Igorrr ger subkulturen ett ansikte

Den 21 april gästades Slaktkyrkan av Igorrr, som med sitt, minst sagt, unika uttryck bjöd publiken på en färgstark afton. 

Otto Von Schirach:

Det är inte så ofta som man tvingas sätta betyget ett. Jag finner egentligen inget större nöje i att totalsåga artister, men i det här fallet blir faktiskt ett högre betyg omöjligt.  Intelligent Dance Music och Breakcore kallas visst denna genre. Anskrämligt oljud skulle jag kalla det. Får ge Otto att han har energi och är en speciell karaktär, men musikaliskt är detta ett big no no för mig. Typisk dunka dunka brukar inte tilltala mig ens i sin “mainstream-form” så att det skulle falla platt i ett mer abstrakt och skrikigt format är inte förvånande. Sorry, men att höra en förvrängd röst growla om Bermudatriangeln med ett enerverande beat i bakgrunden är bara för mycket. 

Igorrr:

Jodå, det här är ett intressant musikprojekt. Igorrr, eller Gautier Serre som han egentligen heter, står stadigt bakom sitt DJ-podium och låter sina medmusikanter i form av sopranen Aphrodite Patoulidou och death-metalsångaren JB le Bail hålla låda framme vid scenkanten. Igorrr som är den som skapar musiken och därmed på ett sätt också är den egentliga stjärnan i denna konstellation blir lätt bortglömd under kvällens gång, gömd bakom sitt podium trots att han är den enda som är med på scenen från början till slut. Övriga inblandade turas om att ge plats åt varandra, som tex när första halvan av “ieuD” spelas är JB ensam på scenen innan Aphrodite ansluter i låtens final. Ett dynamiskt och snyggt sätt att lägga upp framförandet på. Igorrrs musik ger för övrigt subkulturen ett ansikte. Det är metal, det är opera, det är hip hop, det är klassisk musik, allt i ett. Personer som kallar sig allätare borde älska sånt här, där man serveras så gott som alla genres i ett paket. För att uttycka sig lite krasst: Den här musiken och den här sortens konserter är verkligen inte för alla. Ska man tilltalas av detta besynnerliga stycke musik krävs faktiskt en ganska hög tolerans-nivå för det konstnärliga, abstrakta och obskyra. Slaktkyrkans publik besitter dock den toleransen och låter sig förföras av vad som utspelar sig på scenen. När hela bandet i avslutningen “Very Noise” står och headbangar järnet tillsammans med åskådarna så är feststämningen i lokalen glödhet. Och en sådan stämning är ju aldrig fel. 

SKRIBENT & MOBILFOTO: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
KONSERT: Igorrr + Otto Von Schirach
ARENA: Slaktkyrkan / Stockholm
DATUM: 2022-04-21
BÄST: Aphrodite Patoulidous röst. Wow!
SÄMST: Ledsen, men Otto Von Schirach kan på allvar vara den sämsta spelning jag någonsin sett.

 

 

Relaterade artiklar