Abba – Voyage – Ja, vad ska man egentligen säga?

Hela världens blickar har riktats mot det som tveklöst är årets comeback. Abba har plötsligt återuppstått och nu är nya albumet “Voyage” här. Ja, vad ska man egentligen säga?

Annons 

 

Annons 

 

Nej. Självklart är inte det här rock. Dock tror jag vi kan konstatera att är det något popband som accepterats inom i stort sett alla musikaliska kretsar och på något sätt varit bortom stämplandet av genrer, så är det Abba. De är så mycket mer än bara ett band. De är ett stycke levande musikhistoria, ett självspelande piano, ett fenomen. Legender rentav. Att inte uppmärksamma att världens största band efter 40 år släpper ett nytt album går faktiskt inte att hålla tyst om, genren till trots. 

Hade någon sagt till mig att jag år 2021 skulle sitta och skriva en Abba-recension hade jag skrattat. Det har inte funnits på världskartan att ny musik skulle komma från denna konstellation. Musikaler och filmer, visst, det är en sak. Ett helt album beståendes av nya låtar är något annat. Ska man dock vara helt ärlig så känns ingen låt här särskilt ny. I Abba-land har tiden stått still och soundet har uppgraderat sig lika mycket som Colosseum i Rom. 

Är det här mossigt? Ja, något så inåt helvete. Hade man förväntat sig att det skulle låta annorlunda? Svårt att säga, tidigare har ju i varje fall Madonna gett Abba-soundet någon form av ansiktslyftning. Men hade man velat att Abba själva skulle låta annorlunda? Nej, inte direkt. Nostalgin är ju nyckelordet här. I tanke på att vi dessutom levt i en pandemi nära två år så känns devisen “Den gamla goda tiden” ständigt lockande och jag kan absolut se Abbas musik utgöra en signaturmelodi för just “den gamla goda tiden”. 

Ibland blir det här för mossigt för min smak. Låtarna “Bumblebee” och “I Can Be That Woman” är två exempel på när gammelschlagern visar sitt allra fulaste tryne och man helst vill snabbspola förbi. Det finns dock också några riktigt charmiga bitar som den juldoftande “Little Things” samt singlarna “Don´t Shut Me Down” och “I Still Have Faith In You” där den förstnämnda skulle göra sig på vilket dansgolv som helst och få gemene man att sakna 70-talet medans den sistnämnda är en berörande ballad om ålderns höst. Man hör att Agneta och Anni-Frids röster åldrats men de har båda kvar sina personliga ID:n i sången. Det är värdigt. 

Ja, tro det eller ej, men på “Voyage” hittar man till och med en låt som är bra på riktigt och inte bara av nostalgiska skäl. Nämligen “Keep An Eye On Dan“, en slags skilsmässolåt som rör sig i samma landskap som “Money Money Money” men som med sitt tema blir en tidlös popdänga. 

Så ja, vad ska man egentligen säga om det här? Det är mossigt, charmigt, dåligt, bra, irriterande och berörande på en och samma gång. Att sätta betyg på just Abba är i grunden en extremt otacksam uppgift. Det går liksom inte att på något sätt undervärdera deras storhet och att vifta bort en comeback av detta slag hade varit dumdristigt. Låt oss helt enkelt säga att det låter så som Abba alltid har låtit. Det är något ojämnt men det är oförargligt. Det kan man tycka vad man vill om. Men visst var detta charmigt. 

 

RB-Betyg-6_10

SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
BAND: ABBA
ALBUM: Voyage
RELEASEDATUM: 2021-11-05
SKIVBOLAG: Polar Music, Universal International
BÄST: Keep An Eye On Dan

 

Relaterade artiklar