INTERVJU: Johnny Hedlund från Unleashed

From left to right: Johnny Hedlund (Bass, Vocals) Tomas Måsgard (Guitars) Fredrik Folkare (Guitars) Anders Schultz (Drums)

De klassiska dödsmetallarna i UNLEASHED släppte nyligen genom Napalm Records deras fjortonde platta NO SIGN OF LIFE. Plattan är den femte i ordningen som baseras på materialet från en ofärdigskriven bok från sångaren JOHNNY HEDLUND. Jag ringde upp JOHNNY i hans hem för att höra lite om projekten och om den nya skivan. Jag möttes av en avslappnad sångare som vid sidan av musiken engagerar sig som tränare i sin grabbs fotboll. Vi hann med lite snack om olika bokprojekt, om turnéliv, tapetrejding och om tillvaron som dödsmetallare i Stockholm när det begav sig under tidigt 90-tal.

Ni släpper ny skiva.
Ja, man måste ju göra sådana saker också mellan alla fotbolls- och hockeyträningar haha

Det är skitkul att ni gör det här. Förstår jag det rätt så är detta det femte kapitlet ur en kommande bok, stämmer det?
Det är en sanning med modifikation men det är helt korrekt. För 10-15 år sedan så satt jag och polaren och jobbade stenhårt och rätt länge på en bok men problemet blev att vi aldrig hann klart med den där rackaren. Vi insåg till slut att livet kom i vägen. Jag insåg det också när jag fick barn att jag inte kommer ha tid till det utan att jag måste försöka hinna med de allra viktigaste sakerna istället. Det går bara inte att sitta på kammaren och skriva en bok hela tiden och det där projektet blev mycket större än vad vi hade tänkt oss från början. Fördelen med det blev ju att jag hade en hel del material, så jag kollade med grabbarna i bandet för att se om det var intressant att göra låtar av. Låtarna kommer ju att vara det de är i alla fall men däremot tänkte jag att jag, eftersom det är ganska mycket som påminner om den text som vi skrev och det vi brukar göra med Unleashed. Så jag tänkte att jag kunde göra små kapitel av låtarna. Det kommer inte att bli exakt eftersom en låt som följer en annan låt kommer inte att kunna ha med alla detaljer mellan historierna såklart, men ändå. Det där har vi ju nu kört i fem plattor nu och folk är ju väldigt och nästan ibland lite för intresserade av just de sakerna så det verkar som att vi får fortsätta med det där ett tag till haha

Är ambitionen fortfarande att det ska bli en bok av det där eller siktar du på en Netflix-serie nu?
Jag håller på med ett annat projekt nu, som är mycket mindre. Det är inte samma fantasy typ av bok även om den påminner om den andra. Med boken måste jag nog först bli pensionär innan jag kan få ihop den helt. Man måste ju få mat på bordet också och så måste man hinna med att leka målvaktstränare och allt sådant haha

Kan du avslöja vad det mindre projektet kommer att handla om?
Den kommer att ha ganska mycket som påminner om den andra i vissa delar men det är inte ett äventyr på det sättet. Den kommer att handla mycket om vikingatraditionen och hur den såg ut förr, hur den ser ut nu och hur den kommer att se ut i framtiden. Jag tycker själv att det råder det ganska mycket missuppfattningar om det. När man pratar om vikingatraditionen och värderingar har folk ganska mycket åsikter och jag har gjort väldigt mycket om det, naturligtvis i Unleashed i 30 bast. Jag vill ha någonting som tar det här framåt i tiden där jag kan krita ner lite mer vad jag faktiskt menar. Sedan är det ju självklart så att bara för att jag skriver ned vad jag tycker och vad jag menar om saker så betyder ju inte det att alla ska tycka att det är rätt. Jag ser det mer som att det är mitt bidrag till vikingatraditionen som helhet. Det är så jag ser det så det är absolut inte någon sanningssägande skrift på något sätt utan det är så som jag tycker och tänker. Jag tänkte att nu är det fan dags att göra det där för nu har jag tillräckligt med kött på benen och jag har utvecklat det i säkert 20 år. Så den kommer faktiskt att bli publicerad till skillnad från det jätteprojektet som jag och polaren drog igång med.

Vad är den största missuppfattningen om vikingatraditionen?
Det där beror lite på vem man frågar men jag tror att den största missuppfattningen, återigen jag skulle kunna rabbla upp 10-20 saker som jag upplever som missuppfattningar, men vi säger så här, jag tror att det är ganska många, oavsett om de bor i Sverige eller inte, som uppfattar saker och ting som en himla massa gudar när det kommer till fornnordisk mytologi till exempel. I min skrift använder jag inte ordet gud någonstans eftersom det normalt brukar kallas för asar. Jag skulle inte ens kalla asar för att vara någon slags översättning till någon gud utan för mig är det väldigt mycket symboliskt värde i saker och ting. Jag kan ta ett kort exempel. Jag hör ofta att folk frågar vad man menar med Odin till exempel. Om du säger Hail Odin så kanske någon reagerar på gatan och undrar vad som händer, men det där betyder ju någonting. Det är ju inte så att man bara hasplar ur sig någonting utan att det finns någon mening bakom men det kan betyda olika för olika människor men för mig är Odin det absolut högsta idealet. Om du siktar på något som är absolut det bästa och kanske till och med det mest nobla. Säg att du siktar på att göra en gärning som är det mest nobla som du kan tänka dig. Då har du gjort något som är Odin, så ser jag på symboliken i asen Odin. Sedan säger jag inte att alla ska göra det men det är i alla fall så som jag har sett på det. Om man aldrig berättar om varifrån allt kommer, vi har till exempel en låt på nya skivan som heter The Highest Ideal bara för att trycka ut den lilla, lilla grejen. Det finns ju massor av sådana här saker och jag vet inte om de kan kallas för missförstånd, det är inte så att jag tror att hela världen har missförstått till exempel den grejen. Jag kan inte bara utgå ifrån att folk ska fatta vad jag menar men nu när den kommer ut tillsammans med de saker som vi skriver om så tror jag att det kommer att bli enklare att förstå vad vi faktiskt har menat i 32 bast – det är ändå en hyfsat lång tid.

Hur skulle du se på den här skivan för Unleashed?
Det är är lite tvådelat, för det första så är detta den 14e plattan och vår största ambition inför varje ny skiva är att alltid försöka hålla oss till våra rötter, som vi tycker är väldigt viktiga. Det är ju liksom vårt DNA, vi är ett dödsmetalband och de rötterna är jätteviktiga för bandet, det är det vi är. Vi förändras inte bara för att det blåser en smula omkring oss, oavsett i vilken riktning. Däremot så tycker vi att det är nästan lika viktigt att utvecklas. Det finns inget status quo, det är en ren lögn att bara kunna stå stilla och bara göra exakt samma sak och kopiera det och tro att folk ska tro att det är ballt. Det är ganska svårt, i någon mån måste man utvecklas. Sedan kan jag erkänna att jag har en hel del band i min skivback, där musiken knappt har utvecklas någonting sedan förra plattan men det är ändå jävligt bra. Det är helt ok men vår ambition är i alla fall att låta influenser komma in en smula, för det gör det från sakerna man själv lyssnar på men det får inte ta över och det får inte tränga igenom för mycket. Men det måste komma in tillräckligt mycket nytt för att skivan ska bli intressant och fräsch. Det tror vi på och att det skulle nog ganska lätt bli tröttsamt annars. Annars skulle jag vara den som satt och knåpade musik fortfarande vilket hade varit en ren katastrof för jag kan inte spela gitarr i mer än två minuter innan Fredrik (Folkare) har somnat till och så kan han spela i flera timmar och kör fullständigt över mig. Det finns bra skit där ute bara man vågar öppna sig. Det var det som Fredrik bidrog med när han kom till bandet. Det går att göra bra dödsmetall som inte måste låta som det lät 1992. Jag menar, det finns ju ingenting som är likadant i 32 år. Se bara på din mobil, den skulle ha varit skittråkig om den hade varit den samma i 32 år. Det är möjligen skinnpajen som kommer undan med att se likadan ut.

Pandemin, har den hjälpt eller stjälpt er i arbetet med nya plattan?
Den har faktiskt inte påverkat oss alls. Allt är så otroligt digitalt och det var så redan långt innan pandemin började. Jag sitter inte och bedömer en ny låt på basis att jag måste åka och träffa någon eller inte och ingen kommer att tycka min text till låten är dålig eller bra beroende på om vi träffas eller ej. Allt det där har funkat i flera år tidigare och vi har faktiskt gjort precis som vi brukar göra.

Hur vårdar ni arvet som Unleashed kommer att lämna efter sig tillsammans med till exempel Entombed och Dismember bara för att nämna två av alla band. Pratar ni någonsin om att ni är en del av starten av dödsmetallen i Stockholm?
Vi pratar kanske inte om det på det sättet. Vi både bor och lever i lite skilda stadsdelar och även städer idag. Oftast när vi syns är det när vi råkar hamna på samma festival eller att man stöter på varandra på en konsert men då är det precis som det var för 30 år sedan, det har inte hänt någonting haha. Möjligen har sarkasmen ökat en smula och kanske självkritiken. Det är ju rätt kul samtidigt men jag tror att alla banden tycker precis som Unleashed att det är jävligt ballt att hålla på och att det finns liksom inget mål. Målet har nog aldrig varit något annat än att bara köra på. Jag fick frågan för en tid sedan om vilka mål jag sätter upp men jag kan inte svara på det mer än att jag har varit hårdrockare så länge jag minns. Farsan tvingade in mig i Elvis Presley, Buddy Holly och Muddy Water så det var ju Rythm n´ Blues och allt det där, och efter det blev det självklart hårdrock. Jag kan inte ha något annat mål än att lira hårdrock och lyssna på hårdrock för det är så livet ser ut. Jag gissar att till exempel trummisen i Grave eller sångaren i Dismember skulle säga samma sak. Sedan har vi alla såklart blivit äldre och vi har bildat familjer, jag har som sagt på något märkligt sätt blivit fotbollstränare och de har säkert något liknande på sina håll.

Det pratas mycket om gemenskap inom de olika scenerna inom dödsen, men då det begav sig, fanns det i Stockholm någonsin rivalitet mellan stadsdelarna eller norrort kontra västerort eller söderort?
Inte vad jag minns. Det var snarare tvärtom faktiskt och att man gick och headbangade på varandras konserter, de få som var. Det var ju inte så mycket och kom man iväg 40-50 pers på ett gig så var ju det skitmycket. Ofta åkte vi ju tillsammans och spelade och då stod man där och headbangade på varandras spelningar för att sedan själv gå upp på scenen och spela. Det var ju så det var, merparten av publiken var ju vi själva haha. Det är kanske lite tuffare idag om man gör gemensamma tillställningar. Vi har gjort det några gånger och efter att ha dragit några bärs tänkte man att ”nu jävlar ska jag ner, nu skiter jag i det här, nu får det vara, jag gör inte en intervju till idag för nu ska jag headbanga!” Det är så jävla kul men det brukar bli lite knepigt när man till exempel är i fel stad och då blir det en massa människor som vill prata där mitt i publiken eftersom av någon anledning råkar någon känna till mitt ansiktet.

Jag hittade en gammal intervju från 1991 med dig från er första USA-turné tillsammans med Morbid Angel och Entombed där du pratar med en amerikansk tidning om att det fanns otroligt få spelställen i Stockholm. Hur löste ni den biten?
Jag tror inte att vi någonsin löste den utan plötsligt så var det någon som hade fixat ett gig. Det var väl fritidsgårdar mest som kunde tänka sig att ta emot oss vid vissa tillfällen och det var både långt norr om stan och långt söder om stan. Vissa av dem hade nog ingen aning om vad de gav sig in på haha medan andra mest tyckte att det var besvärande. Det var något ställe söder om stan där det brakade till ordentligt och plötsligt var det massor av folk som dök upp. Då blev det lite tokigt för de hade nog inte räknat med det. Det var ju ingen som satt och bokade spelningar på den tiden utan det var mest en jävla flax om man lyckades hitta någonstans att spela.

Trejdade du demos?
Ja, för fan, jag trejdade både t-shirts, kassetter och även med de som bara hade tidningar. Man skickade iväg en Unleashed-kassett och hoppades på att man fick en tidning tillbaks. Jag minns att jag satt på mitt jobb och skrev 60 brev i veckan ibland. Jag satt där och skrev på varenda fikarast och folk trodde att man hade något fel i huvudet men det var ju det som jag tyckte var kul. Jag jobbade för att få pengar till just det där, till musiken och köpa frimärken och allt sådant där. Det var rätt kul faktiskt och jag har kvar alla mina kassetter, jag har två sådana där stora Konsumlådor fulla med kassetter. Jag vet inte ens om de går att spela nu längre.

Minns du några coola demos från band som ännu inte hade blivit stora än?
Det fanns inga band som hade blivit stora än på den tiden. Det var ju jättemånga band som har skivor ute nu men som på den tiden hade ingen någon skiva ute. Det hade ju inte vi heller för den delen. Det var ju så det var, vi var ju kids allihop. Många drömde kanske inte ens om att det skulle bli något större utan bara körde på, drack sprit och hade kul. Jag menar, det fanns ju ingen direkt kalkyl på att man skulle åka jorden runt i turnébuss utan man såg ju mest fram mot fredagskväll för att se om det fanns någon mer som störde sig på våra fester. Man hoppades bara på att bergsprängaren skulle hålla genom nästa fest för det var ju ingen som ville veta av oss. Helt rubbat!

Vad är planerna nu efter skivsläppet? Ni ska ju ut och spela så småningom.
För två år sedan bokade vi på oss så många festivaler och konserter som vi bara kunde och som funkade tillsammans med livspusslet. Med något enstaka undantag så är allt framflyttat. Allt är inte uppe på hemsidan än men jag tror att det mesta som vi hade bokat kommer att bli av och det börjar nu i december, i Holland. Vi har till exempel Birmingham sedan och även Göteborg. Allt är ju under förutsättning att vi inte får någon bonuspandemi nu.

Hur går turnélivet till i Unleashed nu för tiden?
Vi gör inte så jättelånga turnéer längre utan det är mest enstaka konserter och festivaler bara. Märkligt nog träffar man på de mesta människorna där för att det brukar bli fullt. Det är nog ändå ganska lite faktiskt, det är ju något som man ser fram mot. Det blir som en liten rullande fest i princip. Sedan måste man ju vara något i hyfsat skick när man åker hem för att vi alla har bilarna på Arlanda bara så att man inte pangar på för häftigt. Ibland kan man boka flyg som går lite senare på kvällen så kan det bli lite roligare.

Har du några historier från turnéer som inte riktigt blev som ni hade tänkt er?
Det finns flera både på den bra och på den dåliga sidan. Det har varit flera som har blivit sjukt mycket bättre än vad vi från början förväntade oss och samtidigt har vi haft tillfällen då vi har undrat vad fan vi gjorde där. Vi hade någon spelning som vi från början trodde skulle bli skit men bara några enstaka besökare som inte ens skulle gilla hårdrock, så när vi väl är där så var det närmare tusen pers som bara blåbängade så fort vi startade en ny låt och nästan rev hela jävla stället. Sedan hamnade vi på något ställe i Glens Falls där det bara stod en ensam kille i publiken. Vi undrade vad fan det var som hände, något var det som inte stämde. Vad fan gjorde vi där? Haha

haha vilken dröm! Körde ni på som vanligt ändå eller fick snubben en akustisk privatspelning i logen?
Nja, man måste ju spela men man kanske inte tar i så att man spricker. Vi fattade ju rätt fort att de hade bokat det där giget att ha när vi skulle ta oss från punkt A till punkt B. Det är ju ändå rätt dyrt att åka omkring i USA med dyra turnébussar och allt vad fan vi nu hade med oss. Då hade någon dumskalle bokat in ett extragig så att vi skulle få in lite extrapengar för promotion. Det brukar ju funka rätt bra om det är ett rock ’n roll coverband, men nu råkar det ju vara så att vi inte är det haha. Men jag kan lova att den killen som var där tyckte att det där var det bästa han någonsin hade varit med om. Ett av hans favoritband kom dit och spelade och det blev som en privatspelning för honom. Jag tror att vi spelade typ sju låtar innan vi gick av scenen.

Vilken var den första skiva som du köpte för dina egna pengar?
Jag är ganska säker på att det var Motörheads Ace of Spades. Jag har tänkt på det flera gånger om det var så att jag köpte den själv eller om jag faktiskt fick den. Det var inte den första jag lyssnade på men jag kom till den vändpunkten där jag kände att jag ville ha och äga en egen LP själv. Det kan ha varit någon av AC/DC plattorna också men jag är rätt säker på att det var den. Jag var ju en sådan där som till början spelade in polarnas skivor på kassett för att de hade fler än jag. Sedan gick det inte längre och jag märkte att om jag köpte musik själv så kunde jag ju byta till mig mycket mer musik.

Vad var instegsporten till hårdrocken för dig?
Det var AC/DC och Motörhead.

Vad fick in dig på extremmetallen?
Det blev en ganska naturlig utveckling. Jag lyssnade rätt mycket på hardcorepunken på den tiden med Anti Cimex, Asocial och Exploited så det fanns en del sådana influenser som gjorde att man började lyssna på ännu råare musik. Sedan kom Bathory, Celtic Frost och Venom och sedan var det kört tillsamman med Slayer. Sedan kom Thrashen och vi började tänka i banorna hur vi också skulle kunna göra det men ännu värre haha Det var ju en frågeställning som någon var tvungen att svara på.

Stort tack Johnny! Jag önskar er all lycka med skivan nu och jag hoppas att vi får fortsätta det här snacket snart igen.

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
INTERVJU: Johnny Hedlund (Unleashed)
AKTUELL MED: Nya skivan No Sign of Life
SKIVBOLAG: Napalm Records
RELEASEDAG: 2021-11-12

| FACEBOOK | HEMSIDA|

Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar