INTERVJU: Greg Eleftheriou från Scar of the Sun

Det grekiska bandet SCAR OF THE SUN släpper genom Napalm Records deras tredje platta INERTIA idag. Den fokuserar på sociala orättvisor i samhället där både en finansiell kris i landet för tio år sedan och oroligheter kring medlemskapet i EU för några år sedan har satt sina sociala spår. Jag fastnade för hela konceptet och ringde upp den sympatiske gitarristen och låtskrivaren Greg Eleftheriou i huvudstaden Athen.

Halloj Greg! Hoppas du har det bra. Har du stannat i Grekland under hela pandemin?
Det är lite krångligt att resa i dessa tider med alla PCR-tester som måste göras hit och dit. Förhoppningsvis går vi tillbaks till det normala snart. Jag är frisk men jag hoppas såklart att detta ska vara slut snart. Jag har ändå varit rätt kreativ och produktiv under den här perioden så allt har inte varit dåligt. Jag har haft tid till att fokusera på musiken så jag kan inte klaga men såklart saknar jag en del andra saker och en av dem är såklart att kunna spela med bandet.

Hur är hårdrocksscenen i Grekland?
Jag är från Athen och jag tycker att vi har en hel del bra band här men å andra sidan ligger inte hårdrocken rotat i vår tradition som den gör i Skandinavien. Här har vi en helt annan typ av traditionell musik. Med det sagt så har vi ändå en del bra band. Några har du säkert hört talats om som bland andra Rotting Christ och Suicidal Angels. Scenen är rätt stark och vi gör mycket bra hårdrocksmusik men det är lite speciellt för oss. Bor man i centrala Europa kan man enkelt ta tåget eller hyra en skåpbil och lätt ge sig ut på turné medan vi ligger sätt off geografiskt vilket bidrar med att vi kan få försöka en aning lite hårdare än andra.

Lite om nya skivan. Berätta lite om den. Skrev ni alla låtarna till skivan innan pandemin?
Skivan var faktiskt klar för ett bra tag sedan, 2018 tror jag. Inertia är vårt tredje album och vi släpper det genom Napalm Records. Den har elva låtar och personligen tycker jag att det är vårt mest mogna album som vi har släppt. Det låter kanske lite kliché men jag menar det verkligen. I mina öron låter det som ett starkt arbete snarare än en massa låtar som vi bara har stoppat in för att göra en skiva. Vi är verkligen glada att det blev så pass bra. Jag tycker att det är svårt att kort beskriva skivan ur en musikalisk aspekt men jag brukar använda termen modern metal. Skivan är en kombination av tunga gitarriff, brutal, men ändå melodisk sång med stora refränger och en del progressiva element.  Inertia pratar textmässigt om saker som vi verkligen är involverade i, som sociala orättvisor i vårt samhälle. Det är det som Terry (Nikas), vår sångare och textskrivare tar upp och det började med allt som pågår i Grekland men när texterna utvecklade sig så ser man att det såklart finns liknande skeenden även i andra länder.

Har det ur grekisk synvinkel sina rötter i den ekonomiska krisen som drabbade landet för tio år sedan?
Ja, det var där allt började och det fick många människor att börja diskutera dessa saker men vi pratar även generellt om sociala orättvisor i samhället. Det är inte unikt för Grekland att man ser en väldigt lyxig bil köra förbi ena sekunden samtidigt som någon står och rotar efter mat bland soporna. Om man är en artist som är medveten kan man egentligen inte blunda för dessa skeenden. Någonstans måste det börja och vi tar upp det här på vår skiva. Jag tycker att Terry har gjort ett fantastiskt jobb med texterna.

Du berättade om bandets mognad på denna skiva. Vad skulle du peka på är bandets största utveckling på den här skivan jämfört med de tidigare skivorna?
Jag känner att skivan är solid och man hör ett sammanhängande i musiken. Om man lyssnar på plattan från start till slut så hör man att det är samma människor som är involverade i allt, det är samma atmosfär och det är samma stämning i hela skivan. Det gör att plattan är sammanhängande. Sådant är något som tar tid att uppnå som artist och jag tycker att vi lyckades med det denna gång. Dessutom måste man såklart ta med den personliga utvecklingen hos alla bandmedlemmarna som även den är en bidragande faktor till slutresultatet. Det är vårt tredje album, vi har turnerat och vi blir bättre och bättre på det vi gör och vi samlar på oss erfarenheter.

Hur kom ni i kontakt med Napalm Records?
Vi var faktiskt i kontakt med dem redan tidigare men tiden för ett samarbete var inte helt inne då men denna gång var de intresserade. De lockades av vår musik och av det visuella som vi för med oss så vi kom överens om att släppa skivan tillsammans.  Vi är superglada för det eftersom det är en bra skiva och vi har ett bra team till att driva hela saken.

