INTERVJU: Ove “Brandis” Tingvall om Charlie Watts bortgång

OVE “BRANDIS” TINGVALL är ett superfan som har följt Rolling Stones ända sedan starten på 60-talet. Han har träffat bandet vid flera tillfällen och få svenskar har en lika imponerande skivsamling och andra minnessaker som Ove har. 1998 var han med och skrev boken “Rolling Stones i Sverige – från Baltiska Hallen till Bredäng” som handlar om bandets besök i Sverige. Ove nåddes snabbt av det tunga beskedet om att Charlie Watts hade avlidit så jag ringde upp honom för att höra hans ord om beskedet.

Hur fick beskedet om att Charlie Watts hade gått bort?
Jag stod i köket och hade precis diskat och i radion sändes nyheterna. Jag hade väldigt svagt ljud på radion men jag hörde att reportern läste upp att det precis hade kommit in information om att trumslagaren i Rolling Stones, Charlie Watts hade avlidit.

Vad tänkte du då?
Nej! tänkte jag. Jag kunde först inte greppa allt. Det var ju inte alls meningen att det skulle bli så här, han var ju okay. Jag, precis som många andra visste ju att han var inlagd på sjukhus och att han hade blivit opererad men det hade ju gått ut information om att han var okay och att allt hade gått bra. Man var ju invaggad i den sitsen igen och så kom det här farandes som en käftsmäll. Sedan gick det bara några minuter innan det började ringa och det ringt massor av folk sedan dess. Om man ser till alla reaktioner om det här så vet ju hela världen om vem han var och om att det har hänt.

Du lyckades ju träffa Charlie ett par gånger. Vad är ditt intryck av honom?
Han var väldigt ödmjuk, trevlig, välklädd och verbal, när han väl snackade. Han pratade ju inte så ofta men när han väl gjorde det fick jag den där känslan av att han kunde läsa av folk på ett speciellt sätt. Jag träffade honom sista gången 2017 då Stones skulle spela på Friends Arena i Stockholm. Jag var ute och promenerade i Stockholm och tog en sväng ner mot Grand Hotel och då såg jag att deras bilar stod uppställda där utanför. Jag såg inte en enda människa omkring där så jag fortsatte att gå mot Strandvägen och till min förvåning så kommer Charlie promenerandes där tillsammans med någon i sällskapet. Jag morsade på honom och då stannade han och hälsade tillbaks. Jag önskade honom lycka till med spelningen och han tackade så mycket.

När var första gången du träffade honom?
Det var på den där presskonferensen på Palace Hotell i Stockholm 1965. Men då sa jag ingenting till dem utan jag åkte ju bara snålskjuts dit med Expressen. Jag tittade mest på dem och noterade hur de såg ut. Det var ju det som var grejen för mig då. Den första reaktionen som kom var tanken om att de var kortare än vad jag trodde att de skulle vara.

När var första gången du faktiskt pratade med honom och vad sa han?
Det var under det andra besöket till Sverige, i Idrottens Hus i Örebro 1967. Han sa att Örebro var en vacker stad men att den verkade väldigt tråkig. Det hände ju inte mycket i Örebro 1967 till skillnad mot vad det gör nu. Det var ju två spelningar samma dag så de satt ju bara där i omklädningsrummet mellan giggen så vi hade en massa socialt skitsnack bara.

Var Charlie eftertänksam som person redan då?
Ja, det var han. Han har alltid varit det och han lyssnade väldigt mycket när man pratade med honom. Han tog verkligen in det jag sade.

Har du några roliga anekdoter om Charlie?
Den mest kända var ju i Amsterdam 1984. Charlie låg och sov och Mick Jagger ringer upp honom på fyllan och kallade honom för hans lilla trummis. Charlie vaknade till, klädde på sig och gick upp till Jagger och knackade på. Han är ju förbannad till tusen och sa till Jagger att han minsann inte var hans trummis, utan det var Jagger som var hans sångare. Pang sa det sedan när käftsmällen kom och Jagger hamnade på en stor bricka med lax som de hade beställt till rummet och sedan höll han på att åka ut genom fönstret. haha

Du är ju samlare av stonesprylar och har en massa klenoder från medlemmarna sedan 60 år tillbaks. Har du någon favorit-Charlie-Watts sak?
Jag har några plattor men mest de som man bara ska ha med Charlie. Men annars är det inte mycket från Charlie men däremot har mitt ex det. Hon träffade honom i London och han skrev sedan brev till henne och hon fick både trumpinnar och andra saker.

Vilken Stoneslåt, där Charlie inleder, tycker du är bäst?
Det är egentligen tre låtar som sticker ut. My Obsession från skivan Between the Buttons där han dunkar på riktigt bra, Get Off of My Cloud, som är mycket bra och till sist den riktiga rysaren Honky Tonk Women från Get Yer Ya-Ya’s Out.

När tycker du Charlie Watts var som bäst?
Jag tycker att han har varit bra hela tiden men han var i sitt riktiga esse var 1969-1972 under Let it Bleed, Sticky Fingers och Exile on main Street. Jag tycker att det är väldigt synd att jag inte fick se Charlie solo. Jag har ju sätt alla de andra när de har gjort sina sidoprojekt men aldrig Charlies projekt men nu är det ju tyvärr för sent.

Vad tycker du att Charlie framför allt har bidragit med för eftervärlden?
han var ju liksom limtuben som höll fast allt i bandet, den kredden måste man ju ge honom. Andra trummisar har sagt att vi ser vad han gör och vi hör vad han gör men vi kan inte spela som han gör och det är ju jävligt bra betyg.

Hur tror du att det blir med Rolling Stones i framtiden efter det här?
Man blir ju väldigt konfunderad och du och jag är inte de enda som undrar det. Nu är det två originalmedlemmar kvar och vad kan det bli av det? I min värld känns det inte längre helt genuint ok. Min personliga åsikt är att de ska ställa in resten av spelningarna. Imorgon om tre veckor ska de ju sätta igång igen och de har ju inte spelat ihop sig alls. Visst är Steve Jordan en bra trummis, så jag säger inget illa om honom, men han är inte Charlie Watts. Jag har ju sett honom i action med X-Pensive Winos och han har inte den där coola swinget utan han slår som bara den. Sedan vet jag ju såklart inte vad de har kommit överens om i bandet nu. Men jag tror att Mick, Keith och Ron är lika omtumlade och ställda som hela världen är.

Stort tack Ove för att du tog dig tid.

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
FOTO: Svante Tingvall
INTERVJU: Ove Tingvall (Stonessamlare och författare)
AKTUELLT: Beskedet om att Charlie Watts död


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar