Metallica släpper The Metallica Blacklist

METALLICA firar att 30 år har passerat sedan den svarta, självbetitlade monsterplattan släpptes. Det gör de med att släppa inte bara en deluxeboxvariant av plattan med en massa godsaker från tiden då det begav sig utan de ger även ut en tributeskiva av den större modellen, THE METALLICA BLACKLIST. Jag har lyssnat igenom samlingen och det kommer att bli svårt att hitta en maffigare tributeskiva med någon artist, som dessutom kommer från artisten själv.

53 tolkningar av låtarna från den svarta succén finns med i denna samling. Men en tributeskiva? Många ställer sig nog frågan om det verkligen kan vara något intressant? Ska jag vara helt ärlig är jag inte överförtjust i den typen av samlingar utan jag är rätt ointresserad av att höra mina favoritlåtar spelas av någon annan än av mina favoritartister. Det är dessutom väldigt sällan som låtar tolkas på ett spännande sätt. Missförstå mig inte nu, covers kan vara sjuka och bra mycket bättre än själva originalet. Det är ändå en stor skillnad på att göra en cool cover av en låt som du känner skulle passa ditt band från att få ett uppdrag om att göra en tolkning av en känd låt. Men samtidigt är Metallica inte som de andra barnen i sandlådan och de gör ingenting småskaligt. Det har jag vant mig vid sedan jag var en finnig tonåring i långt stripigt hår (= rebell utan aning) på den tiden då samhället endast hade två typer av folkslag – hårdrockare och synthare. 

Vi i Sverige fick en försmak på detta redan den 14 juni 2018, då Metallica tog emot Polarpriset på Grand Hotel i Stockholm och där flera artister tolkade pristagarnas låtar. Tuva Syvertsens version av One och Moneybrothers version av Master of Puppets hör till mina starkaste minnen därifrån men även att få se alla bidragen under genrepet, där framför allt Ghost med Candlemass (Enter Sandman) var väldigt coolt att se. Kan Polarpriset ha varit en inspiration till Blacklist, tro? Det är inte helt omöjligt. Detta blir i alla fall den globala varianten och de har samlat ihop hela 53 artister från hela världen och från olika musikgenrer som har fått göra en tolkning av en låt från svarta skivan. Med i samlingen finns även svenska bidrag från Ghost som gör Enter Sandman och PG Roxette som tolkar Nothing Else Matters. För de som sätter sig in i den här samlingen kommer det säkert att innebära en mängd genreöverskridande upplevelser, inte bara in i hårdrocken utan framför allt ut från hårdrocken. Det är ju ändå hårdrockspubliken som är de som den 10/9 kommer att vara först ut med att lyssna in sig på detta. Just den biten tycker jag är monumental viktig just eftersom just den “svarta plattan” rev så många murar och förde samman så många människor under ett musikparaply just genom att föra in extremmusiken in till allas vardagsrum.

Kan man sakna något här? Om jag själviskt skulle få önska mig något skulle det vara nyinspelade versioner av låtarna av Metallica själva eller kanske akustiska versioner men å andra sidan får man en rejäl dos av Metallicas egna verk i deluxeboxen för den svarta plattan. Det skulle även ha varit rätt spännande att höra lite samarbeten mellan Metallica och andra artister när de framför låtar från den “svarta plattan”. De har ju gjort en hel del sådana samarbeten (ex Lady Gaga vid Grammys 2017 och alla gästartister under Fillmore-spelningarna 2011) men det har då handlat om liveframträdanden.

Är denna samling helt gratis i fysiskt format? Inte direkt, 1900 spänn får man hosta upp över disk men då får man sju fullproppade vinylskivor i retur. Något som skall tilläggas om The Metallica Blacklist är att vinsten från skivförsälningen kommer att fördelas likvärdigt mellan Metallicas egen välgörenhetsorganisation All Within My Hands samt alla medverkande artisters egna val av organisationer som de vill donera pengarna till. Metallica har ju sedan flera år tillbaks arbetat med All Within My Hands där de på alla möjliga sätt har gjort stora insatser för de utsatta och behövande i samhället, även i Sverige. Stockholms Stadsmission fick till exempel ta del av Metallicas vinst från biljettförsäljningen till de dubbla rekordkonserterna i Globen 5 & 7 maj 2018. Det blev en varm och välkommen check på 325 00 kronor. För den svenska delen har PG Roxette har valt ut UNHRC och Ghost har valt CAMP ARANU’TIQ till att motta donationer. 

Helhetsintrycket av The Metallica Blacklist är att för den som lyckas sätta sig in i hela samlingen så kan behållningen ändå bli väldigt stor. Jag trivdes bra bland låtarna och bland alla intressanta nyanser i tolkningarna då artisterna försöker sätta sin egen prägel på stämningen. Hela det här projektet är dessutom en duktig utmaning för resten av musikvärlden att överträffa. Lycka till med det! Artisterna som är med har såklart tagit uppgiften på allvar. Jag är helt övertygad om att flera av dem kommer att klättra på listorna runt om i världen med sin tolkning. Det blir stundtals ändå i mina öron ”copy/paste” från originalen vilket raderar det lilla utrymme av överraskningsmoment som en cover brukar kunna ge, men samtidigt finns det ju ingen mall för hur man ska göra en cover. Alla bidrag i den här samlingen faller mig inte på läppen men här finns tillräckligt många som är riktigt bra för att jag ska tycka att samlingen ändå är bra.

Jag har ändå tagit mig friheten till att skapa en alternativ svart platta utav de bidrag som finns med i denna samling. Regeln var enkel – en tolkning per låt. Några låtar var verkligen svåra att plocka ut ”vinnartolkningen” till så denna lista lär förändras med tiden.

Enter Sandman av Rina Sawayama – Rivig, actionfylld och modern version. Lite som ett soundtrack till en datorspel. Den går nog hem hos mellopubliken också.
Sad But True av Jason Isbell and the 400 unit  – En smutsig och uppspeedad countryversion som härligt osar amerikansk bikerbar i Nevadaöknen. Fantastisk!
Holier Than Thou av The Chats – Riktigt smutsig och förbannad old school punkversion. Me löv!
The Unforgiven av Vishal Dadlani & Divine – Något får mig att tänka på serien Sons of Anarchy…tills Hip Hopen kommer in i bilden och gjorde stämningen till serien The Wire istället. Låten är omväxlande och blev mina barns favorit. Jag är nästan redo att ge dem rätt.
Wherever I May Roam av J Balvin – Mexikanska ghettovibbar kommer lastat med Metallicasamplingar! Jag fattar inte en enda stavelse men spanska låter ändå rätt coolt här.
Don’t Tread On Me av Portugal the Man – Sjukt fet och tung stoner-inledning som sätter prägeln för resten av tolkningen. Mycket trevlig och snudd på favvo här.
Nothing Else Matters av Mon Laferte – Chilenska sångerskan gör låten på spanska och det låter verkligen skitbra! Inte helt olik Miss Li’s framträdande i Så Mycket Bättre. En blivande listetta?
Of Wolf And Man av Goodnight, Texas – Väldigt trevlig americana-tolkning. Jag gillar hela stämningen i låten.
The God that Failed av Idles – Galen brittisk punktolkning i sann jag-bryr-mig-inte anda. Call me Sir LikeALot!
My Friend of Misery av Kamasi Washington – Jazztolkning som går hem.
The Struggle Within av Rodrigo y Gabriela – Riktigt cool akustisk instrumental version.

De svenska bidragen:

Ghosts tolkning av Enter Sandman är rätt lik den version som de gjorde på Polarpriset men utan Candlemass tyngd. De fick ändå in lite Ghostighet i sångstämmorna och låten landar på fötterna.
Roxettes tolkning av Nothing Else Matters har fått en Roxettprägel på tolkningen och man får Fading-like-a-Flower vibbar av låten.

Nedan följer mina ytterst personliga notiser om alla tolkningar som inte kom med på min alternativa svarta platta…denna gång.

Enter Sandman
Alessia Cara & The Warning
– Hyfsad version med en kraftigt förstärkt refräng.
Mac DeMarco – En rockig tolkning med mullrande bas med en överraskande boogie/woogie rock n roll avslutning.
Juanes – Det händer inte så mycket här men soundet i sig i huvudriffet är lite innovativt.
Weezer – Hyfsat tyngd i inledningen låten och de fick in ett trevligt två-stämmigt solo.

Sad But True är den låt som har flest avvikande tolkningar från originalet.  Riktigt roligt och hittills den bästa samlingen av tolkningar.
Sam Fender – Gör en balladversion av den tunga tegelstenen. Riktigt bra!
Mexican Institute Of Sound ft. La Perla & Gera MX – Som gör en latinagangstarap samplingsversion med inslag av blåsinstrument.
Royal Blood –copy/paste med stonersound.
St Vincent – elektrovariant, nja.
White Reaper – copy/paste.
YB –  En punkig variant med riktigt förstärkt refräng

Holier Than Thou blir generellt tolkad snabbare än originalet.
Biffy Clyro – Sätter sin Biffyprägel på låten och jag hade inte fastnat för den om det vore deras låt.
OFF! – Härligt punkig old school version. Me Löv!
PUP – modern amerikansk tonårspunk
Cory Taylor – Copy/Paste men med snygg whiplashavslutning

The Unforgiven är en otroligt komplett låt i sig och svår att misslyckas med. Tolkningarna görs ändå rätt intressanta.
Cage the Elephant – Rätt trevlig copy/paste version med 70-talsvibbar i solot.
Diet Cig – Jag efterfrågade annorlunda tolkningar och här kom en…Den är den hårdaste varianten men kanske lite för indie för min smak.
Flatbush Zombies feat DJ Scratch – Jag hör serien The Wire i denna version. Jag nämnde genreöverskridande upplevelser tidigare och den här är såklart bland dessa.
Ha*Ash – Systrarna sätter egen prägel på tolkningen och kryddar den med att sjunga en refräng på spanska tillsammans med en mexikansk blåsgrupp.
José Madero – Fin pianoversion av låten men jag tycker ändå att den blev rätt tråkig.
Moses Sumney – En väldigt avskalad version som jag bara tycker känns lång.

Wherever I may Roam
Chase & Status feat Backroad Gee
– brittisk elektrohiphop som bänder ordentligt på min komfortzon vad gäller musik. Huvudmelodin i låten är ju både orientalisk och tacksam att sampla.
The Neptunes – Elektroversion av originalet, men sämre.
John Pardi – Copy/Paste version med fiol och instrument som blir lite cool westernanda. Inte dålig men blir rätt ointressant snabbt.

Don’t tread on me Lite kul att höra eftersom den inte spelas så frekvent av Metallica själva.
SebastiAn – En funk/disco/orkester medly där Don’t Tread on Me och Nothing Else Matters samplas in.
Volbeat – Radiovänligheten hos Volbeat finns kvar och jag är övertygad om att denna version får mycket radiotid. Den låter bättre när man bara lyssnar på den och inte direkt efter Portugal the Man.

Through the NeverDeep Cut från skivan som här tolkas på två helt olika sätt
The HU – De menar allvar! Allt som de sjunger låter de väldigt förbannade med.
Tomi Owó – En lugn, modern och poppig tolkning som låter som något som skulle kunna bli mycket spelat på mainstreamstationerna.

Nothing Else Matters – Helt klart den mest tolkade låten i samlingen, hela 12 olika tolkningar.
Phoebe Bridges – Lugn och fin pianoversion. Trevlig sång men det händer inte speciellt mycket.
Miley Cyrus ft. Watt, Elton John, Yo-Yo Ma, Robert Trujillo, Chad Smith – Det sparas inte på produktionskrutet här direkt. Kommer såklart att spelas mycket men jag håller mig till ett nja!
Dave Gahan – Så sävlig, långsam och tråkig att jag nästan dör!
Mickey Guyton – Bra pipa som hon faktiskt utnyttjar suveränt i refrängerna.
Dermot Kennedy – Bra stämningsfull röst som passar bra till denna korta pianotolkning
Igor Levit – Den ryska pianisten visar med sin instrumentala tolkning hur många vackra nyanser det finns i denna låt.
My Morning Jacket – Rätt intressant up-beat tolkning, så pass att man inte känner igen låten. Nästan lite som att Eldkvarn skulle ha tolkat låten.
Darius Rucker – stämningsfull med stråkar och allt men jag hör hellre originalet som den mest liknar.
Chris Stapelton – Väldigt bra singer/song writer tolkning modell Nashville.
Tresor – Afrikanskt bidrag. Trevligt men lite för mycket copy/paste för min smak för att en cover ska vara intressant

Of Wolf and Man – Lite besviken på att denna låt bara får med en enda tolkning. Då hade jag kunnat klarat mig utan några andra tolkningar av del låtar som hade många.
Goodnight, Texas – Väldigt trevlig americana-tolkning. Jag gillar hela stämningen i låten

The God that Failed – också lite snålt med bara två tolkningar.
Imelda May – Intressant tolkning med en rockigare bluesvariant. Riktigt bra!

My Friend of Misery
Cherry Glazerr
– Rätt genomtänkt och modern tolkning i Blondie-anda.
Izia – rock/poppig och rivig tolkning med bra röst som säkert kan få många lyssningar i radion.

The Struggle Withinsamma här, bara en enda tolkning även om den är bra.
Rodrigo y Gabriela – Riktigt cool akustisk instrumental version

Nu ser jag fram mot att se din alternativa svarta platta.

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
BAND: Metallica
ALBUM: The Metallica Blacklist
RELEASEDATUM: 2021-09-10
SKIVBOLAG: Blackened/Universal

| HEMSIDA | ALL WITHIN MY HANDS | FACEBOOK |


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar