De flesta artisterna på Sweden Rock är saliga över att överhuvudtaget få spela igen, såhär efter två inställda år. Ingen tycks dock vara mer genuint lycklig än Eric Gales, som bara strålar hela sin spelning.
“En av den moderna bluesens giganter” beskrivs Eric Gales som. Efter att ha bevittnat Gales spelning på Sweden Stage under fredagseftermiddagen så går det inte att göra annat än att skriva under på den beskrivningen. Mannen är fullkomligt lysande! Helt suverän!
Spelningen inleds lite udda, då vi får höra “Oh Fortuna” spelas i högtalarna under Gales och hans medmusikers entré. Övergången mellan det dramatiska Carmina Burana-stycket och några grooviga blues-riff är inte solklar så att säga. När blueskungen Gales dock kommit igång ordentligt så strålar det om honom. Gales är rörlig och går mycket på känsla. Han har en “Fuck the rules”-aura och är allt annat än konventionell på scenen. Går bandet åt ena hållet så går Gales åt det andra. Att vara såhär spontan och freestyla sig fram kan säkert vara problematiskt för vissa artister, men Gales tappar trots sitt spontana uttryck aldrig fokus. Tvärtom, han bemästrar gitarren som om den vore en del av hans egen kropp.
Vilka riff! Vilken känsla! Vilken genuin spelglädje! Att se och höra blues framföras på detta sätt är rent ut sagt en fröjd. En av setlistens första låtar heter “You Don´t Know The Blues” men efter denna uppvisning tror jag dem flesta närvarande lärt sig hur blues ska låta. Det ska låta som Eric Gales.
Eric är mycket tydlig med att han vill komma tillbaka. Det hoppas även jag på att han gör.
SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Eric Gales
ARENA: Sweden Stage / Sweden Rock Festival
DATUM: 2022-06-10
BÄST: Those riffs!
