Då är det dags att summera årets sista lista, DECEMBER månads album. Vår skivpanel har sonderat albumsläppen för 2021:s sista och tolfte månad och det är en mycket intressant lista, eller vad säger ni om VOLBEAT, HÄMATOM, NEKROMAN och OF MICE & MEN.
| Title1 | Data1 | |
|---|---|---|
HÄMATOM | ||
| Album: | Die Liebe ist tod | |
| Skivbolag: | Anti alles | |
| Releasedatum: | 2021-12-03 | |
| LÄNKAR: | | FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE | | |
| SNITTBETYG: | 8,0 / 10 | |
| Ninja Column 1 | Ninja Column 2 | |
|---|---|---|
| Jonas Lööw | Fredrik Brolin | |
 |  | |
| Metal är allt som oftast förknippat med mycket allvar och seriösa tonar i alla nivåer. Det finns så klart undantag och Hämatom är helt klart ett. Riff och sound på Die Liebe Is Tot får dig, trots titeln, på riktgit gott humör, skulle kunna kalla det för tysk partyrock. Favolåt är Liebe auf den ersten fick. Världen behöver i dessa tider helt klart den här typen av band. Gött ställ | De fyra NDH-väderstrecken slår till med en galet stark platta. Det tydliga fokuset på välarbetade, förstärkta och genomtänkta refränger fungerar alldeles utmärkt i det starkaste materialet sedan den überbraiga Kleinzeitmensch 2013. Liebe Auf Den Ersten Fick och So Wie Wir får lyftas fram extra. | |
| Tony Asplund | André Millom | |
| | |
| Jag stompar och Ravelli-dansar direkt inombords när jag hör detta. Det är härlig tysk-metal-punk som höjer humöret i höst/vinter vädret precis när det behövs som mest. Det blir lite poppigt värre i Liebe auf den ersten Fick - inte för den del tokigt - men de hittar raskt tillbaka i Ich hasse euch alle. Underbart är kort dock! | Om Powerwolf hade rökt på, släppt alla sargar och gått bananas i studion så hade det låtit som Hämatom. Låt dig inte luras, de orden säger jag inte med något annat än kärlek. Detta bombastiska sound som påminner om allt från Powerwolf till Rövarvisan kryddat med humor och självironi kan inte gå fel. Underhållande minst sagt. | |
| Title1 | Data1 | |
|---|---|---|
NEKROMANT | ||
| Album: | Temple Of Haal | |
| Skivbolag: | Despotz Records | |
| Releasedatum: | 2021-12-03 | |
| LÄNKAR: | | FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE | | |
| SNITTBETYG: | 7.3 / 10 | |
| Ninja Column 1 | Ninja Column 2 | |
|---|---|---|
| Jonas Lööw | Fredrik Brolin | |
|  | |
| 1970-talet möter 2020-talet. Temple of Haal tar oss musikaliskt på en tidsresa där vi hoppar mellan 70-talets vemod och stämgitarrer tills dagens välproducerade doom-sound. Otroligt vad en trio kan låta mycket. Låten King Serpent är verkligen den låt som perfekt beskriver Nekromants totala soundmix mellan dessa världar. Hissnande övergångar, magisk stämsång, mäktiga solon. | Sverige är så otroligt starka i den här genren och Nekromant gör en riktigt bra och riktigt spännande platta här. Starka riff och melodier paketeras in i en fängslande ljudbild som går rakt in i min privata samling. Öppningslåten Sileni och Olórin’s Song är bara att dö för. Framtiden ser ljus ut för bandet. | |
| Tony Asplund | André Millom | |
|  | |
| Som ett kärleksbarn mellan Black Sabbath och Maiden med några stänk av black metal och 70-tals rock trycker Nekromant ut ett gäng helt underbara låtar. Solona är precis så där lagom melodiska samt ibland med en skönt melankolisk ton. Häckle Klint, Sileni och Behind The Veil Of Eyes får mig på extra bra humör. | Stora refränger, stabila melodier, ett och annat fint solo. Ett album som vad gäller sound och ljudbild hade funkat både 1991 och 2021. Inget är direkt fel, det är gjort by the book. Men…det är så förutsägbart. Alldeles för långtråkigt för att lyssna på från start till mål. | |
| Title1 | Data1 | |
|---|---|---|
VOLBEAT | ||
| Album: | Servant Of The Mind | |
| Skivbolag: | Republic | |
| Releasedatum: | 2021-12-03 | |
| LÄNKAR: | | FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE | | |
| SNITTBETYG: | 6,3 / 10 | |
| Ninja Column 1 | Ninja Column 2 | |
|---|---|---|
| Jonas Lööw | Fredrik Brolin | |
 |  | |
| Michael Poulsen kan verkligen konsten att skriva musik som många diggar. Dock för mig har jag bortsett från deras två första album, inte riktigt kunna fånga mitt intresse. Nya albumet är dock soundmässigt otroligt varierat. Dock Men tyvärr hänger inte riktigt sången med i det formatet, vilket jag tycker är synd. Det finns några godbitar som höjer betyget, The Sacred Stones och Becoming. | De danska bandit-rockarnas sound känns igen på mils avstånd. Intet nytt på västfronten här inte men det betyder inte att allt är dåligt, bara förutsägbart. Introt till Say No More och den countryinspirerade The Devil Rages On håller jag som vinnare. Jag skulle gärna höra fler danska låtar från Volbeat. | |
| Tony Asplund | André Millom | |
| | |
| Wait a minute my girl låter är en trallvänlig typisk Volbeat låt där Bruce Springsteen kunnat varit med som låtskrivare. The Sacred Stones har ett skönt tunggung där det funkar bra för Volbeatarna, dock känns Step into the light och Becoming som krystade halfärdiga alster. Lite samma tongångar som tuffar på efter 4-5 låtar till slutet på skivan - Dagen for undantaget. | Om man bortser från radiohiten ”Wait A Minute My Girl” så är det ett hårdare & smutsigare Volbeat som framträder på denna platta, med dova trummor, mörka texter samt tyngre riff. Det gillas skarpt och jag hoppas den glättiga rockabillyn fortsätter ge plats åt detta sound i stället. Bästa spår är ”The Sacred Stones”. | |
| Title1 | Data1 | |
|---|---|---|
OF MICE & MEN | ||
| Album: | Echo | |
| Skivbolag: | SharpTone | |
| Releasedatum: | 2021-12-03 | |
| LÄNKAR: | | FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE | | |
| SNITTBETYG: | 5,0 / 10 | |
| Ninja Column 1 | Ninja Column 2 | |
|---|---|---|
| Jonas Lööw | Fredrik Brolin | |
| | |
| Genren är i grunden helt AV eller PÅ för min personliga smak. Vissa album och låtar kan fullständigt gripa tag i mitt inre. Echo har just några sådana låtar. Pulling Teeth och titellåten Echo. Till skillnad från många av de andra spåren finns dynamiken mellan den brutala energin i scream-delen och den finstämda ren-sången. Hade fler låtar haft den dynamiken hade betyget blivit något helt annat. | Har sett dem flera gånger live men känner oftast att de klent försvinner i bruset av alla andra band i samma genre nu-metal, metalcore. Jag kan inte se att denna platta sticker ut tillräckligt för att det ska förändras. Argt versgrowl mot silkeslen refrängröst, vi har hört det förut. | |
| Tony Asplund | André Millom | |
| | |
| Of Mice & Men levererar en välproducerad ambientdoftande metalcore med bra energi. Dock verkar de första 7 låtarna av 10 vara stöpta i samma sång-mall och det blir tyvärr lite enformigt vilket också drar ned betyget något. De tre sista bryter mönstret något och höjer intresset markant. Avslutande Helplessly Hoping är helt enastående vacker! | Vissa album är bra rakt igenom, andra har bara ett fåtal bra låtar och får som helhet därmed ses som medelmåttiga. ”Echo” är ett sådant album. Det känns svårtuggat från start men bränner plötsligt till med ljuvliga riff i ”Levee”, ”Pulling Teeth” & ”Fighting Gravity”. Som helhet blir det dock, just det, medelmåttigt. | |
Latest posts by Jonas Lööw (see all)
- Erik Grönwall-tävlingen är nu avgjord och vinnarna är… - 2024-10-07
- TÄVLINGSDAX: Vinn signerat exemplar av Erik Grönwalls nya bok - 2024-09-30
- SONATA ARCTICA-tävlingen är nu avgjord.. - 2024-09-08
