Imagine Dragons – En universell formula, på gott och ont

Jag minns när jag fick chansen att se Imagine Dragons på Obaren i Stockholm för 10 år sedan. En exklusiv och intim akustisk spelning anordnad av deras skivbolag. Det var precis då bandet befann sig i gränslandet att bli astronomiskt stora. Innan det var tal om miljarder streams på Spotify och utsålda konserter världen över. Jag fick deras autograf på en poster och en CD-skiva med deras breakthrough album Night Visions (2012).

Spolar vi fram till idag är bandet en värdig tronarvinge till arena-giganterna Coldplay som påstår att de ska gå i pension. Publikhavet på Lollapalooza som haft Covid-paus i två år är massivt. Publik i alla åldrar står och testobrölar, fulsjunger och Stockholmsdansar till bandets hitkavalkad.

Sen var det biten med reella hits, för bandets Akilleshäl är också bandet styrka: Tillgängligheten. Den fabriksgjorda radiovänliga arenamusiken. Den många gånger intetsägande. Faktum är att bandet har få dunderhits, men många godkända låtar. Jag gillar verkligen viss del av deras CV, men många av låtarna rinner bara av – och framförallt smälter samman i vad som ikväll är en 90 minuter lång sörja. Ibland är det svårt att veta när en låt börjar och en annan slutar. 

Bandets fokus på att förena publiken i det universella språket musik lyckas till stor del. Frontmannen Dan Reynolds håller ett brandtal om att stoppa kriget i Ukraina, Ben McKee håller upp sin Trans/Pride-beklädda bas och bandet vinner poäng efter poäng hos publiken i medmänsklighet. Och varför går man på konsert för något annat än att dela musikens gränsöverskridande språk med andra? 

 

 

 

SKRIBENT: Philip Almen (philip.almen@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Sophie Carlbrant
KONSERT: Imagine Dragons
ARENA: Tower Stage / Lollapalooza
DATUM: 2022-07-01
BÄST: Publikkontakten och energin