FUZZPROFILEN: Hazemaze

Ni fick förra året ett skivkontrakt med legendariska Heavy Psych Sounds. Det känns som en match made in heaven, eller kanske snarare hell i de här sammanhangen. Hur har ni upplevt det samarbetet hittills?
Nils: Ja, verkligen. Det känns riktigt ballt att de tror på vår musik och att vi får släppa vår skiva genom samma bolag som legender inom scenen som vi sett upp till och dragit inspiration från i många år. När det gäller skivbolagssamarbeten är vi priviligierade på så sätt att vi med varje skiva så här långt lyckats gå vidare till något som känns ännu bättre än det tidigare. Utan att ha varit missnöjda eller tyckt att tidigare samarbeten fungerat dåligt, vill jag understryka. I steget till Heavy Psych Sounds tycker jag det känns som vi till stor del har lyckats bibehålla den personliga kontakten och kommunikationen som vi upplevt som en fördel i att jobba med mindre bolag, samtidigt som vi tydligt känner av fördelarna av att jobba med ett större bolag med deras erfarenhet, kunskap och organisation med mer resurser bakom.

Erat tredje album Blinded By The Wicked släpptes den 28:e januari. Hur ser ni på utvecklingen från era tidigare skivor? Vilka låtar är ni mest nöjda med?
Ludvig:
För oss har det alltid varit viktigt att vi utvecklas mellan varje platta, att vi behåller en röd tråd men att det låter nytt. Vad det gäller Blinded by the Wicked gjorde vi samma sak men vi tog det steget längre för att utmana oss själva. Vi la ner mer tid på varje enskild låt för att fila och slipa tills vi verkligen tyckte att låten hade nått sin fulla potential. Vi är nöjda med alla låtar men måste vi välja några specifika så är det In the Night of the Light for the Dark, Malevolent Inveigler och Sectatores et Principes.

Den 25:e februari spelar ni live på Gamla Enskede Bryggeri tillsammans med Sleepwulf och Endtime. Vad kan vi se fram emot på den spelningen?
Nils:
En helkväll utlovas med vad jag anser är en riktigt cool och intressant kombo där olika grenar inom doom-genren kommer representeras på scen. Vet inte exakt hur det ser ut för de andra banden, men vi har endast genomfört en spelning sedan pandemin bröt ut, det var i juli förra året. Sedan blev vi tvungna att på kort varsel ställa in vår releasefest på hemmaplan i Strängnäs nu i januari. Så vi är löjligt taggade att börja spela live nu igen och äntligen få presentera vår nya skiva för en livepublik, och jag gissar att de andra banden känner likadant. Vi har ju inte bara skivbolag som en gemensam nämnare, utan vi är alla aktuella med skivsläpp. Jag kan avslöja att Blinded by the Wicked kommer spelas i sin helhet, vem vet om vi någonsin kommer göra det igen, så det vill ni inte missa.

Den svenska fuzzscenen har blomstrat ordentligt de senaste åren med drösvis av riktigt bra skivsläpp och nya, vassa band. Risk för att drunkna i mängden eller enbart inspirerande?
Stefan:
Sedan vi startade bandet 2016 har det blomstrat till ordentligt här i Sverige och det är ju otroligt roligt att scenen är så pass stor som den är just nu. Visst har det lagt lite press på, speciellt nu med tredje skivan men jag tycker ändå att vi har lyckats sticka ut lite grann från mängden med varje skiva.

Vad lyssnar ni själva på just nu? Något särskilt ni vill lyfta fram och rekommendera?
Ludvig:
Jag faller lätt tillbaka i gamla vanor så just nu lyssnar jag mycket på blues och klassisk rock. Philip Sayce, Ride the Blinds, ZZ Top, Robin Trower m.m.

Nils: Just nu är jag inne i en period där hevay metal gudar såsom Judas Priest, Iron Maiden och Dio går varmt och frekvent i lurarna. Älskar pondusen och passionen i den musiken som verkligen når hela vägen genom hörlurarna. Särskilt i live-versionerna, de episka och ambitiösa låtstrukturerna, gitarrsolona, samspelet mellan melodi och tyngd och inte minst de briljanta och säregna vokalisterna. Både för deras skicklighet och deras enorma och unika karisma. Från mitt perspektiv som trummis tycker jag även att Iron Maidens Nicko McBrain är väldigt intressant att lyssna på, tycker han har en okonventionell stil för en heavy metal-trummis.
Släpp från det senaste året jag uppskattat särskilt har kommit från Green Lung, Dunbarrow och Kadavar/Elder. Har inte så bra koll på vilka band som ska släppa nytt i år, men jag ser fram emot ny skiva från norska Friendship och trots en medelmåttig första singel är det alltid intressant när Ghost släpper nytt. De har varit en stabil källa av guilty pleasure-rock för mig i många år, och även på de svagare skivorna brukar Tobias Forge få till 1-2 riktiga monsterlåtar.

Stefan: Under senaste tiden har det varit en del tidig dödsmetall såsom Autopsy, Possessed and Morbid Angel. Men det har släppts en del bra musik från doom-scenen som Deathchant, Friends of Hell och Lucifer.

I förra Fuzzprofilen hade vi med Esben Willems från Monolord – vad vill ni hälsa till honom och bandet?
Stefan:
Esben mastrade vår senaste Sabbath-EP och resultatet blev grymt så vi skulle vilja tacka återigen för det. Sedan så tycker vi alla att senaste Monolord LP:n Your Time to Shine är helt klart deras bästa hittills, både låt och produktionsmässigt.

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTON: Magnus Nicander

BANDFAKTA – HAZEMAZE

MEDLEMMAR

Ludvig Andersson – guitar, vocals
Stefan Carrillo – bass
Nils Eineus – drums

DISCOGRAPHY – ALBUM

Hazemaze (2018)
Hymns Of The Damned (2019)
Blinded By The Wicked (2022)

Relaterade artiklar