För 37 år sedan grundades det som idag är ett av Skandinaviens mest inflytelserika fenomen inom extreme metal, Mefisto. Aktuella med album som släpps under hösten och kommande spelningar tog vi ett snack med sångaren och grundaren Robert Granath om pressen att leverera, gränser som tänjts och vilken genre bandet tillhör idag.
Mefisto grundades 1984 och var tillsammans med Bathory, ett av de mest inflytelserika av de skandinaviska banden inom extreme metal. Hur tycker ni att genren skiljer sig från då till idag?
– Först och främst är det ljudbilden som har förändrats, då var det mer primitivt. Även sättet att spela och tekniken som medföljer har utvecklats enormt.
Vad känner du att ni kan ta med er från alla olika faser ni gått igenom, och på så sätt kunna lära er något nytt samt se saker ur ett annat perspektiv?
– Personligen har jag utvecklats något enormt inom det musikaliska, i samband med denna platta. Så här i efterhand känns det som att de tidigare insatserna jag har gjort, med undantag från våra tidigare demotapes varit halvhjärtat.
Vilka kontraster tycker du är viktiga att ha med när du skapar musik och hur omvandlar du en känsla till något musikaliskt?
– Jag tycker att det ska låta vackert, samtidigt som det måste ha elaka inslag. Så, båda delarna är viktiga att ha med och det försöker jag anamma, lite som Ying och Yang. Känslan anpassas efter hur jag upplever riffen, när jag skriver sångmelodierna och hur själva melodierna sedan utvecklas. Det finns ett inre mörker som jag alltid går in i när jag börjar arbeta med sången. Kärnan i vår musik är att det är atmosfäriskt, rytmiskt och mörkt, på ett brutalt, men vackert sätt.
Tror du att man kan hitta sitt sound, på riktigt. Eller är det något som man alltid kommer att leta efter?
– Genom åren så har vi successivt ändrat vårt sound och med detta album gick vi all in. Att ständigt förändras och vidhålla vid mystiken, kulten och vår originalitet är viktigt för oss. På det nya albumet så skrev Morgan Myhrberg (gitarr) alla riff och sedan satte vi tillsammans ihop dem till grunder som sedan blev låtar. Från början lät det väldigt mycket som ”Ride in the lightning” (Metallica, 1984) fastän det inte var planerat. Men nu vette fan, vi låter inte som något annat band i alla fall.
Vilka av era egna gränser har ni antingen korsat eller tänjt på under arbetet med nya albumet?
– Väldigt många, som till exempel så var jag väldigt skeptisk till att ha med keyboard. Men Carl Westholm (Avatarium, Candlemass) fick jag lära mig under resans gång att han inte spelar keyboard, som mång tror. Han spelar på gamla orglar och theremin. Men det blev brutalt bra och ändrade soundet helt och hållet från hur det var tänkt från början. Vi vågade göra något nytt och annorlunda, inte bara köra på i gamla hjulspår. Istället höll vi oss utanför vår comfort zone och gjorde det som kanske inte förväntades. Jag menar, vissa av oss är vana vid att spela black metal, andra death metal. Carl spelar theremin till exempel, hur många andra använder det instrumentet till hårdare musik?
Vad kan de nya tillskotten i gruppen tillföra till bandet, med sina varierande bakgrunder?
– Otroligt mycket, dels har de en jävla bra erfarenhet eftersom de spelar i andra stora band. Alla har fått tillåtelse att sätta sin personliga prägel på låtarna, främst genom sättet att spela på. Ta trummorna till exempel, helt annorlunda än hur jag hade repat låtarna tillsammans med Morgan. Chris Barkensjö (LIK, Witchery) är helt enkelt en betydligt bättre trummis än vad jag är. Han har mycket mer driv och mycket mer av allt skulle jag säga.
Det låter väldigt lovande inför kommande album, vad kan vi förvänta oss mer exakt?
– Ett väl utvecklat sound, sättet som vi skriver låtarna på har kvarstått så det kommer ni känna igen. Mycket är baserat på feta riff och trummor, men Impalers (Alex Friberg, Firespawn, Naglfar) sätt att spela bas på är annorlunda än vad vi levererat tidigare. Vi gav även Chaq Mol (Anders Nymark, Dark Funeral, Mordichrist) mycket mer tid att skriva sina solon, för han är en perfektionist. För att inte glömma att Carl helt ändrade vår inriktning, på hur det var tänkt att det skulle låta från början. Precis varenda detalj har tagits till en högre nivå. Jämfört med tidigare så har det här albumet ett annat sound och ett större djup, jag kan inte komma på något annat band som låter som oss. Inte ens i närheten. Nu lät vi det ta tid, inte stressat och för första gången så spelade vi in allt i en riktig studio.
Hur gick det till när ni valde studio samt samarbetspartners?
– Efter ett kort möte med Simon Johansson (Wolf) och Mike Wead (Mercyful Fate, King Diamond) så var Solna Sound ett självklart val. De är båda supercoola, lugna och trevliga gubbar som spred bra stämning och de hade även möjlighet att sprida ut tiderna, så det passade oss bra.
Känner ni av pressen att leverera nu när hypen kring nya skivan blivit så stor, bland både fans och media?
– Nej inte direkt, eftersom alla i bandet har just den bakgrund och erfarenhet som de har. Även olika musikaliska referenser och ändå är vi alla överens om att det här låter skitbra. Jag är åtminstone inte orolig, det här är det bästa vi har gjort hittills.
Vilken låt på nya skivan kan du relatera mest till och varför
– Blades Of Lucifer, som Impaler har skrivit texten till. Den har allt jag gillar, från hur den är uppbyggd till karaktärens förändringar och den går från vacker till riktigt elak. Men den har också det där extra som jag brukar falla för, jag är helt enkelt en sucker för catchiga refränger som sätter sig.
Hur visste ni om en låt är rätt för just detta album och vilka som skulle sparas till nästa?
– Vi skrev ungefär 12 låtar, varav 9 hamnade på albumet. Övriga var bra, men vi hittade inte den rätta känslan. Oftast brukar vi spara några låtar som vi sedan jobbar om formerna med, för att se om de kan fungera på nästa album.
Vad tycker du om att musik oftast placeras i olika fack och genrer, är det ett måste tillhöra en viss genre eller kan man skapa sin egen?
– Jag kan förstå att man placerar in musik i genrer, men dagens Mefisto går inte att sätta i en. Det är inte längre old school death/thrash metal eller vad man nu placerade oss i för fack tidigare. Ingen av oss vet riktigt vilken genre vi tillhör, personligen skulle jag säga att någon form av blackened metal är närmast. Blandningen består av väldigt många olika stilar.
Vad är bra musik för dig?
– För mig är det när jag sitter i bilen, lyssnar på hög musik och gåshuden infinner sig. Så klart spelar humöret in, det kan vara allt från ABBA till Bathory. En bra låt är en bra låt.
Vad känner ni att fansen ger er, versus vad ni ger dem?
– Jag får åtminstone drivet att hela tiden bli bättre av fansen.
Sista frågan, ni spelar ju på The Capital Deathfest i februari 2022. Vad kommer vi få se då?
– Då kommer vi att visa vad skåpet ska stå, helt enkelt.
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
INTERVJU: Mefisto
AKTUELLA MED: Kommer spela på The Capital Deathfest 2022 och släpper nytt album till hösten.
BANDFAKTA – MEFISTO
MEDLEMMAR
Robert Granath -sång
A.Impaler -bas
Chaq Mol– solo gitarr
Morgan Myhrberg – rhythm gitarr
Chris Barkensjö– trummor
Carl Westholm– Keyboard, theremin, backing vocals
