.chastain@rockbladet.se)

 

Det går fortfarande att köpa biljett till evenemanget på https://www.ticketmaster.se/event/591771, och då kan man se evenemanget i en vecka efteråt, dock längst till och med den 11 april. 

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Tamara Chastain

Reporter at Rockbladet.se
Jag började skriva för Rockbladet under 2017 men rockmusik har varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas. Mitt musikintresse väcktes i unga år och tog rejäl fart när en kompis med stor skivsamling drog fram en vinyl vars omslag pryddes av fem långhåriga killar. Bandet hade ett tjejnamn och skivan hette Love It To Death. Där och då förändrades mitt liv, jag hade aldrig hört någonting så magiskt förut. Alice Coopers musik har sedan följt mig genom livet, och skulle jag bara få ta med mig en enda skiva till en öde ö så skulle det bli Alice Coopers Killer. Mitt intresse för rockmusik har aldrig svalnat, men det har breddats. Jag lyssnar på snäll, klassisk rockmusik som gränsar till pop men jag lyssnar också på melodisk death metal och allt däremellan. Dessutom gillar jag även jazz, blues och klassisk musik. När jag lyssnar på musik föredrar jag att lyssna på hela album från början till slut. Jag älskar livemusik i alla dess former, och för mig kan en liten pubspelning vara lika minnesvärd och givande som en stor arenaspelning.

Relaterade artiklar