Tja, det smärtar att säga det men det här med Opeth på stora spelställen, i dagsljus, fungerade inte riktigt hela vägen fram den här gången heller.
Man måste ändå ge Mikael Åkerfeldt att han ständigt har en skön inställning inför det mesta. I grund och botten gör Opeth musik för sig själva och ifall det sedan går hem hos flera är det en bonus. Lite så känns det som att man tänker här. ”Vi vet att vi är svårtuggade som fan, men man ska låta alla blommor blomma” konstaterar Åkerfeldt. Kunde inte sagt det bättre själv.
Men ja, svårtuggat är det. Opeth ska upplevas i en nedsläckt inomhuslokal, gärna en intim mindre sådan. Alternativt ska de spela på Rock Stage efter mörkrets inbrott för att man ska komma i rätt stämning. Kl 17 en solig dag? Då blir det här progressiva hantverket med avgrundsgrowl och introvert framtoning, just det, svårtuggat. ”Jag vet att solen skiner och att ni är fulla, men vi kör på ändå. Jag skiter väl i vad ni tycker. Era as” säger Åkerfeldt med sitt mest ironiska uttryck. Läste han nyss mina tankar?
Låtmässigt är det som allra bäst i slutet när bandet kör på med ”Sorceress” och ”Deliverance”, då får vi ett smakprov på den magi som Opeth faktiskt kan leverera. Inledande ”Hjärtat vet vad handen gör” låter också hyfsat. Det mesta däremellan når dock inte upp till sin fulla potential, mycket av det beror på miljön i sig men också setlisten hade kunnat ses över och gjorts mer ”mainstream” för att blidka publiken.
”ACDC är som kött och potatis. Det är gott. Vi är mer som flygande Jakob. Rätt vidriga” skämtar Åkerfeldt. Mellansnacket har karln, det kan man inte ta ifrån honom. Ordet ”vidriga” är definitivt en överdrift, men ordet “avslaget” passar.
SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Opeth
ARENA: Opeth / Sweden Rock Festival
DATUM: 2022-06-10
BÄST: Den lågmälda humorn är ju aldrig fel.
SÄMST: Var är “Blackwater Park”?
