INTERVJU: Matthias Ottosson från Nekromant

För någon vecka sedan släppte NEKROMANT genom Despotz Records plattan TEMPLE OF HAAL. Det var min första bekantskap med bandet och jag fastnade omedelbart för musiken så jag ringde upp låtskrivaren, sångaren och basisten MATTHIAS OTTOSSON i hans hem för att höra lite om plattan och om hur allt ligger till nu.

Det är lika bra att lägga korten på bordet direkt och säga att jag diggar er platta. Jag gillar soundet, har ni skapat allt själva eller hur såg besättningen ut i studion?
Haha tack ska du ha! Vi har aldrig haft en producent. Vi vill bara inte släppa in någon så nära, vi inte bekväma med det. Ljudteknikern Staffan Karlsson som gjorde ett superbra jobb och fick till ljudet precis så som vi ville ha det. Det stora ljudet är ju det man vill åt i en studio och såklart är trumljudet viktigt. Man vet ju inte innan man går in i studion hur det kommer att låta och det kan väl tyckas att det ibland är ren jävla flax men vi lyssnade på skivor och ville låta lite som Grand Magus. Det blev verkligen otroligt bra. Det var så skönt denna gång att vi åkte iväg i två veckor och sov över där för att helt fokusera på inspelningen av skivan.

Det har ju pratats mycket om att vinylpressana är fullbokade en lång tid framöver. Hur har det gått för er?`
Det har gått bra med vinylerna och vi har fick dem i våra händer när vi var uppe i Knivsta och spelade. Det kändes riktigt bra.

Jag gillar omslaget. Berätta gärna lite om det.
Hela skivan och omslaget är som en hyllning till den ort, Vargön, där vi bor finns två klippor som heter Halleberg och Hunneberg. Vi är jättenöjda med det och till vår video till låten Behind The Veil Of Eyes byggde vi upp den där ställningen som vi sedan brände ner – och det var skitkul.

Ni har bytt skivbolag till den skivan. Det är folk som jag känner sedan tidigare. Hur kom ni i kontakt med dem?
Vi träffade Ömer (Akay) på Sweden Rock Festival 2016 och vi pratade redan då om ett framtida samarbete men han tyckte att vi skulle ha lite mer kött på benen och lite mer erfarenhet innan det var aktuellt. De är otroligt träffsäkra och sättet de arbetar på med deadlines älskar jag. Det innebär att jag kan ställa krav tillbaks.

Du som är textförfattare, har du någon annan författare som du känner att han/hon alltid skriver formuleringar som du gärna hade skrivit själv?
Jag borde väl egentligen inte säga det här men jag lyssnar inte på texter speciellt mycket. Någon som jag blir imponerad över är Erik Danielssons texter i Watain som gör exakt det som de ska göra för det bandet. Jag älskar att skriva texter själv men andras texter bryr jag mig inte så mycket om. Jag försöker inte få fram något budskap eller pracka på folk några åsikter, vi är ett band och inget politiskt parti. Folk får skriva om vad fan de vill. Visst kan man vara ett punkband och skriva superpolitiska texter men jag beundrar mer de som får det att flyta och får mig att få en känsla av någonting utan att egentligen beskriva det.

Har du några influenser som du gärna skulle vilja stoppa in i er musik?
Vi är ju i den lyckliga sitsen att vi faktiskt kan stoppa in vilka influenser vi vill i vår musik. Vi kan ju egentligen utvecklas åt vilket håll vi vill. Vi har aldrig haft ett möte för att prata om att vi borde få in någon influens i musiken utan det är viktigt att det kommer naturligt istället. Jag skulle aldrig kunna tagga till om vi från början hade bestämt att vi skulle skriva på ett visst sätt. Vi gör det som känns meningsfullt för stunden. Om vi ser tillbaks på det, och vi har ändå släppt fyra plattor, så har det ju varit en ganska lyckad strategi.  Det är klart att vi kan inte dra in ”blast beats” i 280 bpm och hoppas på att det ska flyga men eftersom jag själv har lyssnat på Black Metal i många år så smyger det ju ändå in lite grann. Jag har även lyssnat på mycket folkmusik så det finns med lite smått också men grunden är alltid den samma och då kan man kosta på sig att krydda med lite andra saker. Vi står ju redan rätt stabilt där vi har varit i alla år. Det känns rätt lyxigt att vara i den situationen.

Vilken våg av blacken är det du lyssnar på?
De första två framför allt. Jag älskar Venom och Bathory och jag måste nog säga att det som har varit viktigast för mig inom blacken har nog varit “viking-Bathory”. Jag uppskattar de tre första Bathory-plattorna också men de håller inte alls samma nivå för mig som det gjorde senare. Därifrån har jag hämtat otroligt mycket inspiration. Det är inte nödvändigtvis att vi låter på samma sätt men känslomässigt är vi där. Jag gillar såklart också klassisk norsk Black Metal också och det speglar ju såklart av sig. Black Metal banden mycket väl medvetna om atmosfär i låtarna och det stora ljudet som jag gillar. Alla de här metalgenrerna som är på något vis Old School delar ganska mycket. Jag menar, det är ganska stor skillnad på att lyssna på Venom från De Mysteriis Dom Sathanas (Mayhem 1994) men det som skiljer dem åt egentligen är ju tempot. Det är klart det finns annat som skiljer dem åt också men det är en del av det. De flesta som spelar någon typ av klassisk metal har väldigt mycket gemensamt.

Det är ju ändå rätt starka musikinfluenser.
Det finns de musiker som hävdar att allt kommer inifrån och det spelar ingen roll vad jag får för intryck utifrån utan det här bara kommer, men jag tror inte att det stämmer. Jag tror att man bli influerad av saker vare sig man vill det eller ej. Jag menar, även om man inte kommer att hitta någonting som man gillar lika mycket, som till exempel The Sentinel med Judas Priest, så hittar man fortfarande saker som blir betydelsefulla även i vuxen ålder. Gör man inte det så har man väl snarare tappat intresset och bara stagnerat i sig själv och det vill man ju heller inte vara med om. Med det sagt så är utveckling för utvecklingens skulle inte att föredra heller. Det finns många band som fullständigt har skitit ner sig bara för att de vill göra någonting nytt.

När ni startade upp, hur var det med att hitta replokaler till exempel? Jag har pratar med andra band om just den biten och där Studiefrämjandet hjälpte till.
Jag och gitarristen Adam (Lundqvist) spelade i band redan innan detta och då hade vi en replokal som var kommunal men där chockhöjde de hyrorna bara för att bli av med banden. När vi sedan startade upp Serpent, som vi hette då, fick vi kontakt med en privat aktör i fastighetsbranschen. Han hade köpt den gamla musikskolan som vi hade lektioner i när vi gick estetprogrammet så vi fick tag på en lokal genom honom. Jag tror att vi fick kontakt med honom genom Studiefrämjandet. Jag måste tillägga det att Studiefrämjandet i Vänersborg har verkligen hjälpt oss jättemycket. De har varit grymma. Vi pratade faktiskt om det i bandet häromdan att vi har blivit så mycket seriösare i bandet. Vi har alltid tagit vår produkt på allvar för att få den bra men vi kom på det att innan vi spelade på Sweden Rock Festival 2016, som var vårt 20e gig, att vi inte hade repat nyktra en enda gång. Där och då tänkte vi att vi var tvungna att ta tag i sakerna.

Namnbytet, hur kommer det sig att ni ändrade bandnamn från Serpent till Nekromant?
Det är aldrig optimalt att behöva byta namn. Det är skit hur man än vrider och vänder på det egentligen, så är det ju. När vi började som Serpent var det bara jag och Adam som hade en kompis som var ljudtekniker och vi hade obegränsat med tid i en studio. Vi satt egentligen hemma och drack rom och cola, skrev låtar och skojade lite om att vi skulle spela in någon gång, när vi hade hittat en trummis. Det var inte allvarligare än så. Men sedan när vi träffade Jocke och jag började sjunga så fick vi ihop alltihop och kunde göra något bra av det. Det i sin tur ledde till att vi kunde släppa en skiva och bli lite smått omskrivna och sådär och då kom det såklart fram andra band som också hette Serpent. Vi var väl rätt medvetna om att, när vi tog bandnamnet Serpent, att det garanterat fanns något annat band någonstans som hette som vi. Det ledde till att vi ville  rycka av plåstret och byta bandnamn direkt istället för att vänta i fyra plattor och det löste sig ändå ganska bra till slut. Det finns ändå de som tror att Serpent var ett annat band som lades ner för att starta Nekromant, men så var det inte, allt vi gjorde var att byta namn på Facebook. Vi har aldrig haft medlemsbyten.

Det är starkt jobbat
Vi spelade vi in en demo med en annan sångare i början. Jag hade inte börjat sjunga än på den tiden, utan jag började sedan mest för att vi inte hittade någon annan sångare och någon var ju tvungen att göra det när det var så krångligt att leta efter någon som passade in. Det var i alla fall en kille som heter Magnus bandet Topplock, mycket bra band för övrigt.

Hur ser det ut framöver, vad kommer att hända nu?
Vi har gjort två spelningar efter pandemin, vilket var läskigt som fan eftersom man kände  sig som en nybörjare igen. Men det var bra för att få en ego-check. Vi har nu några strö-spelningar i Sverige inplanerade och sedan har vi planer att göra en Europaturné, eller rättare sagt Tysklandsturné, i november nästa år. Vi har precis signat med ett nytt bokningsbolag, Two Hearts Music och det blir säkert jättebra för oss men man vet ju inte hur det kommer att utvecklas med pandemin. Det är bara att boka på och hålla tummarna. Gör vi inte det så står vi där, när det är dags att spela igen, utan att ha någonstans att spela och då får vi vänta ännu längre. Vill man se någon av dessa spelningar så kommer vi annonsera om dem på vår sida på sociala medier.

Har ni redan nya låtar skrivna nu eftersom pandemin har gett lite mer tid?
Jadå, jag fungerar så att när vi har släppt en skiva så kommer min favoritperiod, då jag får tillstånd att börja med nya saker. Nu är 75 % färdigskrivet och jag tycker att det är kul att få göra någonting annat efter att man har levt med plattan ett bra tag. Man får lyssna på den tillräckligt under den perioden och man vill ju knappt lyssna på den igen haha.

Känner ni att ni kan bedöma en skiva bättre om den blev bra eller ej när ni fått lite distans till den?
Det där är jättekonstigt för det har varit samma sak varje gång. När vi spelar in skivan tycker vi att det blir skitbra, när vi mixar den tycker vi att det går åt helvete men sedan tweakar man till det tills man känner att man inte kan göra mer. När man väl släpper den tvingas man mer eller mindre att lyssna på den igen i olika sammanhang och då brukar vi alltid känna att det låter grymt. Så det går fram och tillbaks där kan man lugnt säga.

Är du skivköpare?
Nä, egentligen inte. Jag har några hundra vinyler men inget större. Jag är inte prylmänniska över huvud taget, jag gillar bara inte prylar och skivköpandet föll liksom in i det. När vi väl började släppa vinyler själva så blev jag lite mer intresserad så jag köpte mig en egen vinylspelare men sedan blev det för mycket prylfaktor över allt igen. Det störde mig.

Hur sorterar du de skivor som du har?
Inte alls. Jag är glad om de ens ligger i rätt fodral där de ligger i en kartong på vinden haha. Jag lyssnar på YouTube och på Spotify, det är alldeles för bekvämt för att jag inte ska göra det men det får man ju inte säga som musiker egentligen men så är det. Sedan är det ju väldigt trevligt med en vinylskiva och det låter ändå lite annorlunda och ger en speciell känsla men jag är lat. Jag är heller ingen fonofil heller, jag menar jag har ju spenderat halva min uppväxt på att lyssna på Bathory så det är inte direkt ljudkvalitet som jag går igång på.

haha fantastiskt trevligt. Jag tackar för att du tog dig tid att prata med mig och jag önskar både dig och hela bandet lycka till med er grymma platta.

Det blev ett avslappnat samtal som fick mig att se fram mot att se killarna live och i verkligheten. Se till att köpa plattan nu och stötta dem i sociala medier och gå och se dem live.

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
INTERVJU: Matthias Ottosson (Nekromant)
AKTUELL MED: Nya skivan Temple of Haal
SKIVBOLAG: Despotz Records
RELEASEDAG: 2021-12-03

NEKROMANT

Matthias Ottosson – Bas och sång
Joakim Olsson – Trummor
Adam Lundqvist – Gitarr

DISKOGRAFI

2013 Slaves of Babylon (som Serpent)
2015 Nekromant (som Serpent)
2017 Snakes & Liars
2018 The Nekromant Lives

| FACEBOOK | INSTAGRAM |BANDCAMP |

Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar