SABATON släpper på fredag genom Nuclear Blast Records den nya studioplattan The War To End All Wars. Trummisen HANNES VAN DAHL kom med i det historieintresserade bandet 2013 och ROCKBLADET satte sig ned med honom för att snacka om plattan och hur det är att komma igång med liveuppträdanden igen efter en pandemivila.
Har ni spelat något alls sedan pandemin bröt ut?
Nej, egentligen inte. Det är ju nästan två år sedan nu. Det var i mars 2020 som vi var i Ryssland när allt började stängas ned. Det blev inte helt bra på vägen hem därifrån. Sedan dess gjorde vi Europa, alltså där det gick och där lokala regler inte stoppade spelningen. Vi fick ju anpassa oss hela tiden vilket ändå var bättre än att inte spela alls. Sedan gjorde vi en månad med Judas Priest i september förra året. Det blev ju ändå en månad konsekvent och det var ju fantastiskt.
Nu har ni i alla fall en ny skiva på gång – The War To End All Wars. Skrev ni låtarna till den under pandemin eller innan?
I det här bandet så skrivs det nästan hela tiden så den processen stannar liksom aldrig upp. Det skrivs både på turné och när vi är hemma. Det är lite också för att var bra förberedda när det kommer så långt att något måste ske. Musiken kommer nästan alltid först när vi skriver musik, det är bara några låtar som har skrivits med temat som start. Jag tror att Christmas Truce var en av dessa. Det var inte jag som skrev den låten men det blev som att det här temat måste vi skriva någonting om eftersom det är en viktig händelse. Det är ett tema som också har blivit önskat under många år. Det är lite klurigt det där för då måste musiken göra temat rättvist, det är det eviga pusslet eftersom man bara har en chans på sig.
Apropå just det, har du någon låt på skivan som du skulle vilja lyfta fram där just den där kemin mellan story och musik har klaffat otroligt bra?
Ja, en låt som kommer upp är Hellfighters. Nu har det ju ändå gått en stund sedan vi spelade in låtarna så det är väldigt skönt att kunna lyssna på dem med lite färskare öron än vad man hade innan. När man håller på och spelar in och lever med låtarna hela tiden så jag skulle inte kalla att man blir trött på dem men man blir trött i hjärnan av allt fokus. Då är det bra att låta plattan ligga en stund för att sedan plocka ihop den igen. Så det är först nu som jag börjar lyssna på skivan på riktigt och inte lyssna för att hitta fel i en mixning. Vid Hellfighter fick jag och Chris (Rörland, Gitarr) spelmässigt rätt fria tyglar på ett skönt. Det var verkligen svinroligt och hela den positiviteten kunde vi spela in tillsammans med en bra story.
Berätta lite om storyn.
Det handlar afroamerikaner och puertoricaner som på den här tiden förväntades att slåss för deras land men på grund av din hudfärg fick du inte slåss med vem som helst vid din sida. Det är så urbota sjukt idag. De gjorde ju stor skillnad.
Har du själv någon historie-era som du tycker är särskilt intressant och som du gärna skulle vilja ha med i Sabaton?
Nej, inte på rak arm. Jag kom in i bandet som icke-historieintresserad egentligen. Jag har alltid haft åsikten att historia är väldigt viktigt att kunna men något som jag aldrig har grävt något djupare i. Sedan kom jag in i det här bandet där framför allt Pär (Sundström, bas) och Jocke (Brodén, sång) som båda har ett genuint historieintresse. Det är nog en förutsättning för att man ska kunna göra det här. Jag kan ju höra dem än idag sitta och prata stories i turnébussen. Det är klart att man snappar upp lite när man har någon som är så passionerat intresserad av någonting omkring sig. På den vägen har jag blivit intresserad också
Ni har en förslagsbox på hemsidan. Ni måste ju ha fått in en del helt sjuka förslag där. Kan du komma ihåg något som sticker ut?
Det gör jag absolut. The Great Emu War kändes rätt svårt att skriva en låt om. Star Wars är en annan. Den kan ju vara bra om vi får slut på riktig krigshistoria någon gång. Jag måste tillägga att alla dessa förslag som kommer in läses och kategoriseras och vi har jättemånga låtar som har blivit av tack vara den förslagsboxen. Många ger förslag om stories som har hänt och många är superbra. Jag menar man kan ju inte ha koll på all historia, det är ju helt omöjligt. Vi i Sverige har ju vår historia och det som har skapat oss och någon som har vuxit upp i till exempel Serbien har ju en helt annan historia som de tar med sig.
Du pratade om att vara trött i hjärnan efter att ha spelat in en platta. Då måste pandemin ha hjälpt er lite här och gjort er galet taggade att spela dessa låtar live nu när ni har fått lite distans till inspelningen av plattan?
Ja, gud vi är otroligt taggade på att få komma ur och lira. Vi lever ju lite i en kanske-värld nu där något kanske blir av eller blir uppskjutet. För gigen är det ju kanon när de väl blir av eftersom banden är lika hungriga som publiken är på att vara med om en livespelning igen.
Har du sysselsatt dig under pandemin eller har du degat ihop?
Jag har inte degat ihop alls faktiskt. Jag har för många bokstavskombinationer för att sitta still. Vi har hållit oss rätt aktiva i den mån det har gått. Vi har gjort ganska många videos och även gjort några släpp mellan dem som har blivit stand-alone låtar, som Livgardet, The Royal Guard, Steel Commanders och sedan Christmas Truce videon och Soldier of Heaven förra veckan. Det har ju varit skitgött att ha det där att syssla med. När man ser tillbaka på allt så har vi varit rätt sysselsatta ändå men såklart inte så mycket som vi skulle ha velat varit. Att spela in videos på den här nivån tar ju förbannat lång tid ändå.
Hur mycket material har ni redan klart inför nästa platta?
Det vet jag inte haha, det vågar jag inte uttala mig om. Vi skriver ju hela tiden och om någon av de låtar som ligger nu skulle hamna på nästa skiva vet vi inte. Det är för spretigt än så länge
Minns du första skivan som du köpte för dina egna pengar?
Jag minns att morsan köpte en Nordman-skiva till mig. Jag tyckte att han såg så tuff ut på omslaget så jag trodde att det skulle låta som typ Metallica i musiken så jag blev så jävla besviken. Va fan är det här för någon skit? Första plattan som jag själv köpte var antingen Metallicas Ride the Lightning (1984) eller St Anger (2003). Det låter kanske lite udda men St Anger kom 2003 och då var jag 13 år och innan dess kunde jag nog inte köpa några plattor. Den låg rätt i tiden som släpp men kanske inte soundet då haha Den där jävla virveln. På ett sätt har den ju diskuterats så otroligt mycket så om Metallica i rent PR-syfte lade till med det ljudet så har de ju lyckats skitbra haha. Var det inte i PR-syfte har de ju misslyckats rätt mycket. Det är ett väldigt specifikt ljud.
Hur kom du in på hårdrock?
Min kusin hade ett band och de hade replokal i deras källare och jag och min yngre kusin fick ju absolut inte gå ner dit bland hans coola polare. Så, så fort de var borta smet vi ner dit vid första bästa tillfälle för att pilla på gitarrerna och trummorna. Vi hittade även en trumpet som vi inte fick något ljud ur, det är ju skitsvårt. Vi trodde att den var smutsig så vi tvättade ur den ordentligt med tvål och vatten. De brukade ju ibland komma tillbaks när vi fortfarande var där och vid något tillfälle gömde vi oss under en madrass i rummet tills de hade repat klart. Så en dag sa han till oss att vi skulle få följa med till hans replokal och det var ju skitstort för oss. De hade en svensk flagga, bland alla Metallica- och Slayerposters, som de hade vänt på högkant så att det blev ett upp- och nedvänt kors och vi tyckte det var så häftigt. Vi fick sitta där och lyssna på när de repade och till slut fick vi önska en låt och då tog vi Painkiller (Judas Priest). Jag minns att det lät jävligt bra för de var ändå rätt duktiga på att spela. Just trumintrot som revs av i början i den replokalen gjorde ett jätteintryck på mig och jag kände bara att trummor blev mitt kall.
2013 tog du över trummorna i Sabaton från Snowy Shaw och honom kände du redan sedan tidigare. Du kände väl även grabbarna i Sabaton innan? Berätta lite hur du kom med i bandet.
Jag spelade i Evergrey innan och jag tror att vi gjorde en festival tillsammans i Turkiet 2010 och du vet, man hälsar på varandra som svenskar i Turkiet. Något år senare var Sabaton förband till Evergrey i USA i 6-7 veckor och då lärde jag ju känna allihop. De var väldigt organiserade och allting fungerade välidgt bra. Snowy hoppade med i typ ett halvår och fyllde igen en lucka som hade uppstått. Snowy var ju min gamla trumlärare som jag tog privatlektioner av innan Evergrey. Han ringde in mig för att köra trumtekniker vid några spelningar som jag gärna hjälpte honom med. När Snowy sedan var klar i Sabaton så ringde de mig.
När du klev in i Evergrey som redan var etablerade musiker, vad var den stora skillnaden från bandet i garaget som kanske bara drömde om att få göra en spelning?
Jag och Snowy pratade mycket om detta att man får gå in väldigt ödmjukt och komma in med stor respekt för det som bandet har gjort tidigare. När du startar ditt egna band får man liksom göra vad man vill men här hade det redan varit två olika trummisar i bandet innan mig. Ska jag spela deras låtar måste jag visa respekt för hur de har spelat in dem. Sedan kan jag göra det på mitt egna sätt för att jag antar att man tar en trummis för att man gillar hur han spelar trummor. Detsamma gäller ju såklart i Sabaton, alltid respekt.
Vad drömmer man om som etablerad musiker när skivinspelning, världsturné och allt det där redan har slagit in?
Det är faktiskt sällan som man reflekterar över det där men det stämmer det du säger. Jag har egentligen gjort allt musikaliskt som man drömde om när man var 15 och stod i garaget och repade. Det kan vara att det övergår till att man hoppas att man kan fortsätta att hålla på med det här och hålla sig frisk. Så jävla tråkigt svar men kan jag fortsätta att göra det här så är jag gladare än någon annan. Framför allt nu efter två år i en pandemi inser man hur mycket man älskar sitt arbete.
Mänsklighet behövde nog bromsa in en stund för att hinna med att reflektera över det den redan hade och känna att det faktiskt ändå var rätt bra.
Ja, absolut men nästa gång behöver det ju inte vara så jävla länge haha
Det känns som att många musiker nu för tiden har en fot med i flera band. Jag tycker att det verkar jobbigt med fokus. Har du tänkt i banorna om sidoprojekt någon gång?
Egentligen inte. Nu har vi så pass mycket att göra ändå och jag skulle inte vilja ge mig in i något och göra det halvhjärtat. Har jag inte 100% fokus så vill jag inte göra det. Sedan om man gör en platta här och där eller som jag spelade in en låt Spin the Wheel där Eric Peterson (Testament) var med och Biff Byford (Saxon) och JJ French (Twisted Sister). Det var verkligen en skitkul grej. Småsaker är helt ok men så länge det inte tar för mycket fokus från där jag vill ha mitt fokus.
Är ni polare i Sabaton? Hänger ni med varandra och dricker bira och allt vad man nu gör?
Ja, absolut. Hade det inte varit så så vettefan om jag hade stannat kvar.
Anledning till att jag frågar är att man hör om olika band som spelar på toppen av karriären men som knappt pratade med varandra. Blir man trött på varandra och tar med familjen på turné istället?
Det är en relevant fråga men för oss som är 10 år in i bandet nu så läser man ju av varandra. Det är som att vara gift med fyra andra snubbar. Man lär sig hur alla andra fungerar och man vet vem som behöver utrymme var eller vilken person som man ska låta vara efter ett gig. Man sitter inte i samma shuttlebus som trummisen på väg tillbaks till hotellet från giget för att han är så jävla uppspelt. Jag tänker så här, om man ska åka ut på turné som vi gör och spelar 200 spelningar och sedan sitter man och hatar varandra så har jag fan bättre saker att göra i mitt liv. Det är klart att om man bor tätt på varandra under en turné då händer det ju saker men då får man ta det direkt så är det bra med det. Så jävla svårt kan det inte vara.
Hellfest 2019 tog Tommy och Chris över sången från Jocke. Berätta lite om det ur ditt perspektiv?
Hela den dagen var ju helt bisarr. Vi spelade vår headline-spelning dagen innan och jag tror att det var Manowar som ställde in sin spelning. Vi i bandet var kvar på festivalen även dagen efter för att göra pressjobb men problemet låg mer i att lastbilarna redan hade åkt så vi fick ringa tillbaks dem. Det var bara att plocka ur alla saker igen. Framåt eftermiddagen blev ju Jocke jättedålig i halsen. Han kom in till oss och var jättehes. Jag trodde faktiskt att han skojade först men det gjorde han ju inte. Vi gillar inte att ställa in spelningar så vi hittade en lösning i och med att vi har två fantastiska sångare till i bandet, så de fick med hjälp av publiken axla sången. Det var verkligen skitroligt och jag var bara så jävla glad att vi fick spela en dag till.
Tiden går otroligt fort när man har det trevligt men jag måste släppa iväg dig nu. Jag hoppas att vi ses under den kommande turnén. Lycka till med allt nu.
SKRIBENT: Fredrik Brolin
INTERVJU: Hannes van Dahl (Sabaton)
AKTUELL MED: Nya albumet The War To End All Wars
SKIVBOLAG: Nuclear Blast Records
RELEASEDATUM: 2022-03-04
| HEMSIDA | FACEBOOK | INSTAGRAM |
- INTERVJU: Nicko Smith om Järnjungfrupoesi - 2023-10-23
- Scorpions övertygar med svensk hjärtstartare - 2023-06-17
- INTERVJU: Andy Hekkandi från Trench Dogs - 2023-05-12