Under pandemin har Pretty Maids-sångaren Ronnie Atkins förverkligat sin dröm och släppt två soloalbum. Att vi nu även får se honom uppträda på Hus 7 i Stockholm, trots sin obotliga cancer, är bara det i sig berörande.
Jag har lärt mig att man snabbt ska dra av plåstret. Därför börjar vi med det negativa: Hus 7 gick tyvärr inte ut med godkänt avgångsbetyg den här kvällen. Både akustik och ljud är riktigt dåligt och det tar även tid innan man ens försöker göra något åt problemet. Atkins själv konstaterar efter tre låtar att han inte ens hör sin egen sång. Ljudet förbättras något fram emot slutet, men inte heller då är det helt hundra. Bakläxa!
Ingen skugga ska dock falla över Atkins, Chris Laney och övriga bandmusiker. Tekniska problem är inte deras ansvarsområde. Ljudet hämmar helhetsupplevelsen men denna spelning är speciell och det viktigaste är egentligen att överhuvudtaget hylla Ronnie. Han har tidigare uttryckt att han i och med sjukdomen känt sig osäker på att ta höga toner och under pandemin vågade han inte hoppas på att han ens skulle få stå på en scen i sitt liv igen. Nu gör han båda dessa saker med den äran. Kärleken han får från publiken är stark och varenda applåd denna afton känns som den kommer inifrån. Att se Ronnies tacksamma leende är bara det värt biljettpengarna.
Majoriteten av låtmaterialet är föga förvånande från hans två soloalbum, där låtar som ”Unsung Heroes”, ”Before the rise of an Empire”, ”The Tracks We Leave Behind” och ”One Shot” sticker ut lite extra, både vad gäller känsla, inlevelse, leverans och allsång. Vi bjuds även på Pretty Maids låtar som ”Future World” och ”Little Drops Of Heaven” vilket givetvis inte slår fel. De gånger som Ronnie behöver hålla igen lite så backas han upp både av bandet bakom honom och publiken framför honom. Som sagt, berörande!
Kvällen avslutas med en tolkning av ”We Don´t Need Another Hero”, en låt där Ronnie tar just dem toner han tidigare hade känt sig så osäker på och känslan av segerns eufori fyller lokalen. Vill det sig så illa så att chansen att se Ronnie Atkins turnera igen inte kommer åter så kan man åtminstone minnas denna kväll, som gått i hyllningens tecken, med värme, trots den underkända ljudproduktionen.
SKRIBENT & MOBILFOTO: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
KONSERT: Ronnie Atkins
ARENA: Hus 7 / Stockholm
DATUM: 2022-05-23
BÄST: “One Shot”.
SÄMST: Ljudet.
- Farväl (?) The Wannadies - 2024-09-08
- Albumen från sommaren som gick - 2024-09-08
- Detta var väl ändå sista gången, Eldkvarn? - 2024-08-28
