INTERVJU: Derrick Green från Sepultura

Det brasilianska superbandet SEPULTURA har under pandemin redan släppt skivan Quadra. Nu kommer SEPULQUARTA, en ren pandemi- och distansskiva, där bandet har bjudit in kända gäster som bland andra Scott Ian, David Ellefson och Phil Campbell till att framföra några kända låtar från bandet. Jag kände att jag var tvungen att ringa upp sångaren Derrick Green i sitt hem i Los Angeles för att höra mig för om hur det hela gick till.

Det börjar öppna upp ordentligt hos er nu, va?
– Ja, men det konstiga är att vi fortfarande har så många människor som säger att de inte kommer att ta vaccinet och det finns ändå tillgängligt överallt…GRATIS! säger Derrick Green från sitt hem i Los Angeles. Det har tärt på folk att de har varit tvungna att vara hemma och tillsammans med allt strunt som de matas med online har de fått känslan av att det måste finnas någon konstig konspiration bakom allt. När något är svårt att få grepp om eller ens förstå det så gillar folk att i rädslan tänka ut sina egna teorier och konspirationer. Men det finns saker som händer i livet som är svåra att förstå men de händer faktiskt ändå. Jag menar, ingen har varit med om något liknande under sin livstid och det är inte konstigt att folk blir skrämda. De är dessutom bombarderade av dålig media och Internet som bekräftar deras sätt att se på saker och ting på, även om det inte har något att göra med vetenskap. Jag tror ändå att det finns ett ljus i slutet av tunneln för oss och det senaste presidentvalet gjorde stor skillnad och folks humör förändrades dramatiskt, till det bättre. Även med media, det spelar ingen roll om du är vänster eller höger så är det alldeles för mycket skit i media. Men allt har definitivt förändrats nu efter valet.

Och ni släppte Quadra förra året, mitt under pandemin. Hur var det att släppa en skiva och inte kunna turnera på den?
– Det var hemskt. Jag trodde inte att något sådant skulle kunna hända och jag trodde att det var den värsta mardröm som någonsin kunde hända. Men det var det inte, det var ju inte mycket vi kunde gör åt det och hela världen var ju drabbad. Jag kunde egentligen inte vara så arg eftersom det var utom vår kontroll men jag är fortfarande exalterad över att vi faktiskt kommer att kunna turnera på skiva och nu har folk haft tid till att lyssna in sig på den. Det gör at vi kommer att kunna spela många av de nya låtarna live. Det var ändå några positiva saker som kom ur allting, man var bara tvungen att samla tankarna kring dem. När man väl tänker efter så kan det vara så att världen kanske behövde den här pausen.

Jag håller helt med dig om att vi behövde rycka i nödbromsen ett tag. Men ni har ändå varit aktiva under pandemin och framför allt på YouTube och det är det resutatet som ni släpper ni på Sepulquarta nu. Jag gillar idén, hur kom ni fram till den?
– Alldeles i början av pandemin var vi fortfarande i sinnesstämningen av att åka ut på turné. Vi tänkte att det här kommer att bli grymt, ny skiva, ny låtlista, åka ut med gamla polare i Sacred Reich som också hade en ny skiva ute och Crowbar. När allt hände gick luften såklart ur oss och vi tyckte att allt sög. Men vi kände att vi var tvungna att behålla den energin inom bandet även om vi var spridda från Sao Paulo till L.A. och även hålla kontakten med fansen. Det är väldigt viktigt i ett band att man behåller en kommunikationsnivå eftersom man lätt kan gå vilse i sin egen värld annars. Så varje onsdag började vi spela en Sepulturalåt från våra hem som vi lade ut på YouTube. Sedan tänkte vi att det vore kul att bjuda in folk till att jamma våra låtar med oss. 

Hur kom ni fram till vilka låtar ni skulle spela med gästerna? Bestämde ni dem eller fick gästerna göra det?
– När det kommer till att planera eller att få till ett tillfälle med är artister de värsta tänkbara haha. Jag vet det från mig själv också. Med det i åtanke hade vi redan låtarna som vi ville spela bestämda och vi ville ha en blandning från alla skivorna och verkligen vara rätt omväxlande där. Vi valde låten, kontaktade artisten och frågade om de ville göra den med oss och lyckligtvis ville och kunde majoriteten av de tillfrågade delta och vi hade verkligen skitkul att göra dessa.

Det är en mängd coola namn här som Devin, David Ellefson och såklart Scott Ian. Covern av Motörheads Orgasmatron som görs med Phil Campbell känns också rätt logisk att ha med.
– Absolut, under 90-talet var den en så stor hit för oss i Brasilien att den blev ikonisk. Den var så stor att många i Brasilien faktiskt tror att Sepultura skrev låten från början. Det tillsammans med det faktum att vi är väldigt bra kompisar med Phil gjorde att det kändes mest vettigt att köra just den låten med honom och han är hel otrolig att arbeta med.

Ni har alltid gjort en riktigt bra version av den. Hur var det att arbeta med Scott Ian och låten Cut Throat?
Scott är en helt fantastiskt människa att arbeta med. Han har en helt otrolig kunskap om musik. Jag har sett honom delta i kändis-jepordy och han sopade banan med varenda deltagare. De hade inte en chans. Han är dessutom en otrolig historieberättare och han har varit med så länge och sett så många av scenens förändringar och ansikten genom åren. Han har spelat med så många ikoniska band och hans gitarrspel med plektrumhanden är bara helt fantastiskt. Det är bara underbart att vara i kontakt med honom och han har alltid varit väldigt positiv till bandet och han har väldigt starka åsikter om varför han gillar saker. Det var coolt att ha med honom.

Det har varit lite kontrovers kring David Ellefson den sista tiden. Var det någonsin någon diskussion om hans deltagande på skivan?
David har alltid varit en fantastisk vän till bandet och framför allt till Andreas (Kisser). De spelade tillsammans i ett sidoprojekt innan kontroversen hände. Han är en fenomenal musiker och en ikonisk personlighet inom Metal och från ett av de mest fantastiska band som någonsin har funnits. Jag vet inte vad som händer med den där saken men det ändrar inte det som han har gjort och hur mycket talang han har. Det var fantastiskt att ha med honom och igen, han har alltid stöttat bandet. Han var också med i dokumentären om Sepultura så det var aldrig någon tvekan att ha med honom.

Kan du berätta lite om hur ni gick till väga för att spela in de här låtarna? Ni var ju på distans i olika länder.
– Ja, Eloy (Casagrande) lade på trummorna först, sedan lade Andreas på gitarren över dessa trummor och sedan skickade de låten till mig. Jag gjorde sången till trummorna och gitarren och det var en riktig garagebandskänsla i allt eftersom jag inte hade några egentliga tekniska saker i huset. Sedan lade Paulo på basen och Andreas mixade ihop allt. Allt gick rätt smidigt när det väl kom igång. Gästen fick låten när allt, trummor, gitarr, sång och bas var på plats så gjorde de sina prylar till det.

Det låter som att det var riktigt roligt?
– Det var det faktiskt. Jag är ju egentligen inte en person som lever varje dag på sociala medier så det var svårt till en början. Jag älskar att prata med folk men jag är en väldigt social människa i riktiga livet men det gick bra. I början var det väldigt kul men till slut blev det mer som ett jobb så vi gick över till varannan vecka efter ett tag. Men det var väldigt roligt att känna stödet från vänner och fans från hela världen och känna förväntan inför varje nytt avsnitt.

Om något band skulle göra samma sak och fråga dig om du kunde vara med som gäst. Vilket vore ditt drömband?
– Det är en riktig bra fråga. Det skulle definitivt handla om ett mångsidigt band. Du vet, ett vanligt Metal band så skulle det bara bli att jag growlade och det skulle inte låta något speciellt. Jag hade nog hoppats på något som var “utanför boxen” som till exempel Massive Attack, det skulle jag definitivt göra. Eller Prodigy skulle ha varit häftigt.

Hur vore det med något softare som en powerballad eller liknande där du får visa upp din riktiga sångröst?
– Absolut, jag har inget problem med att göra det. Jag har redan spelat med Metalband och för mig skulle det vara kul att pushas lite utanför komfortzonen och göra något som inte var förväntat av mig eller som jag själv inte skulle förvänta mig. Jag har gapat och skrikit i band hela mitt liv och jag kan ju sjunga så det skulle vara trevligt att faktiskt sjunga i någon låt eller i alla fall gira åt hållet där jag faktiskt sjunger. Det skulle vara mycket mer intressant för mig.

Det skulle jag gärna höra. Du kommer ju från en musikfamilj där din mamma var musiklärarinna. Vad var det för musik som fanns i ditt barnahem?
– Det var mest klassisk musik eftersom det var det som min mor studerade. Mina syskon skulle också spela instrument i skolan och min bror spelade cello och min syster spelade violin. Sedan var det såklart väldigt mycket gospelmusik i huset eftersom mamma också var engagerad i kyrkans musik.

Hur kom du från det in till extremmetallen?
– När jag var väldigt liten flyttade mina föräldrar till ett område, en förort som heter Shaker Heights i Cleaveland. Jag umgicks där egentligen endast med vita människor. Det var min första erfarenhet att gå till skolan och skaffa kompisar som verkligen lyssnade på Beatles, AC/DC och Judas Priest och den typen av musik. Jag började verkligen att gilla det också och det bara växte därifrån till att jag började gå på hardcore- och punkspelningar när jag var runt 14 år. Det var väldigt alternativt men jag älskade det.

Berätta lite om någon speciell kontrast.
– Något som jag lärde mig var hur svarta människors interagerar med Rock n Roll. Det konstiga i USA är att väldigt många svarta människor har ingen aning om Rock N Rollens historia eller så tror det att det är en enbart vit sak. Det gällde i stort sätt alla, i alla fall där jag växte upp, och det är ett konstigt sätt att tänka. Men så fort jag började öppna mig kring det började jag lära mig mycket av musikhistoria och framför allt Rock n Rollens historia, att det inte finns några gränser där. Det är bara skapats i folks huvuden. Faktum är att Rock n Roll och hårdrock handlar om att just bryta alla barriärer och når så många olika typer av människor. Så för att sammanfatta så var flytten till det området avförande för att öppna upp mina sinnen för nya typer av musik och slutligen också för de tyngre sakerna.

Det första hårdrocksbandet som bara hade svarta medlemmar som jag hörde talats om var Living Colour under 80-talet. Hur är hårdrocksscenen nu, 30-35 år senare om man ser det ur den aspekten?
– Jag tycker att det är många fler svarta som spelar hårdrock nu än när det började. Det är mångfalden inom scenen som gör att den är så levande. Du vet, hela hårdrocksscenens utveckling är bara otroligt spännande med folk från andra sidan jordklotet gör sin grej och ibland även lägger in ljud och rytmer från deras egen kultur. Det är skitspännande och jag tror att det är väldigt viktigt att hålla den här scenen levande och det är mångfalden som bidrar till det. Det är så många bra skivor som kommer ut nu för tiden och scenen bara växer.

Du bodde i Europa innan du till slut hamnade i Brasilien, hur kom det sig att du hamnade i Europa?
– Jag har alltid varit fascinerad av Europa. Redan som liten kille drömde jag om hur fantastiskt det skulle vara att få leva ett tag utanför USA. Jag fick till slut möjligheten att resa med bandet och fick se alla dessa ställen så det var otroligt coolt. Ett av de första ställena vi kom till var Amsterdam, där Road Runners kommer från. Jag var helt förbluffad över hela staden och jag bodde där i två år. Vi körde Against-turnén och det var min första med bandet. Jag hade inga barn, ingen fru och inga förpliktelser så jag kände att jag egentligen kunde bo var jag ville i hela världen. Vi turnerade mycket i Europa då och Amsterdam var så coolt och blev ett vettigt val. När vi väl började på min andra skiva (Nation från 2001) med bandet så flyttade jag till Brasilien. Där träffade jag mitt ex, vi fick barn. Hon är från Prag i Tjeckien så jag hamnade där lite grann också. Jag har alltid älskat Europa och jag har alltid känt en sorts koppling dit så jag gjorde det där ancestry.com och fick reda på att jag är 15 % irländare/skotte och tänkte nja det är ju inte riktigt Europa så såg jag att jag också var 1 % svensk så där har du det, jag har europeiska rötter! haha Min son är ju dessutom född i Prag så jag kommer alltid att ha den där speciella kopplingen till Europa.

Du pratar Portugisiska också. Vilket språk pratar ni i bandet?
– Jag pratar Portugisiska rätt bra och även lite spanska. Det är ju rätt nära till portugisiska så jag kan fejka det ibland haha. Jag pratar engelska till dem i bandet men när jag svär eller skämtar lite så är det alltid på portugisiska. De andra pratar såklart endast portugisiska med varandra så jag har lärt mig alla de dåliga orden haha Men vi växlar rätt mycket, är det enkla saker så är det portugisiska men är det allvarliga snack så är det alltid engelska som gäller.

Hur känner du nu inför att allt öppnar igen?
– Jag är aspepp inför att bara få chansen att repa, men jag är rätt rostig haha. Folk vill se livemusik igen och att faktiskt kunna närvara. De har kört rejset med YouTube länge nu och de har tröttnat på det och nu är tiden inne för att gå tillbaks till att njuta av musik så som det skall avnjutas. Det ska verkligen bli skitkul att komma ut och spela igen.

Sista frågan nu när tiden börjar rinna från oss, nä det är egentligen två. Vilken var den första plattan du köpte för dina egna pengar?
Moving Pictures med Rush. Jag glömmer aldrig den plattan, den förändrade mitt liv. Det var den där känslan att jag alltid ville ha den skivan. Jag kan bara sitta och titta på det mysteriösa omslaget.

Sista frågan, eftersom du skriver texter, vilken är din favoritbok?
And the Ass Saw the Angel av Nick Cave. Det är en helt galen historia och en knäpp bok. Man känner verkligen SHIT! Vad är det han röker egentligen? Haha

Haha den måste jag absolut läsa! Stort tack, Derrick för ett trevligt samtal. Jag hoppas att vi ses när ni kommer förbi Sverige nästa gång.
– Tack själv! Det hoppas jag också.

Spana in den nya plattan från brasilianarna och njut av en nyskapande samlingsskiva. Den släppt nu på fredag och här nedan kan du se vilka låtar som kommer att vara med och vilka gäster som medverkar.

  1. Territory (feat. David Ellefson)
  2. Cut Throat (feat. Scott Ian)
  3. Sepulnation (feat. Danko Jones)
  4. Inner Self (feat. Phil Rind)
  5. Hatred Aside (feat. F. Lira, A. Burns, M. Puertas)
  6. Mask (feat. Devin Townsend)
  7. Fear, Pain, Chaos, Suffering (feat. Emmily Barreto)
  8. Vandals Nest (feat. Alex Skolnick)
  9. Slave New World (feat. Matthew K. Heafy)
  10. Ratamahatta (feat. Joao Barone & Charles Gavin)
  11. Apes of God (feat. Rob Cavestany)
  12. Phantom Self (feat. Mark Holcomb)
  13. Slaves of Pain (feat. Fred Leclercq & Marcello Pompeu)
  14. Kaiowas (feat. Rafael Bittencourt)
  15. Orgasmatron (feat. Phil Campbell)

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
FOTO: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
INTERVJU: Derrick Green (Sepultura)
AKTUELL MED: Nya skivan Sepulquarta
SKIVBOLAG: Nuclear Blast
RELEASEDAG: 2021-08-13

|FACEBOOK | HEMSIDA | YOUTUBE |

Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar