På fredag släpper FEAR FACTORY till slut sitt efterlängtade album AGGRESSION CONTINUUM. Skivan släpps genom Nuclear Blast och markerar det tionde släppet för industrimetallarna från den amerikanska västkusten. Bandets senaste år har kantats av rättegångar, tjafs och stridigheter men nu ser plattan alltså dagens ljus. Jag ringde ringde upp bandets grundare och gitarrist DINO CAZARES för att höra hur allt gick till.
Du har haft några tuffa år. Hur är det att släppa en skiva, som ni har haft liggandes ett par år och som ni dessutom inte kan spela live riktigt än?
– Under tiden vi slogs i rätten hindrade den fighten oss från att spela och från att använda vårt bandnamn, säger Dino Cazares från sitt hem i Los Angeles. Det sög, men samtidigt så slog Covid-19 till och alla andra band fick också upphöra med spelningar, så det var inte bara vi. Hela situationen med rätten och viruset var såklart otroligt stressig. Vi tjänade inga pengar, utan vi förlorade istället mycket pengar i rättegångskostnader. Den sista turnén som vi gjorde var 2016 och sedan gick vi in i studion och spelade in låtarna. Det fanns tillfällen då jag kände att skivan aldrig skulle släppas men det som var bra under 2020 var att jag återfick kontrollen över vårt märke och vårt bandnamn. Men för mig slår låtarna lika högt nu som de gjorde 2017, framför allt med de förbättringar som vi gjorde.
Det gläder mig och det leder mig egentligen in på min nästa fråga om hur mycket av skivan som redan var helt klart 2017?
– Det fanns en hel del saker av materialet från 2017 som behövdes förbättras. En av dessa var trummorna och vi spelade in livetrummor istället för de programmerade trummor som vi hade från början. Vi använde programmerade trummor redan på skivan The Industrialist (2012) men många fans uppskattade det inte alls och de visade det väldigt tydligt. Vi fick även många dåliga recensioner på grund av just de programmerade trummorna. Jag ville inte göra om samma misstag så när jag återfick rättigheterna till namnet Fear Factory gick skivblaget med på att jag kunde gå in i studion igen för att göra dessa förbättringar. Den andra stora förbättringen var att jag fick in Andy Sneap som är ett av toppnamnen i branschen till att mixa om skivan. Vi arbetade med honom redan på Genexus (2015) så jag ville få tillbaks den mixningen till bandet. Jag tycker att förbättringarna är enorma och man kan verkligen både höra och känna passionen på skivan och framför allt kan man känna allt kämpande. Den första raden är ”Imagine your life taken from you” och den symboliserar allt som vi har kämpat för och hur långt vi har kommit.
Vad har du lärt dig av strul?
– Att min passion och mitt driv övervägde allt skit som hände. Jag kommer inte att ge upp utan jag kommer att fortsätta att släppa Fear Factory-skivor och fortsätta med samma stil och innehåll. Jag hade ingen annan möjlighet. Det finns säkert folk på Internet som säger att eftersom sångaren slutade borde vi lägga ner bandet, men jag tänker inte sluta bara för att en kille bestämmer sig för att sluta. Det finns ingen anledning för mig att sluta.
Vem kom på bandnamnet?
– Min dåvarande rumskompis Robert Murray kom 1990 på namnet Fear Factory. Jag hade en lista med tänkbara namn och i den listan fanns ordet factory och han föreslog Fear Factory. Jag gillade idén men jag sa samtidigt att jag var tvungen att köpa namnet från honom. Det är så det fungerar och normalt köper man det för en dollar eller så men han ville ha två 2-liters Pepsi och fyra Snickers, det är vad namnet kostade mig från början. Men vad jag vill ha sagt med det och hundratals tusenlappar senare så vill jag bara göra folk som gillar min musik glada. Jag har lyckats utveckla en viss stil och det finns ingen anledning till att jag inte ska fortsätta med det.
Vilken är din Plan A för att hitta en ersättare för Burton (C. Bell)?
– Plan A blir att bestämma vem det ska bli. Det är många faktorer som måste stämma in. Den personen måste såklart ha talang och jag har redan testat en hel del som har jättemycket talang. En aspekt är att jag vill lära känna dem och klicka med dem. En annan viktig sak är att de ska kunna hantera Burtons pressen också som till exempel bakslagen som kommer från till exempel sociala medier. De kommer att komma och det fungerar inte om personen inte kan hantera det. Jag fattar, folk växte upp med att höra hans röst i Fear Factorys låtar och de är vana att höra honom på varje skiva. Det är definitivt inte enkelt men andra band har klarat av det, som AC/DC, Journey, Van Halen och Iron Maiden.
Jag läste en intervju med Burton från 2018 där han hävdade att arbetstiteln på den här skivan var Monolith som är en av låtarna. Det blev ju inte skivnamnet till slut. Hur gick den diskussionen?
– Det var ingen diskussion alls eftersom Burton slutade slutade kommunicera med mig för tre år sedan och bestämde sig 2020 av någon anledning för att sluta i bandet. Det var aldrig något officiellt om att skivan skulle kallas Monolith men jag tror att det var något som han ville. Vi insåg att det inte skulle vara den mest originella albumtiteln eftersom många har använt ordet som titel redan. Titeln Aggression Continuum som vi valde känner jag ändå representerar skivan på ett helt annat sätt. Det är en riktigt förbannad skiva och då är Aggression Continuum den bästa titeln att beskriva det. Den beskriver inte bara stilen och soundet på skivan utan även statusen på bandet – att vi fortsätter. Det är lite där jag är nu, att jag fortsätter med bandet och att vi kommer att fortsätta leverera den aggressiva men melodiska stil som vi har gjort sedan vi startade Fear Factory 1990.
Apropå aggression, en låt som är riktigt aggressiv är Fuel Injected Suicide Machine. Berätta lite om det. Jag älskar låttiteln.
– Åh ja, visst är den härlig och galet intensiv? Fuel Injected Suicide Machine handlar om någon som lever för sin bil. Bilen är av typen “Hot-Rod” och perspektivet som vi inspirerades av var från den första Mad Max filmen. I början av filmen har en kille den där supercoola “hot-roden” som han kör med längst motorvägen med och kör över folk och allt. Han säger till bilen att han är Nightrider – I’m the fuel injected suicide machine. Om man minns Mad Max filmerna så var det bilarna, de coola bilarna som var hela grejen och vi ville visa upp den killens perspektiv.
Berätta lite kort om skivomslaget.
– Det är väldigt coolt och har en typ av robot i formen FF (för Fear Factory) men även ett X-mönster, i och med att fötterna är öppna, som symboliserar den tionde skivan.
Ja, det passar. Ni spelar ju en industriell typ av metal och när jag tittar på de inlägg som ni gör i sociala medier så handlar det mycket om teknik och robotar och liknande. Det är nästan lite Terminator 2 vibbar där. Tror du att mänskligheten kan hantera teknikens utveckling mycket längre eller kommer vi att sabba allt som vanligt och bara använda det mot varandra, precis som de gör i T2?
– Haha, jag tror definitivt att vi kommer att sabba allt, big time! Vi kommer säkert att ha någon galen president eller någon världspolitiker som vi ta över kontrollen över alltihop. Det kommer inte att gå omärkt förbi utan det kommer säkert att bli ett slag om tekniken. Stoppar man fel teknik i fel händer så kommer det förr eller senare att gå snett. Man kan till och med jämföra det med något liknande, sociala medier. Människors liv blir förstörda på sociala medier men samtidigt förbättrar det karriärer i viss mån. Vi har influensers som tjänar grova pengar, marknadsförare som tjänar mycket mer pengar nu än vad de någonsin har gjort tidigare. För oss musiker så har det definitivt öppnat dörrar för oss till inkomster, det märker man inte minst nu under Covid-situationen. Så det finns en del bra saker men samtidigt finns det många riktigt, riktigt dåliga saker med Internet. Det är precis samma med tekniken, så fort vi kommer få fram teknologiska vapen som ger chansen till total kontroll så kommer det att gå riktigt åt helvete för oss. Vi kan inte hantera sådant och mänskligheten kommer att förstöra sig själv på grund av det. Jag vill inte låta mörk och negativ, men du frågade haha
Du har varit väldigt aktiv på sociala medier sedan Covid-19 stängde ner allt. Vad är drivet där, att få in “lajks”, få in följare, få in en massa kommentarer, sälja skivor?
– Allt det du precis nämnde haha. Det är inte “lajksen” eller kommentarerna som driver mig utan det är chansen att faktiskt få möjlighet att prata med fansen och med de människor som uppskattar din musik. Mängder av folk har en massa frågor och vem är bättre på att svara på dem än jag? Ingen! Jag vill svara på frågorna som kommer för att jag vill att folk ska veta. Det är väldigt många som uppskattar det men så finns det dessa människor som bara sitter och väntar på att du ska stava ett ord fel.
Avslutningsvis, du var faktiskt en del av en av de bästa konsertkvällarna i mitt liv. Ni öppnade för Ozzy 1995 och spelade på ett litet ställe i Zürich, Schweiz som heter Volkshaus som tar kanske 1500-2000 pers. Ni körde över alla från start och sedan kom Ozzy in och gjorde samma sak – en helt perfekt kväll.
– Jag minns det! Randy Castillo var fortfarande vid liv då. Han var en fantastisk kille och vi kom jättebra överens. Själva turnén i Europa var mycket bättre för oss än vad den tidigare hade varit i USA. Skivan Demanufacture (1995) hade precis släppts och väldigt få kände till oss vid den tidpunkten. Ozzys publik var oftast äldre med många Sabbath-fans och fans från Ozzys tidiga karriär. De gillade inte Fear Factory alls! De kastade öl på oss och de kastade mynt som träffade oss i skallen eller på gitarrerna. Men vi var så panka att vi plockade upp alla mynten från scengolvet efter spelningen haha. Men ett par månader senare åkte vi till Europa och då började skivan slå och började bygga upp ett momentum för oss. Det var perfekt tajming att komma dit med Ozzy och mycket bättre förhållanden för oss eftersom folk på spelningarna visste vilka vi var och de var eld och lågor över att få se Fear Factory. Man måste ha i åtanke att inte speciellt många kände till oss när vi bara hade släppt vår debutskiva Soul of a New Machine (1992) som vid den tiden bara hade sålt kanske 30 000-40 000 exemplar. Med den nya skivan hade vi ett nytt sound och folk började precis att komma in i det och i USA tog det ytterligare lite längre innan allt kom igång. När vi kom tillbaks till Staterna turnérade vi med Megadeth och även med Iron Maiden på samma skiva.
Stort tack!
SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
INTERVJU: Dino Cazares (Fear Factory)
AKTUELL MED: Nya skivan Aggression Continuum
SKIVBOLAG: Nuclear Blast Records
RELEASEDAG: 2021-06-18
- INTERVJU: Andy Hekkandi från Trench Dogs - 2023-05-12
- INTERVJU: Geir Hørnes om boken The Curious Chronicles of Villa Nellcote - 2023-03-08
- INTERVJU: Mats Mappe Björkman från Candlemass - 2022-11-18
