7 Year Itch – Nytt album med The 69 Cats

Om man är med i ett gothglamhårdrocksband vid namn The 69 Eyes och startar ett rockabilly-psychobillyband tillsammans med någon från rockabillybandet Head Cat,vad döper man det då till? Varför inte The 69 Cats? The 69 Cats huvudmedlemmar är Jyrki 69 (The 69 Eyes) och Danny B Harvey (The Head Cat med bland annat Lemmy Kilmister fram till hans död). De släppte sitt debutalbumet The Transylvanian Tapes 2014 och är nu med lite medlemsbyte tillbaka med ett nytt album 7 Year Itch, sju år efter debutalbumet.

Albumet öppnar upp med en av singlarna, She’s Hot, rockigt och med Jyrki 69s framträdande mörka röst kontrasterad mot ljusare körröster. Det är en lite försiktig öppning av skivan jämfört med vad som komma skall.

Med nästa låt och singel, Hollywood’s Bleeding, tycker jag skivan lossnar lite. Det är inte nödvändigtvis på grund av högre tempo utan för att de är bättre sväng i låten och med mer framträdande bas vilket i alla fall jag lite förväntar mig med ett rockabillyinspirerat band. Hollywood’s Bleeding är en cover, inte skriven av men i original framförd, av Post Malone. Det är inte någon upplyftande text, verkligen inget glamoröst Hollywood som målas upp. Jag gillar originalet men tycker nog ändå att det lite högre tempot i den här versionen blir bättre. Det låga tempot i originalet ger mig mer dystra vibbar medan tempot i The 69 Cats version ger en mer desperat känsla. Att det snabbt spricker, krackelerar och rasar eller för all del snabbt blöder ihjäl.

Den tilltuffade gammaldags rockstilen fortsätter med (You’re) The Kind of Girl I Need. Det är snabba hurtiga gitarrplock och framträdande basgångar. Tempot saktar något med efterföljande Good Time to Die och Graveyard Blues men fortfarande med Jyrki 69s djupa röst och den där gamla känslan fast lite tuffare. Graveyard Blues bär ibland även lite vibbar av Rolling Stones Sympathy for the Devil. Stilen är mycket mindre långsam pianoklinksrock och snarare dov långsam bluesig musik. Det är trots det något med en del sångfraser som ger mig associationer till just Sympathy for the Devil. Nästa låt är en gammal låt som Danny B. Harvey och Sky Saxon spelat in men aldrig riktigt gjorde klart då den inte kom med på albumet som spelades in då. Den blev i stället färdigställd efter Sky Saxons död till Dannys samarbete med Jyrki.

Om man lyssnar på vinylen så exploderar verkligen skivan efter vändingspausen med (Let’s Go) Psycho som även den släpptes som singel. Här blir det snabba gitarrslingor och pumpande basgångar. Här slits jag verkligen med och det är nästan lite skönt med en andningspaus mitt i låten när tempot tillfälligt dämpas för att sedan igen susa iväg som ett skenade tåg. Även (Let’s Go) Psycho är en gammal låt som Danny tog med sig till samarbetet. Ursprungligen gjordes den tillsammans med Birgitte Handley. Den efterföljande låten Vampire Shuffle är den som mest ger mig vibbar av föregående album The Transylvanian Tapes. Den etablerade gammaldags rockstämningen följs upp med en cover på Crazy Cavan ’n’ The Rythm Rockers Teddy Boy Boogie. Det är mer schvung i The 69 Cats version men samtidigt rätt trogen originalet. Givet idén med bandet och albumet gillar jag versionen. Det finns mycket jag uppskattar med gammal rock men som är kanske lite, lite för lugnt, lite, lite för slätt. The 69 Cats gör helt enkelt grejen med lite mer riv i sina covers och egenskrivna låtar.

The Hell of the Mountain King har som man kanske kan gissa av namnet tema från klassiska The Hall of the Mountain King fast i rockversion och sin egen låt. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det är ju en kul idé men jag hade klarat mig utan den. Det blir i mitt tycke bättre när Apocalyptica gör lite samma grej på tre cello och trummor fast i hårdrockstappning. De två sista låtarna, I’m Evil och It Ain’t Enough håller sig väl till albumtemat. It Ain’t Enough är den jag gillar bäst av de två, en cover tillsammans med Larry Wallis som gjorde originalet.

På det hela taget är det en schysst skiva, särskilt om man vill ha gammaldags rock i lite tuffare tappning. Det finns dock lite toppar och dalar varav The Hell of The Mountain King är en dal och (Let’s Go) Psycho är topp. Jag gillade även förra albumet men kanske har bandkärnan, Jyrki 69 och Danny B. Harvey, med mestadels egenskrivet material, här mer hittat sig själva.

Skribent: Kristoffer Holmén (kristoffer.holmen@rockbladet.se) Band: The 69 Cats Album: 7 Year Itch Releasedatum: 2021-04-16 Bästa låt: (Let’s Go) Psycho Skivbolag: Cleopatra Records

BANDFAKTA Jyrki 69 (The 69 Eyes) – sång Danny B Harvey (The Head Cat, Wand Jackson, Nancy Sinatra) – gitarr Kim Nekroman (Nekromantix) – bas Rat Scabies (The Damned) – trummor


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Kristoffer Holmén

Reporter at Rockbladet.se
A systems administering role-playing Alice Cooper fan

Relaterade artiklar