INTERVJU: Stephan Weidner från Der W

ROCKBLADET tar er ut i vida världen igen. STEPHAN WEIDNER, som till vardags hanterar den fyrsträngiga yxan i Böhse Onkelz, har med sitt soloband DER W släppt sin femte studioskiva som kort och gott kallas V. ROCKBLADET nådde den avslappnade tyska rockstjärnan i hans hem på Ibiza för att ta ett snack om skivsläppet och andra saker.

Först och främst måste jag gratulera till framgångarna för ditt favoritlag Eintracht Frankfurt. Det är verkligen imponerande.
Tack! Det har varit helt otroliga upplevelser och jag har varit lyckosam nog att kunna bevittna allt på plats.

Kan du gå på matcherna som en vanlig snubbe och folk låter dig vara?
Jag har faktiskt börjat köpa biljetter på VIP läktaren. Ställer jag mig i till exempel klacken kommer det fram folk under hela matchen fram till mig för att ta selfies eller bjuda på öl eller bara prata. Det är såklart otroligt trevligt att träffa folk men jag får inte möjlighet till att se på matchen ordentligt. Visst händer det även på VIP-läktaren men inte lika intensivt.

Jag hoppas såklart på egen glädje nu i helgen då mitt lag Liverpool med Jürgen Klopp ska ta hem Champions League igen. Du har varit flitig också och spelat in en ny platta under pandemin. Skrevs hela plattan under pandemin?
Idéerna kommer från innan pandemin men vi spelade in skivan under pandemin.

Berätta lite om din personliga process när du skriver låtar.
Jag sätter mig med rödvin och bearbetar låtidéer. Jag måste vara inne i mig själv och hålla mig borta från saker som irriterar mig och i processen är jag faktiskt rätt svår att ha att göra med. Jag retar upp mig på i stort sätt allt haha Den här gången skrev jag medvetet mycket under dagarna och jobbade med att inte reta upp mig själv som jag brukar göra och istället stanna positiv.

Kan du tvinga fram texter eller måste de komma till dig så att säga?
Jag kan nog tvinga fram texter men min process är egentligen att jag skriver hela året om och varje dag. Jag samlar kontinuerligt in idéer, fraser, meningar, ord och ordlekar som jag noterar. Det innebär att när jag sätter mig ner för att skriva så är det aldrig från ett blankt papper. Jag läser igenom mina idéer som är på många många sidor och jag har alltid något i bakhuvudet om att jag har skrivit något om någonting som jag gillar. Det bli en del att läsa igenom och det kan ta ett tag att komma in i det men sedan kan jag sätta ihop saker som egentligen skrevs ett helt år från varandra. Helt plötsligt låter de vettiga tillsammans och med ett momentum växer en helt ny text fram. Det är i alla fall mitt sätt att arbeta på. Jag behöver helt enkelt notiser och kan inte bara sätta mig med ett blankt papper.

Rödvin? Vilket rödvin föredrar du?
Haha, jag bor ju i Spanien och de gör ju fantastiska rödviner. Jag är även ett stort fan av italienska och franska rödviner som visserligen är lite dyrare. Under sommaren tar jag även gärna ett glas vitt eller rosé. Vin intas gärna men när jag ser på fotboll dricker jag öl, lager.

Jag har lyssnat på plattan och jag tycker att den är bra. Jag såg Der W på Wacken för ett gäng år sedan och jag gillade verkligen stämningen som var i tältet. Nu för tiden verkar det nästan självklart att varje Onkel gör en soloplatta, var det alltid lika självklart?
Nej, men nu har ändå alla i bandet gjort soloplattor men det är bara Gonzo och jag som fortsätter driva soloprojekt. Kevin och Pe har lagt sina projekt till arkivet eftersom de inte har några ambitioner att fortsätta med dem. Jag tror att alla behövde det, framför allt i den mellanperiod då bandet var splittrat och för att få uttrycka sig kreativt. Jag tror inte att de kommer att göra fler saker, det är så de säger i alla fall. Gonzo har ju precis också släppt en ny skiva som är helt annorlunda, väldigt lugn och långsam och med mycket blues. Och jag kör vidare med Der W. Det var tvunget att hända för att jag måste få ut saker ur skallen annars upptar de alldeles för mycket av min energi. Att få ur sig en text är nästan som att föda barn, när texten väl är ute så är du inte längre gravid och man känner sig väldigt lätt och fri. Allt som kändes så jobbigt och som jag bara ville ha ur vägen känns istället jätteskönt och allt känns genomtänkt och genomarbetat.

Hur är det att stå på scenen med Der W då allt fokus egentligen hamnar på dig och inte som med Onkelz då fokus snarare är på alla fyra?
Framför allt är det annorlunda eftersom jag sjunger. Jag tänker inte på om jag är i fokus eller ej utan jag har helt enkelt en annan roll där jag sjunger och spelar lite gitarr istället för som i Onkelz spelar jag bas och sjunger lite grann bara. Jag har ändå känslan att jag hamnar rätt mycket i fokus med Onkelz också. Det är inte så som hos Kevin såklart eftersom han är sångaren och får automatiskt mycket uppmärksamhet och även gitarristen men för att vara basist tar jag ändå rätt mycket plats på scenen.

Blir Der W annorlunda behandlat hos media än Onkelz?
Det vet jag faktiskt inte helt och hållet, vi gör ju ändå rätt lite media och då endast med magasin eller radiostationer som vill oss väl. Jag är bara glad över att ha min lilla plats här med Der W eftersom arbetet med bandet är väldigt roligt. Dessutom är gitarristen och medkompositören en riktigt bra människa och någon som jag gärna arbetar tillsammans med. Han har dessutom en otroligt talang. Jag kan riktigt intensivt gå in i mig själv och det är en av anledningarna till att jag gör det här. I slutändan blir det egentligen inga stålar av det och den lilla turné som jag gör genererar heller inte mycket pengar. Det är helt enkelt en hobby för mig. Annars måste jag ut med en platta och turnera en massa för att göra det ekonomiskt intressant. Det är bara något som är väldigt roligt och helt i kontrast till det vansinne som normalt härskar omkring Onkelz. Om medier tittar annorlunda på Der W vet jag inte, kanske lite, men när allt kommer omkring är jag fortfarande Stephan Weider, huvudperson i Böhse Onkelz, som skriver nästan alla låtar och som också driver management för bandet. Dessutom skriver jag såklart texterna och i och med det är jag redan för djupt inne för att bli behandlad annorlunda med Der W men det finns kanske några som ändå ser det så.

Hur var det att sätta ihop ett band som Der W, med redan etablerade musiker jämfört med när ni startade Onkelz? Då hade ni drömmar om att kanske få spela ett gig eller spela in en skiva, drömmar som inte längre behövs då allt redan är spikat.
Nu måste jag gräva djupt ner i känsloregistret haha Man måste ju ändå vara ärlig och säga att plattan och Der W uppstod ur askan från när Onkelz splittrades (2005). Det fanns säkert drömmar eller krav skulle jag kanske säga att kompensera olika saker. När Onkelz splittrades var inte allt speciellt kul, jag tänker på vår sångares undergång, stridigheterna mellan Gonzo och mig, alla dessa saker som inte var inplanerade och gav ett dåligt ljus i Onkelzuniversumet. Jag tycker att det var orättvist eftersom vi hade gjort en massa bra saker genom åren och det gjorde mycket ont. Der W blev ett sätt att uttrycka mig om splittringen. Visst kan man drömma om en guldskiva men så har det inte varit, inte ens när vi startade Onkelz. Vi var fyra galna idioter som inte kunde någonting men som alla svor på att hålla ihop, göra musik tillsammans, dricka öl och snacka skit. Med framgångarna sedan så behövde jag inte drömma om att släppa en platta längre men man kan drömma om att ge någonting istället, som att skapa musik som gör att folk rycks med, blir eftertänksamma, inspireras eller som de bara kan njuta av. Det är en framgång som jag uppskattar. Eller när Onkelzfans skriver att om det inte vore för oss hade de gått under i heroin eller vad det nu kan vara. Det är framgångar som är speciella och som gör att man är så nöjd med det man gör.

Låten Alles wieder Anders, berätta lite om den. Är den inte lite lik det du gör med Onkelz?
Nja, den har visserligen den där drivande och glada gitarren och såklart också en medryckande refräng. Jag kan tänka mig att låten sätter sig snabbt. Låten handlar om en sprucken relation, att man i ett förhållande har önskeföreställningar om hur saker och ting ska fungera eller vart man vill komma men aldrig egentligen når dit på grund av att man troligtvis satte ribban för högt och att förväntningarna mot de andra har varit för höga eller till och med felaktiga. Separation är en viktig punkt i mitt liv och vi har alla lidit av det och gått igenom det och därför är det också ett viktigt tema för mig och även aktuellt eftersom jag skiljde mig för några år sedan och det måste jag också bearbeta.

Är låtordningen på en skiva fortfarande viktig? Tidigare när det bara fanns fysik media var låtordningen extremt viktig men är det fortfarande så med sättet som många lyssnar på musik idag?
För mig är det absolut viktigt eftersom jag är ett vinylbarn. För mig är de fysiska produkterna på alla sätt och vis mycket mer spännande än de digitala. Jag har ändå ändrat mening kring det här med streamingtjänsterna jämfört med hur det var i början då jag inte alls ville ha med det att göra. Den innebär ju såklart en otrolig bekvämlighet att kunna nå all denna musik så snabbt. Eller nästan all musik eftersom det lyckligtvis fortfarande finns band eller äldre plattor som är svåra att hitta. Jag lyssnar mycket på vinyl och min son som är 22 år lyssnar också på vinyl. Det är en helt annat grej att hålla skivan i handen, kolla in vem som har producerat den, vilka som spelar på den och allt vad som nu står på omslaget. Det får ändå pulsen att öka om det är sådant som man gillar. Men såklart många människor lyssnar kanske på en låt som ligger i en lista som någon random-person har satt ihop och mycket av dessa saker försvinner i det, så jag tycker att det är viktigt att vi vårdar kulten kring en sådan produkt. Man får uppriktigt uppmana folk att köpa fysisk media i alla fall av de artister som de gillar bäst.

Är du skivsamlare?
Absolut

Hur många skivor har du ungefär?
Cirka 1200 vinylskivor, kanske lite mer och cirka 10 000 CD-skivor. Men jag har faktiskt inte räknat dem. Jag har hela specialbyggda skåp fulla av CD-skivor i mitt sovrum.

Hur sorterar du skivorna?
A-Z tycker jag är mycket smidigare än att ha skivorna i genres. Jag har ett rätt bra minne när det kommer till artister, plattor och låtar. Men jag måste ändå erkänna att även om jag har skivorna i skåp så tar jag inte ut dem speciellt ofta längre. Jag är också fast i spellistorna på Apple Play, Spotify eller vad det nu är för tjänst. Det är bekvämt och det har sina fördelar men om jag hör något på dessa tjänster där jag gillar fler än tre låtar så köper jag skivan fysiskt.

Minns du den första och den senaste skivan som du köpte?
Ja, den första var Slade och jag var superstolt över den. Den senaste måste ha varit den sista från Tool. De är vädligt speciella. Jag kan inte lyssna på det varje dag men gärna när jag har tid. Jag såg dem på Hellfest tillsammans med min son. Det är så coolt att kunna gå på festivaler och se på band tillsammans med min son. Och där känner heller ingen igen mig och jag var längst framme vid scenen under Architects och pogade och det var skitkul. Jag hade ont i hela kroppen efteråt haha

Gillar din son även Onkelz och Der W?
Nej, han är ingen Onkelzfan men han tittar gärna på konserterna eftersom stämningen på onkelzkonserterna alltid är helt brutalt bra måste jag helt ärligt säga. Det är alltid väldigt speciellt och intensivt och han gillar det men han kan inte sjunga med i varje låt. Men faktum är att han har varit med och skrivit en låt på den här skivan, Das letzte Boot über den Acheron, där huvudriffet är från honom.

Hur var känslan inom dig att få med det på plattan?
Det var såklart superhäftigt. Nu studerar han musik i London och kan många saker mycket bättre än jag. Det är en annan riktning och lite mer intensiv popmusik och han sjunger riktigt bra. Han rockar också och har faktiskt en riktigt bra musiksmak. Han kommer ibland med riktigt coola saker som intresserar mig. Det är visserligen rätt sällan eftersom det är oftast jag som prackar på honom ny musik. Jag är riktig glad över att min son inte är i något av dessa boybands utan faktiskt gör bra musik.

Avslutningsvis, vad skulle du säga till de svenska läsarna?
När jag, som tysk, kollar mot Skandinavien är jag alltid rätt avundsjuk över hur många coola band ni har där. Inte bara riktigt bra kvalitet utan även helt i min musiksmak. Jag har jättestor respekt för all musik som kommer från Sverige och det skulle såklart glädja mig otroligt mycket om någon också skulle lyssna in sig på Der W. Jag tycker att den sista plattan har riktigt bra vibbar och även om man inte förstår texterna tror jag ändå att man förstår intentionen. Det ligger mycket kärlek och energi i den plattan och jag hoppas att någon i Sverige hittar in till den.

Stort tack för snacket, Stephan!

För er som inte än ha lyssnat på Der W finns plattan länkad här. I höst kommer Stephan att göra en mindre turné med en del datum i Tyskland.

SKRIBENT: Fredrik Brolin
INTERVJU: Stephan Weidner (Der W)
AKTUELL MED: Nya albumet V
RELEASEDATUM: 2022-05-27

| HEMSIDA | FACEBOOK | INSTAGRAM | SPOTIFY |

Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar