Danska Dizzy Mizz Lizzy höll hov på hemmaplan med sin lätt progressiva men ändock bitvis riktigt röjig med inslag av trallvänliga rock. Det märktes tydligt att flera av deras låtar finns fastrotade i den danska publikens sinne vilket bjöd på en trevlig allsång framför Helviti scenen.
Dizzy Mizz Lizzy startade sin spelning med The Riccochet tätt efterföljd av In the Blood, båda från senaste plattan Alter Echo, där publiken bjöds på en härlig rökbombsrad när låtens tyngre parti kickades igång. Hemmapubliken var med direkt och det märktes att de spelade på hemmaplan med tanke på att publikstorleken hade vuxit markant sedan Sucidal Tendencies stod på scen bara timmarna innan. Redan under de första låtarna dök det dessutom upp ett par moshpits – ok!? – något förvånande eftersom även om musiken är gött rockig så är det inte riktigt hundra moshing man tänker på. Men visst var det skönt att se danskarna rocka röv till sina landsmän!
Lite tekniska problem med gitarrsändaren under början av Brainless gjorde att de fick avbryta låten i början, men efter en snabb fix efter en snabb undsättning av deras gitarrtekniker startade de om låten som om inget hade hänt efter knappt en halvminut. Det var enormt proffsigt skött – snyggt!
Mitt i setet fyrade de av 4 första delarna av 5-dels-mastodontkompositionen Amelia från senaste skivan. Alstret är i helhet knappt 23 minuter och rätt så intressant och väldigt progressivt med flera delikata finare partier. Att de valde att köra runt 18 minuter av detta mitt i deras set på Copenhell drog faktiskt ner stämningen något. Kanske skulle de siktat på att ha haft lite fler rockrökare istället? Jag fattar grejen med att det är en del finstämmiga partier här och där där man inte rör sig så mycket, men när det körs lite hårdare och snabbare låtar skulle de kunnat röra på sig lite mer på scenen också.
När sångaren Tim Christensen berättar att han hade hör frågan “Spelar dom några gamla låtar?” och han svarade direkt “Ja det gör vi och det ska vi spela nu!!!” innan de drog igång en av publikens favoriter – Glory. Glory verkar vara en låt som hela Copenhellpubliken vuxit upp med då i princip ALLA sjöng med! Helt underbart att se och höra! Samma fenomen upprepar sig under huvudsetsavslutande Waterline och extranummersavlsutande Silverflame! Alla dessa 3 låtar härstammar från bandets första skiva, så det verkar vara den som ligger varmast om danskarnas hjärtan. En själaglad publik i samklang spred glädje och en känsla av samhörighet.
Dessutom kunde självaste James Hetfield (från Metallica, kan väl ingen ha missat vid detta laget) ses vid scenkanten i kulisserna i sin klassiska cowboyhatt med en cigarr i munnen där han diggade Dizzy Mizz Lizzy. Om man spelar i just i Dizzy Mizz Lizzy kan man väl inte låta bli att ta detta som en kvalitetsstämpel? Trots lilla dippen med Amelia i mitten av setet så levererade Dizzy Mizz Lizzy en mysig stund framför Helvitiscenen och det var en fröjd att bara följa med i deras goa jam och mysa på en stund.
SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se – mobilkamera)
KONSERT: Dizzy Mizz Lizzy
ARENA: Helviti Stage @ Copenhell
DATUM: 2022-06-15
BÄSTA LÅTEN: In the Blood och Waterline
BÄSTA MINNET: Moshpitarna och allsången under Waterline, Glory och Silverflame
- Tungt och ösigt med Black Stone Cherry - 2024-06-14
- Publiken var ett med Parkway Drive - 2024-06-13
- Skitkul med Steel Panther och “Ozzy” - 2024-06-13