Jag har några låtar från skivan som jag skulle vilja prata med dig om. Den första är I Am The Circle som har de snabba baskaggarna i refrängen. Berätta lite om låten, vem skrev den?
Jag har skrivit de flesta låtarna på skivan. Man tar in inspirationer och idéer till låtar från olika saker och jag minns att jag var på en spelning med ett grekiskt band som heter Nightrage och jag lade märke till en otroligt vacker gitarrstämma. Det var så idén till låten kom till och jag lyckades faktiskt bli klar med den samma kväll. Angående refrängen som du nämner ville jag ha en mörkare stämning i refrängen. Lyssnar man till gitarrerna så är det rätt mörkt och jag tyckte att det passade med de snabba bastrummorna där med de konstiga gitarrerna i bakgrunden. Det är en intensiv refräng och det är faktiskt också en av mina personliga favoriter på skivan. Att göra slutet på låten på sättet som det är gjort har vi lärt oss under turnerandet och det är erfarenheter man inte kan få om man inte ger sig ut på vägarna.

Ni har även en trilogi på skivan – Quantom Leap Zero I, II och III. Berätta lite om den och om placeringen på skivan där de inte ligger tillsammans.
Det är en liten trilogi inne i skivan som behandlar samma koncept som resten av skivan. Terry fick inspiration från det som hände i Grekland 2015, som var en massiv sak både politiskt och socialt, frågan om vi ville samarbeta med EU eller inte. Det var stora protester och demonstrationer för att stiga ur EU. Låtarna handlar om detta, hur det startade, hur det utvecklades och hur det till slut blev där egentligen ingenting förändrades. Angående placeringen är det två faktorer som styr den, den ena är att texterna ska vara i harmoni med varandra och den andra är själva flytet i musiken. Det är så enkelt som det att vi delade upp trilogilåtarna.

Apropå låtordningen, hur diskuterade ni fram vilken låt som skulle starta skivan och vilken låt som skulle avsluta den?
Inledningen är rätt enkelt eftersom vi behövde något litet som skulle fungera som prolog och där kom Hydrogen in. Angående den avslutande låten Anastasis så är det den enda låten som inte behandlar det ämnet som vi nyss pratade om. Den tar upp döden och att förlora någon som man älskar väldigt mycket. Det är en väldigt personlig historia för Terry och varje gång när vi lyssnar på den låten blir vi alla känslosamma eftersom vi känner till historien. Om man lyssnar till låten så märker man att det är ett mellanparti med en massa röster som symboliserar att de ber för de döda att återuppstå. Det är en väldigt känsloladdad låt för oss och vi tyckte att den passade bra till att avsluta skivan.

Jens Bogren mastrade skivan i Fascination Street Studios i Örebro. Åkte ni upp till Sverige för det eller hade ni någon personlig kontakt med Jens?
Vi kunde inte resa upp till Sverige utan den kontakt vi hade med Jens var online och samarbetade på det sättet istället. Men vi är väldigt öppna så kanske blir det av nästa gång vi ska mastra en skiva.

Berätta lite om omslaget. Det är väldigt fängslande och mycket detaljrikt.
Alla våra omslag görs av konstnären Achilleas Gatsopoulos, som är vår bassists (Panagiotis Gatsopoulos) brorsa och en god vän till bandet. På det här omslaget är det en kvinna i en märklig omständighet. Man ser de liknande dragen i alla våra omslag och man ser även att det hänger ihop med våra videos eftersom han regisserade dem också. Den här kvinnan som är på det här omslaget hittar man på alla omslagen men i denna situation porträtterar hon all social orättvisa som pågår i samhället. Hon symboliserar att hon tar den bördan av allt dåligt som händer mänskligheten på sina axlar. I videon till Inertia reser hon sig upp mot alla odds och mot sina tyranner.

Avslutningsvis lite om dina influenser, vad spelades i stereon när du växte upp?
Det är det konstiga, jag lyssnade egentligen på det som vårt hus hade. Jag minns att jag lyssnade mycket på kassetter med Queen och Rolling Stones. Det var i skarven där kassetter byttes ut mot CD så jag hade båda varianterna. Jag hade en kompis som gav mig några hårdrocksskivor och jag minns mycket väl hur jag på lördagar tog mig till skivaffären och köpte på mig skivor med Scorpions. Love at First Sting var en av skivorna som jag var helt besatt av. Sedan är jag den enda i bandet som lyssnar på traditionell grekisk musik och jag märker nu att det ändå har influerat mig i mitt skrivande.

Stort tack, Greg för ett trevligt samtal.
Tack så mycket själv!

 

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
INTERVJU: Greg Eleftheriou (Scar Of The Sun)
AKTUELLA MED: Nya skivan Inertia
SKIVBOLAG: Napalm Records
RELEASEDATUM: 2021-05-14

Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar