Skivpanelen listar nu albumen från JUNI 2021

Då är det dags att summera JUNI månads album. Vår skivpanel har sonderat albumsläppen för 2021:s sjätte månad och det är en mycket intressant lista, eller vad säger ni om HELLOWEEN (DE), RISE AGAINST (US), Mammoth WVH (US), Flotsam & Jetsam (US), Buckcherry (US) och Starlight Ritual (US).

Title1Data1
Band: Helloween
Album: Helloween
Skivbolag: Nuclear Blast
Releasedatum: 2021-06-18
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 7,4 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
När man toppar laget med återkomsten med både hansen och kiske så borde det bli en självskriven seger. Men för mig lyfter inte plattan till några större höjer, tyvärr. Men några fina pärlor finns det så klart, Robot King och Mass Polution. Bättre kan ni (nästa gång kanske)!?Igenkänningsfaktorn från de pumpor som på 80-talet växte in i mitt liv är rätt hög här. Skivan når inte hela vägen fram till 10 men jag gillar försoningen och det koncept som bandet har enats om. Det verkar vinnande och jag hoppas att Hansen får med fler låtar i framtiden. Happy, happy Helloween!Det som skulle bli en återföreningsturné har nu gått vidare och fått ytterligare luft under vingarna, vilket resulterat i ett färskt album av dessa metal-ikoner. Hur det låter? Som ett symfoniskt, maffigt, episkt power-äventyr i tidlös anda. Inte illa.
Tony AsplundMattias Hedeby
Med Hansen och Kiske tillbaka i bandet går nästan inget fel här. När jag hör de episka Kiske refrängerna, Kai Hansen solona och Kiskes, Deris och Hansens stämmor tillsammans blir jag fan tårögd. Albumet är bra vid första lyssning men det växer ändå vid varje spin. Helloween har hittat hem igen! Pampigt med falsettsångens falsettsång. Härlig produktion och fett ljud som verkligen känns 2021. Kiske vet hur man hissar flaggan ända upp & resten av det ”nya” ”gamla” pumporna behöver inte heller skämmas. Men en genuin fullträff blir det inte. Bästa låt: Skyfall med Rise Whitout Chans som tvåa.
Title1Data1
Band: Flotsam & jetsam
Album: Blood in the water
Skivbolag: AFM Records
Releasedatum: 2021-06-04
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 7,6 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
Jag brukar gilla band som utvecklas med åren. Ingen tvekan att Flotsam har mer gått åt power metal, och tyvärr är det inte helt min bag. Dock så finns helt klart spår i riffen från thrashens glansdagar kvar och det är den stora behållningen för min del.Jag gillade ”Flotsam” när de lät som ett amerikanskt thrashband och jag gillar dem egentligen lika mycket nu som ett europeiskt power metal band och inte helt olikt Primal Fear. Denna skiva är välkommen och det gläder mig att amerikanerna visar upp en energi och ett låtskrivande som verkar hungrigt.Dessa thrash-ikoner lutar på detta album mer åt powermetal, men kombon mellan dessa två visar sig vara mycket effektiv och inbjudande. Det är som om helvetet brakar loss genom hela albumet, så mycket kraft, så många sköna riff, så många hookar och melodier. En ren fröjd att lyssna på och detta album går direkt in i samlingen.
Tony AsplundMattias Hedeby
Det här är ju inte alls thrash längre, det är ju heavy metal! Men visst levererar de! Gitarrstämmorna i A place to die och The Walls är ju så sköna. Dynamiken med mellanspelet i Brace for Impact, groovet i Undone och episka Seven Seconds 'Til the End of the World ger extra feeling. Med samma födelseår som Metallica & där även Jason närvarande under en tid innan Metallica trashar de nu ut en 13:e platta. Med skönt påhittigt riffande och som ett recept på en modern thrashkaka med falsettglasyr lyser blodet i vattnet! Det är inte stenhårt och blixtsnabbt men hyfsat behagligt.
Title1Data1
Band: Starlight Ritual
Album: Sealed in Starlight
Skivbolag: Temple of Mystery
Releasedatum: 2021-06-02
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 7.0 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
Högoktanig hårdrock taget direkt från 80-talets glansdagar. Skulle kunna rinna förbi mig helt oberört. Men trycket i framför allt både riff och solon går liksom inte helt att värja sig emot. Hatten av helt enkelt.Med en sådan sångare är det svårt att misslyckas. DIO-pipan imponerar stort och Rainbow-svänget som montrealkillarna i Starlight Ritual får fram i låtar som Marauders och Lunar Rotation ger svar på varför hårdrocken blev min grej. Det svänger ju, sa katten om än med upprepningar. Damma av valfri platta från 80-talets klassiska rock diskografi och krydda den med energin från ett ungt band, så får du detta resultat. Inget revolutionerande men allmänt trevlig lyssning.
Tony AsplundMattias Hedeby
Med en sångare som låter som en blanding av Paul Dianno och Blackie Lawless som sjunger med reverb och låtar djupt fastrotade i 80-talets heavy metal mylla har Starlight Ritual fått till ett album med bra sväng. Dock sjungs och liras det i nästan samma läge hela albumet igenom vilket drar ner intresset efter ett tag. Som ett skolboksexempel på hårdrock kastar denna Kanadensiska kvintett ut sitt debutalster med full kraft. Det går att dra många paralleller till storheter som bl.a. Judas, Accept & DIO men det känns ändå helt unikt & nytt. Jag blir inte förvånad om vi får se dessa herrar på någon större scen snart.
Title1Data1
Band: Mammoth WVH
Album: Mammoth WVH
Skivbolag: EX1 Records
Releasedatum: 2021-06-11
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6,4 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
Otäckt stor kostym att fylla känns från början till en omöjlighet. Men Wolfgang gör det bra, det är bra tryck om än lite väl slipade hörnkanter. Don't back down är en riktig härlig pärla tillsammans med You'll Be The One. Eddie måste mysa rejält på andra sidan.Men det är ju så amerikansk dussinrock att jag dör i kvadrat! Det bästa med skivan är att den är kortare än 25 minuter eftersom att allt på denna skiva är helt ointressant i mina öron. Jag känner mig ändå galet ödmjuk idag och ger 3 poäng bara för att namnet Van Halen finns med.Jodå, visst är det behagligt. Jodå, visst är det talangfullt. Jodå, visst är det musikaliskt. Jodå, visst är radiohiten ”Distance” en liten pärla. Men nejdå, en explosion som får mig att vilja klicka på repeat är det inte, utan det stannar vid just behaglig musik under längre bilresor
Tony AsplundMattias Hedeby
Wolfgang Van Halen har äntligen fått ut sitt debutalbum där han sjunger och spelar allt själv. Han har fått till ett bra låtmaterial med en grym produktion som får det att låta som om det redan spelas på arenascener världen runt. Allt på albumet är delikat med en finess trots att det i princip är klassisk rock. Pappa Eddie hade varit stolt! Det går nog inte att föra sitt familjenamn vidare på ett finare sätt! Att spela i sin bortgångne fars band var tydligen inte nog. Tekniskt, alternativt & med vacker stämma vrider Wolf in bollen i krysset! Debuten är behaglig & dynamisk. Krydda det med att han spelar allt själv. Ungjävuln är ju ett geni!
Title1Data1
Band: Rise Against
Album: Nowhere Generation
Skivbolag: Loma Vista
Releasedatum: 2021-06-04
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6.0 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Välproducerad och radiovänlig punk ala Rise Against brukar inte vara helt min melodi, men detta album innehöll i alla fall nnågra alster som jag tycker är väl värda att höja betyget på helheten. Annars hade jag gärna sett lite mer dynamik mellan låtarna.Snällpunk med ambitioner att göra tonårshits som ändå ger en rätt trevlig lyssning. Rise Against är inte ett band som jag har lyssnat på tidigare och denna skiva är väl kanske inte den som bäst skulle marknadsföra bandet, hoppas jag. Middle of A Dream är väligt bra.Under en musiklektion i åttan sjöng vi "Hero of war" och roligare än så har inte min relation till Rise Against varit. Det ändrar sig inte heller nu. Här finns ett flertal hyfsade albumspår, ok att höra på i förbifarten. Nya hits finnes dock ej.
Tony AsplundMattias Hedeby
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Den Rise Against-typiska mixen av glädje, ilska och svårmod med högenergisk leverans är tillbaka. Albumet drar igång riktigt bra men falnar tyvärr lite i mitten trots hyfsade spår. Forfeit är rätt bra men känns lite som de försökt göra Hero of War del 2. Avslutande Middle Of A Dream och Rules Of Play tar dock ett saftigt grepp om lyssnaren. Punkrock från Chicago med en munter uppsyn & med rösten som vapen. Rise Against bjuder på nästan ett dussin fräscha, melodiska & tralliga melodier på sin 10:e fullängdare. Men ska jag plocka fram brädan ur förrådet väljer jag nog ett annat soundtrack, med aningen mer attityd & identitet.
Title1Data1
Band: Buckcherry
Album: Hellbound
Skivbolag: Round Hill/Earache
Releasedatum: 2021-06-25
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6,4 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
En skön blandning mellan svenska Electric Boys och kanadensaren Danko Jones. Sjukt skön, groovig och halvstökig rock n roll. Har sett dem live flertalet gånger och nu börjar jag få ut det soundet även på platta i mitt tycke. So Hott, titellåten Hellbound och Here I Come ser jag fram emot att få se en publik röja sanslöst till här framöver.Det låter som Electric Boys och det är bara bra. Det är lite förutsägbart men det tillhör samtidigt genren. Den riviga öppningen 54321, den lite långsammare No More Lies med sina små reggae-flörtar och avslutande Barricade seglar upp på delad högsta pallplats hos mig. Detta ger mig en feel-good känsla.Låga förväntningar leder i sin tur till att Buckcherry står för månadens överraskning. Här finns inbjudande punk & blues-influenser men även det mogna klassiska sound man önskar från ett så rutinerat band. Fler lyssningar bidrar till att helheten växer starkt.
Tony AsplundMattias Hedeby
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Buckcherry doftar mer av Aerosmith och Black Crowes än någonsin tidigare. Men visst är det en skön mix som gör det hela... mysigt. Det är rak rock allt som oftast enligt rockrecpetet standardmodell 1A. På öppningsspåret 54321 samt Here I come bryter de sig ur myset och får blodet rusa lite i allafall. Med långa vokaler och nasal stämma guidar Josh oss i kategorin tusen nålar-rock’n’roll med rosendoftande lotion som lindring. Nionde albumet av Bay Area rotade bandet är skönt, funkigt & svängigt. Nödrimmen och i längden det lite monotona groovet gör att jag bara ger godkänt i betyg.


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar