Gov’t Mule bildades för 28 år sedan som ett sidoprojekt till The Allman Brothers Band av Warren Haynes och Allen Woody. Gruppen har sprutat ur sig skivsläpp och turnerat flitigt i framförallt USA. Sverige har dock förärats blott ett besök tidigare, Sweden Rock Festival 2007, så det väntade onekligen en exklusiv kväll på mysiga Parksnäckan i Uppsala.
Gov’t Mule verkar i samma anda som just The Allman Brothers Band, Grateful Dead och Chris Robinson Brotherhood. Det är långa konserter (gärna uppdelade i flera set), improviserade jams och så oförutsägbara låtlistor att självaste Bruce Springsteens bleknar. Egenskaper som ställer krav på sin publiks uppmärksamhet. Inget för personer med kort koncentrationsförmåga med andra ord.
Redan klockan 19.02 inleder kvartetten varsamt med Railroad Boy. Det är i princip fullsatt (runt 1 000 personer) inne i den halvmåneformade parkscenen som mestadels har sittplatser och där ståplatserna är längst bak. Majoriteten av publiken är samma grånade herrar som brukar stå böjda över bluesbackarna på valfri skivmässa. Det känns överlag engagerat, fokuserat och respektfullt. På sant jazzmanér ges ovationer mitt i en låt efter ännu en instrumental uppvisning. Jag inser rätt fort att min ståplats längst bak tyvärr inte ger den optimala konsertupplevelsen då det blir alldeles för mycket distraktioner från den sittande publikens ständiga kisspauser och dryckespåfyllningar. En sittplats på de främre raderna hade helt klart varit att föredra.
Bandledaren, sångaren och gitarristen Warren Haynes har en röst som lyckas vara raspig och len på samma gång. Gitarrspelet är från en annan planet och jag förbluffas gång på gång över hela bandets musikaliska briljans och fina känsla. Att trummisen Matt Abs har varit med sedan starten, Danny Louis på klaviatur i 20 år och basisten Jörgen Carlsson (från Trollhättan) sedan 2008 gör såklart sitt. Munspelaren Hook Herrera gästar i sex låtar, bland annat de två han spelar med i på senaste albumet Heavy Load Blues; Blues Before Sunrise och Good Morning Little School Girl. Mule rör sig ledigt mellan blues, rock, jazz, soul och en skvätt reggae och det känns som bandet kan ta sig an vilken genre och låt som helst med samma övertygelse. Den höga grad av kreativitet, nyfikenhet och experimentlusta som bandet besitter klär dem också förträffligt. Få band får ihop en sådan här smältdegel av stilar till en lyckad helhet.
Rent visuellt händer inte ett smack. Det är fyra snubbar med ett minimalt rörelsemönster som lirar. Punkt. Nu handlar det inte så mycket om det som tur är. Vi är här för att hänföras av det musikaliska hantverket och det stämningsfulla framförandet. Något Mule lyckas väldigt bra med.
Vi bjuds 16 låtar på tre timmar med 30 minuters paus mellan två set. Avslutningen är särledes snygg med Tom Waits stompern Going Out West där musikerna droppar av scenen en efter en och till slut endast lämnar den trombonspelande Danny Louis kvar. Mästerverket Soulshine (ÄLSKAR det pianointrot!) rundar av kvällen som extranummer inför en nu stående och till synes helnöjd publik.
SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Leif Norgren
KONSERT: Gov’t Mule
ARENA: Parksnäckan / Uppsala
DATUM: 2022-07-16
BÄSTA LÅTEN: Going Out West och Soulshine
KURIOSA: Av de 18 låtar som spelades i Oslo dagen efter så var endast Soulshine kvar från denna setlist. Snacka om variation!
FRÅGA: Kommer vi någonsin få uppleva bandet live i Sverige igen?
LÅTLISTA – GOV’T MULE – PARKSNÄCKAN
SET 1:
Railroad Boy
Thorazine Shuffle
Painted Silver Light
Birth Of The Mule
Time To Confess
Blues Before Sunrise
Good Morning Little School Girl
32/20 Blues
SET 2:
Trane > Rumble > Sex Machine
Blind Man In The Dark
Mr. Man
Lay Your Burden Down > Smokestack Lightning > Lay Your Burden Down
Help me
I’m A Ram
Going Out West
EXTRANUMMER:
Soulshine
- FUZZPROFILEN: Robert Lamu från Skraeckoedlan - 2024-06-12
- The Black Crowes rock ‘n’ roll-hyllning i Köpenhamn - 2024-06-06
- Early Bird-biljetter till Fuzz Festival #5 - 2024-05-22
