För en kväll återuppstod livemusiken, denna gång med Lars Winnerbäck i centrum, och en magisk stämning uppstod.
När Winnerbäck för en tid sedan meddelade att han skulle hålla i en livestream, direktsänd från anrika Södra Teatern och även ha en mindre publik på plats, så tändes en strimma hopp till liv. Ett hopp om att livemusiken skulle få komma tillbaka, i varje fall i ett minimalistiskt format. I alla fall för en kväll. Under pandemins gång har kulturens utövare ständigt fått kliva åt sidan och se sin verksamhet tyna bort, medans människor fortsatt att trängas i både köpcentrum och kollektivtrafik. Myndigheternas inkonsekventa restriktioner har under allt för lång tid lett till att teatrar och arenor gapat tomma, kulturarbetare har fått se sig om efter andra jobb och samhället har blivit tomt på underhållning. Vad är egentligen en värld utan nöje? Varför ska inte kulturen värnas? Det är frågor som jag själv gärna hade ställt både till kulturministern och till Folkhälsomyndigheten.
Visst har det funnits tillfällen då så kallade corona-anpassade spelningar genomförts och restriktionslättnader har varit uppe på tapeten men i ett flertal fall har dessa lättnader också dragits tillbaka. Så ja, även om en strimma hopp å livemusikens vägnar tändes vid Lars Winnerbäcks avslöjande om en direktsänd konsert med publik, så fanns fortfarande tvivel hos undertecknad om att den faktiskt skulle fullföljas. Men det gjorde den och jag vill tacka övre makter för det.
Winnerbäck har alltid tyckts vara lite försynt, nästan lite blyg. Den som följt honom har dock vid det här laget lärt sig hans kroppsspråk och mimik. När han tittar ner i golvet med en närmast generad uppsyn och ler mot sin publik som dränker honom med jubel och applåder så vet man vilken stark tacksamhet han känner i just denna stund. Den här kvällen är givetvis extra speciell, för nu känner publiken exakt samma tacksamhet över att ens få vara på plats. Kärleken i salen är brännhet, från såväl åskådare som artist. Redan i första låten översköljs man av Winnerbäcks otroliga scennärvaro och bandet han har med sig spelar sina instrument som om livet hängde på det. Särskilt Jonna Löfgren på trummor uttrycker sig lite extra, med en enorm spelglädje.
Konserten är en dryg timme lång, vilket är ovanligt kort när det gäller Winnerbäck. Men en dryg timme är i dessa tider så mycket bättre än ingenting och med all inlevelse och närvaro som tätnar luften får man utan tvekan valuta för pengarna. Den nedtonade “Elegi” har aldrig låtit vackrare än vad den gör i kvällens intima format, nya låten “Stjäl och hjärta” dunkar varmt, favoritlåten från 2019 “Tror jag hittar hem” är lika magisk som alltid och klassiker som “Elden” och “För dig” får teatern att koka.
Om jag ska vara helt ärlig vet jag inte om denna konsert under normala omständigheter hade belönats med toppbetyget, men ikväll låter jag känslorna ta över. Den intima magi och spelglädje som bevittnas ikväll och den starka tacksamhet och kärlek som exakt alla närvarande i lokalen tycks känna går inte att vifta bort.
SKRIBENT & MOBILFOTO: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
KONSERT: Lars Winnerbäck
ARENA: Södra Teatern, Stockholm
DATUM: 2021-08-28
BÄST: En konsert blir faktiskt av!
SÄMST: Ovissheten kring när man får uppleva livemusik nästa gång
- Felin: Jag vill skriva musik som är kul att spela live - 2023-03-28
- Ljuvligt vemod med Depeche Mode - 2023-03-27
- Intervju: Chris Rosander släpper albumet “The Monster Inside” - 2023-02-15
