INTERVJU: Oscar Dronjak från Hammerfall

<ammer of Dawn

Västkustens stolthet HAMMERFALL släpper den tolfte studioplattan nu på fredag. ROCKBLADET satte sig ner med den pratglade gitarristen och låtskrivaren OSCAR DRONJAK. Det blev ett mycket trevligt samtal om vad som lade grunden till och skapade den världsstjärna han är idag.

Det är Valentines Day idag. Brukar du göra något stort då?
Nä, jag ska ju vara här i Stockholm och min fru bor i Göteborg haha Men även om jag åkte hemifrån i morse så kommer det 10-12 rosor levererade till henne idag. Jag är ju ingen romantiker, vilket jag har fått en del kritik för genom åren. Jag har liksom inte brytt mig om det. Det största jag har gjort är nog att skicka blommor.

Minns du den första musiken som du började gilla och hur gled du in på hårdrocken?
Det är klarat att det fanns låtar här och var som man gillade som liten men jag lyssnade inte på musik på det sättet utan det kom från något som spelades på som TV:n eller i radion. Judas Priest, KISS och Accept var de första som jag upptäckte när jag var runt 10 år 1982-83. Något som är lite kul är den allra första gången som jag kom i kontakt med hårdrock var faktiskt genom Trazan och Banarnes Rocktajm och där var Judas Priest med och spelade Living After Midnight. Jag kommer fortfarande ihåg exakt hur det såg ut och vi hade ingen videobandspelare på den tiden utan bara en kassettbandspelare. Jag älskade ju Trazan och Banarne så jag spelade in deras program på kassett där jag satte upp kassettbandspelaren mot högtalaren på TV:n och tryckte på REC och då spelade jag in Judas Priest. Det var spännande. Men själva avgörandet kom när jag hörde Balls to the Wall med Accept. Min yngre brorsa och hans kompis lyssnade på den en dag, men jag fick inte vara med där. Men när de senare stack ut för att busringa på dörrar så stack jag ner till vardagsrummet och lyssnade på låten om och om igen. Jag var såld. Sedan kom ju såklart Twisted Sister med We’re not Gonna Take It och I Wanna Rock som gjorde ett jättestort intryck på mig.

Den första skivan som du köpte för egna pengar?
ABBA’s Arrival (1976) var tidigt och innan jag började lyssna på hårdrock. Jag vet inte om jag köpte den eller om jag fick den men den kom in i samlingen och jag tror att jag har den kvar någonstans. Däremot vet jag den första singeln som jag någonsin köpte, det var Dag Efter Dag (1982) med Chips.

Jag gillar ABBA!
Det måste jag säga med ABBA, det tog många år för mig att acceptera att jag gillade dem. Du vet, när man är liten och bara måste hålla sig till hårdrock. Jag hade ju såklart hört dem, herregud, jag växte upp i Sverige och det gick inte att komma undan dem haha. Men när jag gav ABBA en chans med samlingsskivorna Gold och More Gold insåg jag ABBAs storhet. Det måste vara världens bästa låtskrivare, det finns verkligen ingen konkurrens.

Du gick ju ändå ut rätt hårt där med Accept.
Jag gillade Mötley Crüe, WASP, Twisted Sister, Accept, KISS, Judas Priest och Alice Cooper. Det var ett visst antal band som jag lyssnade på väldigt mycket och som jag upptäckte genom OKEJ. Jag var inte direkt ute och kollade efter nya band eller så och jag fattade inte ens att man kunde gå på konserter innan typ 1986. Det var en helt annan värld för mig och jag fattade inte att de gjorde en skiva och sedan åkte de på turné så att man skulle kunna se dem live. Jag hade ingen hårdrockskompis eller musiker som var inne i det och som kunde berätta för mig hur det gick till. Min brorsa var sju år äldre och ingenjör och sket i musiken. Han lyssnade bara på Bruce Springsteen på högsta volym, det var allt. Jag fick först någon som kunde lära mig dessa saker när jag kom till gymnasiet. Det låg inne i stan, Göteborg och jag bodde i Mölndal. Alla mina kompisar sökte till gymnasiet i Mölndal men jag råkade bo nära gränsen till Göteborg så jag blev inte placerad i Mölndal med mina kompisar. Jag blev ju skitledsen men i efterhand vet jag ju att det var det bästa som någonsin har hänt mig. Dels fick jag ju komma och uppleva en massa nya grejer med andra människor men framför allt träffade jag massor av likasinnade och som hade hårdrocken som sin största passion.

Var Mölndal lite som en skyddad verkstad jämfört med det hårdare klimatet inne i stan?
Ja, så var det. Mamma var väldigt noggrann med att hitta ett ställe och miljö för oss att bo i, som var lugn. Jag har väldigt mycket att tacka min mamma för. Intresset att spela musik kom från henne och hon uppmuntrade mig väldigt tidigt. Efter den obligatoriska blockflöjten fick jag välja mellan stråkinstrument, blåsinstrument eller piano. Hon sa aldrig att jag var tvungen att spela någonting men snarare att hon gärna såg att jag spelade ett instrument eftersom det är bra för utvecklingen och för hjärnan. Så jag spelade trombon i fyra år mest för att göra henne glad, men än idag får jag höra om jag inte ska göra ett trombonsolo under nästa turné.

När plockade du upp gitarren och vilken var första låten som du lärde dig att spela?
Jag var 14 år och lärde mig spela Can’t Stand the Night med Accept. Jag är självlärd förutom några få lektioner i skolan. Jag ville ju inte spela akustisk gitarr utan det skulle vara hårdrocksgitarr direkt. För mig var hårdrock 80-talet på den tiden, det var inte det som hände på 70-talet, det avskydde jag. KISS och Alice Cooper gillade jag visserligen från 70-talet. Så när jag träffade den här läraren så hade vi olika syn på hårdrock. För honom var hårdrock Jimi Hendrix och Deep Purple så jag fick lära mig den pentatoniska skala och så fick jag spela Hey Joe. Jag höll ut några veckor och tyckte att det var skittråkigt och inte alls det som jag ville göra. Jag gick hem och lärde mig att spela själv istället för då kunde jag spela den musik som jag själv lyssnade på. Att stämma gitarren tog lång tid och det är ju fortfarande så jävla jobbigt. På de billigaste gitarrerna håller ju inte stämningen speciellt väl.

Och då stod du framför bandaren och spelade med i låtarna?
haha Yes det gjorde jag! Jag hittade en rolig sak. Min brorsa och hans kompis hade lånat en videokamera för att göra lite filmer och där finns jag med när jag mimar till Accepts Balls to The Wall och Burning i ett klipp Jag stod med min elgitarr och körde som fan, det lät förjävligt haha men det var ju så man gjorde i den åldern, alla kids med en gitarr gjorde det.

Lite om nya plattan då. När skrev ni den?
Det gjordes både innan och under pandemin. Av de låtar som hamnade på skivan, är den tidigaste skriven 2018. Reveries till exempel påbörjades då. Vi gjorde en turné i Nordamerika tillsammans med Flotsam & Jetsam. Vi hamnade i Cleveland, OH och då började jag att skriva på Brotherhood. Den hette Hello Cleveland från början, man måste ju ha någonting. Jag brukade normalt skriva låtar hemma i lugn och ro efter turnéerna. Jag kände mest att jag skulle bli påverkad av det jag spelade på scenen och att allt skulle låta likadant. Men det var Joacim (Cans, sång) som föreslog att jag skulle testa att skriva på turné och jag märkte faktiskt att jag blir inspirerad på scen och kunde använda den adrenalin-kick jag fick där och sedan använda det till något produktivt. Så jag skaffade mig en “travellers guitar” och den lille jäveln får plats i resväskan så jag har med mig den överallt nu. Det gjorde att det var lättare att skriva musik när jag väl hade inspirationen istället för att vänta några dagar innan jag fick möjlighet att sätta mig ner. Det är ju dessutom så mycket dödtid på turné så det är bra att kunna utnyttja den. USA-turnéer för mig innebär att man kan dricka BUD Light eller Coors Light, som bara har 4 % alkohol. Det är min favoritöl och jag har druckit endast den på turné i USA under många år nu. Den är lättdrucken, den är mellanöl vilket innebär att om man dricker ett gäng öl så kan man hålla sig längre.

Ni var med i en tävling tidigt i karriären, lite som Europe gjorde i Rock-SM!
Ja, vi hade en sådan röta där. Rockslaget hette den och den var arrangerad av GP och någon studiecirkel. Det vara inte bara rockartister som ställde upp utan från alla genres. Vi var med i tre år med Hammerfall och kom vidare från deltävlingen det tredje året och då behövde vi en sångare eftersom vår originalsångare Mikael Stanne från Dark Tranquillity var ute på turné när semifinalen skulle gå av stapeln. Då ringde vi Joacim och frågade honom och bad honom om hjälp med de tre låtar som vi skulle spela. Det här var 1996 och melodisk metall var inte skitstort då – närmare utskrattat faktiskt. Jag kände ingen som passionerat sa att han älskade den musiken då. Joacim klev in replokalen och redan innan han sade hej satte han Dorian Day med Stormwitch som jag lite tyst satt och spelade på. Jag tappade hakan och det visade sig att han och jag hade så många gemensamma influenser och som hade samma vision för vad Hammerfall skulle vara. Vi gjorde spelningen och av någon anledning hamnade vi på film som jag skickade till ett skivbolag som jag redan innan hade kontakt med och som nappade. Det är rätt många tillfälligheter som ska träffa in här haha

Som textförfattare, har ni i bandet någon författare som ligger bakom mycket av inspirationen?
Jag läser väldigt mycket böcker. Jag skriver inte så många texter utan det är det Joacim som gör. Jag har gjort några texter på de första skivorna men jag brukar kasta in någonting som förslag ibland och ibland behåller Joacim det. Låttitlarna brukar jag komma på själv och de kommer från böcker, filmer eller tv-spel. Det finns många författares som jag gillar men någon som jag inspireras mycket av är George R.R. Martin som skrev Game of Thrones och A Song of Fire and Ice böckerna. Jag började läsa dem 2002. Vi var och spelade in Crimson Thunder på Teneriffa i Andy Deris (Helloween) studio. Andy rekommenderade just Game of Thrones för mig och jag började läsa den och 20 sidor in i boken var jag såld, den är så jävla grym så att det inte är klokt. Så på de kommande skivorna inspirerade böckerna oss väldigt mycket och gör det än idag.

Stort tack Oscar! Jag hoppas att vi snart ses igen och kan prata vidare.

SKRIBENT: Fredrik Brolin
FOTO: Tallee Savage
INTERVJU: Oscar Dronjak (Hammerfall)
AKTUELL MED: Nya albumet Hammer of Dawn
SKIVBOLAG: Napalm Records
RELEASEDATUM: 2022-02-25

Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar