Sanning|Makt – nytt album med Prins Svart

Prins svart gjorde en liten miniturné på små spelställen i öppningen som fanns under sommaren 2020 när smittspridningen tillfälligt hade saktat ned. Sångare på turnén var då Mats Levén. Med Sanning|Makt återvänder de med ett dubbelalbum med Mats som bandmedlem. Mats sjunger även på alla låtarna till skillnad från förra albumet Under jord som hade flera olika sångare, bland annat Mats. Hela albumet är som tidigare album på svenska vilket jag tycker Prins svart gör bra. Åsikten att hårdrock inte funkar på svenska är i mitt tycke en lite fånig inställning och Prins svart säger emot med sina alster.

Annons

Albumet mjukstartar lite med ett skönt, lugnt och läckert intro som bygger upp stämning inför resten av albumet. Direkt efter introt blir det snabbt tempo. Personligen kan jag tycka att det bryter lite för snabbt mot introt men det hugger tag i en och sliter iväg en, lite vare sig man vill eller ej. När Mats Levén kommer in på sång går dock sången i ett lägre tempo samtidigt som trummorna rullar på i snabbt tempo i bakgrunden. Mellan sångpartierna ökar intensiteten tillfälligt. Emellanåt så saktar dock även musiken ned. Slutresultatet blir en dynamisk låt som inledning på dubbelalbumet med samma titel som första låten – Sanning|Makt. Dynamiken och variationen är signifikant även för albumet som helhet. Är det bara jag som följer upp inledningslåten har lite mer gung och inte samma rusande tempo som delar av Sanning|Makt. Den har också lite jämnare fart. Efter den intensiva starten är det rätt skönt med en lite lugnare låt. Det stannar dock inte av utan man dras fortfarande med, bara i ett lite lugnare och jämnare tempo. Även nästföljande låt, Innan vi går är stillsammare. Det vilar en sorgsen stämning över låten och jag får känslan av ett avsked när jag lyssnar på den. Den är fylld av långa glidande toner och en längtan efter något förlorat. En längtan att finna det åter innan det är för sent för till slut är det det. Andra sidan på första skivan börjar med De odödliga, en låt om hur vi lever våra liv, ibland som om vi vore odödliga och hade all tid i världen på oss. I verkligheten har förstås ingen av oss oändlig tid och kanske skulle vi oftare ägna en tanke åt den begränsade tid vi har till vårt förfogande. Med en matrixreferens deklarerar sångens jag ha uppnått insikt och att denne aldrig tänker somna om igen. Tempot har här ökat något efter Innan vi går men jämfört med öppningslåten Sanning|Makt är tempot fortfarande lägre och det tempot fortsätter i nästa låt Jeriko. Tempot är inte medryckande. Det är för lugnt för det men låtarna drar trots det sakta men säkert med en och man vill inte stänga av. Besvärjelse för ett annat liv drar upp tempot men inte så det blir hetsigt. Låten har ett bra driv som knuffar en vidare på albumet eller kanske snarare som när man trampar på gasen på väg upp på motorvägen. Det är något med de livliga trummorna som gav mig associationer till motorkolvar som driver och drar en bil framåt i ökande tempo. Det här är en av mina favoriter på albumet. Vargtimmen är en betydligt lugnare låt om den där stunden på natten som inte riktigt är vare sig natt eller morgon. Stunden då, om man är vaken, tankarna ofta kommer fram, ibland följda av demonerna som man hållit stångna. Ibland kan det dock vara ett sätt att skydda sig om man inte ryggar tillbaka. Om man namnger avgrunden och inte backar kan man skydda sig från att falla ned i den. Låten börjar i aningen högre tempo vilket är bra för det knyter an till den snabbare Besvärjelse för ett annat liv och tonar sedan ned till den lugna Vargtimmen. Övergången blir inte lika plötslig så. Låten varierar mellan lugnt och sorgset respektive lugnt och kraftfullt. De kraftfullare partierna med vibrerande gitarrackord är nästan som åkallan av kraft att orka med det som är tungt.

Speglar och dimma lyfter tempot igen och är mer genomgående kraftfull. Nästa låt, Priset öppnar upp med en dyster stämning. Sångens jag ser tillbaka på sitt liv och vilka val denne gjorde. Återigen faller ett fokus på att använda tiden rätt. Vi har alla en begränsad mängd tid tillgänglig och vi vet inte hur mycket. Tempot varierar upp och ned igen med Bryt ihop (och kom igen) och Vålnad. Trots att känslan av sång och musik på skivan är dyster andas Bryt ihop (och kom igen) av en mer positiv stämning, just att man kan komma igen men ibland måste börja om från början. Vålnad är dynamisk, länge är den lugn men senare med intensiva gitarrpartier som ylar och drar i låten.

Fjärde och sista sidan öppnar med Ge mig krutet!. Det är stuns i trumanslagen och även om tempot inte är så högt i låten är den kraftfull och medryckande. Det är något som tilltalar mig mycket i rytmen här. Tempot och kraften fortsätter i Allt du ville ha och avslutas med ett kort sparat skratt och avslutningskommentar till inspelningen. En liten klick av humor mitt i allt allvar på albumet. Jag uppskattar även självdistansen i att kunna spara en sådan sak i den färdiga produkten. Den avslutande låten, Brödraskapet startar lugnt och lite sorgset. Jag får en känsla av en avsaknad av något, kanske en gemenskap. Plötsligt ökar dock både tempo och kraft i låten. Den är dynamisk och trots sin längd inte enformig. En inneboende kraft i låten är dock genomgående till dess slut. Det är en hel del variation genom låten och ett kort tag får jag rent av lite känsla av Depeche Mode och Dead Soul hårdrocken till trots. Låten och albumet går ut med starka anslag och kraftfull sång. Skivan som helhet är intensiv, mörk och ofta stillsamt dystert. Den innehåller dock även intensitet och nästan aggressivitet men känslan jag får är mer av motståndskraft och upproriskhet. Jag upplever skivan som dyster men på det där positiva sättet som exempelvis blues kan ha. När man på något underligt vis lyfts genom den sorgsna stämningen snarare än att själv bli ledsnare.

SKRIBENT: Kristoffer Holmén (kristoffer.holmen@rockbladet.se)
BAND: Prins Svart
ALBUM: Sanning|Makt
RELEASEDATUM: 2021-04-23
BANDFAKTA – Prins Svart
Henrik Bergqvist: gitarr
Sebastian Sippola: trummor
Tomas Thorberg: bas
Mats Levén: sång