Ronnie Romero är ett bekant namn, som inte minst har uppmärksammats för att ha sjungit i Ritchie Blackmores Rainbow. När han nu äntligen släpper ett soloalbum så handlar det om en coverplatta, som faller platt.
Ifall man googlar på “Frilansade sångare” så borde en bild på Ronnie Romero dyka upp. Han är aktiv i inte mindre än fem (!) band och har de senaste åren lånat ut sin röst och spelat med namn som Rainbow, Michael Schenker Group & Vandenberg. I maj i år ska han även tävla för Bulgarien i Eurovision Song Contest, tillsammans med Intelligent Music Project. Många bollar i luften skulle man kanske kunna säga.
I och med att Romero figurerat i flertalet konstellationer så har jag sett fram emot hans solodebut. Han har den röst som krävs för att bära upp tidlösa moderna hårdrockssmockor. Men så är det alltså “Raised On Radio” som serveras oss…ordet besvikelse är en underdrift.
För det första så är det redan från början feltänkt att Romero ska solodebutera med ett coveralbum. Visst, man kan någonstans ha förståelse för att Romero vill hylla sina gamla förebilder och hjältar men det som grämer är att Romero i vissa kritikers ögon redan är stämplad som coversångare. Det är få som förnekar att han kan sjunga och föra sig på scen men han kommer aldrig tas emot med öppna armar av exempelvis de mest konservativa Rainbow-fansen, som fortfarande längtar tillbaka till Dio. Ett soloalbum med egna låtar hade därmed varit ett ypperligt tillfälle för Romero att bevisa sig som artist. Nu är risken att han istället låser fast sig ännu mer i cover-träsket.
Det är tråkigt att säga men det här albumet fyller inget som helst syfte. Sångrösten sitter men sen då? Låtarna lyfter inte och man tycks inte ens ha försökt att göra något eget av dessa pärlor. “Backstreet Love Affair” är bättre med Survivor. “Sin’s A Good Man’s Brother” är bättre med Grand Funk Railroad. “No Smoke Without a Fire” är bättre med Bad Company. “Carolina County Ball” är bättre med Elf. Ni fattar. Låtarna har sina orginalversioner och Romero kan heller inte göra låtar av Queen eller Bob Dylan rättvisa. Framförallt inte utan att addera något eget till det hela. Publiken faller inte för karaoke i albumformat, utan då slår man hellre på orginalet.
Enda gången jag tycker Romero är något på spåren är i “Girl On The Moon“, där han visar sig sårbar och trycker på med bravur. Sorgligt nog kan det bero på att den låten inte är särskilt stark ens i sin orginalversion. Nej, Romero, se till att gå loss i studion med lite nytt material nästa gång. Gör om, gör rätt!
SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
BAND: Ronnie Romero
ALBUM: Raised On Radio
RELEASEDATUM: 2022-04-15
SKIVBOLAG: Frontiers Music
BÄST: “Girl On The Moon”
- Farväl (?) The Wannadies - 2024-09-08
- Albumen från sommaren som gick - 2024-09-08
- Detta var väl ändå sista gången, Eldkvarn? - 2024-08-28
