INTERVJU: Jules Mitch från SETYØURSAILS

Det tyska bandet SETYØURSAILS har nyligen genom Napalm Records släppt sin andra platta Nightfall. Jag satte mig ned med sångerskan och låtskrivaren JULES MITCH för att prata om nya skivan och om bandet. Jag möttes av en jordnära frontkvinna som vet vad honom vill och som har tydliga mål med sin karriär. Att kunna leva på musiken i dagens läge är få förundrat och målsättningen måste vara tydlig. Det hoppas jag går vägen för bandet från Köln.

Ni har precis släppt er andra platta, Nightfall. Hur är det annorlunda denna gång från när ni spelade in debutskivan Enough?
Den första plattan var inte alls så här uppstyrd. Det var snarare demos som vi släppte ut för att kunna göra livespelningar. Denna gång satte vi oss ned och verkligen arbetade igenom alla låtar en och en och vi arbetade tillsammans med en producent för första gången. Vi tog oss verkligen tid för att få fram det sound och de låtar som vi själva ville göra. Det var helt annorlunda från Enough.

Skrev ni låtarna före eller under pandemin?
Före pandemin, måste det ha varit. Vi var i studion under sommaren 2020 och det var precis då den första lock-down blev av i Tyskland. Det var då det riktigt började. Plattan blev klar i september 2020.

Ni har nu väntat i ett och ett halvt år på att få släppa skivan. Hur har det varit?
Hemskt! haha Det var rätt illa. Nightfall är ju den plattan som på riktigt kan representera oss. När vi bara hade Enough ute hade vi redan i ett tidigt skede nya låtar och det har varit väldigt svårt att inte släppa dessa låtar och visa folk hur vi låter på riktigt och att vårt låtskrivande har förbättrats så mycket. De här ett och halvt åren har varit rätt jobbiga.

Vad är det som ni har förbättrat?
Jag skulle påstå allt egentligen. En sak, jag är ett stort fan av poppiga refränger där det går löst ordentligt. Även Metal egentligen för att det är melodiskt och teoretiskt sett skulle man kunna omvandla dem till ett pianostycke eftersom de har så fina melodier. Det var verkligen viktigt för mig personligen att våra refränger är fina och har bra melodier, sådana som fastnar hos lyssnarna. Vi har inte fixerat oss så mycket vid att hålla oss till en genre. Jag tycker att vi har lyckats även där, man kan inte rakt av säga att det handlar om metalcore eller hardcore, vi har ju även med poplåtar och rocklåtar på plattan. Vi har helt enkelt skrivit låtar och sett efter om de passade ihop.

Ni arbetade för första gången med en producent. Vad förändrades?
Riktigt mycket faktiskt. Vi lärde oss massor i studion som till exempel hur man bygger upp bryggor så att man riktigt fint tar sig från versen och in i refrängen. Vi lärde oss också hur man kan arbeta med synthesizer som stöd för till exempel sången. De har verkligen hjälp oss massor.

Hur gick diskussionerna kring vilka låtar ni skulle plocka ut som singlar och vilken låt som skulle öppna skivan?
Vi hade ett möte med management där vi kunde plocka ut vilka låtar som vi tyckte bäst om för att sedan stämma av med skivbolaget. Titeln Nightfall tyckte vi passade super till hela skivan. När vi skrev låten visste vi inte vad skivan skulle heta men den blev precis så träffande som vi önskade eftersom skivan i sig är väldigt mörk och djup. Den passade helt enkelt helt rätt in.

Att plattan blev väldigt mörk och djup, är det från egna erfarenheter eller är det en stämning som växte fram under pandemin?
Textmässigt är detta det mest personliga och ärligaste som jag någonsin har skrivit. Texterna blev väldigt personliga eftersom jag skrev dem egentligen bara för mig själv. När de skrevs hade vi ingen aning om att vi skulle skriva på ett kontrakt med ett stort skivbolag. Jag skrev dem för att bearbeta depressioner och det fungerade bra för mig. I slutändan blev det mer som en dagbok, väldigt personlig.

Känns det speciellt för dig att genom musiken vara öppen om mental ohälsa?
Jag har haft depressioner sedan jag var tonåring, vilket innebär mer än halva mitt liv. Det har med mina ungdomsår att göra då det hände en del saker som inte var så trevliga. Det började när jag var 13 år och tyvärr har det fortsatt fram till idag och det är ett stort återkommande tema för mig och det har varit väldigt viktigt för mig att genom musiken få ut allt inom mig. Att gå i terapi fungerade egentligen aldrig på mig och det var verkligen inte min grej utan jag använder istället musiken som självterapi. Ingen förstår dig bättre än du själv och om lyckas du verbalisera det och uttrycka vad du genomgår fungerar det allra bäst på mig. Konfrontation och nedskrivande och om och om igen gå igenom allt genom att sjunga eller skrika ut alla dessa känslor är en del av min läkningsprocess. Så fungerar i alla fall jag.

När du skriver låtar, vad gör du först, text eller musik?
När vår gitarrist Andre (Alves, gitarr) har skrivit låtarna själv, som till exempel Into the Storm, så får jag dem helt instrumentala för att sedan lägga på texterna. När jag skriver själv, som till exempel Deadline, skrev jag text och musik samtidigt. Jag satte mig ned med en gitarr eller ett piano och tar fram komp och melodi så kommer texten nästan automatiskt. Men det har varit rätt blandat tillvägagångssätt på den här skivan faktiskt så jag kan inte säga att något av sätten är det sätt jag jobbar på.

Vilken av låtarna skulle du plocka ut för att beskriva att musiken passar som bäst till texten?
Det skulle vara Deadline. När jag kom på riffet på gitarren sattes låten nästan omedelbart. De första tonerna knockade mig verkligen direkt. Allt med stämningen och temat tog fullständigt över mig och det hade inte fungerat att skriva om någonting annat än det den färdiga låten handlar om.

Du spelar alltså gitarr och piano. Behärskar du något mer instrument?
Trummor. Gitarr, trummor och piano är mina huvudinstrument.

Imponerande! När började du med musik?
Haha det känns som att det var från det jag föddes, men jag ville spela musik redan på dagis och jag fick min första gitarr av min pappa när jag var tio år. Därifrån har jag helt enkelt gjort musik och jag har nog spelat trummor och jag vet inte vad i en miljon band redan haha Jag var också med i skolbanden och det var från början klart att musik verkligen var min grej och på den vägen är det.

Kan ni redan nu leva på musiken eller arbetar ni på sidan om?
Vi arbetar på sidan om allihopa men vår målsättning är att vi inom 2-3 år ska kunna leva hyfsat normalt på musiken. Alltså inte med villa och allt men bara kunna föra ett normalt liv.

Minns du den första låten som du kände att det var en riktigt bra låt?
Absolut! Hells Bells med AC/DC. Min pappa är AC/DC freak och han spelade dem alltid högt och även Deep Purple, Led Zeppelin och sådana saker. Det gjordes verkligen skithögt haha. Mitt första minne är en livekonsert med AC/DC. Energin, kraften och alla människor i stadion golvade mig fullständigt.

Jag håller helt med, AC/DC är förjävla bra! Minns du den första skivan du köpte för dina egna pengar?
Issues
med Korn. Jag skrapade ihop mina fickpengar och gick till affären för att köpa skivan. Jag har verkligen lyssnat massor på den. På den tiden var man ju tvungen att ha hela skivan, det fanns ju ingen streamingtjänst då. Man hade sin CD och jag hade bara en skiva med mig åt gången för att jag var rädd för att förstöra den andra så då blev det att man hörde igenom skivorna 80 gånger om dagen. Jag minns fortfarande hur jag hade skivan i min bärbara CD-spelare när jag gick till skolan, och att jag var tvungen att hålla spelaren helt stilla så att skivan inte hackade av stötarna. Det var framför allt en utmaning när jag cyklade haha

Är du fortfarande musikköpare?
Ja, absolut, men inte lika mycket som tidigare då jag streamar rätt mycket. Jag har nog alla AC/DC-skivor som har släppts och de är fint undanstoppade. Det är ju vissa skivor som man bara måste ha i fysiskt format så att man kan ha skivorna i handen. De band som har influerat mig mest som till exempel Paramore.

Den första stora konsert som du gick på?
Det var faktiskt Avril Lavigne. Det var verkligen skitcoolt. Det var under en tid då hon fortfarande var i någon form av skater-punk fas och var en riktig power-girl. Jag var för ung för att gå på konserten men min sex-år-äldre syster tog med mig dit. Att bara känna energin från människorna och känna kraften från musiken. Man känner basen och trummorna i hela kroppen och det kan ingen musikanläggning hemma jämställa sig med.

Du nämnde nyss att du hade spelat i mängder av band innan detta bildades. Vad var huvudmålet med Setyoursails?
Jag sade redan från början att det måste bara fungera. Jag kommer ursprungligen från Frankfurt och sade till mig själv att jag skulle flytta till Köln för att hitta de rätta människorna att bilda ett band med så att jag kan leva på musiken. Det går inte att beskriva det annat än som ett inre driv. När jag och Andre grundade bandet sa vi att detta inte var något hobbyband utan att vi måste vara professionella och vi måste tjäna pengar med det och verkligen försöka ta oss så långt det går. Så för att svara på frågan var och är huvudmålet att bli professionella.

Kan man dra nytta av andra tyska band och lära från deras recept till framgång och undvika de fallgropar som de eventuellt har tagit?
Rent spontant tänker jag på Beatsteaks. De har en attityd som säger att de spelar överallt och på varenda ungdomsgård, oavsett hur stora eller små spelningarna är. Jag tycker att det är en superbra attityd att driva ett band med. Man är aldrig för cool, eller för bra, eller för stora för att spela där folk vill titta på en utan med en sådan inställning kommer man aldrig någonstans och det är otroligt osympatiskt. Jag tror mer på att vara autentisk, ärlig och vänlig, det fungerar för mig. Det är jätteviktigt att hålla sig på jorden, spela sin musik och vårda sin publik. Gör man det kontinuerligt kommer de folk som finns med dig att stanna för evigt. Därför tycker att Beatsteaks är ett så bra exempel. De har verkligen klarat av att hålla sig jordnära.

Flyttade du helt ensam till Köln utan att känna någon där?
Nejdå, vid den tiden hade en jättenära kompis till mig redan flyttat till Köln. Alltså jag visste redan från det jag var liten att om jag ska flytta någonstans i Tyskland så skulle det vara till just Köln. Människorna här verkligen så fantastiska, hjärtliga och öppna och det passar mig. Jag ville åt den här atmosfären som finns i Köln.

Musikbranschen i Tyskland. Hur har du hittills upplevt den?
Jag har kommit till insikt att i slutändan är du en produkt. För folket i branschen handlar det mer om pengar än om musiken. Man måste redan från början ha klart för sig vem man är och vart vill man. Har man kommit så långt mentalt redan när man kliver in i branschen klarar man sig bättre än att som helt färsk 18-åring få 20 personer omkring sig som säger åt dig vad du ska och vad du måste göra. Risken är då väldigt stor att du till slut hamnar någon helt annanstans med din musik än var du från början hade tänkt dig. Jag är 30 år och jag vet exakt vad jag vill och vad jag vill ha. Vi har haft en otrolig tur att vi har fått arbeta med så fantastiska människor. Jag är fortfarande helt begeistrad över folket på Napalm Records eftersom de är riktigt hjärtliga och underbara och vi har också ett management som helt stöttar oss. Med det sagt måste man samtidigt ha rejäla kulor och man får inte vara allt för känslig. Jag menar, bara i sociala medier kan folk vara riktigt otrevliga och där måste man ändå veta vem man är för att stå emot dessa. Något som har varit viktigt för mig är att jag har någon som jag kan lita på och det har jag i Andre, så det fungerar bra. Älskar man det man gör och gör man det man älskar så kommer man igenom allt rätt bra till slut.

Vad händer nu? Spelningar? Turné? Sverigebesök?
Vi åker på turné i maj som support till Annisokay. Det ser till och med bra ut att det faktiskt ska bli av. Till turnén i Europa finns tyvärr ingen spelning i Sverige än men vi sitter och planerar med crew och management om att få in så många spelningar och festivaler det bara går. Vi hade en spelning nyligen men den blev inställd på grund av Corona. Vi gläder oss verkligen jättemycket att få komma ut och spela igen.

Stort tack Jules för en fantastiskt trevlig intervju. Jag hoppas att vi snart ses igen och att du då är på turné.

Se till att lyssna in på nya plattan Nightfall så håller vi tummarna för att de kommer och spelar för oss här i Sverige.

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
INTERVJU: Jules Mitch (SETYØURSAILS)
AKTUELL MED: Nya skivan Nightfall
SKIVBOLAG: Napalm Records
RELEASEDAG: 2022-01-21

| HEMSIDA | FACEBOOK | INSTAGRAM  | SPOTIFY |

SETYØURSAILS

Jules Mitch – Sång
Andre Alves – Gitarr
Dizzee Pascal – Trummor
Dominic Ludwig – Bas

 

Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar