FUZZPROFILEN: Frida Eurenius från Spiral Skies

Stockholmskvintetten Spiral Skies släppte den 25:e mars sin andra fullängdare Death Is But A Door. I höst kommer de bland annat att agera support till legendariska ockultrockbandet Coven på Debaser. 

Alla bandmedlemmar förutom Frida har mask både på scen och på bandfoton men namnen finns utskrivna på exempelvis skivomslagen. Har det funnits tankar på att hålla identiteterna hemliga från början?
– Nja, Det skulle jag inte påstå. Det är en del av vår visuella framtoning. Vårt första gig var på Rågsveds krog 2014 under en Halloween-kväll. Vi valde då att ha på oss masker av ren ren slump då vi tyckte det såg rätt ballt ut. Sen växte de fast. För oss är det viktigt att bjuda på något extra vad gäller det visuella. Dock har vi varken ekonomi till, eller möjlighet att få spela på den typ av scen storleksmässigt, som skulle krävas för att införliva våra riktiga önskningar kring scenkonsten, men förhoppningsvis kan vi göra mer av det i framtiden.

Har ni giggat inför publik utan masker någon gång och hur kändes i så fall det?
– Faktiskt inte. Vi och Skraeckoedlan spelade på en privat födelsedagsfest för några år sen. Då funderade vi en kort stund på att skippa maskerna och bara bränna av låtarna i “civil skrud” så att säga, men födelsedagsbarnet ifråga insisterade på att vi skulle ha full mundering med masker och showenliga kläder och vem lyder inte födelsedagsbarnet. Så, så skedde.

Finns det musikaliska ramar ni som band känner att ni måste hålla er inom eller känner ni att ni kan göra “vad som helst”?
– Både och. Vi har inget uttalat inom bandet att det finns no-gos (förutom att vi varit helt emot att stämma ned för att alla andra gör det inom doom-svängen, haha) men eftersom vi skriver all musik tillsammans alla fem så blir det per automatik att det dyker upp en del åsikter utifrån allas personliga preferenser. Vi själva tycker att musiken spretar en hel del men på något vänster tycker vi att det funkar ändå. Och de som lyssnar också, turligt nog.

Erat andra album Death Is But A Door släpptes den 25:e mars. Vad skiljer sig mot albumdebuten Blues For A Dying Planet?
– Den stora skillnaden är nog tillvägagångssättet vad gäller låtskriveri och inspelning, samt att vi har ett skivbolag i ryggen redan vid inspelning. Förra skivan spelade vi in i replokalen och Eric (Sandberg, basist) mixade allt.  Denna gång var vi i Studio Ryssviken och Emil Drougge var vår grymma producent. Hälften av låtarna på förra skivan var skrivna innan jag började i bandet, så jag kom in sist på bollen och fick således anpassa alla sångmelodier och arrangemang utifrån ett helt färdigt instrumentalist-koncept redan. Inför Death Is But A Door skrev jag mycket av melodierna och det instrumentala fick anpassa sig efter det. Så det är en liten skillnad. Jag tycker också att vi som band har ett annat tänk kring låtskriveri än med första skivan. Nu har vi inte all tid i världen på grund av familjesituationer och annat, så vi arbetar mer fokuserat och resultatinriktat. Förut kunde vi jamma i några timmar varje tisdag och torsdag och plocka ut gobitarna ur det. Mysigt och magiskt, men tar lång tid att få fram 10 vettiga låtar, haha.

Jag beskrev er, när ni spelade på senaste Fuzz Festival i Stockholm, som “Lucifer möter Purson och Eyes Wide Shut”. Hur skulle ni beskriva er själva?
– Personligen tycker jag att det är en bra beskrivning. Vi älskar Eyes Wide Shut, hehe. Luficer och Purson är båda bra band. Jag tycker Cunningham har en riktigt dynamisk och intressant röst, hon har roliga saker för sig. Sången får gärna vara lite urballad och underlig, det gillar jag. Vi brukar beskriva oss själva och vår musik som “on other planets kinda rock”. Vi i bandet har svårt att sätta en genre på musiken, men vi enas ändå (eventuellt…) kring att vi spelar någon form av 70-tals inspirerad rock med doomiga och melankoliska inslag. Senaste skivan har en del inslag av 80-tals heavy metal och klassisk rock tycker jag. 

Vilka band, förutom er, bör man lyssna in från den svenska fuzzscenen?
– Finns ju en uppsjö! Men personligen är jag extra förtjust i Besvärjelsen, Gaupa och Mother Kasabian. Finsk-svenska Craneium måste kollas upp också om ni inte har gjort det. Bra skit! Vi kommer spela ihop i höst i Uppsala. 

I förra Fuzzprofilen hade vi med doomtrion Hazemaze från Strängnäs. Vad skulle ni vilja hälsa till dem?
– Grattis till skivkontrakt med Heavy Psych Sounds Records – hur ballt som helst! Hoppas vi kan lira ihop framöver. 

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)

 

BANDFAKTA – SPIRAL SKIES

MEDLEMMAR

Frida Eurenius – Vocals
Dan Svanljung – Guitar
Jonas Lyander – Guitar
Eric Sandberg – Bass
Daniel Bäckman – Drums

DISCOGRAPHY

A Queendom To Come – EP (2015)
Blues For A Dying Planet (2018)
Death Is But A Door (2022)

FACEBOOK | INSTAGRAM

Fredrik Blid

Boogie 'til you barf and may the fuzz be with you!

Relaterade artiklar