INTERVJU: Linus Öhrn (Commander) från Siniestro

Commander (vocals and guitars) of Siniestro.

Stockholmsbandet SINIESTRO släpper genom Black Lodge Records sin andra platta VORTEXX och här blir det åka av redan från första spår. Med en härlig blandning av thrash, black, döds och punk tar de sig an en skiva som är full av energi. Jag fastade direkt för skivan så jag ringde upp låtskrivaren och gitarristen Commander (Linus Öhrn) för att prata om skivan.

Tja Linus! Den obligatoriska frågan som alla kan relatera till: Har du klarat dig från sjukdomar under pandemin?
Ja, jag har klarat mig bra men de flesta runt omkring mig på jobbet och min flickvän åkte på det. Det vore ju konstigt om man inte hade haft samlat på sig någon form av virus i kroppen under det här året. Jag har inte gjort några tester eller sådant så jag har ingen aning.

Och ni släpper en skiva under pandemin, men ni hann väl spela in den innan allt startade, eller?
Det stämmer, plattan var klar redan förra året så man kan istället säga att den är ett år försenad på grund av pandemin.

Hann ni till och med spela några av låtarna live innan allt stängdes ned?
Jadå, vi testade lite precis innan allt bröt ut mest bara för att känna på dem. Sedan stängde allt och vi fick skjuta lite på allt men det spelade ju ingen roll ändå. Det var lika bra det för att vi hade släppt skivan då och verkligen inte kunna turnera något alls på ett år hade det inte känts bra. Det är som det är och jag orkar inte sitta här och gnälla. Alla sitter ju i samma båt. Ett år hit eller dit spelar egentligen inte någon större roll.

Då har ni ju hunnit få lite distans till skivan ändå. Hur känns den?
Jag är faktiskt jävligt nöjd med den. Det är alltid så när man lyssnar tillbaks på saker man har gjort att man hittar saker som man känner att man kunde ha gjort lite bättre eller annorlunda. Det är samtidigt en del av att vara musiker eller konstnär – att man aldrig är riktigt nöjd vilket ger det driv som behövs för att förbättra sig. Överlag tycker jag att skivan är riktigt bra.

Jag håller med dig! Jag har lyssnat på skivan och jag gillar verkligen det jag hör. Jag hör en blandning av döds, black och punk. Kan det stämma?
Haha ja, det stämmer bra. Det är så vi har kört på sedan vi startade det här för snart tio år sedan. Det enda som vi bestämde oss för då var att vi skulle skita i allt vad genrer heter, utan vi kör med det vi har och med det vi känner för just för tillfället.

Just dödsen och blacken är lite spännande som genrer eftersom i blacken pratar man om 1:a våg med Venom, Bathory osv, 2:a vågen med de norska banden och den lite mer polerade 3:e vågen medan inom dödsen är det mer geografi som Stockholmsdödsen, Göteborgsdödsen, Floridadöden osv. Var skulle du stoppa in ditt eget intresse när det kommer till de här uppdelningarna?
För mig är det den andra vågen inom svartmetallen, den från tidigt 90-tal med Mayhem, Burzum, Darkthrone och så vidare, som gäller. Det var det som fick mig att börja lyssna på Black Metal. Jag var för ung för den första vågen, som började i början av 80-talet. Den biten har jag upptäckt mycket senare när jag började leta upp rötterna. När det kommer till dödsmetallen så är det ungefär runt samma tidsperiod, i början av 90-talet som jag upptäcker Entombed, så det är Stockholmsdödsen som jag gillar. Det ska vara grisiga låtar haha. Göteborgsdödsen var lite för polerat för mig och Floridadödsen är ibland lite för tekniskt för mig smak. Så Stockholmsdödsen och norska blacken var starten för mig.

Jag gissade nästan att det var just Stockholmsdödsen som låg bakom allt när jag lyssnar på er musik. Det där punkiga och smutsiga och väldigt ruffigt.
Precis! Jag tror att det här är många som inte förstår, att punken och metal hör ihop. Energin och det är grisiga kommer ju från punken. Man måste ju börja någonstans och man kan inte börja spela dödsmetal direkt eftersom det är lite för krångligt på gitarr. Då blir det lätt att man rör sig mot punken som är lite mer tacksam och förlåtande till felaktigheter. Det kan ju liksom alla spela. Jag tror att det är det som har format dödsmetallen och även svartmetallen, att man är uppvuxen med just de här sakerna och har lite dra-åt-helvete attityd.

Vad tycker du om dagens Black Metal?
Jag vet inte, mycket av det som kommer blir kaka-på-kaka och det mesta är känns fejk och det blir löjligt många gånger. Det finns såklart bra saker som jag inte har hunnit lyssna in mig på än men jag håller mig mest till det gamla. Just nu lyssnar jag mycket på gamla Öststaterna som Ukraina, Polen och Ryssland. De har liksom kommit in i en våg som vi var i tidigare, en som är mer ärlig på något sätt. Där känns det mer smutsigt och mer äkta på något sätt. Det är ju så blacken ska vara – smutsig och jävlig. Den ska inte spelas i finsalongerna.

Om vi tittar på ert band. Ni är ju bara två pers. Hur träffades ni?
Sebastian hade en spelning med ett annat band, Terminal Prospect, på gamla Harry B James i Stockholm. Jag var bara där för att kolla in spelningen och reagerade över vilken jävla bra trummis de hade. Jag pratade med honom efteråt och det visade sig att vi hade någon gemensam kompis. Jag frågade honom sedan genom den där kompisen om han inte hade lust att komma över och spela lite. Jag hade spelat in några riff på datorn som jag skickade till honom. Han lyssnade och ringde sedan upp mig och sa att det lät bra och föreslog att vi skulle lira tillsammans. Vi hade sedan ett döds/thrashband innan som hette Graverape. Vi drog inte åt samma håll allihop så det löstes upp och då var det Sebastian och jag som bestämde oss för att köra själva istället. Sebastian är från Chile och flyttade hit 2006. Det var på den vägen det var.

Då hade han bara varit i Sverige i något år innan ni träffades. Vilket språk talade ni, eller egentligen pratar ni fortfarande?
Vi pratar svenska. Han kunde inte så bra svenska då och det är först nu som det börjar sitta ordentligt. Han har verkligen blivit duktig på svenska och det har aldrig varit något bekymmer. Ibland är det roligt när hans grammatik kommer åt helvete haha

Hur är det med låtskrivandet? Vem skriver låtarna?
Det är jag som skriver allt men det är Sebastian som verkligen ger liv åt låtarna med sitt trumspel. Han är ju helt magisk. Jag har aldrig varit med om något liknande. Jag brukar komma med 4-5 riff och sedan så repar vi ihop resten. Det viktigaste är att vi får in energin. Vi vill inte krångla. Vi har spelat ihop i 10-15 år nu så det är så naturligt för oss.

Jag gillar att ni har även svenska låtar med på skivan. Jag hör lite Strebers i dem. Jag såg den redan i slutet av 80-talet med originaltrummisen innan han dog. Det var i en liten gympasal i Norrköping. De fick köra Terrorbalans och 39 Steg flera gånger.
Jävligt coolt! Ja, Strebers är väldigt bra och du har helt rätt. Jag är uppvuxen med en massa svensk punk som just Strebers, Asta Kask, Ebba Grön och hela det gänget. Ända sedan vår första EP har vi alltid haft med minst en svensk låt på varje skiva.

Den Svartaste Flamman Och Renaste Hat samt Blod Eld Död. Den sistnämnda har samma titel som en viss svensk bok om hårdrock. Har du läst den?
Jajamän! Det är klart att jag har, det är ju bibeln. Det går inte att kalla sig för hårdrockare om man inte har läst den boken. I alla fall om man är svensk och har någon form av självrespekt måste man ju ha läst den där boken.

Är det den som titeln hänvisar till?
Ja, på sätt och vis men den har en lite djupare betydelse. Det kommer ju därifrån Bathorys Blood, Fire Death och allt det där. Texten handlar ju om något helt annat men samtidigt är det en hyllning till hårdrocken och varifrån den kommer.

Det tog många år innan folk visste om att det var Jonas Åkerlund som spelade trummor på Bathorys första skiva, i Close-Up när Lars Ulrich intervjuades.
Ja, det måste ha tagit 20 år. Han startade ju två generar, Black Metal och Vikingametallen. Det var nog i den vevan som Bathory blev lite mer i ropet igen. De var ju i glömska under en period. Det var ju samma sak med Misfits egentligen när de kom igen efter att Metallica gjorde covers på deras låtar.

Det är bra skit alltihop. Om vi återgår till er skiva så har ni två instrumentala låtar också. Den ena är lite latininspirerad och den andra avslutar skivan. Berätta lite om att avsluta en skiva med en instrumental låt.
Jag satte mig vid min orgel och spelade in det som kom ut ur den på min telefon. Jag kan inte spela orgel eller piano och jag vet inte ens om jag kan ta några ackord men det man hör är en improviserad låt som blev väldigt lång. Det är bara en enda tagning. Vi tyckte att det lät coolt så vi mixade till ljudet och fick till det bra. Det är en skön känsla i den. Den korta låten är två gitarrer som jag har lagt på varandra. Jag hade en tanke om vad jag ville göra men det hela är helt improviserat. Det är något som jag spelade mellan inspelningarna bara, som vi sedan utvecklade lite. Det är ofta så när vi spelar in, det är inte så att vi kommer med helt genomtänkta demos utan mycket är improviserat. Vi vill komma med ny och fräsch energi och känslan av att vi skapar något istället för att komma dit och allt är redan klart. För mig personligen har det fungerat bäst att arbeta på det sättet. Första tagningen är rätt ofta den bästa och då behöver man inte göra det 300 gånger till.

Hade ni några diskussioner kring var på skivan ni skulle placera de instrumentala låtarna. Den korta kommer ju till exempel direkt efter Black Acid Rain som är lite rivigare.
Det där är det svåraste med en skiva, vilken spårordning som passar bäst. Man blir helt knäpp av det och över det kan man verkligen ligga sömnlös om nätterna. Det är mycket värre än inspelningen och allt det andra.

Fel låtordning kan ju sabba en hel skiva.
Ja, precis men nu är det inte lika viktigt längre sedan streamingen har kommit in i bilden. Jag diskuterade det med skivbolaget och frågade om de hade några funderingar eller invändningar om ordningen av låtarna. De sa att det inte är lika viktigt längre som det var förr i tiden när man bara hade fysisk media och riskerade att bränna allt genom att bara ha fel öppningslåt. Det är såklart inte helt oviktigt nu för jag måste ha ändrat ordningen minst 20 gånger innan jag hittade någon struktur som jag tyckte verkade vettig. Det som är med den ena instrumentala låten, orgellåten, så finns den inte med på vinylen eftersom att den inte fick plats. Den finns bara på streamingen och på CD.

Skitskönt med en skiva på runt 45 minuter. En del trycker in alldeles för många låtar på skivorna och släpper dubbel och trippelskivor sedan som kostar 500 spänn. Det går ju inte att hålla fokus hela vägen.
haha ja det är som bandet Anal Cunt som får in typ 500 låtar på sina skivor.

Vilka andra låtar har du haft som öppningslåt?
Ja du, det är nog allihop men jag hade en tanke att ha Blod, Eld, Död som öppningslåt eftersom introt är väldigt fint. Även den instrumentala Hiisi fanns som alternativ. Vi bestämde oss till slut för att öppningen måste vara som ett knytnävslag och så får vi bygga in det melodiska in i skivan istället.

Jag tycker att ni lyckas otroligt bra med det. Singlarna som ni har släppt, var det ni eller skivbolaget som valde dem?
De valde vi själva. Det blev så att när vi var och spelade in videos, då var det de låtarna som passade bäst in i längd, runt 3-4 minuter. Det blir en ekonomisk fråga till slut. Visst kan man göra November Rain som Guns N Roses gjorde men då ska man ju ha 6 miljoner i budget också. Blod, Eld, Död hade varit en fantastisk video men den låten är nästan 9 minuter lång och att producera en musikvideo på 9 minuter som verkligen håller från början till slut är väldigt kostsamt. De som vi valde är mer rakt på sak, klassisk metal och knytnäven i ansiktet. Det behöver inte vara så mycket handling utan det är mer power i dem och därför passade de bäst.

Hur har ni det med bassist? Vem spelar bas i videon? Det är en snubbe som står där i en hoodie.
Det är hemligt än så länge. Han kallas El Culiado. Men live har vi de senaste tre åren haft hjälp av Micke (André) som normalt spelar i Netherbird från Stockholm. Det fungerar svinbra med honom och han är duktig. I studion är det jag som spelar bas.

Ja kemin måste ju sitta där om det ska bli bra.
Det är den viktigaste delen i ett band. Sedan är det skönt att vi är en trio. Ju mindre folk man är i ett band desto bättre är det. Ju fler man är i ett band desto mer krångel är det att hitta reptider, med spelningar och flyg till spelningar. Kolla Lemmys Motörhead. Det var bara att köra.

Vad händer nu då? Har ni gig inplanerade till hösten eller till och med till sommaren?
Nej, vi har ingenting inbokat. Vi hade en del klubbspelningar, en undergroundfestival och annat inplanerat men det blev ju framskjutet alltihop till det till slut blev helt inställt. Vi fick nog av att skjuta upp hela tiden och valde att vänta till det kommer något vettigt beslut från regeringen.

Vad är önskemålen om det skulle släppa ordentligt nu till sensommaren?
Jag vet inte riktigt. Men nästa skiva ska vi i alla fall spela in i Santiago. Det blir som en liten hyllning till Sebastian eftersom han kommer därifrån. Vi har ju redan pratat om att köra en turné i Sydamerika eftersom vi ännu inte har spelat där. Det vore verkligen en dröm. Det verkar vara helt galet där. Det kan komma in motorcyklar in i moshpiten och allt. Det är så man vill ha det. Inga jävla vakter som kommer och säger att någon är för full eller att de bara för köpa max två öl åt gången som det är i Sverige. Det är ju helt värdelöst.

Jag läste om att fans i Sydamerika tycker att det är lite exotiskt att ni sjunger på svenska?
Ja, precis, men det är inte bara där utan det är samma i Tyskland och på andra ställen också. Det blir på något sätt coolt. Det är samma sak för mig när jag lyssnar på svartmetallen från östblocket. De sjunger ju ofta på sina egna språk. Man fattar ju inte ett ord men det känns äkta på något sätt. Det känns som om det kommer från hjärtat lite mer.

Ska ni spela in några låtar på spanska?
Nej, det blir det inte. Jag kan ju inte sjunga det med trovärdighet när jag inte vet vad jag sjunger om. Det skulle bara bli cirkus av allt då. Men vi har funderat lite på att köra en hel skiva bara på svenska faktiskt. Det är inte helt omöjligt.

Avslutningsvis, hur gillar ni scenen i Stockholm i dagsläget? Hur många kommer på gigen?
Det blir ett par hundra som kommer och det är på den nivån det är i undergroundscenen i Stockholm. Men det är bra att den håller sig rätt liten, det ska inte vara för stort heller. Det ska hålla sig till en kärna. Man känner ju många band när man går ut på krogen, det är ju inavel överallt. Det är jättekul faktiskt. Man hänger ju inte med alla på fritiden men man ses på spelningar och på krogen så det blir en bra gemenskap.

Stort tack för en mycket trevlig intervju.
Tack själv, det var trevligt. Det får bli en öl på krogen någon gång.

Se till nu att lyssna in dig på nya plattan, det kommer att löna sig.

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
INTERVJU: Linus Öhrn (Commander) (Siniestro)
AKTUELLA MED: Nya skivan Vortexx
SKIVBOLAG: Black Lodge Records
RELEASEDAG: 2021-05-14

 

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar