Ett sjujäkla drag med Royal Republic på Skylten

Det finns band som spelar fantastisk musik live och levererar en fantastisk scenshow som Alice Cooper och hans band genom tiderna. Så finns det band som spelar fantastisk musik live och helt enkelt levererar en tokgrym livekonsert med ett ton interaktioner med publiken som Royal Republic.

Royal Republic öppnade starkt och svängigt med Fireman & Dancer och You Can’t Fight the Disco från senaste albumet Club Majesty. Det var glada miner och engagemang hos bandet från första stund och publiken hängde på direkt och sjöng med redan i första refrängen i första låten. Tidigt var publiken mycket livlig och emellanåt var det nog tur bandet hade ett PA-system så de kunde överrösta publiken. Det går inte heller att komma ifrån att Royal Republic skriver låtar som fungerar väldigt bra på konsert och den här kvällen i Linköping radade de upp sådana låtar en efter en på en lång rad.

Ganska snart började Adam och bandet spexa med publiken, sjöng före och publiken efter och tog musiken upp och ned i högst dynamiska mönster som den uppspelta publiken hängde på utan någon tvekan. Emellanåt behövde publiken dock inte någon uppmaning från bandet utan började självmant tjoa i takt mellan låtar, närmast som de ropade in extranummer redan några låtar in i konserten. Royal Republic framförde ungefär halva nya albumet och blandade i övrigt från sin repertoar med en sångglad publik som hängde med i refrängerna. Ett par gånger kompade till och med bandet den sjungande publiken. Vid ett tillfälle började publiken rytmiskt skandera “Royal Republic” varvid bandet hängde på och dunkade på i samma rytm. Vid en mikropaus kontrar bandet med en reggaeliknande rytm varvid publiken hängde på i den nya rytmen medan Adam ska-snackade lite i mellanrummen.

Hela bandet spexade och lirade för glatta livet och Adam skämtade ofta men jag tror han förväxlade Östergötland med Småland när han pratade om att de trodde de enbart skulle få spela bibelsånger. Som uppväxt och utflyttad från bibelbältet i Småland kunde jag ändå uppskatta skämtet och det var sannerligen inte bibelsånger vi fick oss till livs den här kvällen. Andra geografiska referenser var att de nästan hade en medlem från Linköping, Jonas från Öland. Man tänker gärna att exempelvis Full Steam Spacemachine och Tommy-Gun skulle vara högsta toppen på en konsert med Royal Republic. De har dock så bra livematerial och publiken var så på att även om det var de låtarna där texten satt hos flest i publiken var hela konserten på hög nivå i stadigt tempo rakt genom. Hela tiden med Royals karaktäristiska ljud och stil.

Linköping fick världspremiär på två saker, nya singeln Diggin’ It live och att Jonas keyboardgitarr funkade som den skulle. Interaktionerna med publiken fortsatte, inte bara med publiken som grupp utan även med enskilda individer. Vid ett tillfälle trampade Adam sönder sin setlista och tog då helt sonika den övre halvan som ändå redan var spelad och räckte ut till en tjej i publiken och lovade bort andra halvan till slutet. Adams axelklaff på skinnjackan hade också en tendens att knäppas upp när gitarrens axelband gnuggades mot den. Alla tre gångerna det hände lutade Adam sig ut till publiken för att få hjälp att knäppa dit den igen. Vid två tillfällen klev Adam även fram till scenkanten och lät publik spela på hans gitarr medan han tog ackorden på halsen, med olika framgång men med glad publik som även fick behålla plektrumen de spelade med. Det kändes som en hel del improvisation under kvällens gång och bandet kändes ärligt överraskade av det enorma engagemanget hos publiken på ett par hundra personer. Mot slutet fick vi till och med lite hårdrock i form av en låt av Iron Maiden respektive Metallica. Tanken var att spela den som fick mest tjo och tjim men det var lika för båda så de spelade båda låtarna. Apropå annan musik så kom det även små improvisationer här och där, små snuttar av annan musik och plötsligt står vi och tjoar lite AC/DC för att bandet med Adam i spetsen sedan ska gå över till att spexa med publiken igen.

Adam och bandet tar ned tempot men inte gunget, mer och mer och får publiken att huka och till slut sitta på huk eller knä och gunga med till bas och trummor varvid Adam med basröst utbrister “Yes, Yes. I am your god”. Medan folk fnissar skämtar han vidare om att det inte var det man trodde när man satte sig på tåget i Malmö, att man till kvällen skulle ha 200 linköpingare på knä på Skylten. Det hade tidigare skämtats om vad en linköpingsbo kallades, om det fanns något i stil med malmöit. Eftersom Adam var på gott humör var han ärlig och avslöjade lite inomhusinformation (Adams ord). Tydligen är kontrakt känsliga och specificerar att man bara får spela ett visst antal minuter. Om det inte blir något extra, hint, hint. Så om vi bara spelade med så skulle de nu spela sin sista låt och om vi sedan skötte vår del av skådespelet så skulle de komma tillbaka en halvtimme till. “Vi ska nu spela vår sista låt” genererade ett högt teatraliskt “nej” och “bu” från publiken som måste hörts upp till sta’n. Royal avslutade sitt officiella set med Anna-Leigh.

Royal gick av och spontant och inte alls avtalat ropade publiken snabbare och snabbare in bandet för ett snabbt och improviserat extranummer enligt överenskommelse. “Ja, det är väl bara att åka” säger Adam och bandet drar igång med When I Set You Dance with Another med fortsatt kontakt med publiken. De följer sedan upp med tidigare nämnda hårdrock för att bevisa att de även behärskar denna musikstil. Det var förvisso tydligt att publiken ville ha både Metallica och Iron Maiden men bäst allsång blev det i Maidens Fear of the Dark. Tempot tog dock metallicacovern hem med råge. Detta följde Adam upp med “Jahopp, tillbaks till jobbet då” för att återvända till en royallåt efter lite skämt. Bandet rundade av med Baby, I Must Be Out of my Mind och We Are the Royal och det var de verkligen.

Jag tycker Royal Republic varit ett riktigt bra liveband varje gång jag sett och hört dem men detta var något exceptionellt. Adam sa’ att de nog kommer tillbaka snart igen och det hoppas jag verkligen. Denna lilla glada och intima men otroligt livliga konsert med några hundra i publiken kommer jag bära med mig länge.

City to City är två arrangörer som slagit sig samman för att arrangera i Linköping och Norrköping (bland annat Supersuckers på samma lokal ett par dagar tidigare).

Skylten är ett gammalt klassiskt konsertställe i Linköping med historik sedan årtionden. Det är en lokal för upp till fyra hundra personer med en liten intim scen och enkel dryck- och matservering. Lokalen är uppdelad i två delar, dels själva spellokalen och en entréyta med lite bord, soffor, stolar och serveringen. Det är även på Skylten som Festival of the Midnight kommer gå av stapeln i sommar med scener på innegården kring den före detta skyltfabriken.


Skribent:
Kristoffer “Illern” Holmén (kristoffer.holmen@rockbladet.se)
Fotograf: Kristoffer “Illern” Holmén (kristoffer.holmen@rockbladet.se)
Event: Royal Republic
Arena: Skylten, innescenen
Arrangör: City to City
Datum: 2022-05-20
Bästa minne: Hela känslan av konserten; glädjen, musiken och samspelet mellan band och publik

Royal Republic

Adam Grahn: sång, kompgitarr
Hannes Irengård sologitarr, körsång
Jonas Almén: bas, körsång
Per Andreasson: trummor, körsång

Kristoffer Holmén

Reporter at Rockbladet.se
A systems administering role-playing Alice Cooper fan

Relaterade artiklar