Metallica Överraskar och Levererar på Copenhells första dag!

På ett lagom soligt men bitvis varmt Copenhells första festivaldag var det ingen tvekan om vem som de flesta var där för att se. Metallica med den hemvändande Köpenhamnsonen Lars Ulrich bakom trumskinnen såklart! Med rapporter från konserter i Sydamerika och USA tidigare under året i bagaget där det talades om James röst och hälsa samt lite väl slätstrukna setlistor spekulerades det friskt på festivalområdet om det skulle bli några ändringar under kvällens set. Trots någon sprucken röst och nåt litet spelfel här och där intog ett supertänt Metallica scenen och suddade ut alla tvivel och tok-levererade med en överraskande super-setlist!

När man ser ramper gå ut från scenen i en form av en triangel som bildar de en liten plats i mitten där en liten del av publiken får plats – dvs den mytomspunna Snakepiten som återkommit under åren sedan Black Album-turnén – vet man vilka som kommer stå på scenen senare! Som alltid inleds konserten med AC/DC:s Long Way To The Top (If You Wanna Rock ‘n Roll) följt av The Ecstacy Of Gold ackompanjerat av bilder från avslutande scenerna från kultfilmen The Good the Bad and the Ugly till publikens öronbedövande jubel! När Hardwired introt tog vid gjorde det mig lite besviken då titelspåret från senaste plattan körts till leda under senaste turnévändorna som öppnare, men sedan hissades Lars trumset upp längst fram i snakepiten och de drog igång Kill ‘Em All-favoriten Whiplash istället. Omedelbar lycka där en frenetisk headbangande, moshpitande och medsjungande publik direkt var med på noterna tog vid.

När de körde Enter Sandman redan som tredje låt, som de slutat varje gig med under de senaste turnéerna, visste vi att det här giget kommer bjuda på en speciell setlista. När jag hörde snack under dagen innan konserten på Copenhell-området om att de lokala tidningarna hade skvallrat lite om vilka låtar Metallica hade soundcheckat med dagen innan bad jag snabbt om att de inte skulle avslöja vilka låtar för att uppleva överraskningsmomentet. Jävlar vilken överraskning det blev sedan! När de första noterna till Trapped Under Ice togs, ett av många starka spår på Ride The Lightning plattan som luftats väldigt sällan, kände jag rysningar över hela kroppen och en euforisk känsla där jag tänkte “Är jag verkligen med om detta?!“. Dessutom var det en knivskarp leverans av Trapped, jag blir fortfarande varm i hjärtat när jag tänker på framträdandet och misstänker att jag kommer återkomma till detta framförande om och om igen i framtiden.

5 låtar in var publiken framme vid scen härligt svettdränkta, något mörbultade och lyckliga över den explosiva starten på konserten. Det var till och med rätt skönt att de lugnade ner det i och med Bleeding Me, en av de få låtarna där James hade lite problem med de högre tonerna under kvällens set. Dock fick han medhjälp av Copenhell-publiken där det kändes som de flesta framför scenen skrålade med i varje textrad.

Det var lite märkligt att Sad But True lät lite tam jämfört med de inledande låtarna, men konstigt nog var det det överraskande spåret Dirty Window från St.Anger som fick skutan på rätt köl igen. Att låtar från den sågade skivan utan solon och med plåtljudsvirvel låter så bra live och får enormt bra publikrespons är ju lite spännande och ger mersmak för sånt material live. Jag vågar sticka ut hakan och till och med begära att de luftar Some Kind Of Monster, My World eller varför inte Unnamed Feeling från nämnda platta!

Efter en blytung For Whom the Bell Tolls där publikens hey-skanderande måst ha hörts hela vägen över sundet till Sverige värmdes publiken upp av ett bättre framförande av Moth Into Flame än på länge ackompanjerat av stora eldsflammor bredvid scenen. Med James Hetfields känslofyllda mellansnack under en konsert i Belo Horizonte i Brasilien tidigare i år färskt i minne där han uttryckte osäkerhet över att prestera på scen och att han har börjat känna sig gammal, var det skönt att han innan andra delen av Fade To Black proklamerade “If you struggle in your head, if you struggle in your heart, and you think you’re alone – it’s a fucking lie! You are not alone!“. Där fick man en liten tår i ögonvrån. Tillsammans är vi starka och det finns alltid hjälp att få!

Som första extranummer förärades vi med ytterligare en på senare tid sällan spelad låt från Master of Pupptes-plattan i o m Damage Inc. vilket var ju även det en ynnest. En snygg detalj var att under låtens gång visades röda och vita pulserande rivmärken på scenskärmarna som till slut växte till den Danska flaggan med Metallicas logotyp i mitten. Att man väljer att avsluta med publikfavoriterna One och Master of Puppets UTAN att köra Nothing Else Matters trots den sköna allsång den brukar innebära och avslutar hela konserten i ett crescendo är ju bara helt underbart. Att dessutom Lars dubbeltramp på baskaggarna lät bättre än på länge under Fade to Black och One var mycket glädjande att höra, men Lars spelade även lite fel i One där man såg hur James rynkade lite på ögonbrynet och sneglade lite menande mot Lars. Jag är fortfarande mörbultad och utmattad sedan igår, men enormt lycklig och glad att jag lyckades pricka in den här spelningen.

En kväll med toppstämning och bra publikkontakt! Att det skojades friskt mellan bandmedlemmar under spelningen och att det var idel leenden såväl i band som i publik gjorde bara allt ännu härligare. Och att James såg både fräsch och lycklig ut med tanke på hans tidigare nämnda uttalande samt rehabsväng innan pandemin gjorde att det här återseendet värmde mitt Metallica-hjärta ännu mer. Festivalrykten gjorde gällande att det är en inomhusturné i Europa och ny platta nästa år på gång, måtte detta vara sant!

 

SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Karolina Vohnsen (karolina.vohnsen@rockbladet.se – mobilbilder då Metallicas management inte tillät fotografer i fotodiket)
KONSERT: Metallica
ARENA: Helviti Stage @ Copenhell
DATUM: 2022-06-15
BÄSTA LÅTEN: Trapped Under Ice
BÄSTA MINNET: Massor! Trapped Under Ice, Damage Inc., Bleeding Me, Sandman som 3:e låt och ingen Nothing Else Matters i setlistan!

LÅTLISTA – METALLICA – COPENHELL

Whiplash
Creeping Death
Enter Sandman
Harvester of Sorrow
Trapped Under Ice
Bleeding Me
Sad but True
Dirty Window
Welcome Home (Sanitarium)
For Whom the Bell Tolls
Moth Into Flame
Fade to Black
Seek & Destroy
Damage, Inc.
One
Master of Puppets