INTERVJU: Daniel “Schulle” Schulz från Toxpack

ROCKBLADET tar er ut i världen. Jag lyssnar väldigt mycket på rockmusik som sjungs på tyska. Toxpack med sin streetcore släpper genom Napalm Records deras tionde platta Zwanzig.Tausend Volt. Jag har lyssnat på bandet i nästan tio år och jag tyckte att det var dags att ta ett snack med dem, så jag ringde upp frontmannen och grundaren Daniel “Schulle” Schulz i hans hem i Schwerin.

I Sverige har vi ingenting som motsvarar den tyska scen, där man sätter inhemska språket till rockmusik. Visst finns den och vi har vår Svartmetall, vår Vikingmetall, vårt Raubtier, LOK, LIK och inte minst vår punk och Oi där det sjungs på svenska men de fyller inte varenda stor arena i landet som en del band i Tyskland faktiskt gör. Det faschinerar mig och jag tycker att mycket som kommer ur den scenen är riktigt bra och ofta med bra refränger och melodi.

Toxpack är 20 år in i karriären och de spelar streetpunk med bra energi. När jag ringde upp “Schulle” var har han dagen till ära fint uppklädd i en tischa med Bathorys get! Jag möttes av en strålande glad sångare som med mycket energi tog mig genom en långt och underhållande intervju om nya plattan, gamla Östberlin och hur det var när muren föll. Vi hann även med en härlig story om vår egen LG Petrov. Och så lite snack om nya plattan såklart!

Du är Berlinare, va?
Jag flyttade till Schwerin från Berlin 2006. Vi spelade på ett sådant där litet punkställe och hade ett after-show party när jag träffade kvinnan i mitt liv. Bandet drog tillbaks till Berlin men jag stannade i ytterligare tre dagar och ett halvår senare tog jag min skivsamling och flyttade från Berlin till Schwerin. Jag har en son nu som är 14 år gammal. Alla frågade mig vad fan jag höll på med, vad ville jag egentligen göra i Schwerin. Det är jättevackert här, de sju sjöarnas stad. Det är helt fantastiskt med många naturskyddsområden. En före detta gatugrabb från Östberlin kom äntligen till ro. Jag växte upp i Berlin men föddes i Königs Wustenhausen som ligger i närheten av Berlin. Vi flyttade till Berlin 79-80.

Det är ju verkligen galet intressant. Jag tror inte att jag har pratat med någon som var hårdrockare i DDR tidigare. Hur var det att vara hårdrockare i Östberlin, i DDR under 80-talet?
Det var riktigt spännande haha 1983-84 fick jag genom min far, han har bara sig själv att skylla, höra AC/DC Highway to Hell, som han hade i DDR Amiga-pressning med ett annat omslag som var svart med röd text. Jag fick den av honom! Sedan dess gäller bara Metal, punk, Oi, hardcore och allt det där för mig. Det blev även hårdare och hårdare genom Metallica, Slayer, Anthrax, Exodus och såklart en massa tyska saker som Sodom, Kreator och Destruction. Runt 1990 lyssnade jag mycket på punk och kom in på hardcorescenen till skinheadsen med Agnostic Front. Jag rakade av mig håret och sedan kom jag över till Oi-scenen där jag blev ett Oi-skinhead. Vi hade ett gäng som var runt 40 skins under bra dagar och vi hade såklart en hel del trubbel med ordningsmakten, så var det ju, det hörde liksom till. Vi slogs mot fascisterna för att de tyckte att vi var vänster och så slogs vi mot vänstern för att de tyckte att vi var höger haha Det var andra tider då men väldigt roligt.

Hur värdefulla är de gamla pressningarna från DDR nu idag?
Det finns rätt många som samlar på dessa pressningar men de kostar bara runt €20-€30. De är inte så jättevärdefulla. Men något måste jag säga om Amiga-pressningarna, de hade alltid lite fylligare och basigare ljud. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig här men Amiga-pressningarna var alltid lite fylligare, mjukare och varmare i ljudbilden. Vi jämförde dem och de andra lät lite mer digitalt även om det på den tiden såklart fortfarande var analoga skivor.

Hur förändrade sig allt med murens fall?
Allt förändrades. Man kan inte föreställa sig vilken förändring det blev för oss. Jag var 16 när muren föll. Mina första skivor var ju bara DDR-skivor och t-shirts från Ungern och tape-trading var väldigt väldigt viktigt. Man fick de nyaste sakerna inspelade på en kassett som hade spelat över något annat och för att få tag på en av dessa lite snabbare gav man en peng eftersom väntelistan var jättelång. Så föll muren och plötsligt hade man lagligt tillgång till allt det där. Jag kommer ihåg när jag för första gången var i skivaffären på Kurfürstendamm. Det var helt enormt! Alla dessa färger! Jag kom ju från det gråa delen av Berlin. Jag kom in i skivaffären och såg tusen och åter tusen av färger. Det var helt enormt. Om jag ska vara helt ärligt, var det nästan för mycket för mig att ta in direkt men jag var mycket imponerad. Jag hade inte så mycket pengar på mig men helst hade jag velat ta med mig varenda platta hem, det var nästan så att jag började gråta. De var dyra, typ 300-400 Östmark som man var tvungen att arbeta en månad för att få ihop. En kompis köpte Venoms Welcome to Hell och betalade hela 500 Östmark för den, helt galet. Lönerna låg på 1000-1300 Östmark på den tiden och visserligen var boendet billigt och allt annat också men man hade ju ingenting över till sig själv, ingenting.

Hur kom du in på att spela rock på tyska?
Tyska är mitt modersmål och min engelska räckte inte till för att skriva bra texter. Inte heller min ryska för den delen. Jag tittade nyligen på mina gamla betyg och jag hade alltid 3-4 i betyg i ryska och nu kan jag max 3-4 ord haha Jag fattar fortfarande inte hur jag lyckades att få dessa betyg. Vi hade ingen engelska i skolan på min tid. Jag hade ett annat band innan Toxpack. Från 92-00, mitt allra första Oi-band som hette Bierpatrioten. Namnet är ju helt otänkbart idag, det hade ju bara inte gått för sig. Att ha ordet patriot i ett bandnamn tror folk allt möjligt om en men vi gillade bara öl haha. Vi släppte tre skivor under 90-talet men upplöstes 2000. 2001 grundade jag Toxpack. Jag kom ju från ett Oi-band och Toxpack började i den riktningen också men vi har blivit bredare med tiden.

Jag har pratat med andra tyska musiker som berättade att man löper en risk att bli kallad en massa saker bara för att man sjunger hård musik på sitt modersmål.
Ja, det är tyvärr så. Jag skulle inte säga att det tyska samhället är brännmärkt men det har ändå fastnat lite. Jag tror inte att det finns något land i världen där textrader ifrågasätts på det sättet som det görs i Tyskland. Jag vet inte varför det är så men jag tror inte att det är lika illa i andra länder. Det kan ligga i vårt förflutna som vi själva inte helt har ställt i ordning än. Man måste hela tiden be om ursäkt för en textrad man inte visste betydde något speciellt. Vi är ett rockband. Som min pappa alltid sade, vi är speciella och vi måste provocera och chockera lite. Vore inte allt väldigt långtråkigt om allt handlade om samma sak och allt var snällt och i linje med vad alla tycker? Rock n Roll har alltid varit lite smutsigt och så måste det fortsätta att vara, rock får aldrig blir polerat.

Köper du fortfarande musik?
Min fru köpte en ny fin skivspelare åt mig till julklapp. Jag blev helt överraskad, jag hade inte ens sagt att jag ville ha en och jag har alltid spelat på min gamla spelare. Jag blev verkligen jätteglad och sedan dess köper jag en massa vinylskivor. Jag måste ha köpt 200 stycken på den korta tiden. Jag har ett par kompisar som ville göra sig av med sina skivor och jag köpte dem av dem och nu är jag tillbaks med full gas med det svarta guldet! När jag var yngre kunde jag sitta i timmar och studera konvoluten och jag hittade alltid något nytt. När CD-skivan kom var allt så litet och det tappade sin charm.

Haha jag kan helt och håller relatera! Några band som du har samlat på dig lite extra med?
Jag tror att jag har nästan allt från bland andra Motörhead, Kreator och Slayer.

Hur sorterar du din skivsamling?
Jag sorterar efter kategori, hårdrock, 70-tals musik, Punk/Oi och sedan harcore. Jag har aldrig sorterat i bokstavsordning utan jag har hållit mig till musikstilar istället. Det är så kul när man letar efter en skiva och plötsligt hittar man även en andra skiva som man inte har lyssnat på evigheter och det är ju i den musikstil som du vill lyssna på för tillfället och sedan en tredje, och en fjärde haha. Det ger det mer spänning än om man kör i bokstavsordning.

(Daniel “Schulle” Schulz Foto: Christian Thiele)

Kan ni i Toxpack leva på musiken?
Om jag säger så här, vi märker att möjligheten till att spela konserter har felat oss. Det är ett bands största inkomstkälla. Försäljningen av merch också och det är såklart jätteskönt att det blir lite intäkter från skivförsäljningen, men när man tittar på det så är det konserterna och festivalerna där vi tjänar pengar. När man tar bort den kanalen för oss så måste vi, jag menar vi är ju en firma, och vi måste skaffa oss arbete. Jag är fönsterputsare igen, något som jag arbetade med under 90-talet. Jag är egentligen utbildad till murare men jag gjorde den utbildningen bara för att min pappa sa åt mig att det vore bra för att få bort alla galenskaper ur skallen på mig. Men jag arbetade sedan aldrig som murare. Så jag tvättar fönster igen. Något måste jag ju göra när allt brakade ihop, jag kunde bara inte sitta hemma och snyfta över det.

När vi ändå pratar om nya skivan skulle jag vilja fortsätta med det. Du nämnde att ni fick plattan lite fetare eftersom ni hade lite mer tid till det. Kan du ge mig några exempel?
Plattan blev inte nödvändigtvis fetare i ljudet utan snarare ur ett låtskrivarperspektiv. Vi enades om vilken riktning vi ville ta med den nya skivan och vi alla hade önskemål om att få in lite mer energi i skivan. Du nämnde Bastarde von morgen och jag har en lite känsla av att det blev lite som ”back to the roots” med nya plattan med lite mer bett i den. Om man tar min sång till exempel så ligger jag nu en halv ton högre och det märks. Det ger den där giftigheten och energin och tillsammans med att låtskrivandet blev mer genomtänkt så har vi enligt mig höjt vår egen nivå med någon procent och det är rätt mycket. Man tänker att man inte kan göra så mycket åt ett gammalt band men man kan alltid få ut något extra ur det. När man, som vi gör, ger ut plattor varje 2-3 år så är det bra jobbat. Det finns band som släpper skivor först varje 5-10 år men vi är rätt kreativa. Vår låtskrivare Tommi (Tox, gitarr), är väldigt kreativ och jag känner att vi genom Corona-situationen lutade oss tillbaka lite grann och tänkte över allt en gång till och till slut fick vi ihop den här plattan och jag tycker att den är jättebra.

Ja, det märks verligen. Jag tänkte på låten Noch Einmal so Wie Früher. Härligt låt, härlig melodi och härligt drag. Berätta lite om låten.
Tommi har skrivit texten. Vi tänker ut teman som berör oss. Varje medlem i bandet kan välja ut ett tema som den tycker är väldigt viktigt. Den här låten handlar om den känslan som vi inte längre får så ofta. Man saknar att träffa folket från tidigare och man saknar gamla vänskaper, de gamla historierna. Man tänker, vad hände med allt? Vart tog allt vägen? Man blir galen och man måste uppleva något igen. Jag menar, nedslaget kommer allt närmare, vi är alla över 40 och blir inte yngre. Om två år fyller jag femtio år, det här helt ofattbart. Man hör ju från vänskapskretsar att folk trillar av pinn och vi tänkte att så får det bara inte stanna utan vi måste göra något åt det. När jag i framtiden är kort inpå mitt insomnande vill jag ändå kunna säga att jag har upplevt saker. Jag vill känna att jag är lycklig och är jag lycklig kan jag sluta ögonen en sista gång med ett leende.

I Wecke den Kampfgeist känner jag en massa Böhse Onkelz-influenser. Är jag helt ute och cyklar?
Andra journalister har var inne på samma tema och någon menade på att låten låter mycket som Frankfurt. Den här låten är återigen en som ville ha som en riktig spark i röven. Det är slut på depressiva intryck och vi måste göra något som ger energi. Låten är inte skriven för varken Frankfurt eller för Onkelz men de har sjungit om flera liknande teman, att samla mod, att tro på sig själv och inte låta sig styras av andra. Det är så synd att så mycket talang försvinner i depressiv stämning hos många människor och ofta fattas det någon som säger åt dem att de är speciella och att de inte ska låta sig nedslås av andra människor.

Ni klättrar högre och högre upp på listorna med varje skiva och nu är ni på plats nummer 5.
Det är helt galet. Vi hade en jättestark vecka. Hade vi haft de två senaste skivorna med den konkurrent som vi hade nu på releaseveckan så hade vi nått nummer 3, minst. Det har varit en superstark topp-20. Vi hade verkligen inte räknat med det. Vi gör det såklart inte bara för topplistorna men jag tror att varje musiker tittar på det. Vi gör inte musik för undgroundscenen utan vi gör mycket bredare musik än så. Alla är stolta över en sådan sak och det är som en belöning för jobbet vi har lagt ner och det säger att folk gillar oss och att folk köper oss. Det är, tycker jag, en jättefin gåva till oss. Man blir såklart stolt. De är också en bekräftelse på att vi är på den rätta vägen, från att vara ett tidigare punkband från Berlin och nu finns vi i Sverige! Haha

Hur mycket har det betytt för er att flytta till Napalm Records?
Vi har nu samarbetat med Napalm på tre plattor. Vi har blivit ett bra team och genom Napalm har vi breddat oss. De har ett fantastiskt team och bra människor i promotion som gör ett jättebra jobb. De bryr sig om oss och tar hand om oss. Vi har fått lära oss lite om hur man kan arbeta professionellt. Vi är ju själva kaotiska och vi dricker gärna öl så vi har lärt oss en del av Napalm. Vi har ju varit på andra skivbolag tidigare, punkbolag och så vidare och där har vi också haft kontakt med fantastiska människor men på Napalm vet varje person vad den ska göra och de pushar dig också i rätt riktning med intervjuer och marknadsföring. Det behöver man ju såklart.

Vad händer nu? Åker ni på turné?
Det blir snart bestämt om vi på grund av restriktionerna ska få genomföra vår turné i mars/april eller ej. Vi vill inte förhindra folk från att se oss. Det är inte så vi är som människor. Vi vill heller inte stänga folk ute för att vi bara får ta in 30% av kapaciteten och sedan se alla människor i publiken stå där med masker på sig. Jag menar, det fungerar inte annar, vi vill se folk i ögonen, vi är ju ett rockband. Vi hoppas verkligen att kan få spela annars får vi flytta på turnén till september. De flesta showerna är i Tyskland på helgerna. Sedan kommer festivalsommaren och vi ska bland annat spela på Rock am Ring och på Rock im Park. Kanske kommer vi också till Sverige! Haha

Vad gör du när du inte håller på med musik?
Jag hänger gärna med kompisar. Vi dricker gärna öl och lyssnar på musik. Oj, det slog mig precis att jag har precis har köpt ett gäng skivor av en kompis. Vad ska min fru säga nu? haha Nej, jag är en väldigt social människa och jag går gärna ut bland vänner, jag sitter ogärna bara omkring i soffan. Jag älskar umgänge med vänner.

Vad skulle du säga till den svenska publiken?
Ge oss en chans, även om språkbarriären är lite större här. Om jag skulle få chansen att spela inför en svensk publik lovar jag att jag ska lära mig ett par härliga svenska meningar att säga haha Jag älskar ju Sverige. Det är så många bra band som kommer därifrån Entombed, Bathory, Dismember osv. Jag måste berätta när jag för sista gången träffade LG Petrov. Det var på Sommerbreeze-festivalen 2016 då han spelade med Entombed AD. Jag träffade honom backstage tio minuter innan han skulle gå på scenen och roddarna höll på att bygga scenen in i det sista. LG satt på en trappa och hade en Absolut Vodka flaska i handen. Jag ropade hans namn och han undrade vad jag var för en kille, han kände ju inte mig. Jag berättade att jag spelade i Toxpack och han nickade. Han bjöd in mig och vi halsade ur flaskan tillsammans. Jag kände verkligen av spriten men LG gick upp på scenen, snöt sig rejält och gjorde en fantastisk spelning, som ett äkta proffs. Jag sa bara WOW!! Många som dricker kan inte hantera det utan för en massa dumma saker men LG levererade sjuttio minuters ädel dödsmetall.

Stort tack för ett trevligt samtal! De sista orden är dina. 
Tack så mycket för intervjun. Skål! #stopwar

Det är verkligen tid att låta lite tyska band få spela på svensk mark, Rammstein har ju verkligen krattat upp stigen med språket så det är bara att köra nu. Full gas! Lyssna in nya plattan där jag förutom titelspåret kan starkt rekommendera just låtarna Noch Einmal so Wie Früher och Wecke den Kampfgeist.

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
FOTO: Christian Thiele
INTERVJU: Daniel “Schulle” Schulz (Toxpack)
AKTUELL MED: Nya skivan Zwanzig.Tausend Volt
SKIVBOLAG: Napalm Records
RELEASEDAG: 2022-01-28

| HEMSIDA | FACEBOOK | INSTAGRAM | SPOTIFY |