INTERVJU: Anders Dahlgren från Domkraft

DOMKRAFT har genom Magnetic Eye Records släppt nya skivan SEEDS som är något av en ny gryning. När ni väl har köpt skivan slår ni en extra titt på det coola omslaget. Jag knackade på hos bandets trummis ANDERS DAHLGREN i Tyresö, en söderförort till vår huvudstad för att höra mig för lite om nya plattan. Bara att göra en platta under en pandemi är ju något som man i framtiden kan berätta om för barnbarnen att man har varit med om.

Äntligen fick vi ihop en tid efter några år av kontakt. Jag hoppar igång direkt med galet grävande journalistik. Är ni ett Stockholmsband?
Haha ja, nu kör vi! Ja, det är vi. Vi bildades här även om ingen av oss är från Stockholm utan vi kommer från Trollhättan, Varberg och Kalmar, precis så som Stockholm är haha

Hur har pandemin påverkat Domkraft?
Som alla andra band har vi inte giggat på över ett år nu. Sista spelningen var i november innan pandemin brakade lös. Faktum är att ingen i bandet har smittats, vad jag vet. Vi har varit jättenoga med att testa oss frekvent, vi har inte åkt till replokalen om man har känt sig krasslig. Vi ville verkligen vara säkra på att allt var ok. Det vi har kunnat göra under pandemin är att skriva nytt material. Vi åkte till Göteborg för att spela Seeds i somras mitt under värsta värmeböljan. Vi hade drygt 32 grader inne i studion så vi fick paniklåna en portabel A/C av en kompis. Det var verkligen vedervärdigt där inne men det kanske satte sin prägel på resultatet.

Hur hamnade ni i Göteborg för att spela in?
Vi har tidigare spelat in i Norrköping innan i Studio Underjord hos en kille som heter Joona Hassinen som gör ganska mycket i genren med mycket Doom och Stoner så vi testade honom på rekommendation. Nu håller han på och flyttar sin studio och håller på att från grunden bygga upp den. Han gör om en lada till en studio, där han också ska ha B&B. Tanken är att banden också ska bo där när de spelar in. Eftersom han var precis i starten av bygget kunde vi inte spela in med honom men vi hade hört talats om Welfare Sounds & Records i Göteborg och att de skulle vara duktiga. Vi snackade med dem och de verkade ha koll på vad vi ville göra. Per Stålberg, som driver studion, spelar själv i ett band som heter Division of Laura Lee. Det är ett gammalt indierockband från Vänersborg. Jag är själv uppvuxen i Trollhättan så jag visste lite vem han är. Vi är inte polare men vi har stött på varandra när vi var små och jag visste att han var en skön kille. Vi chansade och bokade in fyra heldagar i studion och resultatet blev verkligen svinbra.

Vilka restriktioner hade ni nere i Göteborg?
Inte så mycket egentligen. Alla var friska och testade. Det var ju bara vi tre och två studiokillar. Det sticker kanske lite i ögonen på amerikanska och brittiska band att vi svenskar har kunnat repa tre gånger i veckan och även spenderat tid i studion medan de inte ens har fått träffa varandra på ett och ett halvt år snart. Vi har legat rätt lågt med det och inte svämmat över vårt Instagram eller liknade med retbilder. Lite tajming måste man ändå ha.

Du pratade om ”att ha koll”. Vad är viktigt att kunna hos studiofolk när man väljer studio i er genre?
De ska ha koll på rummet. Vi vill ha ganska organiskt och levande ljud eftersom vi alltid spelar in live. Alla låtar är bara en tagning på bas, trummor och gura. Vi lägger på sång och lite mer gitarr efteråt. Det är viktigt att folket i studion fattar hur man får till det där liveljudet som vi vill ha men de hade verkligen råkoll på det och dessutom var de helt eniga med att band ska spela live.

Lars Ulrich skrev förord till boken om Sweet Silence Studios och är väldigt tydlig med att just trumljudet är det viktigaste när man väljer en studio. Håller du med om det?
Det är väldigt viktigt, skulle jag påstå. Det blir liksom som en temperaturmätare om man märker att folket i studion har koll på vad man menar och kan presentera ett trumljud som ligger väldigt nära det som vi hade föreställt oss. Det sätter samtidigt lite standard för studion och hur den fungerar i sin helhet. Trumljudet är väldigt primärt för oss. Det ska vara stort och det ska höras att det är akustiska trummor där man inte har fixat med ljudet allt för mycket utan vi vill använda rummet. Vi mickar nära trummorna och även långt bort i korridoren. Det ska inte vara moderna metal trummor utan tänk dig istället Led Zeppelin och 70-talssvänget och inte färgade av tekniken. Det ska sjunga om trummorna.

Skivan. Den är skitbra. Och ni fick lite uppmärksamhet i SVT där ni pratar om att skivan är lite gladare än tidigare skivor. Berätta.
Den är till 90 % skriven innan pandemin så det är inte frågan om någon baktanke att göra en glad skiva för att folk är trötta på pandemin utan det handlar mer om att vi redan hade berört teman som Flood, End of Electricity och andra post-domedagsbeskrivningar. Vi kände väl att temat var lite uttömt redan och då snackade vi lite om en pånyttfödelse istället. Om jorden går åt helvete på de tidigare skivorna så måste den inte göra det igen så Seeds – ett frö till något nytt, en bättre och roligare värld –en domkraftsvärld.

Vem skriver musiken?
Martin (Widholm, Gitarr) eller Martin (Wegeland, Bas) kommer fram med något riff som de tar med sig till ”repan” eller så skickar de dem i vår chatt men väldigt mycket jammas fram i replokalen.

Vad är det första ni spelar när ni värmer upp i replokalen?
Oftast är det bara något random-riff när gitarristen ställer in ljudet och börjar spela någonting så hakar vi andra på i ett improviserat psykjam.

Spelar ni in någonting i replokalen? Jag tänker på att i såna jams kan det ju komma fram lite coola saker.
Det ligger alltid en telefon eller något på inspelning. För säkerhets skulle spelar vi in allt om det kommer något som är tillräckligt bra att behålla. Vi har ett rätt stort arkiv med gamla riff från då vi startade Domkraft. Vi satt och lyssnade på gamla riff senast på hotellet när vi var i Göteborg och vi hittade en hel del små pärlor som vi hade glömt bort. 


(Domkraft – Seeds)

Jag sitter och tittar på omslaget till Seeds och det är verkligen grymt fränt. Kan du berätta lite hur det kom till och vad det föreställer? Det är en 3-D bild skall tilläggas där glasögon följer med.
Det är vår huskonstnär Björn Alltax som är hjärnan bakom omslaget. Han är som vår fjärde medlem som alltid finns där i bakgrunden och fixar artwork och tischor och sådant. Han har alltid har haft fria ramar ring sina förslag och vi har haft fullt förtroende för honom. Han sa direkt att den här gången ville han inte måla som han har gjort tidigare utan han ville göra ett fotoomslag istället. Vi var inte helt säkra på att foto skulle vara något vi gillade eftersom vi var så otroligt nöjda med hans tidigare målningar. Tiden gick och efter en tag på sin kammare kom han tillbaks med  ett förslag om att det skulle bli ett 3D-foto. Alla (vi i bandet och skivbolaget) kände direkt att det kändes rätt svårt och flummigt så vi försökte dämpa hans entusiasm lite med argumenten att det kan bli väldigt meckigt och dyrt. Men han fick igenom förslaget till slut och när första bilderna från arbetet kom och vi fick se hur arbetet utvecklade sig kände vi direkt att det faktiskt skulle fungera. Han hade verkligen tagit till sig temat Seed och man ser hur det gror på omslaget. Han hade varit ute och hittat olika skelettdelar från djur som han satte ihop till något nytt.  Vi blev verkligen skitnöjda med resultatet och det har blivit en riktig ”hype” kring det i kretsarna. Folk är helt eld och lågor kring det. Vi stonernördar och skivsnubbar tycker att sådant här är skitcoolt.

Ni har även gjort en deluxebox där ni också har stoppat in en bonuslåt, Bones
Bones var ett av våra första riff men att vi inte riktigt har fått till det ordentligt med den tills nu. Den har till och med spelats in i olika versioner vid ett flertal tillfällen men vi har varje gång känt att den inte riktigt höll. Känslan var bara inte helt rätt.Det var skivbolaget som återkom till oss med idén om en limiterad deluxebox i endast 500 exemplar. Vi tyckte först att det var vansinne att ett band i vår storlek gör en deluxebox, det är otroligt ambitiöst och vi undrade om någon verkligen kommer att köpa den. Men vi gillar den och vi tror att den kan funka att ha med oss till försäljning på giggen.

Jag tänkte lite på låtordningen. Är det något som ni diskuterar inom bandet? Seeds är en bra öppnare till exempel.
Ja, låtordningen diskuterades rätt mycket och vi försökte få till att rätt energi startar skivan och att något långt och episkt avslutar skivan. Just Seeds var inte tänkt från början att den skulle öppna skivan utan den uppgiften hade vi lagt på Perpetuator. När vi lade upp den för inspelning så låg den först. Det var egentligen skivbolaget som lade fram frågan om vi hade tänkt på en annan öppningslåt eftersom Perpetuator öppnar lite sävligt med bara bas och den har ett mellantempo. Vi lyssnade på deras förslag och kom fram till att skivbolaget hade rätt, Seeds är bättre som öppning, den har mer energi och är mer Domkraft. I övrigt spelade vi faktiskt in låtarna i den ordning de ligger på skivan.

Det är ju coolt bara det! Jag brukar fråga om den ideala längden på en ny studioskiva. Ni klockar in på 44 minuter.
Det är någonstans där som jag tycker det ideala är. Hur mycket jag än gillar ett band är jag inte mycket för skivor som är för långa. Runt 45 minuter är en bra längd på ett album. Det ryms heller inte hur mycket som helst på en vinyl sida. Den optimala längden är 23 minuter för att man inte ska behöva kompromissa med ljudet.

Jag tycker ni gör helt rätt att ni håller er till 44 minuter (ett halvt C90) och den extralåt ni har (Bones) som ni slänger in som 7” i deluxeboxen istället. På det sättet blir dessutom en outtake istället något mer åtråvärt och skivan håller en vettig längd. Om vi pratar genren, Doom/Stoner. Hur stort är ett stort band i den genren?
De riktigt stora, de som headlinar festivaler som typ Sleep och High on Fire drar nog 3-4000 personer. Om vi gör ett vanligt gig ihop med ett amerikanskt band så är det ställen som Slaktkyrkan eller Debaser som gäller, cirka 5-600 personer. Det är ett normalstort gig i genren. De senaste tio åren känns det som att det är väldigt många band som har vuxit fram i genren, av skiftande kvalitet. Men folk verkar inte tröttna på musiken utan det finns fortfarande sug efter ny musik i genren, vilket är skitkul.

Skulle du påstå att genren är inkluderande eller exkluderande?
Jag skulle säga att den är väldigt inkluderande. Banden hjälper varandra väldig mycket och pushar varandra. När vi släppte Seeds nu så var det rätt många band som pushade den över sina sociala medier. Ett typexempel på det var när vi spelade på Desertfest och Sleep var där, de är liksom gudar inom genren men de bara glider omkring där som vem som helst och hejjar på alla och tar en bärs backstage. Det är ganska mycket sådant i genren. Alla glider runt och snackar med varandra och det är inga divaliteter. Alla hänger. Det ganska fort att bygga ett närverk eftersom man snackar, följer varandra på Instagram och knyter kontakter. Det är många såna samarbeten med split-ep’s också. Vi ska göra en split-ep tillsammans med ett band från Irland som heter Slomatics där vi spelar in en varsin ny låt och så gör vi även en cover på varandra. Det var verkligen kul.

Det är ju verkligen ashäftigt. Mer sånt åt folket! Men det är inte första gången ni gör covers i studion, ni var ju med på en tributeplatta för Pink Floyd också.
Magnetic Eye släpper en sådan där reduxplatta nästan varje år där de tar ett album som är stort i genren och sedan låter de band från bolaget och något större band tolka de låtar som finns på den plattan. Vi, och speciellt gitarristen Martin är stora Pink Floyd fans så när skivbolaget frågade oss om vi ville vara med på en slot sa vi ja direkt. De har även gjort en redux på Black Sabbaths Vol 4 men vi vill inte vara med på alla dessa. Nu har de gjort en på AC/DCs Highway to Hell som släpps någon gång i höst. På den är vi med och vi gjorde en tolkning av Night Prowler där vi faktiskt fick Tomas Lindberg (At the Gates) till att sjunga körsång på den.

Cool! ja At the Gates har ju nytt på gång också. Hur sätter ni ihop en turné? Är det med flera olika band som ett paket oftast?
Vi turnerar egentligen inte eftersom vi allihop är småbarnsföräldrar och har fasta jobb så vi åker oftast iväg typ torsdag till söndag för att spela. Det kan bli att vi spelar i Tyskland på fredagen och i Holland på lördagen för att åka hem på söndagen. I USA har det snarare blivit onsdag till måndag med några gig. Vi ser inte framför oss att vara ute i två månader och spela på småklubbar runt om i Europa och bo på squats i Berlin och sådant. Vi har hamnat lite i den lyxiga sisten att vi kan plocka russinen ur kakan eftersom stora festivaler hör av sig till oss och de vill vi ju gärna spela på och det har blivit lite av vår grej, att få ut så mycket som möjligt av ett enskilt gig. Vi spelar ihop med band som drar mycket publik och som vi själva gillar att titta på.

Anders Dahlgren ställs mot väggen med en salva snabbfrågor.

Hur sorterar du din musik?
Alfabetiskt

Vilken var din första skiva som du köpte för dina egna pengar?
Highway to Hell
med AC/DC som jag fick för typ 5 kronor på en loppis i Trollhättan.

Vilken var din första stora internationella konsert?
Maiden7th Son turnéni Skandinavium. Helloween var förband. (881001)

vilket band har du flest skivor med?
Motörhead – det är så jävla smutsigt att man vill duscha efter att man har lyssnat på dem. Genom dem gick vägen in i Death Metal och Black Metal för mig. När det kommer till “blacken” så är det andravågen som jag har lyssnat mest på, som Mayhem, Gorgoroth och Satyricon men jag upptäckte det inte förrän i halvvuxen ålder och när det kommer till “dödsen” så är det mer den smutsiga och skitiga varianten som Stockholmsdödsen innebär i form av bland andra Entombed.

Har du träffat någon som du har beundrat någon gång och blivit lite star-strucked?
jag blir inte så startruck men när vi spelade i Las Vegas så strök Ace Frehley och King Diamond omkring där, det är ju lite coolt.

Jag bugar och bockar för att du tog dig tid till att svara på mina frågor, det var väldigt trevligt. Jag önskar er all lycka med Seeds och hoppas att ni snart får komma igång och spela live.


(Domkraft i 3D – Foto: Valdemar Asp)

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
FOTO: Johan Ohls & Valdemar Asp
INTERVJU: Anders Dahlgren (Domkraft)
AKTUELL MED: Nya skivan Seeds
SKIVBOLAG: Magnetic Eye Records
RELEASEDAG: 2021-04-30

DOMKRAFT

Martin Wegeland – Bas och sång
Anders Dahlgren – Trummor
Martin Widholm – Gitarr

DISKOGRAFI

2015 – Domkraft (EP)
2016 – The End of Electricity (LP)
2018 – Flood (LP)
2019 – Slow Fidelity (EP)
2020 – Live at Day of Doom (LP)
2021 – Seeds (LP)


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar