Dark Funeral får apokalypsen att låta lockande

Äntligen är Dark Funeral tillbaka med uppföljaren till succén “Where Shadows Forever Reign”, nämligen “We Are The Apocalypse”. Är det såhär en apokalyps låter? I så fall har jag inga problem med en sån.

Det behöver inte sägas mer än en gång att Dark Funeral är en av stilbildarna inom svensk black-metal. Deras namn är minst sagt respektingivande i branschen och det finns ingen anledning till att ens försöka förminska bandets betydelse. Med 2016:års skiva “Where Shadows Forever Reign” så vann man till och med pris för årets rock/metal på P3 Guldgalan. Ingen dålig merit. Med det sagt kommer ni läsare förstå tyngden av det jag nu kommer säga: “We Are The Apocalypse” är Dark Funerals bästa skiva hittills. 

Du känner igen soundet, mörkret och attityden som utmärker Dark Funeral men på detta album finns även ett flertal beståndsdelar och utsvängningar som överraskar lyssnaren och det är enbart på ett positivt sätt. Albumet inleds med en suverän öppningslåt, i form av den intensiva och hårda “Nightfall” vilket håvar in min fulla uppmärksamhet och sätter tonen för albumet. Redan på låt två, “Let the Devil In” börjar det experimenteras lite med ett kort men effektivt slagverks-intro som utvecklar sig till en (förvisso mörk) trivsam mid-tempo rocklåt som pågår i ungefär samma tempo rakt igenom, UTAN att bli monoton. 

Det som framförallt utmärker albumet är mångsidigheten, den musikaliska bredden. Det är ingen tvekan alls om att vi i grunden har att göra med ett mörkt black-metal album (som sig bör) men här finns också en dynamik och variation som vanligtvis kan vara svår att höra inom just black-metal genren. Det är beundransvärt att Dark Funeral vågar och vill visa nya sidor av sig och fortsätta utveckla sin musik, som just de stilbildare de ändå är. Förutom redan nämnda “Let the Devil In” är även “When I´m Gone” ett annorlunda albumspår. En något mer nedtonad låt som i sitt avskalade och nakna format verkligen ger lyssnaren chansen att lyssna ordentligt på texten, där rader som “When I’m gone I’ll be the whisper in the night, I’ll walk beside you Till we’re united once more” berör en. Ytterligare ett exempel på positiva överraskningar är en behaglig och melodiös gitarrslinga som hörs sida vid sida med de mer klassiska riffen på låten “Leviathan“. Det kan låta som simpla bagateller när man återberättar så som jag gör nu men det är fortfarande ljuvliga detaljer som läggs märke till vid lyssningen och som gör albumet spännande. 

Sådana här mer experimentella inslag kryddar lyssnarens upplevelse och gifter sig utmärkt med övriga låtar. För nej, vi ska heller inte glömma bort att det på detta album fortfarande finns gott om klassiska black-metal låtar, som exempelvis “Nosferatu“, redan nämnda “Nightfall” samt titelspåret, som låter ungefär precis som förväntat och därmed bevisar att Dark Funeral är mästerliga på sin genre. 

Är det såhär en apokalyps låter? I så fall är det faktiskt lite lockande. 

 

SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
BAND: Dark Funeral
ALBUM: We Are The Apocalypse
RELEASEDATUM: 2022-03-18
SKIVBOLAG: Century Media Records
BÄST: Nightfall 

 

Relaterade artiklar