Royal Rock Fest i Sandviken – sista festivalen på hur länge?

Dagen efter fredagsfesten i Avicii Arena flyttade så det kungliga rocksällskapet de cirka 20 milen norrut till Göransson Arena i Sandviken. En multiarena som invigdes 2009 med plats för runt 10 000 personer. Förutom SAIKs hemmamatcher i bandy så har man huserat så vitt skilda storheter som Scorpions, Britney Spears, 50 Cent och Melodifestivalen.

Arrangörerna har sålt närmare 3 000 biljetter och det är lagom med folk på plats framför och i anslutning till de två scenerna (den större Royal Stage och den mindre Rock Stage) som placerats sida vid sida med stora avskärmningar emellan. Större delen av sittplats är avstängd men det finns möjlighet att vila benen på en av den ena långsidan mitt emot scenerna. Mellan konserterna är det föredömliga 10-20 minuter mellan akterna så att man hinner förflytta sig mellan scenerna utan att missa något av spelningarna. Utbudet av mat och dryck är som så ofta på svenska konserter och festivaler halvdant, minst sagt. Tidigt på kvällen är matutbudet helt ok men många rätter tar slut ju längre kvällen lider och visst hade det varit gott med något annat än Norrlands Guld i plastmugg för oss ölälskare. Men vi är här primärt för rockmusiken och den får vi en rejäl dos av från åtta ganska olika band.

Horndal
Ett av årets bästa album är Lake Drinker signerat den här Dala-ensemblen. Med blott 42 minuters bilresa från Horndal är Sandviken nästan hemmaplan. Något också bandet förkunnar och såväl publikantal som respons ger sken av. Fabriksröken från skorstenen på scenen väller ut men har sedan länge slocknat i verklighetens ort. Ljudet är ishallsgrumligt men hela uppträdandet är mörkt, melankoliskt och ljuvligt stenhårt.

Royal Republic
De enda av festivalartisterna jag aldrig sett tidigare. Även bandets Sandviken-oskuld ryker ikväll förkunnar munlädret Adam Grahn när The Hives mer dansanta lillebror bjuder upp. Skåningarnas gränslösa hybrid av discofunk och garagerock är charmig och en total kontrast till den svarta mässa som Horndal basunerat ut innan. Man balanserar på en hårfin gräns mellan fjantigt och roligt men håller sig på rätt sida.

MaidaVale
Kvartetten står för Royal Rock Fests klart flummigaste inslag, vilket i min värld är något bra. Keyboards har tillkommit på scenen sedan jag såg dem live senast. Det ger en dimension till men hämmar också sångerskan/keyboardisten Mathilda Roths trollbindande dans. En sinnesvidgande blandning av kraut, noice och heavy psych som sätter oss i skön trance.

Graveyard
Lite före utsatt tid inleder de sin vana trogen med en lugnare låt, denna gång med Hisingen Blues-numret No Good, Mr Holden. Sången ligger för lågt i mixen men blir kraftigare en bit in i spelningen. Det är absolut världsklass på låtmaterialet rakt igenom men mindre världsklass på mellansnacket. Något Jocke Nilsson är väl medveten om och också håller föredömligt minimalt. En pålitlig liveakt som alltid levererar.

Bombus
Johan Meiton
ersatte medgrundaren Matte Säker mitt under 2020-gigen i Stockholm och Göteborg, strax innan pandemin satte stopp för ytterligare spelningar. Nu känns det som om han aldrig gjort annat än spelat gitarr och sjungit växelsång med Feffe Berglund. Ett massiv metalvägg av trippla gitarrer kör över oss fullständigt till vår stora förtjusning.

The Hellacopters
Göransson Arena är packad på flera sätt när helikopterotorbladen ljuder från Royal Stage. Hellacopters verkar ruskigt spelsugna när vi bjuds en välkomponerad låtmeny från hela karriären inklusive purfärska singeln Reap A Hurricane. Boba Fett får briljera på munspel (mer av det tack!) utöver sitt sedvanliga poserande vid pianot. Fortfarande Sveriges coolaste band.

Thundermother
Det är tufft att gå på efter Hellacopters, som för många verkar ha varit kvällens headliner, och en del av publiken har också börjar lämnat arenan. Detta låter sig dock inte Thundermother nedslås av utan ger allt och lite till. Pyrotävlingen har de redan vunnit efter halva första låten. Det haglar riff och refränger från en rad rockklassiker som vävs in snyggt i de egna alstren. Själv har jag tyvärr svårt att tända till. Om det beror på viss festivalmättnad, så här i slutet av kvällen, eller om Thundermother helt enkelt inte faller mig riktigt på läppen låter jag vara osagt.

The Hives
Come On!
är en lika kort som genialisk konsertöppnare och det är fullt blås i 90 minuter när de schackfärgade energiknippena kramar ur det sista av både sig själva och publiken. Att det är “Sista natten i frihet innan det blir nya restriktioner” använder Howlin’ Pelle flitigt som bränsle när han manar på oss att röja loss ytterligare. Med publikdomptering i en liga för sig och bandpresentationer som till och med klår The Boss är han odiskutabelt världens främsta frontman.

En lyckad Royal Rock Fest är till sin ände. En lagom varierad rockfestival med något för alla men kanske inte alltihopa för så många. Tyvärr så stämde Howlin’ Pelles farhågor och vi fick under den efterföljande tisdagen nya restriktioner som omöjliggör den här typen av rockfestivaler. Förhoppningsvis är det för en kortare period denna gång och vi snart får nya chanser att ha så här roligt tillsammans igen.

Rockbladets tre bästa i Sandviken:

The Hives
The Hellacopters
Bombus

 

Bildgalleri Horndal

 

Bildgalleri Royal Republic

 

Bildgalleri MaidaVale

 

Bildgalleri Graveyard

 

Bildgalleri Bombus

 

Bildgalleri The Hellacopters

 

Bildgalleri Thundermother

 

Bildgalleri The Hives

 

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Blid (kristin.blid@rockbladet.se)
KONSERT: Royal Rock Fest
ARENA: Göransson Arena / Sandviken
DATUM: 2021-12-18
BÄSTA LÅTEN: The Siren får gärna avluta Graveyards konserter i 10 år till, minst.
BÄSTA MINNET: Howlin’ Pelles underbara mellansnack.
SÄMST: Utbudet och priserna på mat och dryck.
 

Fredrik Blid

Boogie 'til you barf and may the fuzz be with you!

Relaterade artiklar