INTERVJU: Biff Byford från Saxon

SAXON börjar röra på sig igen. Deras 23e studioplatta CARPE DIEM släpptes genom Silver Lining Music i början av månaden. ROCKBLADET lyckades få ett snack med bandets sångare BIFF BYFORD.

Vi pratade för näsan ett år sedan när ni gjorde Inspirations. Jag skulle vilja starta med att följa upp det vi pratade om där, din hälsa efter hjärtattacken och operationen. Hur mår du nu?
Jag mår rätt bra faktiskt, säger Biff från sitt hem i England. Inte mer krämpor än vad jag ska ha i min ålder.

Hur känner du dig efter gårdagens spelning? Ni fick ju äntligen spela 40-års jubileet i England.
Det är faktiskt rätt bra. Våra spelningar är ju rätt krävande och fysiska. Det var fantastiskt med stor produktion och härlig publik. De hade ju hållit kvar i biljetterna sedan två år nu vilket bara det är fenomenalt, när man tänker på det. Det var en fantastisk stämning och vi tillät publiken att fota och filma konserten och det blev en hel del jättebra filmer.

Hur är det att komma igång med spelningar igen efter ett sådant uppehåll?
Det var fantastiskt. Det var lite stressigt eftersom det är stora spelningar med stora produktioner men det var väldigt roligt och jag gillade det. Så fort ridån åkte ner var det underbart. Vi var egentligen aldrig lediga i två år utan vi spelade in skivor istället. Vi ville hålla igång och aktiva och det var en av anledningarna till att vi har släppt så många album. Vi släppte Inspirations och jag gjorde en skiva med min son (Seb) och (Red Brick City av Heavy Water), vi har precis blivit klara med låtarna till Inspirations II och vi spelar faktiskt in Heavy Water II just som vi snackar här.

Så, Carpe Diem? Har du lärt dig att leva efter det mottot?
Jag tycker det, att ta det bästa av vad som kommer under en dag. Jag gillar mottot och speciellt nu när man kommer ut på andra sidan av pandemin.

Platta nummer 23. Gjorde ni något annorlunda den här gången eller var det som ytterligare en dag på jobbet?
Jag ville ha mer gitarriff på den här plattan. När jag sa till grabbarna att vi skulle göra en ny skiva sa jag att jag ville att vi utgår från gitarriff och inte nödvändigtvis från vers eller refräng eller keyboard eller någon takt. Ser man det från det perspektivet är skivan annorlunda. Det var faktiskt lite som att gå tillbaks till 80-talet, då många saker startade med just ett riff. Om man lyssnar på skivan så innehåller den några riktigt bra riff.

Du nämnde att spela in under 80-talet. Finns det något från 80-talets inspelningssätt som du gärna hade haft kvar men som tekniken har tagit bort?
Man kan visserligen fortfarande spela in analogt. Det är faktiskt inte superdyrt heller utan man måste bara hitta ett ställe som har utrustningen. Vi har spelat in analogt men vi brukar mixa ihop analogt och digitalt. Då, när det begav sig satte man bara upp utrustningen i ett rum och spelade. Istället fick man repa väldigt mycket. Tjusningen med dagens digitala sätt att spela in är att man kan göra 50 låtar och plocka ut den bästa medan då fick vi plocka den bästa låten av kanske tre. Det var på något sätt en brådskande karaktär av allt och jag tror faktiskt att vi lyckades fånga lite av den atmosfären på Carpe Diem.

Jag måste verkligen ge dig det, din röst låter fantastiskt. Men hur håller du din röst i form?
Jag sjunger bara. När jag genomgick den stora operationen så öppnade de upp mig och sydde ihop mig igen. De öppnar upp diafragman och jag tror att jag fick lära mig att sjunga igen. Det krävde rätt mycket arbete och tid. Jag lärde mig faktiskt rätt mycket från det och jag tror att rösten låter till och med bättre nu. De kanske gjorde någonting där inne haha Tack för orden men jag tror att du lyssnar på passionen för jag sjunger verkligen järnet, även om jag sjunger mjukt. Jag är en rätt intensiv sångare.

Om du fick ta en låt från Carpe Diem som riktigt kan representera det som du vill att Saxon ska låta som idag, vilken skulle det vara?
Hela skivan gör faktiskt det. Hela soundet på skivan. Det var producenten (Andy Sneap)och jag som gjorde den tillsammans under Covid-situationen. Det blev en massa jobb i min studio och även i hans studio. Jag gillar verkligen soundet på skivan och framför allt gitarrsoundet. Jag tror inte att vi på något sätt försökte att göra ett speciellt album men resulatet av den här skivan är verkligen speciell. Den har en väldigt positiv atmosfär i sig och det tror jag har med låtskrivandet att göra, sättet vi skrev låtarna på. Andy får verkligen Saxon att låta Saxon, det är det han gör. Om bandet försöker att förändra sig så är Andy där direkt och frågar varför haha. Andy är väldigt bra på att arbeta med band som vill stanna som de är.

Det var ju egentligen min nästa fråga, om vad du tycker att Andy tar med sig som andra producenter inte gör?
En sak är att han älskar Saxon. Han arbetar inte med vem som helst och jag vet att han har sagt nej till arbete vid tillfällen på grund av att han inte gillade bandet och det är inte många producenter som gör det. Så han är verkligen driven av musiken och banden. Han för med sig en kontinuitet. Vi kan åka iväg och spela i USA medan han mixar skivan hemma och vi är inte ett dugg rädda för att skivan inte ska låta som vi vill att den ska låta när vi kommer hem igen.

Idag är det på dagen 60 år sedan Beatles spelade deras första gig utanför Liverpool, i Manchester. Minns du ert första bortagig?
Det måste ha varit någon klubbspelning i mitten av 70-talet, jag tror 1976 och jag tror att det var i Newcastle. Den första gången jag reste utomlands var för att skriva på ett skivkontrakt i Paris 1979.

Ja, det verkar ju ha gått bra med kontraktsskrivandet, kan man ju lugnt konstatera haha. Jag pratade med KK Downing för ett halvår sedan och han berättade att han stormade scenen när Jimi Hendrix spelade i London under 60-talet. Du och jag pratade ju mycket om den perioden under vår förra intervju. Har du några liknande upplevelser?
Haha så han stormade Jimis scen? Nej, jag stormade aldrig någon scen. Jag var mer en balkongkille. Jag satt där och tittade på allt som hände och framför allt på banden. Jag var mer en tittande kille än en kille som gjorde dessa saker som att storma scener eller köa utanför efter spelningen för att få autografer. Men jag såg en massa bra band under den perioden och under 70-talet. Hade vi inte råd till konsertbiljetterna brukade vi ställa oss vid bakdörren och lyssna genom den. Vi gjorde det på massa spelningar, Deep Purple och en massa andra band. Om scendörren skulle öppnas lade vi benen på ryggen och sprang därifrån för att sedan smyga tillbaks, så vi var inga våghalsar direkt haha.

Jag hörde att du samlar på antikviteter?
Några samlar jag på, inte allt. Jag har lite gamla gitarrer och sådant. Men jag bor i ett stort hus så jag gillar att ha antikviteter där. Jag har några 1500-tals möbler till exempel som jag gillar väldigt mycket. Man kan få tag på rätt mycket medeltidsprylar. Det verkar som att ingen vill ha dem längre utan bara väljer möbler från IKEA istället. Så det behöver inte vara en rikemanslek att samla på antikviteter längre, utan man kan få tag på sådana saker till rätt bra priser. Om man har ett hus som är stort nog eller en ”man-cave” så kan man skaffa sig en möbel till dem rätt billigt.

Har du en man-cave eller använder du hela huset det det?
Min studio är min man-cave haha. Jag är där nästan varje dag, 3-5 dagar i veckan och spelar in och skriver musik. Min son är där väldigt mycket också.

Vad har du för favoritsyssla när du inte håller på med musik?
Jag gillar definitivt att samla på saker men jag bygger även gärna modeller av till exempel flygplan eller båtar men dessvärre får jag sällan tid till att göra det. Det är otroligt avslappnande att hålla på med det. Fotboll tittar jag på de större matcherna bara men jag brukade titta mycket på fotboll när jag var yngre. Jag tror att man nästan måste spela det för att gilla det, lite som en parkspelare. Men jag tittar på England när de spelar VM eller när FA-Cupen spelas. Jag spelade cricket och rugby när jag gick i skolan men jag tittar inte på det så ofta faktiskt. Jag tittar nog hellre på F1-serien, Grand Prix, där det är mycket adrenalin.

När vi nu pratar fotboll så måste jag ställa frågan om när England till slut ska lyckas vinna en straffläggning igen? Det är helt galet!
Haha Du, jag vet inte, de var väldigt nära nu senast under EM i somras. Vi tycker alla att vi blev bestulna på segern, precis som Hamilton i Grand Prix.

Saxon kommer ju till Sverige och spelar också. Det ser vi fram mot.
Vi kommer definitivt till Sverige. Vi ska göra Gröna Lund och där ska vi göra vår 40-års jubileumsspelning. Jag kan verkligen inte se en turné genom Europa utan att ha med Sverige där.

Minns du första spelningen i Sverige?
Jag minns dem alla. Den första spelningen i Sverige var på Johanneshov så vi startade stort direkt i Sverige. Vi hade ingen aning om hur populära vi var i Sverige när vi om natten kom in med bussen på färjan till Göteborg. Vi spelade i Stockholm och Lund och det var massivt. Vi var troligtvis större i Sverige än vad vi var i England under den perioden. Det var helt fantastiskt.

Känner du att svenskarna även stannade kvar med er även under den tunga perioden på 90-talet?
Ja, det måste jag säga. Vi kom inte och spelade lite mycket då men intresset var ändå stort. Det sålde alltid ut, oavsett om vi spelade på småställen eller större arenor. Jag tror att det var detsamma för Motörhead under den perioden. De spelade också mindre spelningar men varje spelning var fantastisk. Ska jag vara helt ärligt så spelar det ingen roll var du spelar så länge publiken är galen och det är din publik.

Något du vill säga till de svenska fansen innan ni kommer hit?
Ja, vi älskar verkligen Sverige! Jag har många vänner där och jag känner till väldigt många platser där, speciellt i Stockholm. Vi kan knappt vänta på att få komma dit och spela igen. Du får prata med er statsminister om att ge fan i restriktioner i alla fall just när Saxon ska spela där, annars pratar jag med er kung haha.

Stort tack Biff för en trevlig intervju!

SKRIBENT: Fredrik Brolin
FOTO: Amalie Antonsen
INTERVJU: Biff Byford (Saxon)
AKTUELL MED: Nya albumet Carpe Diem

SKIVBOLAG:
Silver Lining Music
RELEASEDATUM: 2022-02-04

Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar