KRÖNIKA: Sweden Rock blev av, det var det primära. Men hur blir det härnäst?

Det var det! Efter två inställda år så kan man nu istället skriva in Sweden Rock Festival 2022, som i stort sett hade exakt samma line-up som var tänkt för 2020, i historieböckerna. Men hur kommer egentligen line-up se ut för kommande festivaler? 

Som vanligt finns det rätt mycket att prata om när man ska sammanfatta en intensiv festivalvecka. Givetvis hade jag kunnat hålla en relativt lång harang om det magplask som årets stora affischnamn Guns N Roses blev. Men nej. Det hade varit att göra det för enkelt för sig. Jag nöjer mig med att säga att Guns var betydligt bättre på Ullevi 2018 och att man inte ska sparka på den som ligger. Gott så. 

Årets festival var speciell och man kan utan tvekan säga att arrangörerna i år “gynnades” av det faktum att det var första gången på tre år som de fick välkomna sina besökare. Folk hade hunnit sakna detta. Sakna livemusiken, underhållningen, maten, gemenskapen, stämningen. Vi har alla lärt oss att det inte går att ta det här maskineriet för givet och att det faktiskt inte är självklart att vi kan stå på ett fält i Norje och skråla varje försommar. 

Hade dock årets festival de facto blivit av 2020 så som det var tänkt hade detta förmodligen setts som ett riktigt “mellanår”. Som redan nämnts så havererade Guns N Roses och inte heller övriga headliners Volbeat och In Flames var inte all that. Banden har alltid sin publik men i jämförelse mot tidigare år upplevdes ändock årets stora namn som något tama. Ska man vara riktigt krass så blev det i år mer tydligt än någonsin att festivalen står inför en mycket tuff utmaning kommande år, när valen av headliners nu tenderar att antingen framstå som repriser eller ohållbara. 

Det brukar snackas om generationsskifte inom rockgenren och ett sådant skifte närmar sig runt kröken allt mer, för varje dag som går. Att använda exempelvis Judas Priest i 10 år till kommer inte vara möjligt och inget ont om In Flames, men även de kommer bli alldeles för tjatiga som ständig headliner. Frågan är vad festivalen egentligen kan boka framöver? I och med att Saxon är med varje år, så lär väl förvisso de hinna agera headliners minst en gång innan urvalsprocessen blir krånglig på riktigt, men i alla fall.

Svaret är att börja tänka utanför boxen och våga sig på helt andra namn. I år var de mindre akterna mer intressanta än de stora. Nya namn som The Halo Effect imponerade, Nestor som gjort kometkarriär slog publikrekord på Sweden Stage, Amaranthe hade garanterat ställt skåp på Festival Stage och förutom det finns flera lysande exempel på tillväxt inom rocken i form av Orbit Culture, Dirty Honey och Hällas. Tiden för medelstora och små band kommer. Det gäller bara att festivaler som Sweden Rock vågar att boka den typen av band även för de största scenerna. 

Så, säga vad man vill. Att gå på festival igen efter tre år var fantastiskt. Att festivalen blev av var det primära, det i sig räckte för att tillfredsställa publiken. Och det VAR otroligt fint att vara på plats igen, att vara en del av hela cirkusen igen och att uppleva en stor bredd av musik, allt från klassisk rock till obskyr metal. Framöver kommer dock festivalen behöva se över sina bokningar och det kan även vara värt att fundera på att minska antalet personer i publiken för att undvika den värsta trängseln (oavsett om det är pandemi eller ej). 

Ps. Sedan festivalen slutade är den låt som hårdast klistrat sig fast i min hjärna Raubtiers “Låt napalmen regna”. Så jävla mäktig! 

Ps två. Boka Ghost som headliner nästa år! 

TEXT: André Milllom (andre.millom@rockbladet.se)

Vill du läsa mer om vår bevakning av Sweden Rock 2022 så finns allt material samlat HÄR