Jeff Beck & Johnny Depp: Stjärnglans och kändisskap överglänser musiken

Jeff Beck har flera gånger omnämnts som en av världens främsta gitarrister. Man kan inte säga detsamma om Johnny Depp. Duons konsert på Annexet blir därför en ganska säregen upplevelse. 

Det är en udda samling människor som samlats i Annexet denna kväll, förmodligen den mest inkompatibla publik jag någonsin sett och varit en del av. Här finns allt från pensionärer som samlats för att se sin gitarrhjälte Jeff Beck men också unga tonårstjejer som skriker sig hesa för en viss Johnny Depp, hetare än någonsin efter ett visst mediespektakel till rättegång. Den förstnämnda kategorin bryr sig förmodligen inte ett dyft om Depps närvaro. Den sistnämnda kategorin vet inte vem Jeff Beck är. 

Konsertens första 45 minuter blir därmed en tuff utmaning för just Depp-entusiasterna (vilket dessvärre utgör en majoritet av kvällens publik) när de tvingas se och höra Jeff Beck med bandkollegor bjuda på den ena instrumentala låten efter den andra. I rockkretsar brukar man tala om “gitarronani” då diverse artister bjuder på långa solon. Ett självklart inslag för de flesta rockkonserter, där gitarristen får visa upp sin yrkesskicklighet och publiken får en toalettpaus. När Jeff Beck nu alltså inte bara håller på med ett solo, utan snarare NIO helt instrumentala låtar där han går loss på sin gitarr kan man inte låta bli att skratta inombords. Alla ungdomar som köpt biljett för Depp måste verkligen plågas. 

Själv måste jag ändå säga att jag imponeras av Beck. Han är 78 år gammal, spelar fortfarande som en gud och känns allmänt trygg på scenen. Det är respektingivande. 

När så Johnny Depp slutligen anländer är det som om hela konserten byter skepnad. Den där äldre mannen som gått loss på sin gitarr och stått i centrum slutar plötsligt existera, tonårsskriken studsar mot väggarna och mobilkamerorna flyger snabbt upp i luften och smattrar av. Depp ser nästan lite försynt ut, där han står gömd bakom ett par solglasögon medans han lite tafatt spelar på sin gitarr och tar ton i “This Is A Song For Miss Hedy Lamarr“. Gitarrspelet är som sagt tafatt, sången är alldaglig. Trots det så är det nu konserten får någon form av tyngd och stjärnglans. Hur en Hollywood-skådis kan stå rakt upp och ner med ciggen i handen och uppträda med samma form av passion som man har under en repetition men ändå fylla upp hela rummet är faktiskt ett mysterium. Men det är så sanningen ser ut denna märkliga kväll. 

Jag önskar att Beck och Depp hade strukit John Lennons “Isolation“, Marvin Gayes “What´s Going On” och Beatles “A Day In The Life” från setlisten. Dessa pärlor till låtar förtjänar bättre. Bortsett från det så känns konserten ganska oförarglig. Låtarna pågår mest utan att beröra eller framkalla gåshud, men publiken skriker ändå “I love you Johnny” vilket slutligen lockar fram ett genuint leende hos den något introverta skådisen. Fint på något sätt.

Depp stjäl showen precis som förväntat och Jeff Beck har redan under konsertens första del bevisat att han fortfarande är en suverän gitarrist. Gott så. 

ROCKBLADET.se 5 out of 10

SKRIBENT & MOBILFOTO: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
KONSERT: Jeff Beck & Johnny Depp
ARENA: Annexet/ Stockholm
DATUM: 2022-06-27
BÄST: “The Death and Resurrection Show” låter helt ok.
SÄMST: “What´s  Going On”.
 

Relaterade artiklar