Iron Maiden – Senjutsu – Ingen käftsmäll men trots allt bra

De är tillbaka. Bandet med stort b. Bandet vars medlemmar överlevt sjukdomar som både cancer och covid. Bandet som på många sätt definierar hårdrocken och förmodligen aldrig kommer falla i glömska. Iron Maiden är här igen, med första albumet på sex år, “Senjutsu”. 

När jag skriver detta har “Senjutsu” varit ute i lite mer än en vecka och det har varit svårt för mig att finna orden till denna recension. Är Iron Maiden fortfarande mitt favoritband? Ja, absolut, det är ingenting som bara ett album kan ändra på. Är “Senjutsu” en tio-poängare? Nej, faktiskt inte. Kan det bli det med tiden? Kanske, men lutar åt ett nej. Är det ett svagt album? Nej, inte det heller. Hade det varit ett helt nytt band som kom med en sådan här debut hade jag bara gapat och varit mäkta imponerad. Men nu är inte detta ett nytt band, utan faktiskt det största bandet som hårdrocksvärlden haft och har. Därmed blir känslorna för detta album ganska tudelade. För flera år sen kunde man ange “Det är komplicerat” som sitt civilstånd på Facebook. Det hade varit en mycket passande beskrivning, om vi leker med tanken att albumet hade varit en människa som jag själv nyss inlett ett förhållande med. 

För det första. De klassiker som Maiden kläckte ur sig på 80-talet kommer förbli klassiker och alltid ha en speciell plats i publikens och hårdrockshistoriens hjärtan. Det går dock inte att år 2021 förvänta sig att Maidens nya alster ska låta som det gjorde på 80-talet. Låtskrivandet har utvecklats sen dess och det ska inte ses som något negativt. Tvärtom, musiken behöver utvecklas och i grund och botten är soundet fortfarande detsamma. ACDC kommer alltid låta ACDC, Metallica kommer alltid låta Metallica och Iron Maiden kommer alltid låta Iron Maiden. Oavsett nya musikaliska inriktningar och experiment så hör lyssnaren klart och tydligt vilket band man har att göra med. 

För det andra. Även om de mest inbitna klassikerna är från just 80-talet ska man inte glömma att det finns riktiga guldkorn även efteråt. “Brave New World” från 2000 är ett av de absolut bästa albumen som någonsin gjorts och det finns flera gömda pärlor både i “Final Frontier” från 2011 och senaste “The Book Of Souls” från 2015. Och det är just soundet från dessa skivor som fortsätter göra sig påmint, nu även på “Senjutsu“. Inget att skämmas för.

Det finns en progressiv ådra som växt fram i 10-talets Maiden-sound och bandet får verkligen tillfälle att spänna sina musikaliska muskler och visa upp sin mångsidighet som musiker. På de 10 utvalda låtarna för detta album förekommer både långa solopartier och långa intron, som bygger upp en atmosfärisk stämning fylld av dynamik och teknisk skicklighet, även om det i ärlighetens namn också kan bli lite långtråkigt emellanåt, framförallt i “Death Of The Celts” som hade tjänat på att kortas ner. Man anar även att bandet snott från sig själva då man känner igen flera element från “Brave New World” på låtar som “Lost In A Lost World“, “The Time Machine” och “Darkest Hour“. Det tåls dock att sägas att det finns mycket sämre material att sno ifrån än ett av världens bästa album, så i just denna instans kommer Maiden skickligt undan. Vi kan kalla det för låtskriveri då det är som mest effektivt.

Det som sticker ut mest rent låtmässigt är singeln “The Writing On The Wall” samt skivans kortaste låt “Days of Future Past” där den förstnämnda är ett progressivt hantverk som bjuder på allt från ett western-soundtracks doftande intro till en explosion av gitarrdueller & klassiska Maiden-melodier och där den sistnämnda är en refrängstark snabbare låt med korta, koncista, ljuvliga arrangemang och Dickinsons röst låter bättre än vad någon hade vågat hoppas på efter cancerbehandlingen. “Days Of Future Past” bör absolut ha en plats på setlistan för framtida spelningar.

Sammanfattningsvis: “Senjutsu” är inte en tio-poängare och inte heller en ny klassiker. Det är inte ett eko från 80-talet. Det är inte heller något som får dig att direkt trilla av stolen. Dock så är det ett modernt Maiden som lyckas förföra dig med ett mer nutida sound, utan att tappa sin musikaliska identitet. Det är skickligt. Jag kan i vissa stunder sakna den där riktiga käftsmällen, men faktum kvarstår att detta trots allt är riktigt bra och jag håller verkligen tummarna för att den kommande lättnaden av corona-restriktionerna håller i sig till 22 juli 2022 så att jag än en gång kan skräna med till Maiden på ett kokande Ullevi

 

SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
BAND: Iron Maiden
ALBUM: Senjutsu
RELEASEDATUM: 2021-09-03
SKIVBOLAG: EMI
BÄSTA SPÅR: Days Of Future Past 

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar