EXKLUSIV INTERVJU: Bröderna Ragnar & Erland Östberg från Eradikated

Som första media kan ROCKBLADET meddela om att det blåser nya, härliga och thrashiga vindar från centrala Skåne, där ett namnbyte förvandlade The Generations Army till ERADIKATED. De satsande grabbarna har dessutom skrivit managementkontrakt med Republic66 och idag släpper de en EP, det första släppet under nya bandnamnet. Den kommer att få agera soundtracket och brygga till denna satsning som bandet gör, i alla fall tills den kommande plattan släpps. ROCKBLADET har fått en intervju med bröderna RAGNAR och ERLAND ÖSTBERG om vad som är på gång att hända i vad de själva kallar det en “liten byhåla som heter Ludvigsborg”.

Det händer mycket kring er nu och ni satsar. Det måste vara skitkul?
Ragnar: Det är det verkligen. Men vi har egentligen alltid haft en stark ambition om att vilja mycket. Vi bytte trummis för cirka fem år sedan och tog in Calle (Fogner Moberg), som är vår nuvarande trummis. Redan då handlade det om att om vi ska kunna satsa så vi sade tack och bock till en väldigt bra kompis för att kunna få trummorna och musiken att låta ännu bättre. Vi gjorde runt 200 spelningar redan under gymnasietiden som vi själva arrangerade och bokade upp.
Erland: Den stora skillnaden nu är att vi har börjat hitta de kontakter som vi behöver för att ta bandet vidare till nästa nivå.
Ragnar: Ja, nu är det verkligen en satsning på professionell nivå.

Om vi börjar med bandnamnsbytet, vilket måste vara ett stort steg när ni redan hade etablerat The Generations Army?
Erland: Det hänger ihop med det här att vi vill satsa och ta bandet till en ny nivå och då tänkte vi över vårt bandnamn The Generations Army. Det kändes för långt, det var svårt att komma ihåg exakt hur det stavas, det var svårt att göra en snygg logga av det eller att få till vettigt på en poster och dessutom säger det egentligen inte vad det är vi spelar för musik. Vi kom fram till att vi måste hitta något som är med slag i, något som ser snyggt ut och som representerar musiken på ett bra sätt och då fick det bli Eradikated helt enkelt.

Coolt! Det låter ju Thrashigt! Vem kom på det nya namnet?
Erland: Jag sa det först lite på skämt eftersom jag först tyckte att det var lite krystat, men sedan fastnade det hos Ragnar.
Ragnar: Jag kom till den insikten att det inte finns ett enda etablerat och stort band i genren som inte har ett krystat namn, som Slayer, Metallica eller Kreator. Det är ju skittöntiga namn egentligen men de ligger rätt i genren. Då blev det tillsammans med det storhetsvansinne som jag har och jag kände att om man ska ha ett namn så måste det passa in bland de andra. Eradikated funkar väldigt bra som namn tillsammans med Slayer, Exodus eller Kreator. Det smälter in som en i gänget. Det representerar mer det vi spelar och man vet vad vi spelar utan att ens lyssna på oss. Det både låter och ser Thrash ut.

Ni har även ett nytt management i Republic 66 med Sari H Wilholm och Martin Gustafsson. Det är bra folk. Var det ni som tog kontakt med dem eller tvärtom?
Ragnar: Det var faktiskt Martin (Gustafsson) som skrev till mig på Facebook. Han hörde av sig till oss i början av året och hörde sig för lite om vi behövde hjälp och om vi hade management och från där satte vi igång att arbeta tillsammans. Men om vi backar tillbaks bandet lite så hade vi redan etablerat en kontakt sedan några år tillbaks genom att vara på samma tillställningar. Så det var mycket jag som sökte upp honom för att jag försöka befinna mig i hans synfält.

Er musik sammanfattar väldigt mycket av det som jag gillar med 80-tals Thrashen. Är det så ni vill låta eller är det något som ni vill utveckla vidare?
Ragnar:
Det är lite det där som jag nämnde tidigare, att vara en i gänget. Man vill ju inte vara det bandet som man går för att se för att det inte finns någonting annat att se. Genren är ju egentligen redan jävligt gjord. Det är lite som med gubbrock, du går ju inte och tittar på ett tonårsgubbrockband för att musiken är så bra, det finns redan Led Zeppelin, Thin Lizzy och andra band som redan har gjort det och det är väldigt svårt att göra det bättre. Så för oss handlar det mycket om att ta det bästa ur 80-tals Bay Area Thrashen, modernisera den till ett 2020-tal och göra någon sorts vidareutveckling av den och skapa ett eget sound men där man ändå hör varifrån musiken kommer.

Hårdrockare är världsmästare i ”Det var bättre förr”. Hur kommer ni att tackla det påståendet när det kommer om att ni var bättre som The Generations Army. Det händer alla hårdrocksband förr eller senare.
Erland: Musik handlar inte bara om lyssnarens upplevelse utan även om musikernas upplevelse. Det är ju ändå de som står på scenen och spelar låtarna. Att utveckla vårt sound är viktigt för oss och musiken vi spelar ska kännas rätt för oss som musiker. Vad publiken eller lyssnaren tycker om det får vara sekundärt.
Ragnar: Om man nu ska citera legender så sa Kerry King att ”vi spelar vår skit tills folk börjar att gilla det” haha

Ni släpper en EP nu där ni har gjort nyinspelningar på några av era gamla låtar. Behåller ni låtarna som de är eller har ni gjort om dem? Hur länge sedan var det som ni spelade in låtarna i original?
Ragnar: De låtarna redan för 4-5 år sedan så det är länge sedan haha. Generellt sett är nyinspelningarna väldigt mycket samma och texterna är samma. Sången har ett lite råare sound för att Elvin (Landaeus Csizmadia) har utvecklat sin röst. Trummorna är väl egentligen den stora skillnaden.
Erland: Jag skulle säga att det är mer identitet och mognad i trumspelet. Calle har ett väldigt unikt sound, han är verkligen otroligt duktig.
Ragnar: Han har alltid haft det här väldigt levande och lekfulla soundet. Det går att koppla väldigt mycket av det till Adde i Hardcore Superstar som har varit hans idol sedan väldigt länge tillbaks. När vi spelade in det här första gången hade han ju inte tekniken, han är ju självlärd och hade aldrig varit i en studio tidigare så det är mycket som är otajt på originalspelningarna. Nu är det å andra sidan väldigt tajt inspelat. En kul sak är att vi inte spelar in med Click Track utan vi kör helt på Calles gehör och gör liveinspelningar och sedan lägger vi på gitarrer på hans trummor. Jag tror faktiskt inte att det är så många som gör så nu för tiden utan produktionerna är ibland nästan omänskligt tajta och ”pluggarna” har blivit så pass bra nu att man kan knappt höra om det är en trummaskin eller om det är en levande människa som spelar. Det är lite tjusningen med Calle som har den där levande tajtheten. Om det blir otajt någon gång spelar det ingen roll utan det fina är det levande i spelet. Dave Lombardo är ett bra exempel på det och det var fan i mig inte tajt hela tiden på Slayers tidiga plattor men hans sätt att spela kompenserar det 100 gånger om.

Ni har ju skrivit fler låtar än vad som får plats på en EP. Hur kom ni fram till vilka som fick bli de ”lyckliga vinnarna”?
Erland: Det är de låtarna som har blivit kvar i våra liveset. De som har sållats bort är låtar som ligger för långt från det sound som vi vill uppnå. Det är några av de gamla låtarna som drar lite mer åt Hardcore och kanske Punkhållet även om det inte är mycket av det så är det jämförelsebart med det. Detta är de låtar som vi kommer att spela på våra spelningar fram tills den nya skivan släpps så det är det sound som man kan förvänta sig.
Ragnar: Det är jag som har skrivit musiken i princip hela tiden och flera av låtarna skrevs som en del av att utveckla vårt sound. Sedan fick vi tänka över vilka av låtarna som passar in i det sound som vi vill åt med Eradikated. Vi har ju en fullängdare som ligger och väntar och det är ju den som är Eradikated men nu vill vi få ut något fort för att vi vill få ut det nya bandnamnet och då fick det bli låtar som kan vara en representativ övergång från The Generations Army till Eradikated och till den skiva som kommer att komma sedan.

Vad trevligt med en splittrans ny platta också. Spelade ni in den under pandemin?
Ragnar: haha tyvärr blev ju så dumt att vi lade hela hösten av 2019 till inspelningen. Vi tänkte att vi skulle få den klar till början av 2020 och så kan vi släppa den på något fett bolag…tänkte vi haha Det blev ju inte jättemycket med det. Men å andra sidan om vi hade släppt skivan innan pandemin så hade vi inte kunnat göra detta på den nivån vi kommer att göra nu. Det hade varit som att slänga en skattkista i ett hav och säga ”Ha det fint!”. Jag är väldigt glad över hur det har råkat bli så här även om det är lite frustation över att sitta inne på låtarna för de är verkligen så jävla bra!
Erland: Ja, det har varit rätt surt att inte ha kunnat spela låtarna live utan istället få spela låtar som vi skrev för länge sedan.

Ni är alltså nöjda med resultatet?
Ragnar: Jag kan verkligen stå rakryggad och känna mig otroligt stolt över det nya materialet. Det är en känsla som jag inte riktigt har känt innan. Låtarna har ett unikt sound och det låter bra. Det är mixat och mastrat av Gustav Brunn som är en helt fantastisk tekniker. Det låter bara så bra jämfört med allt annat som vi har gjort innan. Jag ser på skivan som en berättelse där den ena låten tar över där den andra slutade och berättar vidare.
Erland: Det är mycket mer samklang i låtarna och man hör verkligen i varje låt att det är samma band och samma känsla.

Vad heter skivan?
Ragnar: Descendants har vi tänkt att den ska heta.

Jag tittade lite på Spotify och related artists. Vilka band skulle ni själva vilja ha där?
Ragnar:
The Haunted, Exodus, Slayer, Testament, Kreator är ju en bra femma.
Erland: Om vi ser till trumspelet skulle jag nog gärna sätta dit tidiga Lamb of God också.

Om vi nu pratar influenser, kommer ni ihåg vad som fick in er på hårdrock?
Ragnar: Vi är sedan barnsben uppvuxna på hårdrock. Första minnet jag har är från bilen på väg till dagis där pappa spelade Thin Lizzy och Beatles. Sedan minns jag fick Highway to Hell av min farbror när jag var fyra år. Det var ju min käraste ägodel under många år. Den har spelats flitigt och väl haha. Nästa kapitel startade när jag fick Never Mind the Bullocks när jag var tio. Jag blev punkare men insåg till slut att punken är för lätt att spela så det fick bli Metallica och i Thrashen istället som i vissa aspekter är väldigt nära punken. Jag är adrenelinjunkie så det har alltid var avgörande för om jag ska gilla musik eller inte. Jag vill få den där känslan av att vilja slå på någonting. Det har alltid varit just det som har satt stämpeln på de låtar som jag själv har skrivit. Till den nya skivan har jag skrivit många låtar och sedan har jag sållat ut och de 11 låtar som är kvar har alla den känslan. Det var det som var avgörande för varje låt, vill man slå ner någon så finns låten kvar haha

Vad är planerna när ni har släppt skivan?
Ragnar: Det känns som att allt är i ett stadie just nu där vi får se vad som händer och vart allt leder till. Vi har alltid haft som ambition att spela så mycket som möjligt. Det är ju liksom det bästa som finns och det som vi tycker är roligast att göra. Det är därför vi håller på med det här. Mycket är upp till responsen. Är det så att vi kan turnera på skivan eftersom det finns en efterfrågan och ett intresse för det så skulle det vara asfett såklart. Sedan har vi i den här satsningen bestämt att det måste finnas en ekonomi i det och att vi inte ska ta dessa gratisgig eller spela för en back öl. Det måste finnas en plan för hur det ska fungera. Vi tar det som det kommer och det känns jävligt hoppfullt.

Ni lirar ju 80-tals Thrash och många som lyssnar på det är gubbar som jag. Ni har ju långt kvar dit, men hur känner ni att intresset bland de yngre är för hårdrock och framför allt för Thrashen?
Ragnar: Metal: Ja Thrashen: kanske inte lika mycket.
Erland: Jag skulle påstå att det är många fler som kan lyssna på många olika typer av hårdrock i vår generation. Det finns många Metal-Heads som kan ha både en Slayer-tischa och en Slipknot-tischa medan jag upplever det som att de äldre hårdrockarna skulle ha antingen eller.

Jag såg er på Sweden Rock Festival och tyckte att det var skitbra. Den spelningen finns på Spotify, har ni några planer på att släppa den på fysisk media också?
Ragnar:
Tveksamt. Konserten ligger uppe på YouTube för de som vill se. Det var ett aktivt val av oss att lägga ut det. Jag har ingen aning om hur länge vi satt och klippte den där jävla livevideon. Datorn stod och tuggade dessa 200GB med filmmaterial. Det var hemskt men det var något vi valde att göra för att kunna dela med oss av den fantastiska upplevelsen som vi hade. Det blir lite svårt från där vi är nu, att promota gamla saker som vi gjorde under ett annat namn. Tanken har slagit hos mig om att kanske släppa den som Eradikated men jag tänker snarare att vi gör en ny och ännu bättre istället när vi spelar där nästa gång.

Hur man än vrider och vänder på det så att spela på samma festival där Slayer gjorde sin sista spelning i Sverige är jävligt coolt!
Ragnar: När jag var 14 bast gick jag på Sthlm Fields för att se på Metallica för första gången. Jag köade och stod längst fram. Då spelade Slayer också och jag minns den konserten mer än vad jag minns Metallicas spelning, så jag älskar verkligen Slayer. Där och då sade jag att jag en vacker dag skulle spela förband till Slayer. Nu lade de ju ner bandet och det är ju tråkigt så att spela på samma dag på samma festival som Slayer måste ändå räknas lite….haha Det är verkligen extremt och jag har den postern uppsatt över mitt köksbord, på den man ser vårt bandnamn tillsammans med Slayer. Det är något som jag kommer att ta med mig resten av mitt liv.

Största influenserna för er som musiker?
Ragnar: Den är jättesvår. Jag vill dela in min i tre faser. Som absoluta start var det Angus Young. Han var min absolut största idol från det jag var fem år. Min första gitarr som jag fick när jag var i fyra års ålder var en röd gammal äcklig, japansk SG-kopia med det stora plektrumskyddet. Jag hittade den i min farmors källare och jag blev överlycklig. Sedan åkte jag runt med min mamma på Erikshjälpen och Röda Korset och hittade en mörk kavaj och en vit skjorta så jag hoppade omkring hemma med fulla Angus-kläder. Han är fortfarande min stora idol men han var verkligen nummer ett fram till dess att jag upptäckte Metallica och då blev det Kirk Hammett innan jag såg Slayer och Gary Holt.
Erland: Jag är ju också trumpetare, det kanske inte så förvånande då många börjar i ett klassiskt instrument, men som basist är det ändå Flea. Han är verkligen cool. Det handlar ju om energin och han tog en grej (slap-basen) och satte sin prägel på den och sket i att alla tyckte att hans teknik såg förjävlig ut. Det handlar så mycket mer om uttrycket än vad det handlar om att spela på det korrekta sättet. Jag får inte heller glömma Phil Lynott, han är Gud! Som trumpetare måste jag ändå Wynton Marsalis och Maynard Ferguson.

Har ni någon trumpet med på nya skivan?
Erland: haha vi kan säga att det inte fick plats. Det hade varit coolt att lägga in något som Metallicas konsertintro från filmen The Good, The Bad and The Ugly men det får bli ett framtida vansinnesprojekt när jag har fått storhetsvansinne.

Haha sjukt kul snack grabbar! Jag önskar er all lycka med allt!

Eradikateds EP släpps idag och det lär inte vara sista gången ni hör från dessa grabbar. Redan nu i veckan annonserades det ut att de kommer att framträda live i Stockholm på den nystartade 2-dagars festivalen Downtown Riot som hålls på Fållan den 6-7 maj. Håll även utkik efter nya plattan Descendants.

 

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
FOTO: Lasse Jison Johansson  
INTERVJU: Ragnar & Erland Östberg (Eradikated)
AKTUELL MED: Nya EP och nytt bandnamn
SKIVBOLAG: Eradikated AB
RELEASEDAG: 2021-11-12

ERADIKATED MEDLEMMAR

Elvin Landaeus Csizmadia – sång och kompgitarr
Ragnar Östberg – sologitarr och kör
Erland Östberg – bas och kör
Calle Frogner Moberg – trummor

| FACEBOOK | HEMSIDA | INSTAGRAM

Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar