INTERVJU: Billy F Gibbons, ZZ Top – “Vi vill bara fortsätta med det här så länge som möjligt!”

Under skapandet av ZZ-Top-dokumentären ZZ Top: That Little Ol’ Band From Texas spelades ett improviserat framträdande in som släpptes idag 22:e Juli 2022. Det är ett rått och känslosamt album där den för nästan ett år sedan bortgångne Dusty Hill kan höras fullt ut! Jag fick äran att intervjua Billy F Gibbons med anledning av dagens släpp och vi fick veta lite sköna detaljer om albumet, skämt på scenen, nytt ZZ Top studioalbum och lite om vad som inspirerar honom idag.

Under skapandet av dokumentären – ZZ Top: That Little Ol’ Band From Texas – hur kom idén till Raw livealbumet till eller var det ett specifikt ögonblick som drev idén med albumet?

Det fanns ingen idé om ett “livealbum”. Sanningen är att Sam Dunn, filmskaparen, ville visa oss arbeta i samma typ av miljö som vi gjorde i tidigare tider. Vi anlände tillsammans för vad vi trodde var en icke-uppträdande fotosession i Gruene Hall i Texas. Vid ankomsten stod hela showscenen, komplett med gitarrer, trummor, mikrofoner, allt…! När kamerorna höll på att komma på plats vred vi helt enkelt upp volymen och började köra några favoritlåtar bara för att komma igång på eftermiddagen med rätt känsla. Efter att ha tröskat på med den vanliga högljuddheten insåg vi att våra ingenjörer hade fångat precis tillräckligt mycket av ögonblicket för att göra ett verkligt album, ett genuint rått album som nu lämpligt nog heter Raw. Rätt fram, Raw. Vi var vår egen privata publik och som nu kan höras på albumet så funkade det verkligen med det fulla stället och tidiga inspelningsstilen.

Den idén ändå, att gå tillbaka till grunden med 3 killar i ett rum för att fånga musik-magin är briljant. En fullblåst ZZ-Top-show drivs av publikinteraktion och feedback – och Raw känns som isolerad och nedkokad ZZ Top-magi. Om du försöker välja en bästa känsla från varje, vilken skulle det vara?

Ja, att uppträda med en stor publik är saftigt… det finns ett visst energiutbyte som alltid skapar seriös spänning. men i det här fallet placerades bandet tillbaka i tiden, helt ensamt i en “funky honky tonk” och spelade precis som vi gjorde i början. Blue Jean Blues dök upp och är nog spåret som förmedlar coola känslan från den avslappnade eftermiddagen bäst.

Hur gick diskussionen om vilka låtar som skulle framföras och finns det mer material inspelat som inte kom med på Raw-albumet?

Hela den grejen var helt enkelt spontan … som att ställa oss själva den alltid nyfikna frågan “Vad känner vi för att spela nu?” Låtstapeln är bara en återspegling av det. “Raw”-sessionen, som den nu kan kallas, innehåller lyckligtvis nästan allt som spelats in under dessa få timmar.

Det finns inga låtar från efter Eliminator och That Little Ol’ Band-dokumentären slutar i princip vid Eliminator-tiden. Fanns det några låtar ni ville framföra från Afterburner och efter den, eller tyckte ni att de inte passade in?

Vi var på väg i den riktningen och fick några Eliminator/Afterburner… till och med Mescalero-låtar i åtanke när värmen inne i rummet gjorde att huvudkameran lade av. Men turen var med oss ​​och beviset från den eftermiddagen är nu redo att hamna på skivspelarna. Spela det högt!

Det känns som att det finns mycket ZZ Top att utforska i dokumentärvärlden efter Eliminator också, finns det några planer på en uppföljare till Little Ol’ Band?

Ja, mer än några decennier har kommit och gått sedan Eliminator-eran så en “Del 2” skulle kunna vara skitkul.

The Dust är fortfarande väldigt mycket hos oss! Vi saknar alla Dusty. Vad var hans roligaste skämt som han kunde dra?

Tja, var och en hade “gag-taggen” varje kväll. Det oväntade ögonblicket kommer mitt i showen där en av oss slänger ur sig en överraskningslåt…som kunde vara vilken ZZ-katalog-låt som helst från vilket album som helst och då är det bäst att du kan den och vet hur man spelar den!

De där magiska ögonblicken när du, Dusty och Frank uppträdde live eller improviserade, ögonblicken när ni blir på sätt och vis överrumplade – vad tänker du på då?

Vi har en grej som har blivit en del av bandets grundstenar som handlar om den oväntade improvisationen… Vi kallar det “Go to Bahamas“… Att ta sig dit är lätt … att ta sig tillbaka är den verkliga utmaningen. Det är en utflykt som inte är för dem med svagt hjärta. “Get out and get back … that’s the name of the game“!

ZZ Top är sanna ikoner för rock- och bluesvärlden och ni firade nyligen 50-årsjubileum – har ni fortfarande några prestationer kvar på er bucket list?

Vi vill bara fortsätta med det här så länge som möjligt. Att få göra det vi får göra är belöningen. Det är “Tone, Taste och Tenacity“!

Elwood Francis kommer att fortsätta köra bas i ZZ Top enligt Dustys önskemål. Vilka speciella egenskaper och feeling tillför Elwood?

Elwood kan allt på alla sätt och vis i ZZ Top-grejen … vilket är att leverera ett solitt ljud med en solid attack med en ton som komplimenterar essensen av vilken låt som helst. Bandets arv fungerar som en ständig inspiration. Elwood kommer med en uppriktig bakgrund av sonisk lugn, matchad med en teknisk medvetenhet och, nu, även ett enormt skägg i förgrunden. Vissa människor kanske tycker att hans morrhår är ett lösskägg men det är riktiga grejer. Det var Billy Bob Thornton som övertygade Elwood att behålla morrhåren. Jag är glad att skägget lägger grunden för hans entré och vägen vidare på ZZ-däck. Typ hatten av till Mr Beard, mannen utan skägg, som skapar en bra balans!

En ny ZZ studioskiva har varit på gång ett tag också, var är ni i processen med den?

Dessa studiospår väntar i kulisserna för en framtida release någon gång efter”Raw”-liveinspelningen.

Vilka är dina favoritkällor för inspiration nu för tiden? Ny musik, böcker, filmer, streamingserier…?

Nya ljud skulle toppa listan. Vi diggar verkligen nya Black Keys-släppet! Jag läser Dave Liberts – Rock and Roll Warrior, hans grymma bok om hans bedrifter med George Clinton och Alice Cooper. Vi kollade även på Johnny Hallyday-serien på Netflix och var glada över att avlidne Johnny nämner ZZ Top.

Hur experimenterar du musikaliskt nuförtiden?

Mentala hjärnvågorna resonerar 24/7. Mellan showerna hittar vi typ på provocerande ramar för låtar som ännu inte har skrivits. Det är den där bluesiga under- och övertonen som är ständigt närvarande. Det är ett konstant drivmedel som bibehåller ZZ-fokus. Vi kallar det fortfarande “What’s next?!?!?” Jag tror att det är…”Rock on!“…!

Tack Billy – Rock on!

Rock on!

 

SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTO: George Grigoriadis (george.grigoriadis@rockbladet.se)
INTERVJU: Billy F Gibbons (ZZ Top)
AKTUELL MED: Nya live in the studio albumet Raw
SKIVBOLAG: Shelter Records, BMG
RELEASEDATUM: 2022-07-22

| HEMSIDA | FACEBOOK | INSTAGRAM | SPOTIFY |