INTERVJU: Peter Tägtgren från Hypocrisy

HYPOCRISY släppte nyligen den starkt efterlängtade och mycket starka plattan WORSHIP som släpps genom Nuclear Blast Records. Jag träffade den sympatiske huvudmannen Peter Tägtgren i Stockholm för ett snack om släppet och såklart lite annat. Det blev lite snack om KISS, raggare, dödsmetall och Dortmundfestivalen.

Grattis till en galet stark platta. Vad betyder Worship för dig?
Stort tack! Det är bara att se sig omkring, alla “worshippar” någonting. Är det inte bloggare, så är det musiker eller sportfolk men också politiker oavsett höger eller vänster. Det är mycket det här fanatiska och det blir bara värre. Om du inte “worhshippar” samma som någon annan så är du dum i huvudet.

Haha Huvudet på spiken. Vi får återkomma till den diskussionen vid ett annat tillfälle. Hur lång tid tog det att producera Worship?
Det tog egentligen inte så lång tid. Jag brukar producera samtidigt som jag skriver en låt. Från demon är den ofta rätt fullfjädrad och det är bra att lägga på riktiga trummor och riktiga gitarrförstärkare, och såklart sång. Vi skrev och spelade in allt mellan 2018-2019, sedan åkte vi på Amon Amarth turnén i november/december, sedan gick hela januari bort för pre-production för Lindemann-turnén som var i två månader och sedan var tanken att jag skulle mixa skivan men då kom det där jävla Cororna i vägen så jag kände att jag ville ta ett brejk istället, så jag gjorde ingenting på ett halvår. Sedan mixade jag plattan och fick då reda på att det tar lång tid att få fram vinyler så då gick luften ur igen.

Hur lång tid brukar det ta att få vinylerna från pressarna?
Det brukar väl ta 7-8 månader men nu hörde jag att det skulle ta över ett år. Det var nedstängningar och alla fick inte jobba samtidigt på alla ställen. Det tar ju ett tag att göra en vinyl. De görs ju en i taget hela tiden. Sedan är det ju skitsvårt att få tag på reservdelar om någonting i pressarna skulle gå sönder. Folk är riktigt på när det gäller vinylerna men det tar ju tusen år nu för tiden att få allt klart. De pressar visserligen inte tusentals plattor längre utan de gör några hundra i varje färg eller stil och så fortsätter det. Vi gjorde en booklet också med kassett, CD och vinyl och jag tror att det var något halsband med där också och lite andra specialgrejer. Den sålde slut på tolv timmar och den låg på drygt tusen exemplar. Folk vill ju ha saker och jag vet ju själv hur det är, jag är själv KISS-samlare och vinyler är ju guld värda även för mig.

Ja, vi pratade lite KISS för några månader sedan. När vårdade du KISS-samlingen senast?
Det var en månad sedan, då jag fick tag på Rub n’ Play. Jag hade den redan men jag hittade den inte. Jag höll på att flytta mellan hus och till slut hittade jag den inte och var tvungen att köpa den igen. Den kostade $350 men det sket jag i för den var i mycket bättre skick än vad min gamla var.

Du samlar ju på promosaker och guldstämplar…
Ja, precis de amerikanska sakerna. Ska man börja med de japanska sakerna så är det en helt annan värld men jag har alla de japanska singlarna och alla LP’s fram till Dynasty. Sedan har jag en massa andra saker men de kommer oftast med när någon vill sälja en binge med KISS-saker, det kan vara tyska eller svenska saker och helt plötsligt får man en halvmeter till med vinyler haha

Ja, så det kan bli. Jag tror nog många samlare kan relatera till just den biten. Minns du den första KISS-bootleg du köpte?
Det var ett bra tag sedan jag köpte bootlegs men jag har de som jag tycker är de viktigaste och mest kända typ Destroys Anaheim eller Sneak Attack. Sedan har jag den från Stockholm 1984 (They Only Come Out At Night) som är jävligt snygg. En del bootlegs har riktigt snygga förpackningar.

Det har de och Kiss hade under 70-talet också snygga omslag på de officiella skivorna, jag tänker bland annat på Rock N Roll Over, Dressed to Kill, Alive’erna
Vet du? Jag satt och kollade på Rock n Roll Over häromdagen för min manager gör lite saker på sidan om, som jag inte vet om. Han kom i alla fall med omslaget till vår nya skiva, men precis som på Rock n Roll Over kan du ta ut lite saker, som till exempel rymdskeppen. Jag frågade honom i extas om han fattade vad han hade gjort och tog snabbt fram just Rock n Roll Over. ”1976! De är lika!” Det är hur fränt som helst!

Ert omslag är verkligen assnyggt. Vem satte designen?
Jag gjorde idén på en liten näsduk, där jag började med pyramiden och sedan korset ovanför. Sedan pratade jag med skivbolaget som skickade det till Blake Armstrong som gjorde klart den. Han gjorde den 100 gånger bättre än vad jag hade gjort så jag blev jävligt glad. Idén kommer från ELO’s omslag på 70-talet som gjorde deras logga som ett rymdskepp. Det var likadant med Boston som hade en gitarr med en kupa ovanpå. Jag sa att jag ville ha våra kors som ett rymdskepp så han fick skapa det. Jag älskar färgerna och tycker att omslaget blev riktigt snyggt.

Det var ju ett tag sedan senaste skivan, åtta år. Vad har Hypocrisyfansen sagt om det?
Ja, de har tjatat och tjatat haha Men vi har ändå matat dem genom att ha varit ute och spelat en hel del. Det var ju inte så att vi inte spelade på åtta år och senast nu var vi iväg med Amon Amarth och spelade i november-december 2019 och innan det gjorde vi en headline i USA så vi har ändå varit lite aktiva under dessa år även om vi inte har kommit ut med några nya låtar.

Låten som din grabb skrev, är den från den skivan som ni skrev tillsammans men som ni aldrig slutförde?
Ja, och den blev faktiskt jävligt bra till slut. Reidar spelar egentligen trummorna exakt så som Sebastian gjorde. Den blev bra, speciellt när man fick på text och sång på det hela.

Hur känner ni att Hypocrisy har utvecklats från 90-talet fram till idag?
Det har gått i vågor. När vi hade med Szöke på trummor så skrev han många riff och konstiga saker och det gav ju en färg i låtarna. Micke gjorde samma sak med sitt speciella sätt att skriva låtar på och det gav också en annan nyans. Så när vi gjorde allt tillsammans blev det Hypocrisy, tycker jag. Det var väl det som var unikt med oss. Sedan gick ju det där lite upp och ned för dem att komma fram med grejer till låtar och då har jag fått hoppa in med min nisch i det hela och så blev det mer av det som tog över de senaste 10-15 åren. Nu känns det ändå som att jag har gått tillbaks till att skriva så som vi skrev tidigare med de här lite tyngre låtarna som till exempel Bug in the Net som har en lite mer The Final Chapter feeling till det hela. The Final Chapter var något som vi skrev tillsammans allihop. Nu skrev jag Worship först och sedan kom Bug In the Net som en kontrast till Worship som är en snabb låt. Det var lite på det sättet som jag kom in i andan på något vis. Det blev helt naturligt.

Hårdrockare är ju världsmästare i subgengrer och det var alltid bättre förr
haha ja så är det och när vi lyssnade på den där skivan så satt vi och söp med dessa polare och hade den där känslan. Den kommer ju inte tillbaks men vi skulle gärna vilja att den gjorde det. Det är den där känslan som vi alla strävar efter när vi blir äldre, den gamla känslan och den är skitsvår att hitta. Ibland kan den komma fram när man sitter och lyssnar på gamla skivor.

Skulle du kalla er för ett dödsmetallband?
Nej, vi är ju inte ett rent dödsmetallband eftersom vi har även midtempo, och melodiska och episka partier med. Jag vette fan vad vi är, vi är någon slags metall haha. För mig handlar det mest om att det är tungt, heavy och mörkt. Jag håller ju inte med om riktningen som dödsen har tagit. Det är faktiskt inte så mycket dödsmetall efter 1991 som jag tycker är så bra. Det kan ju vara det där med minnen och känslor men så jävla mycket bra dödsmetall har det inte kommit sedan dess och det inkluderar oss själva också tyvärr.

När var dödsen som bäst?
För mig var den som bäst i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Efter det blev det mer mediokert och en del band blev progressiva eller bluesiga och sedan försvann de allihop. Jag tror nog att jag har blivit så känslig personligen eftersom jag har blivit så involverad så hör jag inte riffen på samma sätt som man gjorde då. Nu hör man de mer som att man skulle spela dem själv och då blir det lite fel. Jag kan nog helt enkelt för mycket om det. Men när skivorna kom så spelade jag inte sådan musik än utan då var jag bara ett fett fan. Jag gillar Cattle Decapitation, de är jävligt bra och även de nyare sakerna. När det kommer till Black Metal så förutom de två första Bathory-skivorna tycker jag Mayhems De Mysteriis Dom Sathanas är den helt klart bästa plattan inom Black Metal både rent produktionsmässigt och låtmässigt.

Vad ska dödsmetall innehålla för att det ska vara som bäst?
Det ska growlas och det ska vara två-takt och kanske lite blast-beats om man ska tänka dödsmetall generellt.

Minns du första skivan som du köpte för dina egna pengar?
Det var nog Alive! med KISS. Jag köpte den av min granne 1976, ett år efter den kom ut. Sedan köpte jag KISS Destroyer efter det.

Var de inkörsporten för dig vad gäller hårdrocken?
Det var i alla fall det som jag köpte först. Sedan var det blandband som jag fick av min morbrors tjejs lillebror som hade alla KISS-skivor så varje gång de var där spelade in ett band åt mig. Men de spelade alltid in på 60-minuters kassetter så sista låtarna blev alltid halva. De gjorde runt 34 minuters skivor men efter 30 minuter klipptes det för mig varje gång. Man hade järnkoll på när det skulle brytas och ofta visste man inte hur mycket det var som man hade missat. Ibland kunde de vara två låtar som man gick miste om.

Vad är ideallängden på en skiva?
Ja, den är inte 52 minuter, som vår är men eftersom det har tagit åtta år så var det nog bäst att ta i lite haha Jag tror nog ändå att 40 minuter är rätt bra och typ 10 låtar. Men om de är Iron Maiden det handlar om skulle 10 låtar innebära minst två veckor. Men de gör det intressant och det blir som en resa genom låten. De är Iron Maiden och de kommer undan med det. De började med det redan på Piece of Mind och Powerslave men de får en att följa med.

Apropå Piece of Mind, minns du tunéavslutningen för World Piece Tour på Dortmundfestivalen?
Ja, men den var helt sjuk. När de sände allt på TV trodde man ju inte att det var sant. Det var verkligen skitbra och man såg det om och om igen. De annonserade ju inte om det heller utan det dök ju bara upp på TVn. Det var då de sänkte Eddie och slog sönder trumsetet. Jag faktiskt det trumsetet, inte det exakta men jag har samma trumset. Jag såg festivalen på TV med Judas Priest, Scorpions, Quiet Riot, Ozzy och Michael Schenker. Krokus var med men de körde aldrig Headhunter, jag tror inte att den hade kommit ut än då. Det var samma sak när de hade några hårdrocksprogram. Jag minns när de visade trailern för KISS Alive II. De hade Rocket Ride eller någon låt över det och jag blev helt salig över att få se rörliga bilder av KISS. Där har du maxad TV-ruta!

Men det är ju inte bara hårdrock som du har lyssnat på genom livet. Vi pratade i somras om att du är gammal raggare också. Berätta lite om det. Var du för ung då för bil?
Nejdå, jag har en Bel Air 1957 (Chevrolet) men jag har alldeles för dåligt temperament för att meka med den. Sedan har jag även en Dodge SRT Pick-up på 500 hästar. I dem är det ingen jävla hårdrock som spelas, utan antingen är det Eddie Meduza, ZZ Top, blues eller gärna mycket 50- och 60-tal. Det är det som jag är uppvuxen med. Morsan och farsan var raggare på den tiden och mina morbröder var superraggare men farsan hade raggarbilar som de åkte runt i. Det var en stor kultur som jag växte upp i. Hemkört, Cola och Eddie Meduza var det som jag levde på från att jag var 14 år. Där fanns även Elivs, Beatles, Eddie Cochran och mycket 50-tal. Filmen Sista Natten Med Gänget, vilka jävla låtar! Den skivan är verkligen svinbra.

I en intervju från slutet av 90-talet läste jag om att du hade arbetat med Possessed, som var några av dina favoriter.
Jag lyssnade massor på Possessed i mitten av 80-talet och Beyond the Gates (1986) var för mig deras Master of Puppets (Metallica 1986). Seven Churches också såklart men den var mer renodlad Black Metal. Där efter blev det mer kvalitet på något sätt. Så det var ju jävligt kul att få åka till LA och spela in deras sista skiva.

Det måste kännas speciellt, har du någonsin blivit star-strucked?
Jag kommer ihåg att jag var ett stort fan av Destruction och det var ganska kul att sitta där vid mixerbordet och på ena sidan satt Schmier (Marcel Schirmer – bas) och trummisen (Sven Vormann) som de hade då under deras reunion. Då fick jag en liten wow-känsla. Samma sak var det med Celtic Frost, när vi arbetade tillsammans. Det var ju otroligt kul.

Kan man gå in i tjafs eller diskussioner som kan uppstå under en inspelning med sina idoler?
Ja, va fan, man får ju ta det som en man. Man glömmer det där att man är star-strucked rätt fort. Man får ju tänka på sitt jobb också. Men jag brukar inte tjafsa med folk utan jag brukar mest låta folk överbevisa mig att det jag säger är fel. Det är mycket enklare att vara producent mot att spela in själv. Det är lättare att producera andra människor än dig själv, det är mycket enklare. Det finns inte så många vägar att ta då, men när du sitter själv så börjar du tänka helt vilt åt alla hål och kanter och då kan det bli jobbigt.

Har du nya låtar till en helt ny skiva då, när det ha tagit en sådan tid?
Nä, jag har jobbat med lite Pain-låtar under tiden tills vi kan åka ut och lira med Hypocrisy.

När börjar turnén?
I slutet av april ska vi åka till USA som headline, sedan blir det festivaler i sommar och sedan Europa i höst men jag tror inte att vi kommer till Skandinavien under den tiden utan jag tror att det blir Skandinavien, Japan, Ryssland och Australien först i början av året därpå.

Nu har precis Hank von Hell gått bort men även Eddie van Halen, Charlie Watts och en massa andra stora stjärnor. Jag vet ju att Alexi Laiho var ju som en brorsa för dig. Hur fick du reda på hans död?
Gemensamma kompisar ringde upp mig och berättade det och hur det hade gått till. Jag fattade inte att det var sant. Jag tror inte att han hade räknat med det själv utan någonting måste ha blivit fel där. Det var jävligt sorgligt och oväntat för jag känner att vi inte var klara än. Han skickade demos till den där miniskivan till mig där han hade gjort den Dissection-cover som han ville att jag skulle lyssna på. Jag sa att jag tyckte att det lät skitbra och sedan någon månad senare så är han bara borta. Vi var ju polare och jag kunde flyga över till honom och så vi kunde sitta i hans lägenhet och kolla film och dricka tillsammans. Vi älskade komedier som Seinfeld och The Big Lebowski och det körde vi stenhårt med när vi lade sången till Blooddrunk. Vi hade samma intressen i muskelbilar också och vi hade samma humor och vi gillade samma musik. Vi klickade ända sedan vår första gemensamma turné 1998. Vi var egentligen alltid i kontakt.

Jag beklagar verkligen sorgen. Det var trevligt att träffas igen och jag uppskattar att du tog dig tid att snacka med mig. Lycka till med allt nu och jag hoppas att vi ses snart igen.

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
INTERVJU: Peter Tägtgren (Hypocrisy)
AKTUELL MED: Nya skivan Worship
SKIVBOLAG: Nuclear Blast Records
RELEASEDAG: 2021-11-26

|FACEBOOK | HEMSIDA|

Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar